torsdag 24 maj 2012

Hur ska jag göra?


En fråga jag får rät tofta vid den här tiden på året är. Hur ska jag göra nästa år? Man kanske går från pojk till juniorhockey eller från bj till aj. Ni får ursäkta mina gamla uttryck med bj och aj. Ni vet det hette så när jag Hedenhös och Fred Flinta spelade på dammen. ;-)

Problemet med frågan är ju att det inte finns något svar som gäller er alla men ändå är mitt svar väldigt likt till er alla.

Det är ju olika från situation till situation.

Men du måste ju känna efter analyser läget. Hur mycket kommer jag få stå? Kan jag kriga mig till en förstaspade eller blir jag tredjemålvakt. Som målvakt är ju matcherna lite extra viktiga då det är då vi verkligen utvecklas.

Men ska jag gå ned en division för att få spela?

Ja varför inte? Så länge du får spela mycket matcher. Kanske får du ännu mer att göra i det lite sämre laget? Kanske kan du gå till ett sämre lag men platsa i en årsgrupp äldre och på så sätt få bättre matchning och träning?

Men träningen blir ju sämre i ett sämre lag.

Ja det är ju ett dilemma. För trots att matcherna är viktiga så måste du ju få bra träning. Ta reda på om det sämre laget har målvaktstränare? Målvaktsträning? Kan du få träna med äldre? Kanske träna med ditt gamla lag också?

Prata med din tränare och din målvaktstränare. Fråga vad du ska jobba extra med på sommaren och jobba extra med det. Kom max förberedd till lagfysen. Visa du satsar stenhårt. Träna seriöst och hårt och var lyhörd och ta till dig det din tränare och målvaktstränare säger. Träna på egen hand. Analysera säsongen som gick och se om du kan komma på saker du känner du måste träna extra på?

Men min tränare har redan bestämt vem som ska stå, det spelar ingen roll vad jag gör.

Det finns ju tränare som är så absolut. Börja med att prata med tränaren fråga vad du ska få göra för att stå mer nästa år. Får du inget bra svar eller inget svar alls då ska du nog fundera på klubbyte. Får du ett bra svar jobba med det och visa honom att du krigar hårt för en plats.

Jag kom inte med i TV-Pucken eller in på hockeygymnasium, ska jag sluta?

Absolut inte!! Om du fortfarande brinner för hockeyn ska du fortsätta. Vad säger att en missad TV-Puck eller hockeygymnasieplats är slutet på karriären? Det är ju en del Elitseriespelare och NHL spelare som inte spelat TV-Puck eller gått hockeygymnasium. Alla utvecklas i sin takt och är du bra nog kommer du komma dit du vill i alla fall!

En sak som är säker är ju att ju äldre du blir ju hårdare måste du träna, ju mer måste du "offra" för hockeyn. Du kanske inte kan hänmga med polarna och bada varje gång, eller åka med på solresa med kompisarna. Är det värt det? Ja det måste du ju bestämma själv. Du kanske inte blir NHL miljonär men du kommer ha en hel massa skoj med din hockey och få massa kompisar!

Det är ju också något man måste fundera på. Är det värt det? Ska jag skippa Gotlandsveckan med polarna och satsa på en plats i ett Superelit lag. Eller hänger jag med och spelar div1 hockey istället? Inget är fel, så länge du själv gör valet. Alla vill inte bli NHL proffs. Eller ja okey alla vill bli det, men alla kommer inte bli det och vissa känner det tidigt och kanske "nöjer" sig med att spela för att hockey är det roligaste man vet.

För i grund och botten började och fortsatte vi med hockey för det är så förbannat kul!!! Vad säger det inte kan vara lika kul i div2 som i elit? Man ska spela på sin egen nivå där man får spela mycket och har roligt. För hur kul är det att öppna båsdörren en hel säsong?

Slutordet:

Så länge hockey är roligt så fortsätt spela!

Vi hörs!

3 kommentarer:

  1. Ser ingen timestamp på inlägget, så jag vet inte när det är skrivet och jag kanske är väldigt sent ut, men om någon läser det och även läser kommentarerna har jag en kommentar till just rubriken "Jag kom inte med i TV-Pucken eller in på hockeygymnasium, ska jag sluta?"

    När jag var 16 stod jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta eller inte, jag skulle gå från U16 till J18 och det var ett stort steg, inte minst med tanke på att jag knappt var 160cm lång, hade en del forna "fiender" i laget, så jag kände mig allmänt rädd att ta klivet upp. På andra sidan drog även mopedåkning, hänga med polare, söta tjejer och kanske en och annan folköl. Skolan tog en del tid, eller mest resor till och från skolan, så jag valde den senare banan med moped och tjejer. 7 år senare var jag och kikade på när min gamla klubb skulle kvala till Div.2 och fick då från ingenstans ett enormt hockeysug.. Men jag visste att ekonomin inte tillät en nystart så jag viftade bort det som om det vore ingenting. Ett år senare står jag på samma ställe i samma rink och kollar på en A-lagsmatch och samma känsla går genom kroppen, jag vill ut på isen igen! Ekonomin var bättre, så vafan? Sagt och gjort, åkte till Stadium och köpte mig ett par utespelarskridskor och skridskoskydd. Tog ledigt ett par timmar från jobbet för att hinna med Allmänhetens åkning en fredag. Jag hade inte varit på is de senaste 8 åren och det var lite stappligt till en början, men nog fanns tekniken fortfarande kvar.

    Tog mig en funderare, funderade klart, drog till hockeymonkey i Södertälje och köpte komplett målvaktsutrustning, besökte den gamla klubben och pratade med deras U16-tränare och frågade om jag fick träna med dem, efter lite övertalning så gick det bra och två veckor senare gjorde jag mitt första ispass som målvakt på 8år! Det gick åt helvete förresten :> Men det var skitsamma, för jag älskade det från första stund, utvecklades kanske inte i den takt jag ville men framsteg blev det, åren löpte på och 3 år senare fick jag starta min första A-lagsmatch, den första matchen i mål på 10år och det var, om än nervöst, världens bästa känsla! Nu förlorade vi visserligen matchen med 4-1, men jag var otroligt nöjd med min insats och det verkade som om tränarna var det också för jag fick förtroendet flera gånger under säsongen.

    Oj, det blev nästan en novell det här... Men summa sumarum, lägg inte av för att det går lite trögt! Om ni verkligen tycker om att spela hockey, fortsätt lira, fortsätt kämpa, visa engagemang, laganda och kämpaglöd så lossnar det såsmåningom. Trägen vinner!

    Dessutom är det oootroligt trögt att börja igen efter 8års frånvaro, det kommer krävas åtskilliga timmar vid sidan av isen för att komma in i någon slags form.

    /Niklas

    SvaraRadera