Idag fortsätter jag min intervjuserie om hur det började med Modos och Dam Kronornas Valentina Lizana. Jag gjorde ju bort mig lite då jag skickade mitt mail till Valentina, glömde att ändre en del detaljer vilket Valentina var snabb att uppmärksamma, med glimten i ögat.
Hej! Absolut kan jag göra det! Spelar ju tyvärr inte riktigt i Elitserien eller Allsvenskan men Riksserien (MoDo) och Damkronorna ;)
Gillar det! Humor är viktigt även som hockeyspelare! Ber om ursäkt Valentina ibland går det lite för fort...
Här kommer intervjun:
När började du med hockey?
Jag började spela hockey när jag var ca 5 år, i Trångsunds IF med killar som var 1-2 år äldre än mig.
Höll du på med flera sporter då du var liten?`Vilka?
Ja, spelade fotboll också.
När började du satsa på enbart hockey?
Det var när jag var ca13 år. Men jag spelade fotboll tills jag började på hockeygymnasiet i Solna, då var jag tvungen att sluta med fotbollen helt eftersom det blev så mycket med hockeyn och skolan.
Vad hade du för inställning till hockeyn när du var liten 9-12 år?
När jag var liten så spelade jag enbart för jag tyckte att det var det roligaste som fanns i hela världen. Självklart hade jag aldrig spelat fortfarande om jag inte tyckte att det var kul.
Vi har inte dom pengarna i damhockeyn som finns i herrhockeyn idag, så jag är övertygad om att alla tjejer i Sverige idag spelar för att det är kul och ingenting annat.
När började elitsatsningen?
Jag kom från Trångsunds IF till AIK när jag var 16 år (gymnasiet). Jag tyckte redan då att jag hade börjat elitssatsa är jag var runt 14-15. Men så hårt som jag tränade i gnaget har jag aldrig tränat.
Fanns det tid för spontanidrott? Vilka höll du på med?
I min hjärna existerade bara hockey och fotboll när jag var liten. Så om man inte var på hockey eller fotbollsträning så hängde jag oftast på gården och spelade bandy eller på fotbollsplanen och spelade fotboll med mina kompisar.
När började du stå i mål? Stod du ”bara” i mål direkt eller altenerade du?
Dom första tränngarna fick man prova på som målis om man ville. Men det ville inte jag, men första matchen som vi hade i björnligan ville jag stå i mål, och eftersom det gick så bra och vi vann så ville jag fortsätta som det. Jag har stått i mål sedan dess.
Hur var dina föräldrars inställning till sport och hockey? Ville dom du skulle prova allt du ville?
Mamma ville att jag skulle börja på konståkning eftersom jag var tjej. Men då tog jag med mig hockeyklubban på konståkningsträningen och då blev jag flyttad till hockeyträningen på den andra rinken istället och det tyckte jag var mycket roligare.
Pappa ville att jag skulle bli fotbollsspelare. Han är från Chile och älskar fotboll, så han är inte så insatt i hockey över huvud taget.
Men min kära storebror spelade hockey, han var (är) min största förebild. Så självklart skulle jag också bli hockeyspelare.
Hade dom några krav på dig i ditt idrottande?
Absolut inte. Det har dom aldrig haft och det kommer dom aldrig att ha. Utan det är och har alltid varit helt upp till mig vad jag vill göra med mitt liv.
Självklart finns det både för och nackdelar med det. Men jag tycker att det har varit hur skönt som helst att inte ha några krav eller någon press från mina föräldrar.
Vad tyckte dom om att du valde att bli målvakt?
Jag tror inte att dom tyckte någonting om det. Kanske kostade det mer pengar med utrustning och måliscamper när man var liten. Men det var aldrig något som jag fick höra som barn.
Vilka råd skulle du vilja ge till unga killar som vill bli målvakter och idrotta?
Jag tycker att man ska gå sin egen väg. Pröva sig fram, träna på det som man behöver bli bättre på och inte bara på det som är roligast, bli glad när du tar en puck precis som utespelarna blir glad när dom gör mål. För det är värt lika mycket!
När man är liten så tycker jag att man ska få hålla på med dom sporter som man tycker är roligast, men när man kommer i den åldern då man börjar elitsatsa så tycker jag att det är bäst att bara hålla på med en sport. Men det viktigaste av allt är att ha kul!!!
Ha en bra dag! // Valentina
Som förälder har man ju alltid små förhoppningar om vilka sporter ens barn ska börja med, men att vara lyhörd och lyssna och se vad barnen vill är grymt viktigt som förälder! Så när en liten Valentina kom med klubban till konståkningen var det ju bara tänka om.
Tyvärr är det ju inte alla föräldrar som är så lyhörda. Har träffat på många små målvakter som jag tydligt märker inte vill spela hockey alls. Men som gör det för oftast pappas skull. Att man som förälder inte märker eller ser dom signalerna är sorgligt.
Tackar Valentina som tog sig tid svara på mina frågor.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar