Individuell träning inom Svenska Ishockeyförbundet, gästinlägg av Gustav Griborn

 

Individuell träning inom Svenska Ishockeyförbundet 

Gästinlägg av Gustav Griborn. Gustav har som en del i kursen Ishockey - kultur och samhälle, vid Linnéuniversitetet, intervjuat nio hockeymänniskor. Frågeställningen gäller isträningen med fokus på individen och skillnader från millenieskiftet fram till idag. Hur stor skillnad är det idag med privata aktörer och hur ser det ut i klubbarna samt förbundets verksamhet? Dessa frågor och svar kommer publiceras i tre inlägg på bloggen. Här följer del 2!

 

Individuell träning inom förbundets verksamhet. I vilket sammanhang började SIF lägga mer fokus på individuell spelarutveckling och när? Vad var bakgrunden till detta? Hur ser det ut idag?

 

Tommy Boustedt, tidigare generalenreterare och utvecklingschef SIF:

I samband med Juniortetemautredningen 2002 lyftes vikten av individuell utvecklingsplan fram. Det pekades på många brister hos svenska ungdoms- och juniorspelare. Närkampsspel, målskytte, målvaktsspel, fysik, vinnarinstinkt, tempo, med mera. Det ser klart bättre ut idag. NHL-draften och JVM-resultaten är ett kvitto på det. Målskyttet är dock fortfarande ett utvecklingsområde som svensk hockey behöver jobba med.

Thomas Magnusson, Målvaktsansvarig SIF, medgrundare Sweden Hockey Institute:

Det givna svaret är Juniortemautredningen 2002 och de förändringar som den ledde till. Att hockeysverige samlades och konstaterade vilka brister som fanns, som bl.a. resulterat i uteblivna framgångar med juniorlandslagen. Brister som i många fall föll tillbaka på för dåligt utbildade spelare och i slutändan brister i tränarutbildningen.

Konsekvensen av utredningen blev att resurser skapades för att på alla sätt höja nivån på utbildning för såväl spelare som de tränare som skulle utveckla dem. Utbildningsmaterial, läger och inte minst personella resurser både i förbundets dagliga verksamhet och i samband med landslag och den verksamhet med camper som nu utvecklades rejält. En Utvecklings- och Landslagsavdelning med ansvar för både spelar- och tränarutbildning tog form under Tommy Boustedts ledning där bl.a. tränare, utbildare och de nya Hockeykonsulenter anställdes.

Idéer om individuell träning och spelarutveckling fick nu, som jag ser det, ordentligt fäste i såväl tränar- som spelarutbildningen som SIF bedrev. I tränarutbildning genom nya utbildningsmaterial med stark betoning på individuell teknik, en ny utbildningsstege samt helt nya utbildningar, bl.a. i form av Conventions, Vägen till Elit och Målvaktslyftet. I spelarutbildning genom tillkomsten av en komplett Talangutvecklingsplan med ett brett campprogram där Russinläger (som först benämndes Topp 100) utgjorde den yttersta spetsen. Individuell utveckling var en ledstjärna i den nya utvecklingsplanen.

Hur ser det ut idag? En bra fråga, men jag tycker det skedde väldigt stor utveckling åren närmast efter Juniortemautredningen, sedan har nya detaljer successivt tillkommit och metoder förfinats, som exempelvis när det gäller användandet av tekniska hjälpmedel vid feedback. På det negativa kontot vill jag nämna att delar i spelarutbildning ibland har fått stryka på foten när nedskärningar krävts av ekonomiska skäl.

 

Gällande Russinläger och andra camper inom förbundets verksamhet och talangutveckling. Hur stort är fokuset på individen vid dessa?

 

Ulf Lundberg, Förbundskapten Damkronorna:

Mycket stort, men det handlar hela tiden om att applicera den individuella utvecklingen in i det kollektiva spelet.

Magnus Hävelid, Elitutvecklare herr SIF, Huvudcoach Team 17:

Jag var med och startade upp det som hette Topp 100 som projekt och då fick man inte ens prata lag, utan allt fokus skulle vara individuellt. Det var tjejer med i gruppen, och för att få pengar till projektet skulle det individuella fokuset hållas och uttrycket “russinen i kakan” togs när SOK kom in. Vi sa då att det inte kommer vara någon tillstymmelse till lagträningar. Det var grunden för allting och jag tycker ändå att det legat som en röd tråd. 

Sen över tid kliver man utanför den och så blir det lite för mycket lag, och så kommer man tillbaka till varför man startade det här, och så blir det för mycket lag igen under en tid. Men tittar jag på de sista kanske fyra åren tycker jag att grundkonceptet och den röda tråden finns kvar. Idag har vi två Russinläger och två åldersgrupper. Förr var det fyra läger där det filmades och skickades hem till varenda spelare. Nu är det första lägret mer individuellt fokus, där videocoaher är med på isen och coacherna jobbar med spelarna på ett tydligt individuellt sätt där de är delaktiga i sin utveckling. 

Sen kommer det individuella taktiska ofta fram mer på matchen, så det spelas matcher och på läger nummer två är det mer det taktiska som är i fokus, men fortfarande med feedback och individuell uppföljning med spelarna. Men som sagt tycker jag att den röda tråden med det individuella fokuset finns kvar och spelarna är delaktiga i utvecklingen.

Thomas Magnusson:

Fokus ligger nästan uteslutande på individuell utveckling på camperna, precis som det bör vara.

 

Hur ser du på hockeygymnasiernas roll i den individuella utvecklingen av spelare idag?

 

John Lind, Utbildningsansvarig SIF:

Min bild är att hockeygymnasiernas roll är central för den individuella utvecklingen i given ålderskategori. Dels genom att det går styra innehållet, så det blir just individuellt fokus, genom tydliga kurs- och ämnesplaner, samt att de flesta föreningar har väldigt kompetenta tränare kopplade till NIU-verksamheten. Glädjande är också att allt fler bra utvecklingsmiljöer etablerar sig inom ramen för LIP- och LIU-verksamheten.

Stefan Ladhe, Målvakstränare Tre Kronor, medgrundare till Sweden Hockey Institute:

Jätteviktig roll och det som ska vara hockeygymnasiernas främsta uppgift i träningen.

Tommy Boustedt:

Hockeygymnasierna ska i stort sett vara inriktade på individuell utveckling. Det kravet ställer också Svenska Ishockeyförbundet och för att bli auktoriserade måste NIU följa dessa riktlinjer. HG är den platsen där den mesta individträningen utförs i Sverige.

Philip Nilsson Fornes, Föreningsadministratör Djurgården Hockey ungdom:

Mängden ökar betydligt på ett hockeygymnasium och jag tror inte det passar allas utveckling, men jag tycker det är viktigt att den möjligheten finns. Jag gillar inte hetsen som uppstår kring val av hockeygymnasium och inte heller vikten av att komma in på ett NIU. Där behöver vi föreningar ta ett större ansvar kring processen och hjälpa våra spelare i deras val. 

Mikael Rundgren, Teamledare för SIF Hockeykonsulenter och ansvarig för NIU/Elitgymnasierna. Assisterande förbundskapten Team 18:

Detta är den enskilt viktigaste företeelse vi har när det gäller utvecklingen av våra talanger inom svensk ishockey.

Ulf Lundberg, Förbundskapten Damkronorna:

Hockeygymnasierna har en väldigt viktig roll, för de som vill satsa både på hockeyn och skolan. Det har varit, och är, en oerhört viktig faktor i vår framgångsrika spelarutvecklingsverksamhet på pojk-/herrsidan och kommer definitivt att vara det på flick- och damsidan.

Magnus Hävelid:

Det är ett skolämne på hockeygymnasierna, det är en tydlighet när det gäller den individuella träningen. Men det ska också sättas i sitt sammanhang eftersom det är en lagidrott, men den individuella tekniken har blivit betydligt bättre och det är fokus på det. Den individuella taktiken sen, då kanske det handlar om att vi måste vara flera som jobbar med det och inte endast tänka att jag bara skjuter och jobbar med skottteknik och sådana bitar. Så den individuella tekniken blir mer komplex och kanske spela mer smålagsspel, positionsspel, hur gör jag och löser de här i förhållande till samarbetsdelar.

 Hockeygymnasierna är viktiga, även om jag nu är part i målet så det skriker om det, men det är fokus på individen; målvakter, backar och forwards, en tydlig uppdelning. Det krävs av spelarna med sina individuella utbildningsplaner att man ska kunna klara av att leda sig själv och sin egen träning. Vad är det jag behöver bli bra på? Vad ska jag träna på både i gymmet och på isen? Så det är ju en tydlig individuell röd tråd i allting. Sen kommer lagträningen så det blir en tydlig skillnad mellan NIU och lagträningen tycker jag. Det är 27 orter idag med NIU och förut var det fem orter och två riksgymnasier, idag är vi 27 orter med cirka 800-850 elever och även sex tjejgymnasier. 

Väldigt många fler ges nu chansen och skolan ger oss alltså möjligheten att träna tre gånger extra i veckan plus fysen. Just mängden och att få möjlighet att träna extra på någonting ger en individuell touch på det. Plus alla instruktörer som man kunnat anställa, målvaktstränare och extra istränare. Man får tacka skolan för det bidraget.

Leif Boork, tidigare bland annat tränare i Elitserien, förbundskapten för Tre Kronor och Damkronorna:

Jag är egentligen för dåligt insatt i deras upplägg och vilket fokus de har. Men min bild är att de riktar sig mot individuell utveckling i de flesta avseenden. Kanske är det något av ett för smalt fokus då stora delar av utvecklingen mot elit hos dem går i individualismens tecken. Generellt sett är det en bra idé som ligger i linje, om än svårligen kan jämföras helt, med collegeupplägget i Nordamerika.

Thomas Magnusson:

I hockeygymnasierna ser jag den enskilt största möjligheten för individuell spelarutveckling alla kategorier. Här finns tiden och utrymmet att fokusera helt på individen och alla delar hen behöver för att nå sin fulla potential. Med ”rätt” tränarkompetens och bra tränartäthet är HG en hörnsten som kan ha den största effekten i individuell spelarutveckling.

Jämfört med problematiken med kostnader för privata tjänster är ju hockeygymnasierna möjligt att söka till för alla oavsett ekonomiska möjligheter, men här ser jag ändå ett annat potentiellt problem. Antalet platser är begränsat och här sker en uttagning. Är det alltid ”rätt” individer som får den här möjligheten?

Be a Fan