Intervju med Vancouvers Joacim Eriksson

Efter ett SM-Guld med Skellefteå så tog Joacim Eriksson chansen att testa NHL. Han skrev på för Vancouver och efter att ha matchats i AHL så är Jocke just nu uppkallad till Vancouver där han agerar backup åt Eddie Läck. Jag tror det är om inte första så andra gången i NHL som två Svenska målvakter är etta och tvåa i samma NHL lag. Enda gången det kan ha hänt är i Islanders då Tommy Söderström och Tommy Salo var där samtidigt. Dock är jag osäker på att dom gjorde någon NHL-match ihop.

Jag skickade iväg några korta frågor till Jocke, som vanligt fick jag snabbt svar.

Några månader av NHL/AHL-äventyret har gått. Hur har det gått för dig på isen tycker du själv?

Jag tycker att det började sådär, i början var det en ganska stor omställning till liten rink. Men ju längre säsongen gått så har det fungerat bättre och bättre och nu tycker jag det känns riktigt bra.

Hur trivs du utanför isen? Bra stad du bor i?

Jag bor utanför Utica och staden är väl helt okej dom har allt man behöver där så det fungerar bra.

Har du behövt ändra något i din spelstil? Hur lång tid tog det att ställa om dig i så fall?

Nja jag har inte ändrat något speciellt bara att man måste lära sig hur alla nya vinklar blir och det tog ett tag. 

Hur mycket jobbar du med mv-tränare? Är det någon skillnad mot hur du jobbade här hemma? Både i antalet tillfällen och hur ni jobbar?

Han brukar komma varannan vecka och är hos oss några dagar. Nej det är ungefär lika han vill inte ändra så mycket i min stil utan vill att det ska kännas bekvämt för mig.

Du jobbade rätt mycket med SMS här hemma, har du kunnat fortsätta med det eller har du behövt ändra det på något sätt?

Nej jag har fortsatt med sms och det har fungerat bra.

Ändrade du din försäsongsträning något inför den här säsongen?

Nej jag tränade med Skellefteå hela sommaren sen så skrev jag kontrakt i juni så efter det så tränade jag själv ett tag innan jag åkte till Vancouver.

Vad är största skillnaderna på att spela Elitserien och AHL, både på och utanför isen?

Jag tycker att det går lite snabbare här med returer och att gå på mål. utanför tycker jag att det är ungefär lika.

http://www.daveart.com/

Hur mycket har du tränat och spelat med Vancouver? Är det stora skillnader mot att spela och träna i Utica?

Jag är uppkallad nu och har suttit på bänken en match hittills. Ja det går ännu fortare i NHL och allt är skickligare.

Använder du dig av både sms och onepad? Hur tänker du med dom två olika paraderna? Vilken använder du när och varför?

ja så länge dom är nära målet använder jag sms och är dom längre ut onepad.

Jocke verkar ha kommit väl tillrätta på andra sidan atlanten. Det ska bli spännande att följa honom, samt se om han får någon match nu när Luongo är skadad eller om Läck får alla matcherna!

Tackar Jocke som tog sig tid svara på frågorna!

Vi hörs!

Intervju med AIK:s Lovisa Berndtsson

En av mina kollegor på SHI har ju i år gjort debut som målvakt i Riksserien. Lovisa Berndtsson ny i AIK inför denna säsong. Så nu lite drygt i halvtid tog jag ett litet kort snack med Lollo.

Första säsongen i Riksserien efter några säsonger i SSK i div1. Största skillnaderna?

De första skillnaderna jag märkte var träningen. Alltifrån träningsmängd till kvalité och utförande. I år har jag fått träna hårdare men också bättre. Varje träning är en utmaning och en chans att bli bättre. Nu känner jag att det är en tävling varje gång jag kliver ut på isen, vare sig de är träning eller match. De stora skillnaderna i spelet är att det går snabbare, det är hårdare och snabbare avslut. I Riksserien i år är det också riktigt roligt att alla lag kan vinna matcher, det är mycket jämnare än tidigare år.

Du bor i Södertälje och har gått till AIK, vad innebär det för skillnader för dig utanför hockeyn? Med jobb och familj?

Det har förändrat rätt mycket i och med tidigare träningar och längre resväg. Men min fästman Oskar är väldigt förstående och har stöttat mig i mitt val hela vägen. På jobbet är dom också väldigt stöttande och hjälper mig på alla sätt dom kan med att gå tidigare osv. Allt för att få ihop min vardag. Men det kräver mycket planering.

Hur tycker du att det har gått för dig personligen?

Det har gått upp och ner. Min säsong började inte så bra då jag bröt ett finger och missade nästan en hel omgång i serien. Men efter det tycker jag att det har gått bra mestadels förutom några matcher där jag känner att jag kunnat prestera bättre. Men jag känner att jag hittat "hem" och att jag ska spela i Riksserien.

Du spelar ihop med förra säsongens succé målvakt Minatsu hur har ert samarbete fungerat?

Samarbetet med Musse tycker jag funkat bra! Det är roligt att få tävla mot en så duktig målvakt och alltid få vara på tårna. Vi peppar varandra både på träningar och matcher.

Hur mycket jobbar du med mv-tränare?

I AIK har det inte blivit så mycket jobb med mv tränare då jag oftast inte kan vara med på målvaktsträningarna pga jobb. Däremot tränar jag fortfarande med Janne Öhman i SSK, där vi försöker köra en gång i veckan. Jag har kört med Janne i 2 år nu och vi kommer riktigt bra överens och han är mycket duktig!

Vad för detaljer jobbar du mest med ihop med mv-tränaren?

Vi jobbar mycket med att behålla höjden i olika situationer. I början av säsongerna brukar vi jobbar mycket med skridskointervaller med olika slingor. Nu under säsong har vi också jobbar mycket med snabbhet, att komma upp på fötter och hitta position snabbt. Det som funkar så bra med Janne är även att vi kan snacka mycket, vad som känns bra/mindre bra osv.

Vad känner du själv att du måste bli bättre på för att ta ett steg till och bli etta i ett Riksserielag?

Jag känner att jag har nog det mesta för att kunna etablera mig i Riksserien och kanske ta en första spade. Men det jag känner att jag behöver träna mer på är att hålla höjd och möta skyttarna istället för att backa från skytten. Men det jag behöver mest är att skaffa mig rutin från Riksserien.

Hur mycket tränar ni i AIK? Efter att media återigen påpekat att tjejerna är för dåligt tränade.

Vi brukar ha 1 dag i veckan ledigt, annars är det fullt upp med matcher och träningar. Jag anser att de som har en åsikt om damernas fysiska status borde följa med några damspelare under en dag för att se detta. Vi ska träna lika mycket och lika hårt som herrspelarna men samtidigt ha ett hel- eller deltidsjobb. Det är inte helt lätt att få tid och energi att räcka till.



Lollo ger svar på tal kring träning och dålig träning tycker jag. Jag kan ju bara hålla med henne, efter mitt samarbete med Segeltorps damer som också tränar två pass vid varje träningstillfälle!

Tackar Lollo som tog sig tid svara på mina frågor!

Vi hörs!

Kim Martin-Hansson om sina ätstörningar

För ett tag sedan berättade landslagsmålvakten Kim Martin om sina problem med ätstörningar. Ett problem hon kommit till rätta med nu. Men jag tycker det är ett viktigt ämne, speciellt då jag ju jobbar en hel del med damhockey just nu. Där jag tror problemet är större även om jag tror det finns i herrhockeyn också.

Jag skickade ett mail med frågor till Kim, som vanligt så var hon med på noterna och svarade på mina frågor.

Hur upptäckte du att du hade ätstörningar? Vad var det som fick dig inse det?

Min familj och mina närmsta vänner insåg det och va på mig en del. Men jag insåg i november efter os på en 4 nationsturnering att jag inte mådde bra och landslagstränaren tog också upp det. Efter d sökte jag hjälp!
Visste du om det innan du erkände det för dig själv? Att du "låtsades" som att allt var bra trots du visste det inte var det?

Ja, oftast brukar det vara så. Jag trivdes med mig själv

Hur påverkade det dig som hockeymålvakt och som människa?

Jag låg inte på topp prestationer, men jag var inte dålig heller. Kunde fortfarande spela men min MAX presentation var inte den samma. Som människa hade jag inte lika mycket ork. All energi gick åt skola och att träna.

Vad tror du eller vet du vad som fick dig att utveckla ätstörningar?

Jag gick upp i vikt mitt första år på college och ville sen gå ner. Sen fortsatte det bara och det var svårt att sluta.

Tror du att hockeyn var en del i att du fick ätstörningar? Att du ville vara i bättre form. Eller var det "bara" kroppsmässigt som du ville bli smalare?

Mest var det nog kroppsmässigt eller vad vågen visade.

På vilket sätt utmärkte sig ätstörningarna för dig?

Jag blev mycket mindre. Jag märkte inte så mycket men folk sa att jag inte var lika glad, inte lika alert, såg annorlunda ut. På 4 nationers fick jag ont i magen och mådde inte så bra, det var då jag märkte det mer

Fanns det något som dina tränare eller dina nära och kära hade kunnat göra för att hjälpa dig innan det hände tror du?

Det är svårt att hantera. Många hade sagt saker och försökt hjälpa mig. Men när det hade gått för långt tog dom tag i det ordentligt, och jag trotsade aldrig utan tog hjälpen jag fick. Det gjorde så gott d kunde. Det är ett väldigt känsligt ämne.

När det väl kom fram att du hade problem, tror du då hockeyn var till hjälp att få ordning på problemen? Att du hade hjälp av dom kontakter du hade i hockeyn?

Ja absolut. Hockeyn var till stor hjälp. Dels var det tränare och ledare som tog tag i det efter som jag var i USA och familjen och vänner var långt bort. Tillslut fick jag väljs mellan sjukdomen eller hockeyn! 

Kan din vinnarskalle varit till hjälp? När du väl bestämde dig att få ordning på ätstörningarna, att det blev som en tävling?

Ja men det tror jag absolut! I alla fall att jag inte gav upp även då det var en tuff tid, utan jag kämpade mig tillbaka. Jag ville tillbaka till hockeyn och kunna spela igen.

Vad tycker du är det bästa nära och kära kan göra efter att det kommit fram att någon drabbats av ätstörningar?

Att man tar upp det men att man inte blir sur utan man försöker att sätta sig in i personens perspektiv. Ta små steg. Jätte svårt att säga något specifikt, alla är så olika. För mig var det, vill du vara sjuk eller vill du spela?! Ta hjälp så fort som möjligt!

Tycker eller tror du man ska koppla bort vardagen och bara fokusera på att bli kvitt sina ätstörningar eller försöka leva ett så normalt liv med träning och jobb som det går under tiden man återhämtar sig?

Jag tror att det är bra att vara som vanligt. Man ska inte ändra för mycket för då blir det för stor förändring. Men som för mig, drog jag ner lite på träningen. Eftersom jag inte åt tillräckligt så fick jag inte göra av med för mycket energi.

Hur har du gjort för att komma tillbaka och få ordning på kosten igen?

Jag gick till psykolog. Jag behövde inte så mycket hjälp utan det gick ganska snabbt. Hon jag gick till sa att jag inte var jätte sjukt för jag förstod allt. Jag var bara tvungen att få vägledning tillbaka till rätt väg.

Stort tack till Kim som tog sig tid svara på mina frågor!

Vi hörs!

Viktigt få chansen utveckla bra vanor och träna matchlikt

Jag är ju ute en hel del i ishallar i Stockholm och kör mv-träning. Då hinner jag ju med att se lite på lagens egna träningar och det förvånar mig hur extremt matcholikt det ofta tränas. Övningarna är i stor utsträckning exakt samma som när jag själv spelade hockey för 20 år sedan. Om vi kikar på hur målvakterna spelade för 20 år sedan, så har ju dom utvecklats en hel del. Men hur vi tränar ser exakt likadant ut.

Känns fel tycker jag!

Det är så otroligt mycket övningar som avslutas med frilägen och skott någonstans mellan blålinjen och hashmarks. Säg att en spelare tar 30-50 avslut där per träning, tränar fyra pass i veckan. Då skjuter du mellan 120-200 skott mitt i slottet, utan press, utan skymning, utan returer per vecka.  Det värsta är nog ändå att efter alla dessa skott så tar spelaren en sväng och ställer sig i kön, helt utan att ens titta var returen tog vägen...

Låter det bra?

Jag tycker det låter helt fel! Som målvaktstränare blir jag ju bara ledsen, vad är det för träning? Målvakten är ju bara puckstoppare. Absolut oftast tas det inga returer och ingen skymmer. Efter skottet tar man en långsväng och ställer sig sist i en kö. Ofta är det bara två spelare som åker och 20 som står och ser på.

Sen undrar vi varför det görs så lite mål?

Jag tycker ju också det vore lättare komma på matchlika övningar än att hitta på alla dessa bågar och passar i alla övningar. För matcher spelar vi ju, och där borde tränarna se vad som händer. Sen är det bara göra övningar på dessa situationer.

Snabba spelvändningar, 2 mot 1, 3 mot 2. Där det görs flest mål. Gå rakt på mål, få pass och mycket skott. Gå hårt på retur. Försök hinna dit och skymma målvakterna.

Självklart ska det åkas skridsko, passas mycket och skjutas också. Men som jag skrivit förut, vänd på det. Ta skottet först, jobba på returen, stanna och skym på nästa skott. Ta sen en ny puck åk i bågar och slå passar. Då får vi teknik, uppvärmning eller vad man är ute efter men också mer matchlikt.

Problemet att träna som vi i stor utsträckning gör idag är ändå störst för målvakterna, som i stort sett aldrig får träna matchlikt. Dels blir det ju tråkigt bara stå där och stoppa frilägen, att hela tiden bombas med skott mitt i slottet. Dessa lägen är det ju max 3-5 per match. Så varför träna 200 ggr på något som du upplever 5 ggr per vecka?

Saker som vi däremot gör hela tiden och massor i matcherna, är ju små förflyttningar shuffles, hitta rätt position. Se över eller bredvid någon som skymmer. Vara med på snabba spelvändningar. Vara följsam. Dom absolut flesta skott kommer ju antingen i fart i en kontring eller då du är skymd efter ett anfall i zon eller i powerplay.

Jag försöker ju prata så mycket jag kan med tränare om det här, och dom allra flesta håller med och tycker det är bra åsikter. Men ändrar sig inte. Utan fortsätter på samma sätt som innan, frilägesövningar utan skymmare eller returtagare.

En annan aspekt är ju att målvakterna får väldigt mycket skott på sig, bra ju tänker många. Men det är väldigt mycket skott på kort tid. Snudd på strömskott. Där du hinner rädda men inget mer. Inte jobba på returen, inte påbörja nästa skott i rätt position. Målvaktsspel handlar ju om att nöta in bra vanor, bra mönster. Sätta i ryggmärgen att resa dig mot returen. Är det lätt om du aldrig får göra det på träning? Jag tar det igen. DET ÄR VÄLDIGT SVÅRT ATT SKAFFA DIG BRA VANOR OM DU ALDRIG FÅR CHANSEN UTVECKLA DOM PÅ TRÄNING!

En annan sak med dagens träning är att som målvakt står du i grundställning i stort sett hela tiden. Du får skott på skott och ska ner och upp ur butterfly hela tiden. Något som gäör målvakten trött och du tappar lite fokus och jag tror du ökar skaderisken. Du får ju som målvakt bara stå i grundställning och gå ner och upp i butterfly, det blir väldigt lite förflyttningar, och tid att hitta rätt positioner. Väldigt lite viloperioder. Återigen, matcholikt!

Så alla ni målvakter, prata med era tränare. Kom med tips, förklara hur ni spelar och hur ni behöver träna. Vad ni behöver träna på! Försök! Jag förstår att det inte alltid är lätt, men ta mod och prata med tränarna. Gör det på ett konstruktivt sätt!

En annan sak som kan störa mig är tränare som säger "jag kan inget om målvakter eller hur dom spelar". Jösses! Lär dig då! Kika på målvakterna på matcher, på tv. Gå en kurs, prata med en målvaktstränare! I vilket annat yrke skulle du som chef kunna säga, nej det där området kan jag inget om så dom får liksom följa med på tåget och göra det bästa av saken. Rätt få va?

Vi hörs!

Fastna inte i samma tekniker

En sak jag tycker är viktig som målvakt är viljan att prova nya saker. Nyfikenhet för tekniker, övningar och spelidé. Att inte fastna i att "så här spelar jag och det ska jag fortsätta med".

Jag blir ibland förvånad då jag har målvaktsträning och vi ska träna tex onepad, och en målvakt säger saker som "jag är inte bra på det", "jag använder aldrig det". Nej men desto mer anledning att träna på det. Prova, kanske du inser att det gillar onepad och att det finns bra tillfällen att använda den.

Så fastna inte i en teknik. Utan var öppen för att prova andra tekniker. Jag säger inte att du prompt ska byta, eller att du ska använda olika tekniker vid samma sorts lägen. Men var öppen för att prova, samt träna extra på de tekniker du inte riktigt tycker du behärskar.

Just onepad och SMS är ju där det jag upplever det vanligast att man inte använder den ena eller den andra. Att man alltid använder tex SMS vid stolpen. Men man vet inte varför man gör det, att man inte kan förklara för mig hur man tänker eller varför just SMS känns bäst. Då tycker jag man ska testa även onepad, se om det finns lägen då den fungerar bra.

Samma sak med att inte prova nya tekniker för att dom känns svåra. Allt är ju svårt innan man lärt sig det. Men träna på det och prova det och se om du kan ha användning för en ny teknik. Som målvakt är det viktigt att inte fastna i tekniker utan att fortsätta utvecklas!

Så, var öppen för att prova nya saker.

