torsdag 17 november 2016

När vi vuxna tar det ett steg för långt

Jag såg en länk på Facebook idag. "Barnens skottprotest mot snöiga fotbollsplaner". Först tänkte jag stackars ungar. Tills jag läser och ser att det är Karlbergs nio och tioåriga fotbollskillar som måste skotta fotbollsplanen för det gör inte kommunen och dom ska träna fotboll. Då blir jag bara irriterad.

Varför träna fotboll i november när du är nio-tio år?? Varför träna fotboll utomhus i november? Alltså att barn idrottar är ju fantastiskt på alla sätt. Underbart. Men varför spela fotboll på vintern? I nio-tio års åldern? Varför? Det finns ju massa sporter som utöva på vintern som man kan pyssla med. Hockey, Innebandy, Handboll, Basket eller någon annan av alla idrotter som utövas på vintern.

Varför ska man pyssla med sin idrott åter runt när man är ett barn? Säkert med tränare som uppmuntrar att hålla på med andra sporter, ha kompisar och göra läxor. Men missa inte våra träningar... När är tanken man ska utöva sin vinteridrott om sommaridrotten håller på hela vintern?

Jag tänker likadant kring hockeyn, varför vara på is året runt? Finns ingen anledning. Jag har ju inte hört någon hockey eller fotbollsspelare som spelar på elitnivå, som är dom bästa vi har i Sverige säga att dom blev så bra på sin idrott för att dom specialiserade sig tidigt, tränade sin idrott året runt och mycket från nioårsåldern. Ingen!

Däremot har jag hört väldigt många säga dom förespråkar att pyssla med många idrotter och specialisera sig så sent det går. För jag fattar också att man måste välja någon gång, man måste träna mer och hårdare. Självklart. Men inte när man är barn.

Min gissning är ju att det är vuxna, ledare, tränare som tycker barnen ska träna i det här fallet fotboll på vintern. Då får vi väl skotta planen själva. Idioti. Tycker jag. Låt ungarna spela hockey eller innebandy. Dom tränar, dom rör sig, dom har roligt. Toppen!

Jag vet en förälder jag intervjuade här i bloggen som gav ett så härligt svar på en av mig öppen fråga. Anna-Kari Ridderwall

Om det är något du tyckt jag glömt fråga eller du vill berätta så är ordet fritt nu!

En sak jag tänker på när jag hör hur många flänger runt på hockeyskolor så sommaren är, så gjorde aldrig vi. Vi åkte till landet och gjorde helt andra saker, dock tränades det ju mycket. Jag minns att jag kände att det var viktigt att Stefan skulle få ett avbrott från hockeyn. Då längtar man antingen ihjäl sig eller så känner man att man ledsnat. Och han längtade och längtade. Att ha ett barn som brinner för något gör att det är värt allt jobb, oavsett om det är hockey eller vad som helst.

Målet som förälder måste ju vara att fostra en bra människa, inte en målvakt, det får andra göra. Den dagen dom inte tycker det är kul, gör något annat!


Idag tycker jag att det var mödan värt, inte bara för att det går bra för Stefan utan främst för den kamratskap han fortfarande har med sina kompisar från ungdomshockeyn. Dom är ett gäng grabbar som umgås mycket, en del inte längre aktiva och övriga är på olika nivåer, men dom har kul ihop. Jag blir varm i hjärtat när jag ser grabbarna men en gång sett som små grinandes och skrattandes på isen. Jag tror det är livslång vänskap.


En väldigt bra poäng tycker jag. En annan stor poäng har hon ju i att få längta efter sin sport. När ska jag sakna fotbollen om jag tränar året runt? Vi föräldrar och ledare inom barnidrotten måste i många fall komma ned lite på jorden och inse att det inte är Messi eller Crosby som kutar runt där ute på planen. Det kan bli, men det kommer inte hänga på om vi tränade 75 eller 150 pass per säsong då dom var nio år.

En nära vän till mig har killar om spelar fotboll, där laget har svårt få spelare till matcher och cuper. Ett lag där man tränar året runt. Är med i MINST en cup per helg, ofta två. Där jag hör att min väns barn inte vill spela cup. Jag kan inte minnas att jag som liten inte ville spela cup, det var ju det roligaste som fanns. Men då spelade vi inte cup varje helg. Vi hade inte heller fotbollscup utomhus på vintern...

Hela intervjun med Anna-Kari Ridderwall kan du hitta här: Intervju. Ja som ni märker så engagerar det här ämnet mig och gör mig upprörd. Låt barnen vara barn, låt barnen pyssla med flera idrotter och låt barnen sakna sina idrotter.

Vi hörs!

Ett tillägg.

Jag förstår att det finns barn som av olika möjligheter inte kan utöva två sporter. Oftast beroende på att föräldrar inte har råd. Men om sporter håller sig till sin årstid, så blir ju varje sport billigare att utöva. Vilket ju kanske leder till att fler har råd utöva fler sporter.

Kan barn hålla på med fler sporter så kanske dom också håller på längre med idrott och att dom får lättare att hitta sin idrott, och på så vis håller på längre vilket skapar en större bredd i våra idrotter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar