Domare vs Världen
Under de fyra åren jag dömt ishockey har jag varit extremt lyckosam att få jobba med duktiga spelare. Spelare som man har följt upp i åldrarna och seriesystem där många spelat eller ska spela TV-pucken och med lag som vunnit Mitt I Cupen.
Det känns verkligen bra att vara en del av spelarnas karriärer som faktiskt bara har börjat. Många har enorm potential att gå hur långt som helst! Utespelare såväl som målvakter.
Skratten har varit oräkneliga och det har blivit en och annan diskussion där man inte riktigt skiljts som vänner. Jag väljer att fokusera på skratten. Alla otroligt roliga stunder man har haft tillsammans med spelare. De flesta ungdomsspelare. Däremot ska man inte se ner på dessa spelare som i många fall är mer professionella och seriösa än de flesta seniorspelare. De tränar varje dag, sköter skolan, åker själv till träningar och lägger ner enorm tid och offrar sig för sitt lag. Allting bara för att få
placera en svart sak av vulkaniserat gummi i motståndarens mål samtidigt som han/hon ska hindra motståndaren att göra samma sak. Fantastiskt!
Det har handlat mycket om utbildning. Inte bara för spelarna utan även för mig själv. Hur fungerar en spelare i olika situationer och hur ska man själv agera? Många situationer är svåra när man vet med sig att man kanske inte presterat på topp och den här spelaren som kommer fram till en undrar vad fan jag håller på med?! Mycket har fått mig att se till att få det rätt från början!
Eftersom det här är en målvaktsblogg ska jag väl rikta in mig lite mer på de galningarna som står i vägen för alla projektilerna som kommer emot dem. Vi är inte alltför olika vi, målvakter och domare, gör en målvakt en tavla får det direkta konsekvenser för matchen. Samma sak för oss domare. Det har vi ju sett. Jag tror att vi finner någon tjusning i att vara den som kan tappa en match eller rädda en. Att ha makt är fel att säga men jag hittar ingen annan bra förklaring. Vi gillar att ha makten
över matchen. För mig är tjusningen att kunna vara så nära spelet som möjligt och ge dem förutsättningarna att ha en riktigt bra match. Inte att vara regelryttare, styra och ställa som många kanske tror om oss domare.
Avslutningsvis vill jag tacka alla spelare och fantastiskt duktiga målvakter jag träffat på under åren. Ni har utvecklat mig och gjort mig till den jag är idag. För cirka två veckor sedan mottog jag priset som ”Årets Rookie” bland alla Stockholmsdomare och det hade inte hänt utan er! Tack för allt hittills för jag hoppas vi följer med varandra upp i J18/20 Elit och Elitserien!
Med Vänliga Hockeyhälsningar
Christian Billing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar