tisdag 26 mars 2019

Förberedelser och ritualer

Jag såg en video på Braden Holtys förberedelser inför match. Dom var minst sagt rigorösa. Jag är lite dubbel till det här. Självklart är förberedelser och ritualer som får dig i rätt balans och hitta rätt sinnesstämning bra, mycket bra till och med.

Men.

Det får inte gå för långt. Se för det första till att du själv styr över dina förberedelser och ritualer. Gör dig inte beroende av någon annan. Så att du kan störas av att en matrialare eller lagkompis är sjuk. Dina förberedelser måste ju alltid lyckas att sätta dig rätt stämning, inte göra dig nervös eller att du stör dig på att du inte kunnat göra alla grejor du brukar.

Jag hade förmånen att få vara med Ottawa och hjälpa dom under deras besök i Sverige 2011. Då hade Danny Heatley som en del i sina förberedelser att Ottawas ena matris skulle ställa ut hans klubbor i båset innan is-uppvärmningen. Vid andra matchen hittade Danny inte just den matris och sprang runt i globens korridårer med sina klubbor i handen i säkert 10 minuter innan han hittade rätt matris. Typiskt ett läge där man gjort sig beroende av en annan människa, och som kan leda till ett störningsmoment.

Nu till mitt största tips med dagens inlägg. Är du ung, pojklagspelare så skaffa dig så få förberedelser och ritualer du kan. Framförallt se till att det är dina egna. Härma inte Henke, Holtby eller någon annan NHL målvakt som du sett på Youtube. För dom har BARA hockeyn att tänka på och har all tid i världen att vara på arenan 2-3 timmar innan match. Det kommer du sällan att ha. Som förälder, om du märker att ditt barn börjar med för många ritualer försök avstyra dom, på ett vänligt sätt innan dom blir till ett tvång.

Få barn har tiden att vara i ishallen 3 timmar innan match. Samt att jag tycker det är dumt att kopiera någon annans ritualer för att det är ens idol. Jag tror att ritualerna och förberedelserna kan bli en belastning då. För både spelare och förälder.



Vi hörs!

tisdag 19 februari 2019

Ska alla pengar och resurser gå till A-laget?

Det här inlägget kan kanske bli lite gnälligt och negativt. men det är ett ämne som rör mig och berör mig.

Vad ska jag skriva om då.

Fördelning av resurser i förortsföreningar.

Det här med att ett halvrisigt A-lag i div2 eller lägre ska få mest uppbackning i förortsföreningar. Jag tycker det blir så snett. Där knattar och juniorer betalar, jobbar och ställer upp för att ett A-lag ska få utrustning eller bidrag till utrustning, grattis eller rabatterade klubbor, eget omklädningsrum och bästa istiderna.

Varför ska det vara så?

Det stör mig. Rätt mycket faktiskt.

Dessa A-lag, där få unga och lovande spelare spelar, dom har ju liksom redan lämnat för större klubbar. Så dom unga spelare som finns kvar spelar på rätt nivå efter sin kompetens. Dom spelar hockey för att det är roligt. Sen har vi dom äldre spelarna, som likaså dom spelar för att det är roligt. För att hålla igång.

Nu finns det säkert dom som säger. Ja men om dom inte får alla dessa förmåner så väljer dom att spela någonstans där dom får det. Mitt svar? Låt dom göra det då? Satsa tillbaka alla pengar och resurser som kommer in i föreningen på ungdoms och juniorlagen. Sen får dom som vill spela i A-laget bekosta sin egen hockey. Eller med samma stöd som övriga lag i föreningen får,

Nu är jag inte helt insatt, men vad tillför ett A-lag i div2 eller lägre för föreningen? Klarar sig en förening lika bra utan ett a-lag? Nu pratar jag breddföreningar, förortsföreningar med uppgift att få fram unga spelare som söker sig vidare. Föreningar med uppgift att hålla bredden, få barn och ungdomar att spela vidare och inte sluta med hockey. Är ett a-lag absolut nödvändigt för dessa föreningar?

Min åsikt är att a-lag i dessa föreningar ska vara till för dom som inte kom iväg. Dom som inte var bra nog eller hade ambitionen att komma iväg. Utan som vill spela hockey för att det är roligt. Som är beredda att fortsätta betala medlemsavgift, sin egen utrustning och klubbor. Som spelar hockey för att det är roligt. Inte för att ha eget omklädningsrum och gratis utrustning.

Jag tänker att alla förortsföreningar måste klara sig bättre utan ett a-lag än alla ungdomslag?

Ändå är det ungdomslagen som ska sälja lotter, stå i kiosken, anordna bingo och hjälpa till på a-lagsmatcher. Som att spelarna i a-laget inte har föräldrar eller partners och kompisar?

Jag önskar att alla mindre föreningar som inte har ett a-lag som satsar mot eliten, kunde vända på hur man fördelar resurser och vart man satsar. Göra tvärtom liksom.

Det kanske finns såna föreningar, men jag har inte stött på dom. Ännu.

Det som gör mig ännu mer upprörd, kanske. Är att i alla dessa föreningar ställs inga krav tillbaka på a-lagets spelare. I att ställa upp på ungdomslagen. Kravet som finns är väl typ. Träna och spela. OM det nu ska vara som det är, med pengar och resurser. Då tycker jag det minsta man kan kräva av spelarna i a-laget att ha fadder-lag i föreningen, som dom besöker regelbundet. Är med på träningar kommer på matcher. Bjuder in spelarna och se a-lagets omklädningsrum. Kanske till och med är tränare eller hjälptränare i lagen.

Skulle en förening få sina a-lagspelare att göra dessa uppgifter, lovar jag dig att deras publiksnitt skulle höjas. LOVAR! För vilken sju till tolvåring skulle INTE vilja se "sin" a-lagspelare spela match. Heja på sin kompis i a-laget.

Men som jag upplevt det blir a-lagen som egna lag i föreningarna. Vilket jag tycker är synd. Spelarna där skulle kunna gör så mycket för barnen i föreningen. Saker som inte ens skulle vara ansträngande och antagligen ge väldigt mycket tillbaka.

Vad tycker ni? Vad har ni för upplevelser?
Diskutera gärna i kommentarerna eller på min Facebooksida.

Vi hörs!

söndag 17 februari 2019

Träna spelet med klubban

Jag börjar inlägget med att säga något som jag hörde Martin Brodeur säga. "Ta alla tillfällen du kan att träna spelat med klubban". Eftersom målvakterna i hockeyn blir mer och mer involverade i spelet runt målet, är det viktigt att bli bra med klubban.

Dels att bli snabb ur målet och säker på att stoppa pucken bakom målet. Dels att kunna slå bra passar då du stoppat pucken. För att kunna slå bra passar då du är utanför målet, måste du dels kunna det rent tekniskt, men också vara så pass bra på skridskor och spelsinne så du hinner ut och ger dig själv bra med tid för att spela pucken. Sen handlar det om ett hel del mod, att våga ge dig ur målgården. Samt förtroende av tränaren, och att inte bli utskälld då det eventuellt blir fel. Men det är ju ett inlägg till tränarna. Men ett kort tips, begär inte av din målvakt att han ska spela pucken, om han inte får göra fel.

Men som målvakt kommer du ju inte få samma chans som utespelare att träna skott och passar. Så du måste ge dig själv den tiden och möjligheten. Något som inte är så svårt. Om du tar alla tillfällen som ges. Tex varje gång du räddar med plocken. Då har du ju pucken i din ägo. Istället för att bara släppa ut den, lägg ned den på isen och spela ut den med klubban. Vid varje övning då du ska stoppa puckar på något sätt, se till att spela dom ordentligt och inte bara slänga ut pucken.

Sen, träna ordentligt då du får chansen. Inte 90% på höga skott och 10% på passar. Mer tvärtom, för det är hårda precisa ispassar du kommer ha mest nytta av. Så lär du slå bra passar LÄNGST ISEN! Det kanske ändå inte är målvakternas uppgift att slå flipp-passar. Okey! Det är snyggt, men rätt ofta missas bladet. Så lär dig slå hårda ispassar först. Upp med armbågen då du passar, och få till bra dragskott.

