Slutet av juli. Försäsongen börjar gå mot sitt slut, alldeles strax dags att gå på is om man inte redan gjort det.
Det här var då hockeyn var som roligast för mig. Eller i alla fall då jag längtade som mest. Saknade lukten av ishall, den där kalla speciella lukten.
Längtan efter att få spänna på sig dom eventuellt nya skydd man fått under sommaren och testa dom på is. Linda klubban för första gången på säsongen. Träffa grabbarna i ishallen och inte på fysen. Byta om ihop och snacka skit ihop.
Gå igenom första träningen.
Dom där första skären ut på isen efter att vaktis stängt dörrarna bakom ismaskinen. Känna på isen, försiktigt. Köra några skär utan att lyfta skridskorna från isen.
Vända köra lite baklänges, lite framåt. Komma ned till målet, skatea upp isen i målgården. Testa vinklarna, kom jag rätt ut. Hur satt grejorna. Genomgång på isen.
Första övningen, komma ut mot första skottet. Rädda det med plocken eller ett benskydd känna att nu är säsongen igång.
Det är känslor och saker jag än idag kan sakna. Då är det ändå 21 år sedan jag la av med hockeyn.
Självklart saknar jag matcherna, spänningen vinsterna också.
Men det var något speciellt med det där första ispasset efter sommaren. När längtan efter hockeyn var som störst. Äntligen var det dags igen!
Så, alla ni målvakter där ute som ska gå på is första passet för säsongen i dagarna. Just nu är jag riktigt avis på er!
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar