tisdag 6 december 2016

Blicken och spelsinne

Att ha blicken med sig är ju så klart viktigt. Att se pucken är ju liksom lite a och o för att kunna rädda den. Men blicken på pucken är ju inte allt. Du måste också ha blicken där pucken inte är ibland. För att kunna läsa av spelet, se vilka möjligheter som finns vara förberedd. Slippa få överraskningar om det kommer en pass, ett inspel.

Så blicken på pucken är a och o, men lås inte blicken på pucken. Ha med dig huvudet och vrid på det för att hitta potentiella hot och faror innan dom uppstår. Här kommer ju ett bra spelsinne in i bilden, veta vart du ska titta och vad du ska leta efter. Ett tips här är ju att du tittar på mycket hockey, på tv samt dom matcher du inte står i mål. På så sätt lär du dig spelet hockey, får spelsinne och lär dig läsa spelet.

Har du bra blick, vrider på huvudet och har koll på spelet. Har bra spelsinne, som underlättar att läsa spelet och vara förberedd. Dom här sakerna gör ju att du vinner tid. Vinner du tid har du längre tid på dig att komma i rätt position och bli square mot pucken och på så sätt täcka så mycket nät du kan.

Har du en bra blick och vrider mycket på huvudet ger du ju dig själv chansen att få ett bra spelsinne och att läsa spelet. Bra grejor, som underlättar att rädda puckar!

Vi hörs!

lördag 3 december 2016

Då och nu.

Tränare, för utespelare gnäller ju rätt ofta på att målvaktsskydden är alldeles för stora. Att det blir mindre mål för att målvakterna har för stora skydd. Ja även publik och experter. Det är väl bara målvakter och målvaktstränare som inte skyller lite mål på skyddens storlek.

Idag på Cmore jämförde dom, och alla i studion tyckte det var stor skillnad. Jo, dom har rätt. Det är stor skillnad på längden på benskydden. Men annars? Nja inte så värst stor faktiskt. På bredden är det faktiskt inte så stor skillnad på Tommy Söderström och dagens målvakter. Däremot har ju Tommy väldigt mycket större handskar.

Se själva, så väldigt, enormt mycket mer nät fanns det inte att skjuta på förr. Däremot täcker ju dagens målvakter isen väldigt mycket bättre med dom längre skydden. En stor skillnad på bilden är ju att domare kuben till höger står helt rakt och Tommy kryper ihop. Men jag som inte är en av dom som skyllt målsnålheten på målvakternas skydd, även jag blev förvånad att det inte var så stor skillnad...



Vi hörs!

tisdag 29 november 2016

Mer fördelar med en spelidé

Jag skrev om tryggheten med en spelidé här om dagen. Där jag skrev lite om varför det är bra att ha en spelidé. Du hittar det inlägget: Här.

Idag ska jag ta en annan fördel med att ha en spelidé kontra att spela helt på känsla och göra nya och olika räddningar och val i varje situation.

I matcher eller perioder av säsongen då det går tyngre. Du är inte i toppform, puckarna studsar och rinner av dig. Fördelen med att ha en tydlig spelidé då är att du kommer göra räddningar på grund av din spelidé. Just för att du spelar på samma sätt varje gång, och har en trygghet i det. Du vet hur du ska agera och kan trots att det går tungt spela avslappnat och på vana. Du har något att falla tillbaka på.

Om du spelar på känsla och använder den räddning det råkar bli, och ofta olika. Då finns ju inget att falla tillbaka på. Eftersom du gör olika jämt. Det kan göra formsvackor längre och djupare då det är svårare ta sig ur dom. Eftersom du inte har något att falla tillbaka på, utan måste hitta känslan igen.

Så jag tror du kommer ha färre formsvackor med en spelidé och dom kommer vara kortare och enklare att komma ur med en spelidé. För med spelidé har du som sagt något att falla tillbaka på. Det blir också enklare att träna dig i form, då du enkelt kan träna olika lägen som uppstått i matcher och veta hur du ska agera och hitta en trygghet i situationen.

Vi hörs!

torsdag 17 november 2016

När vi vuxna tar det ett steg för långt

Jag såg en länk på Facebook idag. "Barnens skottprotest mot snöiga fotbollsplaner". Först tänkte jag stackars ungar. Tills jag läser och ser att det är Karlbergs nio och tioåriga fotbollskillar som måste skotta fotbollsplanen för det gör inte kommunen och dom ska träna fotboll. Då blir jag bara irriterad.

Varför träna fotboll i november när du är nio-tio år?? Varför träna fotboll utomhus i november? Alltså att barn idrottar är ju fantastiskt på alla sätt. Underbart. Men varför spela fotboll på vintern? I nio-tio års åldern? Varför? Det finns ju massa sporter som utöva på vintern som man kan pyssla med. Hockey, Innebandy, Handboll, Basket eller någon annan av alla idrotter som utövas på vintern.

Varför ska man pyssla med sin idrott åter runt när man är ett barn? Säkert med tränare som uppmuntrar att hålla på med andra sporter, ha kompisar och göra läxor. Men missa inte våra träningar... När är tanken man ska utöva sin vinteridrott om sommaridrotten håller på hela vintern?

Jag tänker likadant kring hockeyn, varför vara på is året runt? Finns ingen anledning. Jag har ju inte hört någon hockey eller fotbollsspelare som spelar på elitnivå, som är dom bästa vi har i Sverige säga att dom blev så bra på sin idrott för att dom specialiserade sig tidigt, tränade sin idrott året runt och mycket från nioårsåldern. Ingen!

Däremot har jag hört väldigt många säga dom förespråkar att pyssla med många idrotter och specialisera sig så sent det går. För jag fattar också att man måste välja någon gång, man måste träna mer och hårdare. Självklart. Men inte när man är barn.

Min gissning är ju att det är vuxna, ledare, tränare som tycker barnen ska träna i det här fallet fotboll på vintern. Då får vi väl skotta planen själva. Idioti. Tycker jag. Låt ungarna spela hockey eller innebandy. Dom tränar, dom rör sig, dom har roligt. Toppen!

Jag vet en förälder jag intervjuade här i bloggen som gav ett så härligt svar på en av mig öppen fråga. Anna-Kari Ridderwall

Om det är något du tyckt jag glömt fråga eller du vill berätta så är ordet fritt nu!

En sak jag tänker på när jag hör hur många flänger runt på hockeyskolor så sommaren är, så gjorde aldrig vi. Vi åkte till landet och gjorde helt andra saker, dock tränades det ju mycket. Jag minns att jag kände att det var viktigt att Stefan skulle få ett avbrott från hockeyn. Då längtar man antingen ihjäl sig eller så känner man att man ledsnat. Och han längtade och längtade. Att ha ett barn som brinner för något gör att det är värt allt jobb, oavsett om det är hockey eller vad som helst.

Målet som förälder måste ju vara att fostra en bra människa, inte en målvakt, det får andra göra. Den dagen dom inte tycker det är kul, gör något annat!


Idag tycker jag att det var mödan värt, inte bara för att det går bra för Stefan utan främst för den kamratskap han fortfarande har med sina kompisar från ungdomshockeyn. Dom är ett gäng grabbar som umgås mycket, en del inte längre aktiva och övriga är på olika nivåer, men dom har kul ihop. Jag blir varm i hjärtat när jag ser grabbarna men en gång sett som små grinandes och skrattandes på isen. Jag tror det är livslång vänskap.


En väldigt bra poäng tycker jag. En annan stor poäng har hon ju i att få längta efter sin sport. När ska jag sakna fotbollen om jag tränar året runt? Vi föräldrar och ledare inom barnidrotten måste i många fall komma ned lite på jorden och inse att det inte är Messi eller Crosby som kutar runt där ute på planen. Det kan bli, men det kommer inte hänga på om vi tränade 75 eller 150 pass per säsong då dom var nio år.

En nära vän till mig har killar om spelar fotboll, där laget har svårt få spelare till matcher och cuper. Ett lag där man tränar året runt. Är med i MINST en cup per helg, ofta två. Där jag hör att min väns barn inte vill spela cup. Jag kan inte minnas att jag som liten inte ville spela cup, det var ju det roligaste som fanns. Men då spelade vi inte cup varje helg. Vi hade inte heller fotbollscup utomhus på vintern...

Hela intervjun med Anna-Kari Ridderwall kan du hitta här: Intervju. Ja som ni märker så engagerar det här ämnet mig och gör mig upprörd. Låt barnen vara barn, låt barnen pyssla med flera idrotter och låt barnen sakna sina idrotter.

Vi hörs!

Ett tillägg.

Jag förstår att det finns barn som av olika möjligheter inte kan utöva två sporter. Oftast beroende på att föräldrar inte har råd. Men om sporter håller sig till sin årstid, så blir ju varje sport billigare att utöva. Vilket ju kanske leder till att fler har råd utöva fler sporter.

Kan barn hålla på med fler sporter så kanske dom också håller på längre med idrott och att dom får lättare att hitta sin idrott, och på så vis håller på längre vilket skapar en större bredd i våra idrotter.

fredag 11 november 2016

Tryggheten i att ha en spelidé

En spelidé. Vad är det bra för och vad är det ens? Här kanske det finns lite olika åsikter, om vad det är. För mig är det ett sätt att få större trygghet i sitt spel. Ställas inför färre val under matcherna. Att veta hur du ska agera i olika lägen och situationer.

Att du jobbar på hur du ska jobba mot pucken i olika situationer. I olika vinklar. I olika djup. Har du en idé och jobbar på samma sätt i samma sorts situationer får du en trygghet i ditt spel. Samt, du tjänar lite tid varje gång du inte behöver göra ett val. Ska jag stå eller köra sms, ska jag använda onepad eller stå. Slipper du dom valen, dom tveksamheterna så kommer du få ett bättre flyt i ditt spel och som jag tycker en större säkerhet.

Vet du när du ska gå ned i tex sms i vinkeln, så slipper du risken för tveksamhet. Tveksamhet som kan utnyttjas av en skytt. En annan sak jag upptäckt är att tveksamhet vid just sms gör att du ofta får mer bråttom ned i sms, vilket lätt kan leda till att du kommer för djupt i din sms, alltså att du sjunker ihop inte får fram höfterna. Det i sin tur leder till att du får svårare komma ifrån stolpen och blir osmidigare i dina rörelser.

Nedanför har jag fotat Hugo i samma vinkel stående och i SMS. Så i den vinkeln fungerar ju båda lika bra vad det gäller att täcka nät. Då måste man börja fundera på fördelarna med att stå i den situationen och fördelarna med att gå ned i sms. Hitta det som känns bäst och sen använda sig av den spelidén i dessa lägen.




Vi hörs!

onsdag 5 oktober 2016

Var mottaglig för feedback och se det inte som kritik eller ett misslyckande.

När du jobbar med din målvaktstränare, se till att ha egna idéer kring ditt spel. Egna tankar hur du vill spela. Utan det blir målvaktsträningen väldigt generell och du kanske inte alls får träna på det du behöver. Det är ju extra viktigt om du har en målvaktstränare som inte är med laget hela tiden.

En annan sak, när din målvaktstränare kommer med tips, instruktioner och idéer. Var mottaglig. Ta det inte som kritik eller som att han säger att du är dålig. Eller att han hittar fel på dig. Han vill ditt bästa, alla dagar i veckan. Tycker du han har fel eller det han säger inte känns bra, säg det. Så kan ni bolla idéer och tankar tills det känns rätt. Men bli inte sur, eller stött. Det kommer ju inte leda till något. Jag har inte träffat en målvaktstränare som inte kan ha en dialog eller som blir sur om en målvakt inte köper det han säger. Så det är viktigt att du säger hur du tänker och tycker.

En annan sak som är viktig, att du inte skäms eller känner dig dum då din målvaktstränare påpekar något. Säg inte jag vet, för att verka säkrare än du kanske är. Det blir lite underligt om du vet att du gör på ett sätt som kan utvecklas men ändå fortsätter göra likadant. Vet du att du gör fel, ändra på det. Är det så att du vet det blir fel, men du inte vet hur du ska komma till rätta med det? Säg det i så fall. Jag vet att det jag gör så, men vet inte hur jag ska göra istället eller ändra på den vanan.

För blir du sur och tyst, eller säger du vet. Så blir det svårt för mig att hjälpa dig. Jag kan ju inte spela åt dig, utan bara komma med tips på hur du kan göra istället, eller hur du kan tänka eller agera. Men, vill du inte ha hjälp, eller känner dig dålig för att du behöver den. Ja då kan vi målvaktstränare inte göra så mycket för att hjälpa dig.

Vi hörs!

lördag 10 september 2016

Hur reagerar du på ett misslyckande?

Vi hade konferens med jobbet i veckan, där hade vi en föreläsare. Jag har sett honom förut och blivit inspirerad. Nu var han där och pratade igen, han kallar sig mental styrketränare. Han heter Olof Röhlander. Jag har intervjuat honom i bloggen förut, det hittar du här. Hans hemsida finns här.

Han sa en sak som fick mig att bli inspirerad till detta inlägg.Om man har försökt göra något och misslyckats, vad gör du av det då. Går du hem, och tänker "jaha det där gick inte" eller går du hem, kommer tillbaka nästa dag och tränar ännu hårdare? Lite av, ett misslyckande är inte ett misslyckande förrns du gett upp.

Om du spelar en match, ni förlorar och du gör en dålig match. Hur reagerar du på det? Samt, vad gör du åt det? För det kommer hända, antingen några gånger per säsong. Det behöver ju inte ens vara att du gjort en dålig match. Du kanske varit bra, men du gjorde ett misstag och det fick er att förlora. Det finns inte en målvakt som inte känner igen sig i det scenariot.

Men när det hänt vad gör du då?

Tjurar på kvällen och sen är det glömt? Tjurar en vecka? Bryr dig inte nämnvärt för utespelarna sög ju! Eller hur reagerar du? Vad gör du sen åt saken? Åker hem trycker en påse chips och spelar dataspel? Livet rullar på som vanligt?

Eller. Åker hem, analyserar vad som gick fel. Äter bra, sover ordentligt. Sen dagen efter är du ännu mer peppad på träning. Du nöter det läget eller lägena där det kändes svårt. Du brinner av revanschlusta och vill visa dig själv och andra att du inte knäckts.

Kan du reagera så vid misslyckanden, oavsett vad det gäller kommer ju dina misslyckanden göra dig bättre. Eller hur? Samma om du bommar ett prov i skolan, eller kommer dåligt förberedd till ett möte, om du accepterar det med ett "jaha" har du misslyckats men om du låter misslyckandet trigga dig, peppa dig och du ger dig fan på att det ska bli bättre nästa gång så växer du. Både som människa och målvakt eller i vilket sammanhang du inte bara rycker på axlarna åt ett misslyckande.

Så, hur reagerar du på en miss?

Vi hörs!