Vid övningar, ha ett mål varje gång du får chansen att spela pucken. Sikta mot blålinjen i sargen, eller ha en överenskommelse med dom i köerna att du passar dom, så dom är med och har klubborna i isen. Sen absolut, öva även på att få upp pucken i glaset och i rundeln. Men lär dig passa i första hand.

Det är ju inte heller fel att spendera lite tid på skottrampen! Samt, när du på målvaktsträning ska agera passare, behåll plock och stöt på. För att bli bra med klubban måste du ju träna som du spelar, och oftast har du ju plock och stöt på händerna.

En målvakt som är bra med klubban är en stor hjälp för sitt lag.

Hur över du med klubban?

Vi hörs!

måndag 28 januari 2019

Målvaktsträning för små målvakter

En fråga jag får då och då, är när ska man börja med målvaktsträning. Vid vilken ålder, och vad ska man träna då?

Jag tycker själv det är en knepig fråga och har ställt den själv.

Men jag tycker att man kan börja med målvaktsträning tidigt, säg vid 8-9 års åldern. Dock tycker jag spelarna ska vänta med att bli bara målvakter. Jag tycker det är bra spela och träna ute, för att få mer träning på skridskorna och lära sig spelet och börja utveckla ett spelsinne.

Jag själv kör lite målvaktsträning i min sons P09 lag. Där målvakterna också har tillgång till föreningens målvaktsträning en gång i veckan. Vi har en målvakt som bestämt att han vill vara målvakt, men som ändå tränar ute minst ett pass i veckan. Min egen son vill bli målvakt, men står får bara stå i mål på ett pass i veckan, för mig. Då jag vill han ska utveckla sin skridskoåkning mer.

När jag är med på deras pass är fokus mycket på rörlighet i olika skridskoövningar, att rädda pucken aktivt med händer för att träna blicken. Sen har jag tre saker jag vi jobbar med, stå upp så länge det går, läs skotten. Kom ut ur målet, hamna inte på mållinjen. När du går ned i butterfly, stå på knä och bli inte baktung. Det är tre saker jag tjatar på dom hela tiden, för att få in i det undermedvetna. :)

Så jag tycker absolut man kan och ska köra målvaktsträning tidigt. Men med fokus på skridskoåkning, läsa skotten och inte hamna i butterfly direkt, blicken, lära sig komma ut en bit ur målet.

Lär målvakterna ha en bekväm grundställning. Kom med små tips om aktiva handskar. Påpeka att man inte har benskydden som ett "hängstöd" för armbågarna. Små tips som skapar bra vanor, och inte ovanor som kan vara svåra att bli av med.

Jag tycker inte man ska börja nöta sms, eller träna för mycket på isen. Detta för att uppmuntra att jobba på fötter så mycket dom kan. Lär dom förflytta sig stående innan vi går in på förflyttningar i butterfly.

Sen, är det ju självklart individuellt. Hur tidig är man i utvecklingen, hur bra på skridskorna, hur länge har du spelat hockey. Samt, hur gärna man vill spela på bästa positionen och envis man är ;)

Theos första träning som målvakt


Vad tycker ni andra målvaktstränare?

Vi hörs!

söndag 27 januari 2019

Fortsättning på det här med bra förebild

Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg kring att vara en förebild i sin förening som du kan läsa här. Att vara en förebild gäller ju självklart inte bara spelare utan även ledare, tränare och coacher. I alla föreningar på alla nivåer. Men där barn och ungdomsledare i mina ögon har ett extra stort ansvar.

Börjar med en enkel sak, som jag anser vara en självklarhet. Ha hjälm på isen. Är du på isen i något sammanhang med ett ungdomslag, ha hjälm! Egentligen tycker jag ju att det är en självklarhet att alla ledare på alla nivåer borde ha hjälm. Där jag vet att bland annat Djurgårdens IF har en policy att alla ledare ska ha hjälm. Klockrent. Jag har själv varit en av dom som kört utan hjälm, men börjat ha det. Jag kan verkligen inte se en enda anledning att inte ha hjälm. Hur motiverar man för barnen på isen att man inte har hjälm?

Ett annat ansvar jag tycker vi ledare har, att tvätta bort machokulturen inom hockeyn. Få bort den dåliga kvinnosynen, den hårda jargongen i tidig ålder tvätta bort efterslängar, användandet av fula ord, sexistiska ord på isen. Få bort crosscheckingar efter avblåsning, handske i ansiktet. Här har vi ledare ett väldigt stort ansvar. För börjar man inte snacka, crosschecka och allt det jag nämner här ovan i ungomslag/juniorlag tror jag mycket är vunnet, och i dom lagen är det tränarnas ansvar att få bort. Ha tydliga regler, vad som är okey och inte.

Men det ställer ju krav på dig själv också, lite som med hjälmen. Du vet barn gör som vuxna gör, inte som dom säger. Så du kan inte införa regler kring beteende och sen inte följa dom själv. Så sluta skrika på domare, motspelare eller kalla dina spelare kärringar då dom har ont eller inte orkar på fysen. Var en förebild, en snäll förebild med sunda värderingar och våga visa mjuka känslor.

Det här kan vara bra att sprida bland ledarna i föreningarna också. Ha en röd tråd kring uppförande. Många ledarrum har jag suttit i där snacket är allt annat än rumsrent eller politiskt korrekt. Där jag själv varit lite för feg för att säga ifrån.... Tyvärr.

Men jag kan inte riktigt förstå varför hockey är den enda sport där det snackas konstant, gnälls så mycket på domare, och sen alla efterslängar och fula tilltag efter i stort sett VARJE avblåsning. Varför är det så? Jag har inte sett det i någon annan sport än hockey. Ofta får man då höra, att det är mycket adrenalin, det är en hård sport och det rinner över efter avblåsning. Men alltså, handboll rätt tuff sport, rugby eller Amerikansk fotboll är också rätt tuffa men inte alls lika mycket gruff efter avblåsning.

Jag tycker ju vi ledare har visst ansvar att uppfostra våra spelare till bra människor, bra lagkamrater med sunda värderingar. Ja det är föräldrarnas ansvar i första hand. Men vi idrottsledare kan inte friskriva oss. Vi träffar barnen väldigt mycket, och ska då föregå med gott exempel och putta ungarna i rätt riktning för att bli bra medmänniskor.

Eller vad tycker ni andra ledare?

Vi hörs!

lördag 26 januari 2019

Förebild i din egen förening

Ni lite äldre målvakter, som spelar J18, J20 eller i a-laget i era föreningar. Försök vara förebilder för knattemålvakterna i era föreningar. Jag tror det är viktigt och jättebra för dom små målvakterna att ha någon att se upp till på nära håll. Att det inte "bara" blir Carey Price, eller Adam Reideborn. Dom är ju liksom så långt bort. Även om den ena är lite närmare än den andra. Men ändå långt bort för att bli en vardagsförebild.

Du som spelar i junior eller a-lag, gå ned på ungdomslagens träning ibland. Var med i träningsoverall och ge dom små lite tips, skjut några skott på dom och peppa dom. Att ha en idol i sin egen förening, som man kan heja på i korridorerna utanför omklädningsrummet och som hejar tillbaka och kanske vet vad du heter. Jag är övertygad om att det är viktigt. Sånt som peppar småkillar och tjejer att komma till ishallen, längta lite extra. Får dom att vilja gå på lokala lagets a-lagsmatcher.

Bjud in dom i ert omklädningsrum, visa dina skydd och din plats. Visa runt dom i omklädningsrummet. Du kommer tycka det är roligt, tror jag och knattarna kommer beundra dig med stora ögon. Det handlar ju inte om en så stor uppoffring några timmar extra i ishallen per månad kanske. Men både du, dom och föreningen kommer få ut mycket av det.

Ni får själva gissa när Theo min son, hade mest roligt och vem han ritade teckningar av och pratade mest av, efter mötena nedanför? Axel Tillaeus som han fick lägga straffar på, eller Tellan och Mantas som han fick fotas med? Det krävs inte så mycket för att bli en liten killes eller tjejs förebild. Gör vad du kan för att bli det!

Theo med Axel i Rimbo ishall

Theo med Mantas på hovet

Theo med Tellan på hovet

Vi hörs!

onsdag 23 januari 2019

Youtube

En väldigt stor skillnad från då jag själv spelade hockey på nittiotalet är tillgången att se hockey. Ville jag se mina idoler, först Rolf Ridderwall och senare Tommy Söderström var det att åka till hovet och titta på träningar.

Där det ju var enklare förr, än det är nu när Hovet är som Pentagon och man knappt kan komma in. Då var det bara att kila in genom spelargången och titta på träningarna. Något jag gjorde i stort sett varje helg. Eller så gå på matcherna. Visst hade jag tur visade dom Djurgården på sporten, men då fick jag ju mest se mål inte så mycket räddningar. Hade jag tur kom Roffe eller Tommy med i VM, då sändes ju matcherna på TV och jag kunde kika.

Idag, är det bara att starta datorn, paddan eller mobilen och gå ut på Youtube så kan du hitta hela matcher, highlights eller målvaktstränare som lägger ut videos med tips och olika övningar. Har du rätt tv-kanaler kan du se alla matcher från NHL, KHL och SHL, med repriser och analyser.

Men vad är eller var egentligen bäst för dig som ung målvakt? Jag är inte så säker. Eller så är det lika bra kanske. För i min brist på input, att kunna se mina idoler spela, få tips av femton olika målvaktstränare. Kunde jag utveckla min egen spelstil. Visst, jag härmade min höga plockhandske rakt av efter Rolf Ridderwall. Jag tog efter rumpan långt in i målet efter Tommy Söderström, precis som slalomåkandet över blålinjen efter avvaktande utvisningar.

Men dom saker jag härmade var så små, mest visuella. Dom hade inte så stor inverkan på mitt spel. Nu hade jag tur, jag spelade i Djurgården som grabb. Som var först med målvaktstränare. Att dom råkade vara två av Sveriges bästa var ju helt klart en bonus. Så jag fick hjälp av Thomas Magnusson och Stefan Ladhe med tekniken.

Medans idag, en ung målvakt kan se ALLA NHL målvakter dagligen, och härma och ta efter. Det som gör det här lite knepigt tycker jag. Dagens spelstil är svårare för ett barn att härma en vuxen. Att spela som Carey Price, Henrik Lundqvist, Jacob Markström eller Sara Grahn kräver styrka, storlek och atletism på ett sätt som det inte gjorde då jag själv var barn. Så du kan matas med oändligt mycket mer film, i bättre kvalitet och med så många repriser du själv vill.

Sen, så kommer alla målvaktstränare som lägger ut filmer på övningar och med tips. Där du som barn kan ha svårt att sortera ut vad som passar dig. Samt att tipsen ju blir väldigt generella, och du kan inte ha en dialog. Målvaktstränare har inte sett dig, och tipset är ju inte direkt till dig.

Jag kan se ett problem här, när unga målvakter tittar för mycket på youtube eller TV. Där man härmar sin idol och försöker spela som honom eller henne. Men inte alls har förutsättningarna med storleken eller styrkan. Att däremot ta inspiration, se hur dom löser en situation man har problem med. Sen försöka träna upp den paraden eller ställningen, absolut. Vilken lyx att kunna få inspiration av världens bästa målvakter så mycket man vill.

Samma med målvaktstränartipsen, perfekt att få inspiration kring olika övningar för att träna en specifik situation. Men ta inte emot tipsen på hur du ska ha plocken, av åtta olika videos och bli helt förvirrad hur du sen ska ha plocken. Hitta din egen grundställning och behöver du hjälp med den få den live av en levande målvaktstränare på isen, inte via video. Det blir jättejobbigt om du varje gång du ser en bra video ska ändra grundställning eller hur du löser ett visst läge.

Lita på dig själv och hitta din egen grundställning som är bekväm för dig!

Så, vad var egentligen bäst? Ingen tillgång eller överflödig?

Vi hörs!