Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg kring att vara en förebild i sin förening som du kan läsa här. Att vara en förebild gäller ju självklart inte bara spelare utan även ledare, tränare och coacher. I alla föreningar på alla nivåer. Men där barn och ungdomsledare i mina ögon har ett extra stort ansvar.
Börjar med en enkel sak, som jag anser vara en självklarhet. Ha hjälm på isen. Är du på isen i något sammanhang med ett ungdomslag, ha hjälm! Egentligen tycker jag ju att det är en självklarhet att alla ledare på alla nivåer borde ha hjälm. Där jag vet att bland annat Djurgårdens IF har en policy att alla ledare ska ha hjälm. Klockrent. Jag har själv varit en av dom som kört utan hjälm, men börjat ha det. Jag kan verkligen inte se en enda anledning att inte ha hjälm. Hur motiverar man för barnen på isen att man inte har hjälm?
Ett annat ansvar jag tycker vi ledare har, att tvätta bort machokulturen inom hockeyn. Få bort den dåliga kvinnosynen, den hårda jargongen i tidig ålder tvätta bort efterslängar, användandet av fula ord, sexistiska ord på isen. Få bort crosscheckingar efter avblåsning, handske i ansiktet. Här har vi ledare ett väldigt stort ansvar. För börjar man inte snacka, crosschecka och allt det jag nämner här ovan i ungomslag/juniorlag tror jag mycket är vunnet, och i dom lagen är det tränarnas ansvar att få bort. Ha tydliga regler, vad som är okey och inte.
Men det ställer ju krav på dig själv också, lite som med hjälmen. Du vet barn gör som vuxna gör, inte som dom säger. Så du kan inte införa regler kring beteende och sen inte följa dom själv. Så sluta skrika på domare, motspelare eller kalla dina spelare kärringar då dom har ont eller inte orkar på fysen. Var en förebild, en snäll förebild med sunda värderingar och våga visa mjuka känslor.
Det här kan vara bra att sprida bland ledarna i föreningarna också. Ha en röd tråd kring uppförande. Många ledarrum har jag suttit i där snacket är allt annat än rumsrent eller politiskt korrekt. Där jag själv varit lite för feg för att säga ifrån.... Tyvärr.
Men jag kan inte riktigt förstå varför hockey är den enda sport där det snackas konstant, gnälls så mycket på domare, och sen alla efterslängar och fula tilltag efter i stort sett VARJE avblåsning. Varför är det så? Jag har inte sett det i någon annan sport än hockey. Ofta får man då höra, att det är mycket adrenalin, det är en hård sport och det rinner över efter avblåsning. Men alltså, handboll rätt tuff sport, rugby eller Amerikansk fotboll är också rätt tuffa men inte alls lika mycket gruff efter avblåsning.
Jag tycker ju vi ledare har visst ansvar att uppfostra våra spelare till bra människor, bra lagkamrater med sunda värderingar. Ja det är föräldrarnas ansvar i första hand. Men vi idrottsledare kan inte friskriva oss. Vi träffar barnen väldigt mycket, och ska då föregå med gott exempel och putta ungarna i rätt riktning för att bli bra medmänniskor.
Eller vad tycker ni andra ledare?
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar