Jag har ju skrivit en del om hur hockey eller mer idrottsföräldrar inte ska vara och att jag stött på en del av dom...
Men jag har ju stött på så oändligt många fler bra och underbara hockeymammor och pappor. Som brinner för sitt barns idrottande på helt rätt sätt. Ett stöttande och uppmuntrande sätt utan att sätta press eller skrika på läktaren.
Jag möter dom på våra camper och ute i föreningen. Jag blir så glad när mammor och pappor kommer fram efter ispass och har frågor, och undrar. Vill lära sig vill förstå. Vill kunna finnas där lite mer. Föräldrar som är med på utvecklingssamtalen vi har på våra camper. Som också har lite egna frågor och funderingar.
Föräldrar som hoppar dom där glasen vin till fredags och lördagsmiddagen, för det ska stigas upp tidigt dagen efter och skjutsas till ishallen för match eller träning.
En av dom var ju min egen pappa. Som då jag slutade i lokala laget Älta och började i Djurgården med träningar över hela Stockholm och flera dagar i veckan året om. Som skjutsade mig runt och stod och frös i ishallar. När han fick nog av att frysa blev han matrialare i laget. Något han i och för sig är fortfarande även om jag slutade för 20 år sedan.
Eller när vi var på campingsemester i Europa och jag tvingade farsan köra genom hela Tyskland för att komma till en liten butik som sålde DR skydd. Där ny plock och stöt köptes in. Samma som idolen Rolf Ridderwall hade. Halva reskassan gick väl åt där och då. DR SM6 stöt och S6 plock!
Mina var dock vita med blå och gula detaljer!
Ska tillägga jag tvingade brorsan skjuta och kasta tennisbollar på mig resten av semestern för att få prova handskarna. Gjorde nog ingen större succé bland tjejerna på campingarna. En 14 årig som stod i landhockeymål och tvingade lillbrorsan skjuta på honom.
Så vill med detta inlägg hylla alla er hockeyföräldrar! Framförallt min egen pappa!!
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar