Bredden under toppen

Jag har skrivit lite om det förut. Att ungdomsledare måste inse att dom jobbar med undomar/barn som är människor. Självklart inte alla. Dom flesta ledare jag sett är bra ledare. Men det finns dom som kanske tycker själva hockeyn och dom som ledare är viktigare än barnen/ungdomarna. Att resultatet är viktigare än individerna.

Jag undrar lite vad för utbildningar alla dessa ungdomsledare får? Jag har sett ledare skrika åt 9-11 åringar. Toppa laget för att vinna. Vissa som aldrig får spela medans andra får spela mer än dom orkar. I små förortsföreningar. Då tycker jag ledaren inte förstått sin uppgift. Är du tränare i ett litet förortslag är gemenskapen viktigare än resultatet, kamratskapen vikigare än tabellplaceringar. Laget viktigare än jaget!

Jag tycker att små föreningarna ska vara breddens föreningar. Där alla får vara med, alla får spela. Kanske inte exakt lika mycket för självklart vill alla vinna sina matcher och jag tror dom flesta spelarna kan ta att bänkas en period för att vinna en match. Men inte att bänkas en hel säsong för att komma femma istället för sjua i serien.

Här har ju ledarna och tränarna en sjukt viktig uppgift! Laget måste alltid komma föra jaget. Du är inte Mike Babcock och coachar Detroti Red Wings och måste vinna till varje pris. Barn blir inte bättre hockeyspelare genom att du skriker på dom och förolämpar dom. Även om sågningarna du läste Hardy Nilsson gav när han var i Djurgården var roliga och passade in på någon nioåring i ditt lag.

Du ska vara en trygghet för spelarna. Dom ska veta du finns där och stöttar dom vare sig dom spelar bra eller dåligt! Att dom får vara med och spela och ha roligt med sina kompisar. Att du är glad och peppande vare sig dom vinner eller förlorar.

Ha roligt med sina kompisar. Det tycker jag är det viktigaste i alla dessa förortsföreningar. Vilket jag tycker ska innebära att man i så liten utsträckning som möjligt värvar spelare utifrån. Utan försöker låta ungdomarna som bor i området vara med. Så man spelar hockey med samma kompisar man går i skolan med och spelar landhockey på gården med.

Det här ställer ju krav på att föreningarna har en plan. Samt att man följer den planen även då man får fram årskullar som är duktiga och att man inte får storhetsvansinne och ska satsa som dårar på en årskull men inte på dom andra. Som jag sagt, självklart vill alla vinna och man ska göra det man kan för att vinna, men inom sina egna villkor och hålla sig till föreningens plan.

Jag tycker ju som sagt att förortsföreningarna har ansvar för breddidrotten, att alla ska få vara med och alla ska få spela.

Vill man elitsatsa tidigt på sin hockey så finns det massor med alternativ, att gå vidare till Djurgården, AIK, Huddinge, Södertälje, Almtuna, eller något annat lag där man satsar lite hårdare. Nu vet jag inte om alla dessa lag satsar på sina ungdomslag. Men det finns som sagt lag där man kan spela om man vill satsa ordentligt. Men jag tycker inte det är förortslagens uppgift.

Det är ju så klart trist för småklubbarna att hela tiden tappa sina bästa spelare till andra lag och andra klubbar. Men det är ju förortsklubbens uppgift tycker jag att skeppa lovande spelare vidare i utbildningen. Då ska dom ha fått grunderna i hockeyn och som människor. Dom spelarna kommer ju att gå vidare till dom stora klubbarna i vilket fall hur mycket den lilla klubben än satsar och försöker så tappar dom alla dessa spelare förr eller senare. Det är ju så idrotten fungerar!

Det är ju trist om man ska tappa fem spelare som slutar för dom inte får vara med. När den man ville behålla ändå kommer gå vidare. Så satsa på bredden och var glada så länge topparna stannar kvar! Jag tror ju dessa talanger dom där killarna som är så mycket bättre mår bra av och "uppfostras" bra om dom också är en i gänget, att dom inte sätts på en pedistal och ska särbehandlas. Att dom spelar nästan lika mycket som alla andra och att dom är en i gänget.

Ja det är mina tankar kring det hela. Vad tycker du?

Vi hörs!

Be a Fan