Ge inte för mycket feedback och lösningar.

Vi kör väl ett inlägg till idag. Lika bra smida medans järnet är varmt.

En sak jag haft och till viss del har problem med då jag är ute och tränar målvakter. Att hitta en bra nivå på feedbacken. Den positiva är ju inget problem. Alltså pepp, beröm och inlevelse. Där kan det ju inte bli för mycket. Eller jo, det kan det väl. Då framstår man kanske lite som en pajas, med för mycket tjo och tjim och pepping.

Men den feedback då jag vill ha till en förändring. Där gäller det att hitta en bra nivå. Det får inte li för mycket så målvakten "överfylls" med info och kanske inte förändrar något alls då det blev för mycket. Så jag försöker bryta ned det, precis som med övningarna. Börja enkelt i övningarna för att hitta dom "största" sakerna jag vill se och eventuellt förändra. Sen vrider jag upp svårighetsgraden så jag kan kika mer och mer på mindre och mindre detaljer. 

Alltså jag försöker ta hjälp av mina övningar för att stegvis förändra och öka svårighetsgraden. På så viss få målvakten att faktiskt få chans att också nöta på de förändringar vi kommer fram till behövs. Här är ju skyttarna väldigt viktiga, att jag kan ha en dialog med dom. Så att vi inte gör en förändring med benskydden i spelet längs isen och första skottet efteråt går ribba in...

En annan sak jag försöker tänka på är att inte ge målvakten för många lösningar i liknande situationer. Helt bara en lösning. Ju mindre en målvakt behöver tänka "vilken räddning" ska jag använda nu, ju bättre tror jag det blir. Ju mer en målvakt kan jobba med "ryggmärgen" och "bara göra" ju bättre. Gör du dina räddningar utan att tänka utan det blir på reflex tjänar du ju tid och tid är bra!

Sen kan det finnas situationer då ett lågt skott inte bör räddas med klubban utan med  benskyddet tex, beroende på vart en eventuell retur tar vägen. Men det får inte bli för mycket tycker jag. Målvakten får ju inte hamna i ett läge där den tänker "vilken räddning var det nu då? Var kommer returen hamna". Allt det jag skriver här ovan är ju också baserat på hur gammal är målvakten, hur bra, hur mogen i sitt spel. Tränar jag en 9åring så är det lite detaljer och mer nöta teknik. Är det Viktor Fasth är det ju massor med detaljer och hur han ska rädda i olika lägen. Så klart.

Men jag tror på att hitta ett grundspel och en spelidé där du försöker spela samma situationer på samma sätt varje gång.

Vi hörs!

Den Svenska öppenheten har smittat av sig och utvecklat världen

Jag följer ju många målvaktstränare och olika företag/camper i olika sociala medier. En sak som slår mig är att målvaktstränare över världen blir mer och mer lika i sitt sätt att tänka och träna. Eller i ärlighetens namn deras målvakter vill spela på liknande sätt. Det är roligt för då jag började med min målvaktstränarkarriär så var det långt ifrån så. Då kändes det mer som att beroende på nation så tränade vi väldigt olika.

Jag tror, utan att ha konkreta bevis att vi i Sverige har ett eller fler fingrar med i spelet. För här hemma är vi öppna och hjälpsamma. Det är många gånger jag mailat eller pratat med några av våra mest namnkunniga målvaktstränare som Thomas Magnusson, Stefan Ladhe, Erik Granqvist eller William Rahm, frågat om saker undrat och lyssnat. Ingen av dom jag pratat med har någonsin varit annat än helt öppna och transparenta. Vilket ju är riktigt roligt för mig som individ. Men som också drivit på utvecklingen av målvaktstränare i Sverige. Som jag tror i sin tur drivit på utvecklingen i andra länder, där dom dels kikat på hur vi tränar men också på vår öppenhet.

Av vad jag hört så har t.ex målvaktstränare i Nordamerika börjat öppna sig på liknande sätt. Börjat dela med sig och prata med varandra. Många har ju också varit över här i Sverige och gått på något konvent eller hängt med en av våra målvaktstränare. Det är riktigt roligt.

Den öppenhet som finns mellan målvaktstränare i Sverige är härlig. Den glöd och det engagemang som finns. Att dels hjälpa målvakter men även hjälpa varandra att utvecklas och på så vid utveckla Svenska målvakter och deras sätt att spela. Det är inspirerande! Kika bara i min blogg, hur många av dom namnkunniga som ställt upp på intervjuer och skrivit gästinlägg. Jag länkar till någr av dom här nedanför.

Så ja, jag tror att vi Svenska målvaktstränare kan ta åt oss en stor del av äran att världens målvaktstränare sambearbetar och utvecklas på ett nytt sätt. Jag tror ju också en av fäderna till detta är min "idol" Thomas Magnusson!

Sean Burke

Maciej Szwoch

William Rahm

Krister Holm

Frederic Chabout

Sweden Hockey Institute intervjuar Justin Goldman

Thomas Magnusson och Stefan Ladhe

Stefan Ladhe

Mitch Korn

Vi hörs!

Rätta till plocken innan skott

Jag har sett många målvakter som har lite ticks för sig när det ska göra sig redo inför skott. Många målvakter trycker till plocken, så att den sitter bättre antar jag. Tex mot benskyddet eller mot stöten. Något jag sett på alla nivåer. Jag vet inte om många av dessa målvakter ens är medvetna om att de gör det.

Men jag tycker man ska försöka vänja sig av med det, då det tar lite tid från att bli redo. Du tar bort händerna från din grundställning. Kommer skottet oväntat just då du gör din rörelse så kan det göra att du får påbörja räddningen "fel". Inte i den ställning du är van vid. Vilket kan leda till att du släpper in mål.

Kika på detta klippa där Tarasenko sätter den under plocken på Pekka Rinne. Det är inte en klockren film för att visa det jag menar då Rinne nog hinner tillbaka till grundställningen. Men kika på hur han rättar till plocken strax innan målet, sen sitter skottet under plocken. Det är efter ca 3:35.

Tarasenko hänger på Rinne

Vi hörs!

Jag kan INGET om målvakter

En sak som gör mig riktigt glad när jag är ute och kör målvaktsträning är när lagens tränare kommer ned på målvaktspassen och är med på isen. Visar nyfikenhet och intresse att vara med, lära sig få tips och bara lyssna.

För hur ofta har inte jag pratat i bloggen om lagtränare som visar lågt eller inget intresse för att lära sig om målvaktsspelet. Som med en axelryckning säger att nej jag kan inget om målvakter. Är det då inte konstigt att man inte försöker lära sig lite, om lagets i särklass enskilt viktigaste spelare? För det handlar ju inte om att även bli målvaktstränare, utan att visa intresse nyfikenhet.

Ta reda på hur man kan lägga upp sina träningar för att det ska bli bättre träning för målvakterna. Att det inte bara blir puckstoppande för målvakterna. För en hemlis nu, till alla tränare som tjuvläser här inne. Men får ni träningen att bli bättre för målvakterna, får avsluten bli mer matchlika så tränar ni samtidigt era utespelare på att göra mål, på att ta returer. Plötsligt blir övningarnas avslutningsmoment matchlikt. Det är väl inte så dumt?

Eller, avslutningsmoment. Varför inte ta skotten i början av övningen? Börja med att spelaren försöker göra mål, ha en skymmare/styrare ta retur. Sen åk runt konor och slå passar. Det skulle göra just momentet göra mål mer matchlikt. För det är ju rätt sällan samma spelare har pucken 10-15 sekunder och åker runt hela banan med pucken innan han skjuter. Så en pass, snabbt skott helst direkt. En som skymmer försöker styra och sen kanske försvarar på returen eller hjälper till ta den. Sen tar man en ny puck och tränar teknik, uppspel, skridskoåkning eller vad det är man vill träna.

Vips så är det en övning där man verkligen övar på att göra mål, som blir riktigt bra för målvakten. Passa också på att variera skotten. Var får ni lägen i matcherna, skjut då därifrån så spelarna tränar på det som verkligen händer i era matcher. Tänk till lite extra så blir det träning på saker som ni kommer ha nytta av under matcherna.

För fortfarande, mer än 20 år efter jag själv slutade, ser jag att många för att inte säga det felsta övningarna har "avslut" mitt framifrån någonstans toppen av tekningscirklarna/hasmarks. Hur ofta får du ett sånt läge i matcher? Samt hur ofta om du får ett sånt läge väljer du slagskott? Som jag väldigt ofta ser att spelarna väljer under dessa övningar. Så då tränas det på en chans som väldigt sällan fås i matcher och man väljer att skjuta ett skott man nästan aldrig skulle välja i ett sånt läge. Här bli ju tyvärr inte två fel ett rätt.

Jag känner samtidigt hur jag blir gnällig nu. Får då och då, oftare än jag skulle vilja höra. Ja men träningarna är ju inte bara till för målvakterna. Nej det fattar jag också. Men, vad i det jag räknat upp här över skulle göra träningen sämre för utespelarna???? Vilken utespelare behöver inte massor och åter massor av träning på att i matchlika situationer göra mål?

Sen, ordet avslut. Som ofta ofta används av tränare. Vadå avslut? Bara det ordet lockar ju till att ta ett alibi-slagskott en meter innanför blå och sen en stor leksandssväng och ställa sig sist i kön...

Vad tycker och tänker ni?

Därför gör det mig så glad när lagtränare kommer ned är nyfikna, vill utvecklas. Frågar, vill ha tips. Vill ha en dialog med mig som målvaktstränare för att hjälpa sina målvakter på träningarna och ge dem förutsättningar att utvecklas. Som också har gjort kopplingen att målvaktstränaren kanske kan ha lite tips kring hur man ska skjuta för att göra mål.

Vi hörs!

Den mentala träningen, en viktig detalj!

Jag har ju sedan ett tag börjat intressera mig mer och mer för det mentala. Att få mental träning ser jag som något som borde vara lika självklart som fysträning och teknikträning. Kanske än viktigare. Jag är dock försiktig att ge råd och tips kring det mentala då jag inte ÄR mentalcoach. Utan det överlåter jag till de som är proffs på det.

Jag önskar att alla målvakter, ja alla hockeyspelare men målvakterna ligger ju mig lite närmre hjärtat. Men jag önskar alla målvakter hade möjligheten få jobba med det mentala. Bli medvetna om det mentala och få hjälp trimma sin mentala form.

Anledningen att jag önskar alla målvakter kunde få hjälp med mentalträning är ju att det är målvakterna som står under störst mental press. Målvakterna är ju lite av ett lag i laget, som sköter sig själva i större utsträckning. I vissa fall, (dåliga fall) får klara och sköta sig själva. Med coacher som av rädsla eller oförstånd inte ger målvakterna samma tid, stöd och feedback som utespelarna. Ofta får målvakterna sköta sin uppladdning, taktik, teknik och träning lite på egen hand. Du ska finnas tillgänglig på alla träningar, du ska vara på topp och vara med i alla övningar men kanske får rätt lite fokus själv.

Då är det viktigt få till det mentala, att vara stark, hålla fokus. Ibland kanske bara orka hålla glöden uppe. Tycka det är roligt. Då är det bra att få lite hjälp om så att bara sortera dina tankar. Vara fräsch och krispig i huvudet.

Kort sagt har du chansen ta hjälp av en mentalcoach. Du kommer garanterat bli en bättre målvakt!!

Gärna tidigt, för jag tror ju och som jag själv minns det att pressen och stressen är större för en liten målvakt. Jag minns ju själv gånger då jag grät bakom gallret då för många puckar trillat in. Hur jag spelade som sämst om släktingar eller vänner var på plats. Då pressen och nervositeten blev för stor. Att då ha någon som vet vad den snackar om som kan komma in och stötta och hjälpa dig med hur du kan tänka, hjälpa dig med din självkänsla och att skilja på dig som person och din prestation. Jag tror det skulle vara otroligt mycket värt!

Med huvudet på skaft och ett starkt psyke, bra självkänsla kommer du bli en bättre målvakt. Så enkelt är det. Enligt mig.

En sista tanke, Olof Röhlander har skrivit en bok med titeln "Det blir alltid som man tänkt sig". Den tycker och tror jag är väldigt talande. Med ett bra psyke och bra tankar kommer det gå bättre!

Jag bifogar två länkar med intervjuer jag gjort med mentalacoacherna Olof Röhlander och nyss tv-aktuelle Andy Swärd.

Intervju med Olof Röhlander

Intervju med Andy Swärd

Kika gärna in på deras hemsidor också!

Olof Röhlander

Andy Swärd

Vi hörs!

Hur länge ska jag spela ute?

Jag får ofta frågan om hur länge man ska spela ute och stå i mål.

Så länge man vill, är mitt svar.

Jag ser inga självklara fördelar med att bara stå i mål eller med att spela ute och stå i mål. Absolut spelar du ute länge kommer du bli bättre på skridskorna. Men du har bara nytta av "utespelarskridskoåkning" till en viss del i målet. Men självklart, bli säker på skridskorna har du nytta av i målet. Men sen måste du ju också lära dig målvaktsskridskoåkning som ju inte är samma sak som den utespelare pysslar med.

Däremot finns andra fördelar med att variera och spela ute lite längre. Spelsinne. Lära sig läsa spelet. Förstå hur utespelare tänker.

Men jag tycker ju att du får spela ute så länge det är roligt och så länge du vill. Sen förstår jag ju att tränare får lite problem om för många vill dubblera. Men det är ju hans problem att lösa. Jag tycker så länge det finns de som vill dubblera ska de få det.

En sak som är viktig för de som vill stå mål att förstå, du ska inte stå i mål för att du tycker det är jobbigt att åka skridskor. För du måste vara duktig på skridskorna i mål också. Du måste vara grymt duktig. För det spelar ingen roll hur bra man är på att rädda puckar om man inte är där pucken är.

Däremot tycker jag man kan försöka spela både ute och mål så länge det spel på liten plan, och börja fundera på om man vill specialisera sig som målvakt när det blir helplan som tidigast. För som jag skrivit tidigare, det är bra att lära sig åka skridskor riktigt bra. Vilket går lite fortare om du spelar ute och åker mycket skridskor. Men som sagt sen ska du ju också lära dig åka skridskor med målvaktsskridskor och som en målvakt med shuffle, t-push med mera.

Men mitt korta svar, spela ut och i mål så länge du vill och tycker det är roligt. Sen med lite tanke på laget och tränaren i alla fall. Så länge det fungerar för laget.

Vi hös!

Det här med seriespel

Så, fotbolls och hockeyförbundet funderar på att ta bort seriespelet för barn upp till 14 år och internet spårar ur. Väldigt många reagerar väldigt kraftigt.

Va? Vadå?!? Ska inte barn få tävla? Ska inte barn få vinna?

Eh? Jo. De ska fortfarande spela matcher. En match kan man vinna och förlora. Alla lag ska självklart spela för att vinna sina matcher. Men man tar bort serietabellen. Så varje match blir en tävling man ska vinna. Men vi räknar inte ihop det i poäng i en tabell.

Bra. Tycker jag.

Eftersom det i barnens sportvärld finns vuxna. Många av dessa vuxna har helt tappat fotfästet vad barnidrott är, ska gå ut på. Okej inte många, kanske. Men tillräckligt många. Vuxna som ser tabellen som ett CV för framtida jobb? Eller bara ryggdunkningar av andra vuxna.

Vuxna som helt missförstått sin betydelse och sin uppgift för barnen. För barnidrotten.

Att lära barnen utöva en idrott, att lära barnen lagsammanhållning, att lära barnen hur man uppför sig på en idrottsarena, lära barnen hur man behandlar lagkamrater och motståndare. Att vinna är viktigt, det är vad idrotten går ut på.

Absolut så är det ju. Idrott går ut på att vinna. Inget snack.

Men barnidrott går inte ut på att vinna till varje pris. Där priset vi betalar är barn som slutar tidigare än de själva vill för att vuxna inte tycker de är bra nog att spela matcherna för det är viktigare att komma i toppen av tabellen än att alla får vara med.

Ja det är sjukt att det ska gå så här långt. Men inte mindre rätt för det. Helt rätt i mina ögon!

När lag inom barnidrott toppar, sätter spelare på bänken. Kanske till och med på läktaren. Det får mig att ge upp hoppet. Kan det här stävja det är det en megatroniskt bra idé!

Absolut vore det ännu bättre om dessa vuxna kunde fatta vad deras uppgift är inom barnidrotten. Men det tror jag blir svårt. För det pratas mycket om det på i alla fall hockeyförbundets utbildningar. Att vi inte ska toppa, alla ska få vara med. Man ska inte byta förening varje säsong. Men det hjälper ju inte. Så nu provar vi det här. Vi provar och håller tummarna för att det ska fungera.

Visst jag förstår ungdoms och barntränarna som kan berätta på firmafesten eller släktmiddagen att jag tränade och hjälpte Gabriel Landeskog eller Henrik Lundqvist fram. Wow häftigt, du får några ryggdunkar och uppskattning. Men det du borde vilja berätta om är att från skridskoskolan till J18 var det bara två killar som slutade med hockeyn. Vi hade en härlig sammanhållning i laget och killarna umgås privat än idag. Det borde vara drivkraften. Få så många som möjligt att fortsätta.

Jag är ju övertygad om att det kommer vara fler som fortsätter om de får vara med. Spela matcher, ha en roll i laget. Få uppleva spänningen med att spela match, glädjen att vinna och besvikelsen att förlora. För allt det, finns ju kvar utan en serietabell. Eller hur?

Jag kanske missar något här, något med en serietabell som är så otroligt bra. Berätta gärna det för mig då!

För mig känns det ju som en självklarhet. Om färre slutar spela hockey får vi en större bredd, vilket resulterar i en större spets. För väldigt få av dem som var bäst då de var 10-12 är det då de är 18-20.

Vi hörs!