Jag har skrivit om det förut, och det är ett känsligt ämne. Men har efter mycket snack med ledare idag insett att det är ett problem på en del ställen.
Föräldrar.
Som sagt det är känsligt! För utan föräldrar skulle ingen ungdoms och barnidrott finnas. Utan föräldrar som skjutsar, tvättar, lagar mat, är lagledare, tränare och matrialare. Utan dessa eldsjälar och hjältar skulle ju som sagt idrotten för våra barn inte finnas.
Men det finns också föräldrar som inte förstått sin plats i ekosystemet. Som inte har koll på sin plats. Är du inte engagerad som ledare eller tränare. Ja då är din uppgift det ovanstående och att heja som en dåre på läktaren. Men inte att skälla på tränare som inte spelar ditt barn så mycket som du tycker det ska spelas. Inte skälla och bråka på ditt barn för att han eller hon gör som tränaren säger och inte som du tycker han eller hon ska göra.
Att sätta sitt barn i den sitsen, att behöva välja på att göra som tränaren säger eller som pappa eller mamma säger. Det är ju allt annat än rättvist. Välja på att få skäll eller bli tillsagd av tränaren efter matchen eller av mamma och pappa hela bilresan hem. Inte rätt!
Och som sagt är du inte tränaren så är det inte du som bestämmer hur mycket ditt barn ska elle rinte ska spela. Hur ditt barn ska spela? Eller på vilken position!
Att hitta tränare till ungdomsidrott som ofta ställer upp utan ersättning ärju svårt nog, utan att föräldrar ska sätta press, skälla, klaga och gnälla på dom om saker dom oftast inte vet något om och aldrig har något med att göra!
Som sagt som förälder, stötta, peppa, heja, skjutsa, finns där på alla sätt du behövs och ditt barn vill. Lämna resten åt ledarna i laget. Skulle alla funka och tycka så hade idrotten blivit roligare och enklare att vara ledare för!
Jag har ju lite svårt att förstå föräldrar som tycker sig ha rätt lägga sig i, ifrågasätta taktik eller matchning av laget. Det oavsett hur mycket pengar du pumpar in i laget/klubben eller hur stort företag du är VD för.
Som tur är, är ju dom allre flesta föräldrar bara helt underbara människor som lägger ned så mycket tid på sina barn och deras idrottande! Dom är ju som sagt hjältar allihopa!!!
Så var förälder och finns där för ditt barn, det räcker ju så oerhört bra!
Vi hörs!
Kunde inte ha sagt det bättre själv!! SÅ enormt klockrent skrivet!! Vill bara kopiera upp och sprida dina kloka ord på alla klubbar inom alla idrotter!!!
SvaraRadera//Anna
Tack! :) Jag undrar dock om dom få som blandar sig för mycket och lägger sig för mycket vet om det eller tycker dom gör det?!!?
RaderaHej,
SvaraRaderahåller med dig då jag tror att du att du pekar på en grupp föräldrar som är vanligtvis i klar minoritet men som tar mycket plats och energi.
Jag hoppas inte att du tänker på de föräldrar som vill ha en aktiv dialog med lagets ledare om sina barns deltagande i både träningar och matcher. Jag upplever att det i de stora lagsporterna fotboll och ishockey mycket tidigt ställs stora krav på barnen. Det gör att jag som förälder givetvis förväntar mig ett professionellt beteende från ledare och föreningar tillbaka. Oavsett om de är avlönade eller oavlönade. Om mitt 12-åriga barn åker bort på flerdagars-cup,tar ledigt från skolan och endast får spela ett fåtal byten vill jag att lagets ledare innan cupen pratar med mitt barn och mig om att det kan bli på det sättet. Och om ledarna inte har tagit upp detta innan cupen måste de förstå att en ansvarstagande förälder vill prata med ledarna om detta efter cupen.
Tack för en bra blogg.
//PC
Absolut är dom en minoritet!!
SvaraRaderaNej det tänker jag inte på. Självklart ska en tränare ha en dialog med ALLA spelare och inte bara lagets stjärnor och behandla alla lika. Och kunna förklara för spelare och förälder varför han gör som han gör.
Sen kanske jag inte ser det som en skyldighet för tränaren. Men att om han får frågan ska ta sig tid att förklara. Samt kunna berätta för spelaren vad han eller hon måste förbättra för att få spela mer.
Sen beror det ju också lite på vilken nivå det spelas på. Spelar man med sit lokala lag tycker ju jag tränarna har större socialt ansvar än om man själv valt gå till en klubb där det elitsatsas. Men jag håller med dig om att en förälder ska kunna ha en dialog med tränaren, men vara beredd köpa det tränaren säger. Kan man inte det får man ju ta sig en funderare om man ska byta klubb?!
Men precis som att det finns dåliga föräldrar finns det ju dåliga tränare...