Jag elitsatsade för tidigt. Tänk er för innan ni byter klubb.

När jag var tio år, efter en match i Täby ishall mot Huddinge. Där och då började min elitsatsning!

Jag hade varit riktigt bra, och efter matchen kom folk från Djurgården fram till mig och pappa, dom skulle spela efter oss. Dom frågade mig och farsan om jag inte skulle komma och träna en gång med dom och se om jag inte ville spela där nästa säsong.

Jag spelade då i Älta IF, vi hade just vunnit divison två i St. Eriks Cupen utan att tappa poäng. Jag var ensam målvakt och stod alla matcher.

Eftersom jag är och även då var Djurgårdare var det ju som en dröm, skulle jag få spela i Djurgården! Ingen kunde ju stoppa mig då! Självklart åkte jag och tränade med Djurgården, självklart spelade jag där säsongen efter.

Men, var det vad som var bäst för mig?

Med facit i handen, nej det var det absolut inte!

Jag kom till ett lag där vi var tre målvakter och man spelade var tredje match oavsett hur bra eller dåligt man spelade. I Älta var jag ensam målvakt och spelade alla matcher. Jag kom till ett lag som tränade ibland på Östermalms IP, ibland på Mälarhöjdens IP ibland på Zinkensdams IP, från ett lag där vi tränade på Älta IP dit jag om pappa inte hann skjutsa mig kunde gå.

Jag kom till ett lag där mina lagkompisar bodde i hela stockholm, och vi aldrig umgicks på fritiden. Jag kom från ett lag där jag gick i samma klass som en lagkompis i samma skola som tre. Kände alla och bodde på gångavstånd från alla.

Jag kom från ett lag där vi tränade två dagar i veckan och spelade en match till ett lag där vi tränade fyra ibland fem dagar i veckan och spelade en match. Något som gjorde att hinna med att umgås med kompisar hemma blev snudd på omöjligt, då jag antingen var tvungen göra läxor eller skulle åka på träning.

Jag kom från ett lag där jag som sagt stod alla matcher och ofta hade ganska mycket att göra till ett lag där jag stod var tredje match och ofta hade rätt lite att göra.

Så med facit i hand skulle jag stannat i Älta en eller två säsonger minst. Sen börjat kika mig runt att gå vidare. Jag gick absolut för tidigt och leken i hockeyn försvann för tidigt. Leken och glädjen! Självklart fanns glädjen kvar, jag älskade spela hockey och älskade spela i Djurgården. Men det var med mina lagkompisar inte med mina kompisar, och det var på större allvar.

Det jag fick av att spela i Djurgården som jag inte fått om jag spelat vidare i Älta var ju Thomas Magnusson som målvaktstränare som lärde mig enormt mycket, jag fick gå gratis på alla Djurgårdens A-lagsmatcher vilket också lärde mig mycket. Jag fick känna en enorm stolthet att spela i mitt favoritlag!

Men dom sakerna hade jag fått även om jag gick till Djurgården då jag var 13-14 istället för 10. För mig passade det inte, och jag vill tipsa alla ungar och föräldrar att tänka en gång extra innan ni lämnar tryggheten i erat lag där ni bor och går till elitsatsande lag. Självklart går det helt rätt för vissa och det är helt rätt att satsa tidigt. Alla är ju olika och det här är min historia.

Det kan vara extra viktigt speciellt som målvakt att tänka en eller två gånger extra, då du faktiskt inte utvecklas lika mycket av den bättre träningen som en utespelare kanske gör i ett bättre lag. Men däremot massor av att stå matcher i ett lite sämre med mycket att göra. Se till att få gå på lite målvaktsträningar/camper och att ha någon som hjälper dig med teknik och bollande av ideer!

Om ett större lag blir intresserat av dig tidigt, kan du försöka få till att du får träna med dom och vara med på målvaktsträningar men spela kvar i ditt eget lag. Då får du massa bra träning och målvaktsträning men också utvecklas med mycket matcher!

Så med facit i hand borde JAG har väntat några år med att gå till en storklubb. JAG borde ha spelat kvar med Älta och mina kompisar. Haft kul och kunnat umgås efter träningar och på helger. Älta gick ju också upp i Elit två säsonger senare, så jag hade fått mycket och bra matchande!

Vad tycker ni själva? vad är era erfarenheter?

Vi hörs!

Be a Fan