Det är ju faktiskt rätt roligt lära sig nya saker och bli bra på dem!

Vi hörs!

Tjejerna är inte dåligt tränade och tränar inte lite

Så fick då damkronorna klartecken att spela OS. Att det ens dröjt tycker jag bara är fånigt! Med vilken anledning liksom? Visst att damkronorna tappat i jämförelse med Finland, Ryssland och dom flesta andra nationer. Men damkronorna har ju minst lika stor medaljchans som väldigt många andra Svenska olympier om inte större. Så det kändes väldigt fånigt! Men nu får dom åka och det är ju självklart helt rätt beslut!

En sak som stör mig med damhockeyn, eller inte hockeyn i sig. Men den lilla media vi får är snudd på uteslutande negativ media. När landslaget förlorat, att tjejerna tränar för lite, att serien är för jämn, att det är sprickor i landslaget och många tjejer inte gilla förbundskaptenen.

Varför kan media inte rapportera om det som är positivt och roligt?

När Micke Rehnberg gång på gång sitter och berättar hur dåligt tränade tjejerna är. Kommer alltså från en lirare som ser en match/säsong och det är SM-finalen. Vad vet han? Sitta och snacka om att tjejerna tränar för lite och för slött. Kom igen, häng med något av Riksserielagen en vecka Micke och uttala dig sen. Okey!

Jag är ju med i Segeltorps damer. Tjejerna tränar mellan 3-5 ggr i veckan. Alltid dubbelpass med först fys sen is. Sen spelas det mellan 2-3 matcher i veckan också. Ja utöver att dom allra flesta jobbar heltid. Så Micke när tänkte du det skulle klämmas in fler pass? Dom absolut allra flesta tjejerna i Riksserien är vältränad elitidrottare. Läste på Kim Martins blogg hur även hon reagerat på snacket om att tjejerna är för dåligt tränade!

Felet folk gör och även media är att man jämför med killarna. Men kom igen nu! Ingen skulle komma på tanken att jämföra Frida Wahlberg med Armand Kranjc, eller Charlotte Kalla med Marcus Hellner. Men då det kommer till ishockey ska man genast jämföra. Varför? Killar är större, tyngre, starkare. Punkt! Släpp det nu! Som jag skrev sist så har också killarna en lite lättare vardag. Hur många SHL eller Allsvenska spelare jobbar heltid?

Varför inte ha tex Danijela Rundqvist som expert eller Erika Holst när det är damhockey. Som är och var jävligt duktiga spelare och som har KOLL på damhockey och damhockeyspelare. SvT skulle ju aldrig sätta in mig som expert på en killmatch för jag kan för lite hockey och för lite om spelarna. Men att slänga in Rehnberg när det är damhockey är klockrent tydligen.

Så innan ni totalsågar och beklagar er på damhockey ta er ner och kika på en match. Men jämför då inte med killhockey utan titta på den och inse att det är roligt och bra, utan att likna killhockey!

Vi hörs!

Axlar och armbågar

Lyssnade på senaste avsnittet av den eminenta Målvaktspoden med Thomas Magnusson och Stefan Ladhe där dom pratade en del om att rädda med axlarna och armbågarna istället för plocken eller stöten. Jag håller med om allt dom säger! Dom pratar också om att välja rätt räddning vid rätt tillfälle. Det tycker jag är A och O här. Att inte fastna vid det ena eller det andra, utan att VÄLJA rätt!

Dock kan jag känna lite att det blir väldigt mycket fokus på att rädda med armbågar och axlar just nu, istället för med dina handskar. Vilket i rätt tillfälle så klart är bra då det oftast är en snabbare räddning. Samt att som Thomas säger är du på väg ner i butterfly är plocken med stor sannolikhet på väg ned och att få upp en axel eller armbåge går fortare.

Men det finns en fördel med att rädda med handskarna mot armarna. Returkontrollen blir bättre. Räddar du med plocken släpper du inte ens någon retur. Med stor sannolikhet i alla fall. Men om du räddar med en armbåge eller axel blir det klart svårare att kontrollera din retur.

Så Thomas är ju inne på en viktig del i poden. Att välja rätt räddning i rätt läge. Har du chans att använda handskarna gör det. Med stöten får du ner den i hörnet med plocken håller du den. Men försök inte rädda puckar upp kring huvudet med handskarna då du får ta till en väldigt knepig rörelse för att få upp handskarna dit. Eller om du är nere i butterfly så kan en axel/armbågsräddning vara att föredra.

Helt enkelt väl rätt räddning vid rätt läge! Enkelt eller hur. :)

Vi hörs!