Ett problem jag hört talas en del om och upplevt själv, är hetsen från främst föräldrar att flytta upp deras barn till äldre åldersgrupper. Att barnen är för bra för att spela med jämnåriga. Fenomenet verkar bli allt vanligare ju äldre barn blir.
Jag förstår inte riktigt hetsen. Jag tror det är rätt få föreningar där man inte har öppna dörrar mellan lagen. Så att det finns möjlighet att både flytta upp och ned i åldergrupper för att få rätt utmaning och nivå.
Varför då hetsen att man ska tillhöra det äldre laget? Som sagt mestadels från föräldrar.
Jag har hört om och upplevt situationer där föreningen snudd på tas som gisslan. Får inte X spela med en äldre åldersgrupp går vi till en annan förening.
Jag har svårt att förstå den här hetsen. Självklart ska barn spela på rätt nivå där dom blir utmanade i både träning och match. Men kan man enbart bli utamand på isen? Eller kan man bli det på sidan av isen? Är du bäst i ditt lag, finns det ju utmaningar inom laget. Lyfta andra spelare, vara kapten och lära sig leda laget, föregå med gott exempel på träningar. Stötta och hjälpa lagkamrater. Utmaningar som får spelaren att växa som människa. Något som jag själv kan tycka är viktigare än att få spela med äldre.
Sen undrar jag om dessa föräldrar är medvetna om vad som lär sina barn? Får vi inte som vi vill, då byter vi klubb. Inte sällan dessa barn representerat både två och tre klubbar innan dom når junioråldern. Vad skapar det för rykte, och kommer det bli lättare för barnet?
Jag undrar också hur ofta det faktiskt är barnet som vill byta lag eller förening? Jag misstänker att det sällan är en 10 åring som kräver få spela med 11 åringar eller så byter hen förening.
Då kommer nästa intressanta frågeställning. Hur många hockeyspelare som blivit riktigt bra, nått Allsvenskan, SHL eller till och med NHL. Har berättat om farsor som pressat dom, bråkat med föreningar krävt att dom ska spela med äldre? Jag har inte hört talas om någon, varken officiellt eller inofficiellt.
Så, vem är det dessa föräldrar försöker hjälpa? Eller handlar det mer om att kunna berätta på fikat på jobbet att mitt barn spelar minsann med dom som är äldre?
Jag tror ju på att spela med sin egen ålder, samt att dom flesta förr eller senare kanske måste flytta ned i alla fall, om man är senare i puberteten för man är yngre och plötsligt är mindre och svagare än alla andra i laget. Samt att jag verkligen tror på att spela med sina kompisar, som man träffar i skolan och hänger med på fritiden.
Och som sagt, att träna och spela matcher uppåt eller nedåt i ålder, tror jag dom flesta föreningar är öppna för. Så skippa hetsen att byta lag!
Efter en liten diskussion med kloka Joa, det jag vill ha sagt mest är att vi ska utgå från vad som är bäst för barnet och vad barnet vill. Inte vad som är bäst för föräldern, laget eller föreningen.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar