torsdag 17 maj 2012

Joa och Jakob om att ha förälder som tränare och att vara förälder och tränare

Jag fick ett bra och roligt tips på intervjuer av Joa som läser bloggen. Hur det är att ha pappa som tränare och hur det är att ha sin son som spelare.

Vad passar då bättre än att börja intervjuerna med Joa och hans son Jakob? Joa är Jakobs målvaktstränare i Wings. Jakob är 12 år.

Hur funkar det träna sitt barn/ha förälder som tränare?

Joa: Det funkar i stort sett bra.

Jakob: Det funkar ganska bra.

Finns det några fördelar resp nackdelar?

Joa: Fördelen är att jag på nära håll kan följa utvecklingen och göra justeringar. En annan fördel är att jag får umgås mycket med min son. Nackdelen beskriver Jakob på ett bra sätt.

Jakob: Fördelen är att man är nära varandra och kan gå igenom saker bättre. Nackdelen är att man står varandra nära och därför är lättare att bli osams.

Hur håller ni isär rollerna pappa/tränare resp barn/målvakt?

Joa: Ibland är det svårt. Jag försöker att ta feedback i ishallen eller i bilen på väg hem. Väl hemma försöker jag lägga tränarrollen åt sidan.

Jakob: Jag vet inte. Jag håller nog inte isär rollerna.

Bråkar ni mycket?

Joa: Ibland. Vi är båda väldigt envisa. Eftersom Jakob avskyr att släppa in mål tar han nog gärna ut ilskan på mig. Det är ju bättre än att han gör det på någon annan.

Jakob: Periodvis.

Vad är det vanligast ni bråkar om?

Joa: Inställningen på träning.

Jakob: Det vet jag inte. Det är nog olika saker.

Är det svårt att inte vara barn/förälder i omklädningsrummet?

Joa: Jag är inte i omklädningsrummet så mycket utan håller mig därifrån så att Jakob (och de andra spelarna) får vara för sig själva, utan vuxna.

Jakob: Nej. Det är fler än jag som har föräldrar som tränare.

Behövs det att man inte är barn/förälder i omklädningsrummet? Ändras det med åldern?

Joa: I början, när barnen är riktigt små tror jag att det är viktigt att föräldrar tillåts vara i omklädningsrummet. Det skapar engagemang och inte minst förståelse för målvaktens situation (att det tar tid att fixa med utrustningen tex). Som tränare är det dock viktigt att kliva ur föräldrarollen och sprida gracerna till alla i omklädningsrummet.

Jakob: Nej det är inte viktigt.

Har du fått några synpunkter/kommentarer från andra?

Joa: Inte så mycket inom hockeyn som utanför. Folk tycker att jag är tokig som lägger ner så mycket tid på ishockeyn. Jag brukar svara att jag umgås med mina barn flera timmar varje dag och att vi har kul tillsammans och ställa frågan vad personen i fråga gör med sina barn.

Jakob: Nej.

Hur är det att träna andras barn samtidigt? Svårt att ge ditt barn rätt mängd uppmärksamhet jämfört med de andra målvakterna/spelarna?

Joa: Det är på ett sätt lättare att träna andras barn eftersom det är lättare att kommunicera utan låsningar som annars finns. Det kan vara lurigt med att ge rätt mängd uppmärksamhet och ibland ger jag nog de andra målvakterna mer uppmärksamhet. Jag brukar ta hjälp av andra målvaktstränare för att hantera min egen son.

Jakob: Jag tycker att jag får rätt uppmärksamhet.

Har någon av er någon ångrat eller tyckt det varit för jobbigt så det inte var värt det? Varför i så fall?

Joa: Ibland har jag haft lust att sluta träna Jakob. Det är när vi har blivit osams och energin bara sugs ut ur kroppen. Det brukar ha gått över morgonen efter och på kvällen knyter vi på oss skridskorna tillsammans igen.

Jakob: Ja någon gång har jag velat haft någon annan tränare. Ibland blir jag less på farsan.


Känner igen det där med att folk utanför hockeyn inte kan förstå hur man kan lägga ned så mycket tid i ishallar. Farsan blev ju matris, kanske inte för att få vara i ishallar mer för att han ju ändå var där då han skjutsade mig varje kväll i veckan. Men som Joa säger, hur många föräldrar umgås lika mycket med sina barn och gör saker som är roligt tillsammans mer än idrotssföräldrar som angagerar sig i idrottandet!

En annan bra och viktig sak tror jag också är att när man kliver ur bilen hemma så lämnar man hockeyspelaren och hockeytränaren och blir son och pappa igen. Speciellt då barnen är små, så det inte blir för mycket hockey och analyser. Det får ju inte bli så att man bor ihop med sin tränare och inte sin pappa.

Tackar Joa och Jakob som tagit sig tid svara på mina frågor!

Vi hörs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar