Idag får Pontus och Håkan dela med sig om hur det är att ha pappa som tränare!
Hur funkar det träna sitt barn ha förälder som tränare?
Håkan: Det fungerar oftast bra, men det finns kvällar som personkemin inte är den bästa.
Pontus: Jag tycker också att det fungerar bra, men pappa kan vara lite jobbig ibland.
Finns det några fördelar resp nackdelar?
Håkan: Vi pratar massor av hockey i bilen, framförallt till/från bortamatcher och mycket av det tar man med sig ut på isen vid nästa träningspass. Det ser jag som en stor fördel, jag har inte alls samma möjligheter att prata med övriga målvakter i laget. Men visst finns det nackdelar, till exempel har väl inte Pontus alltid den rätta respekten för mig som tränare (framförallt den där kvällen när personkemin inte är den bästa).
Pontus: Håller med pappa att det är en stor fördel att vi pratar mycket hockey och ofta analyserar både matcher och träningar. Nackdelen är att det inte alltid fungerar när vi inte är överens ute på isen.
Hur håller ni isär rollerna pappa/tränare resp barn/målvakt?
Håkan: Egentligen har vi nog ingen plan för att hålla isär rollerna, jag tror nog att det faller sig ganska naturligt ändå. Sedan var det väl så att jag satte ramarna för Pontus när han var mindre, vad jag tyckte var okej och inte, och det lade ju såklart en bra grund till var vi är idag.
Pontus: Ja.
Bråkar ni mycket?
Håkan: Sonen kan ju ha sina dagar, om man säger så. Men i det store hela skulle det ju inte fungera i längden om det inte oftast fungerade bra, vi delar ju ett gemensamt intresse att försöka lära oss målvaktsspelet tillsammans.
Pontus: Ibland på isen, när vi inte är överens.
Vad är det vanligast ni bråkar om?
Håkan: Jag är medveten om att jag själv aldrig har varit målvakt och det är ju såklart en nackdel i min tränarroll. Och där kommer vi ibland på kollissionskurs, då Pontus inte alltid tycker att jag kan tillräckligt mycket. Och där har nog han oftast rätt, men jag vågar nog påstå att jag i vissa bråk faktiskt har haft rätt, vilket han vid något tillfälle också erkänt efteråt.
Pontus: Positoner och sånt. Ibland förstår inte pappa hur det faktiskt är att stå i mål.
Är det svårt att inte vara barn/förälder i omklädningsrummet?
Håkan: Jag brukar försöka komma ur omklädningsrummet ganska snabbt efter träningarna, så att Pontus får tid med kompisarna utan mig. Det tror jag är viktigt. Jag brukar heller inte vara så hård på honom att vara supersnabb eftersom jag tycker att tiden i omklädningsrummet är en viktig del för att hockey ska vara kul.
Pontus: Nej.
Behövs det att man inte är barn/förälder i omklädningsrummet? Ändras det med åldern?
Håkan: Ja, det tycker jag nog behövs. Det blir väl bara pinsamt om tränaren mestadels bara ser till sitt eget barns bästa. Någon stor skillnad med åldern är det väl inte, mer än att man som liten målvakt ju måste ha hjälp med att byta om och därför kräver lite mer uppmärksamhet från sin förälder.
Har du fått några synpunkter/kommentarer från andra?
Håkan: Nej, inte i någon nämnvärd omfattning. Det jag kan uppleva som tränare är dock tvärt om, det vill säga att andra föräldrar ofta bara ser till sina egna barn i diskussionerna medan jag som tränare argumenterar och för hela gruppens bästa.
Pontus: Nej.
Hur är det att träna andras barn samtidigt? Svårt att ge ditt barn rätt mängd uppmärksamhet jämfört med de andra målvakterna/spelarna?
Håkan: Ja, så är det ju. Men på klubbens rena målvaksträningar så brukar vi tränare mest röra oss på den sida där våra egna söner inte är. Fördelen med det är ju också att sönerna får höra en annan röst än den man hör på lagets träningar i vanliga fall.
Har någon av er någon ångrat eller tyckt det varit för jobbigt så det inte var värt det? Varför i så fall?
Håkan; Nej, om det inte vore kul så skulle det ju inte fungera i längden.
Pontus: Nej, för mig är det bara bra att pappa hjälper till. Tror att vi inte hade haft någon målvakstränare alls om inte pappa gått in i den rollen.
Att ha sin pappa som målvaktstränare och målvaktskunnig är ju väldigt bra! Man har ju mycket tid med pappa inför och efter träningar och matcher så det finns ju massor med "gratis" tid med sin målvaktstränare. Min farsa gick ju målvaktstränarkurserna på förbundet då jag spelade vilket hjälpte mig. Dock var jag ju inte alltid mottaglig för kritiken. Dels kunde jag vara grinig efter en dålig match, sen tror jag att just för att det var pappa som gav den så var det ibland extra jobbigt få den.
Tackar Pontus och Håkan som tog sig tid!
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar