Som målvaktstränare måste man ju göra ett val. Att se över sina mål med tränandet. Som jag ser det finns det två huvudval att göra.
1. Är spelarna där för min skull?
2. Är jag där för spelarnas skull?
För mig är valet extremt lätt! Jag är där för spelarnas skull. Jag är där för att förfina och spetsa till deras kunskaper och tekniker. Jag är inte där för att tala om hur dom ska spela vad som är rätt och vad som är fel. Det är ju alltid en dialog mellan tränare och spelare.
Mitt mål är ju alltid att hjälpa målvakten att bli så bra han eller hon kan bli. Hjälpa målvakten. Inte få målvakten att bli. Det är ju inget jag kan fixa på egen hand. Det är ju ett jobb man gör ihop med målvakten. Man byter ideer och tankar med varandra.
En sak som är säker är ju att det är ingen målvaktstränare som någonsin kommit på en ny teknik eller nytt sätt att rädda vid specifika situationer. Däremot har nog många målvaktstränare varit med och förfinat den tekniken eller räddningen och hjälpt sin målvakt att utföra den så bra det går.
Jag säger ju väldigt sällan till en målvakt att det han eller hon gör är fel. Däremot kan jag fråga om dom har en plan med det dom gör samt komma med förslag hur jag hade gjort eller vill dom ska göra. Har dom däremot en plan och en idé så jobbar vi vidare utifrån den.
Det är i mina ögon målvaktstränarens roll. Att som sagt hjälpa målvakten förfina sin teknik och hitta bästa möjliga valet att rädda pucken i olika lägen. Hjälpa dom att få konsekvens i spelet och en gameplan.
Jag har ju dock stött på målvaktstränare som inte delar den synen. Utan som "skapar" målvakter som spelar exakt som han vill. Som blir tillsagda dom gör fel vare sig puckar går in eller räddas. För man ska rädda så som målvaktstränaren tycker. Jag vet inte jag? Det är emot mina tankar om hur jag vill vara som målvaktstränare.
Självklart finns det tillfällen då även jag går in och rättar en målvakt och säger att den gör fel. Men det är ganska ovanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar