Viktor Fasth, sju matcher sju vinster i NHL!
Smaka på dom orden igen.
Sju matcher sju vinster!
Grymt stort och helt grymt bra av Viktor!
Men, jag har slutat att förvånas över Viktor. visst han är 30, han debuterade i Elitserien för två säsonger sedan. Han är rookie i NHL. Men kom igen, hans debutår i Elitserien kom han med och blev VM:s bästa målvakt, han blev utsedd Elitseriens bästa målvakt, vilket han även blev sitt andra år.
Men han har visat att han har ALLA verktyg som krävs av en supermålvakt. ALLA!
Han har ett grymt grundspel och en grym spelidé. Han är lugn och samlad i målet. Han och Stefan Persson jobbade fram en mycket bra spelidé med Stefans "do less get more". Innan dess hade Viktor ett bra sammarbete med min kollega Maciej Szwoch. Han har jobbat målmedvetet och hållt sig till sitt spel som han är säker i.
En säkerhet som ju syns tydligt i hans spel. han är snudd på alltid rätt placeraqd och kan göra enkla räddningar men har både snabbheten, vigheten och styrkan att göra stora räddningar i ytterlägen. Ett grymt spelsinne och om ni kollar en match så ser ni hur bra han håller koll på vad som händer runt omkring honom. Han vrider på huvudet väldigt mycket och har hela tiden koll på vad som kan hända. Vilket underlättar att spela hans enkla och snåla spel där han kommer samlad och räddar med kroppen allt som offtast.
Så nu slutar vi förvånas och chockas och bara njuter av en av Sveriges bästa målvakter!
Vi hörs!
lördag 16 februari 2013
Intervju om näthat med Johanna Fränden
Jag har ju skrivit om näthat förut en gång, när en mamma skickat en insändare till en lokaltidning som fick väldigt stor uppmärksamhet och där hatet mot klubben och tränarna inte hade några gränser. För att sen visa sig att det inte riktigt var som det verkade.
På senare tid har det ju skrivits mycket om näthat i tidningar och handlat om det på TV.
Jag har mailat några som jag tror får utstå en hel del hat, och hån. Att bli ifrågasatta om sin kunskap och lämplighet. Kvinnliga sportjournalister.
Först ut blir SVT:s och Aftonbladets fotbollsreporter Johanna Fränden.
Hur mycket näthat utsätts du för?
Inte särskilt mycket. Väldigt sällan rent hat eller hot, däremot en del kritik pga kön.
Tror du som mig att tjejer som skriver om sport är dom som är mest drabbade av näthat?
Nej! Jag trodde det tidigare men efter den senaste tidens debatt har jag omvärderat. De som skriver om feminism och migrationsfrågor och som är uttalade feminister och antifascister får överlägset mest hat och hot.
Jag tror att dom som skriver hatiska mail till kvinnliga sportjournalister är män som kan mindre än journalisten och har svårt att hantera det. Kommentar på det?
Ingen aning, jag vet faktiskt inte alls om det stämmer.
När du är på plats ute i klubbar och föreningar, tror du eller vet du att du har det svårare att bli tagen på allvar inför och under intervjuer?
Nja, väldigt sällan upplever man det. I Sverige är jag dessutom så etablerad att det inte sker längre. Men det har väl hänt, dock oftast väldigt subtilt och svårt att ta på.
Du jobbar ju mycket utomlands, är det bättre eller sämre utanför Sverige?
Det är mycket mindre hat MOT kvinnliga sportjournalister i de länder jag jobbat med jämfört med Sverige. Å andra sidan är de kvinnliga journalisterna något färre, i Frankrike är de mycket få.
Vad tror du får män (jag utgår från att dom flesta hatmejlen kommer från män) att läsa det du skriver och sen sätta sig för att skriva mejl till dig enbart för att vara elaka?
Ingen aning. Det är väl frågan alla ställer sig. Jag får som sagt knappt några elaka mejl, däremot mejl från läsare som inte håller med mig i olika frågor, men det välkomnar jag verkligen.
På vilka sätt tror du hatet en kvinnlig journalist skiljer sig från det en manlig får utstå?
Det är könsrelaterat och hoten har ofta med kön/sexualitet/våld att göra mot kvinnor.
Vet du eller tror du att du får fler hatmejl än tex Tomas Ros, Erik Niva, Simon Bank eller Robert Laul?
Alla som skriver om tex sthlms-fotbollen, som både Bank och Laul gör, och till viss del Niva, har nån gång fått hot/hatmejl, men jag har svårt att tro att de någonsin får höra att de dåliga för att de är män. Hur det är inom hockeyn vet jag inte.
Har hatet någon gång fått dig tveka på att fortsätta som journalist?
Nej!
När du får positiva mejl handlar det då om dina kunskaper eller saker du skrivit eller mer om att du är snygg eller liknande?
Ja du, det kan vara lite både och. Mest handlar det om kompetens, sen kan vissa skriva "och så är du söt också, fast jag vet att det inte hör hit", och det tycker jag mest är lite gulligt. Allt handlar ju om tonen och anslaget i mejlen.
Är det skillnad på Svenska och utländska spelares attityd mot dig vid intervjuer eller intervjuförfrågningar?
Nej, det kan jag inte påstå. Men det var längesen jag intervjuade allsvenska spelare iofs. Jag tycker oftast bemötandet är bra.
Har du fått ta emot konstiga förfrågningar eller opassande förslag när du gör intervjuer eller försöker få till intervjuer?
Nja, inte vad jag kan dra mig till minnes. Vissa fotbollsspelare har lite konstigt folk kring sig, agenter och annat som kan vara lite skumma, men annars har det oftast varit proffsiga bemötanden.
Har du något sätt eller gör du något för att stå ut med hatet? Får du stöd av arbetsgivare?
Jag upplever ju inte så där mycket hat, men däremot har jag fått stå ut med rätt mycket idiotkommentarer i kommentarsfält efter artiklar i stil med "kvinnor kan inget om boll" och det brukar jag ta med arbetagivaren. Där kan jag känna att Aftonbladet inte är så proaktiva, det är nästan alltid jag själv som får ta den fajten.
Tror du att ditt sätt att blanda in humor i sportjournalistik får män att reagera ännu kraftigare. hur man kan skoja eller ens blanda in humor i något så världsviktigt som fotboll?
Kanske för några, men på många tror jag det har motsatt effekt; man ser att jag kan vända det mesta till humor och då blir det svårare för dem att hoppa på mig. Inbillar mig också att jag inte ger sken av att bry mig så mycket.
Jag trodde någon som Johanna skulle fått uppleva brfa mycket mer hat och hån än hon verkar ha fått göra. Hon är tjej, ser bra ut, är duktig och har åsikter, är med i både TV och tidning. Som upplagt för killar och män att sgtöra sig.
Jag är ju sjukt nyfiken på vad som får en kille att kunna störa sig så mycket på, ja egentligen bara det faktum att en journalist är tjej. För tjejerna som skriver om hockey och fotboll är ju sällan okunniga dom har ofta bra koll, skriver bra och är bra. Men jag tror ju att det är just det som är problemet och får vissa killar att känna sig hotade på sitt revir.
Själv tycker jag bara det är bra ju fler tjejer som jobbar med sportjournalistik. Just Johanna är en av mina favorit bloggare och hon är även grym i TV. En annan jag gillar är ju Isabel Boltenstern som bloggar hockey på Aftonbladet med humor och en lite annorlunda synvinkel då och då.
En sak jag dock är säker på att manliga sportjournalister slipper helt, är mail som bara handlar om hur dom ser ut eller med sexuella anspelningar!
Johannas blogg hittar du här.
Tackar Johanna som tog sig tid och svarade på mina frågor!!
Vi hörs!
På senare tid har det ju skrivits mycket om näthat i tidningar och handlat om det på TV.
Jag har mailat några som jag tror får utstå en hel del hat, och hån. Att bli ifrågasatta om sin kunskap och lämplighet. Kvinnliga sportjournalister.
Först ut blir SVT:s och Aftonbladets fotbollsreporter Johanna Fränden.
Hur mycket näthat utsätts du för?
Inte särskilt mycket. Väldigt sällan rent hat eller hot, däremot en del kritik pga kön.
Tror du som mig att tjejer som skriver om sport är dom som är mest drabbade av näthat?
Nej! Jag trodde det tidigare men efter den senaste tidens debatt har jag omvärderat. De som skriver om feminism och migrationsfrågor och som är uttalade feminister och antifascister får överlägset mest hat och hot.
Jag tror att dom som skriver hatiska mail till kvinnliga sportjournalister är män som kan mindre än journalisten och har svårt att hantera det. Kommentar på det?
Ingen aning, jag vet faktiskt inte alls om det stämmer.
När du är på plats ute i klubbar och föreningar, tror du eller vet du att du har det svårare att bli tagen på allvar inför och under intervjuer?
Nja, väldigt sällan upplever man det. I Sverige är jag dessutom så etablerad att det inte sker längre. Men det har väl hänt, dock oftast väldigt subtilt och svårt att ta på.
Du jobbar ju mycket utomlands, är det bättre eller sämre utanför Sverige?
Det är mycket mindre hat MOT kvinnliga sportjournalister i de länder jag jobbat med jämfört med Sverige. Å andra sidan är de kvinnliga journalisterna något färre, i Frankrike är de mycket få.
Vad tror du får män (jag utgår från att dom flesta hatmejlen kommer från män) att läsa det du skriver och sen sätta sig för att skriva mejl till dig enbart för att vara elaka?
Ingen aning. Det är väl frågan alla ställer sig. Jag får som sagt knappt några elaka mejl, däremot mejl från läsare som inte håller med mig i olika frågor, men det välkomnar jag verkligen.
På vilka sätt tror du hatet en kvinnlig journalist skiljer sig från det en manlig får utstå?
Det är könsrelaterat och hoten har ofta med kön/sexualitet/våld att göra mot kvinnor.
Vet du eller tror du att du får fler hatmejl än tex Tomas Ros, Erik Niva, Simon Bank eller Robert Laul?
Alla som skriver om tex sthlms-fotbollen, som både Bank och Laul gör, och till viss del Niva, har nån gång fått hot/hatmejl, men jag har svårt att tro att de någonsin får höra att de dåliga för att de är män. Hur det är inom hockeyn vet jag inte.
Har hatet någon gång fått dig tveka på att fortsätta som journalist?
Nej!
När du får positiva mejl handlar det då om dina kunskaper eller saker du skrivit eller mer om att du är snygg eller liknande?
Ja du, det kan vara lite både och. Mest handlar det om kompetens, sen kan vissa skriva "och så är du söt också, fast jag vet att det inte hör hit", och det tycker jag mest är lite gulligt. Allt handlar ju om tonen och anslaget i mejlen.
Är det skillnad på Svenska och utländska spelares attityd mot dig vid intervjuer eller intervjuförfrågningar?
Nej, det kan jag inte påstå. Men det var längesen jag intervjuade allsvenska spelare iofs. Jag tycker oftast bemötandet är bra.
Har du fått ta emot konstiga förfrågningar eller opassande förslag när du gör intervjuer eller försöker få till intervjuer?
Nja, inte vad jag kan dra mig till minnes. Vissa fotbollsspelare har lite konstigt folk kring sig, agenter och annat som kan vara lite skumma, men annars har det oftast varit proffsiga bemötanden.
Har du något sätt eller gör du något för att stå ut med hatet? Får du stöd av arbetsgivare?
Jag upplever ju inte så där mycket hat, men däremot har jag fått stå ut med rätt mycket idiotkommentarer i kommentarsfält efter artiklar i stil med "kvinnor kan inget om boll" och det brukar jag ta med arbetagivaren. Där kan jag känna att Aftonbladet inte är så proaktiva, det är nästan alltid jag själv som får ta den fajten.
Tror du att ditt sätt att blanda in humor i sportjournalistik får män att reagera ännu kraftigare. hur man kan skoja eller ens blanda in humor i något så världsviktigt som fotboll?
Kanske för några, men på många tror jag det har motsatt effekt; man ser att jag kan vända det mesta till humor och då blir det svårare för dem att hoppa på mig. Inbillar mig också att jag inte ger sken av att bry mig så mycket.
Jag trodde någon som Johanna skulle fått uppleva brfa mycket mer hat och hån än hon verkar ha fått göra. Hon är tjej, ser bra ut, är duktig och har åsikter, är med i både TV och tidning. Som upplagt för killar och män att sgtöra sig.
Jag är ju sjukt nyfiken på vad som får en kille att kunna störa sig så mycket på, ja egentligen bara det faktum att en journalist är tjej. För tjejerna som skriver om hockey och fotboll är ju sällan okunniga dom har ofta bra koll, skriver bra och är bra. Men jag tror ju att det är just det som är problemet och får vissa killar att känna sig hotade på sitt revir.
Själv tycker jag bara det är bra ju fler tjejer som jobbar med sportjournalistik. Just Johanna är en av mina favorit bloggare och hon är även grym i TV. En annan jag gillar är ju Isabel Boltenstern som bloggar hockey på Aftonbladet med humor och en lite annorlunda synvinkel då och då.
En sak jag dock är säker på att manliga sportjournalister slipper helt, är mail som bara handlar om hur dom ser ut eller med sexuella anspelningar!
Johannas blogg hittar du här.
Tackar Johanna som tog sig tid och svarade på mina frågor!!
Vi hörs!
fredag 8 februari 2013
En kväll med Patrik Åman i Solnahallen
Jag hade ju en intervju med innebandylandslagets och AIK:s Patrik Åman här om dagen. I dagarna har världens bästa innebandyspelare utsetts, där Patrik kom på en sjätte plats och är högst placerade målvakt på listan.
Jag har ju haft en del mailkontakt med Patrik efter intervjun och lyssnat på han och Peter Fischerströms podcast pppodcast som är riktigt rolig och bra.
I vilket fall ledde det till att jag åkte till Solnahallen här om dagen för att kika på en träning och snacka ännu mer målvaktsspel. Vi diskuterade Patriks grundställning lite av en omvänd butterfly med knäna isär men fötterna ihop, jämfört med hockeyns med knäna ihop och fötterna isär. Han visade vi provade lite och diskuterade och kom fram till att sättet han spelade på är det bästa trots allt.
Jag ska erkänna jag trodde jag hade massor med bra idéer om hur han skulle kunna förändra och förbättra sin spelstil. Men jag får erkänna jag hade en del fördomar att innebandymålvakter mest gick in och spelade på utan någon idé. Visst dom har inte samma spelidé som hockeymålvakter. Men dom har absolut en idé och en taktik. Att den inte är lika utstuderad beror på att dom inte kan ha spela som i hockey på samma sätt hela tiden. Mycket för att dom inte kan stänga ned hela målet som en hockeymålvakt kan i tex vinklarna.
Som ni ser på bilderna här ovan är det en hel del nät att sikta på. Vi pratade om att attackera och komma ut längre ur målet, men vi kom snabbt fram till att då blir förflyttningarna vid en eventuell pass alldeles för lång. Så han måste jobba rätt långt in i målet för att hinna med. På den nedra bilden sitter Patrik ändå utanför det lilla målområdet. Innebandyn har ju helt rätt regler gällande målgården. Där får utespelare inte alls vara och det blir avblåst direkt dom är där. Bra!
En annan stor skillnad är ju att en forward alltid är ett hot för målvakten då han har bollen. Även då han har ryggen vänd mot målet då dom kan skjuta sina knackskott. Samt att skotten kommer mycket snabbare.
En annan stor skillnad som ni ser på bilden nedanför är att det blir mycket grötigare framför mål där spelarna kommer in närmare och fler spelare trängs framför mål. Att det då är så lätt att skjuta till och med med en hand gör det svårt för målvakten.
Som ni ser här är det sju spelare på väldigt liten yta framför målet och det blir svårt att se. Bollen kan styras och som sagt med den lätta bollen är det ju bara vifta till med klubban och du kan få till ett rätt okey skott.
Vi provade lite Oneknee som skulle kunnat vara en grej, men Patrik behöver bortre benet mer utsträkt för att täcka av mållinjen vid snabba inspel. Men får vi lite mer tid ihop och får byta idéer skulle vi nog kunna hitta lite nya lösningar på olika problem. En sak jag tänkte på var att båda målvakterna kunde attackera skotten mer med aktiva händer och försöka rädda bollarna mer framför sig.
Sen hade vi intressanta diskussioner om utrustningen. Men dom behåller jag för mig själv, vill ju inte ge hans konkurenter några tips hur dom kan förändra. Jag hade en riktigt kul kväll i Solnahallen med Patrik som är en duktig målvakt och skön kille! Hoppas få komma fler gånger!
Vi hörs!
Jag har ju haft en del mailkontakt med Patrik efter intervjun och lyssnat på han och Peter Fischerströms podcast pppodcast som är riktigt rolig och bra.
I vilket fall ledde det till att jag åkte till Solnahallen här om dagen för att kika på en träning och snacka ännu mer målvaktsspel. Vi diskuterade Patriks grundställning lite av en omvänd butterfly med knäna isär men fötterna ihop, jämfört med hockeyns med knäna ihop och fötterna isär. Han visade vi provade lite och diskuterade och kom fram till att sättet han spelade på är det bästa trots allt.
Jag ska erkänna jag trodde jag hade massor med bra idéer om hur han skulle kunna förändra och förbättra sin spelstil. Men jag får erkänna jag hade en del fördomar att innebandymålvakter mest gick in och spelade på utan någon idé. Visst dom har inte samma spelidé som hockeymålvakter. Men dom har absolut en idé och en taktik. Att den inte är lika utstuderad beror på att dom inte kan ha spela som i hockey på samma sätt hela tiden. Mycket för att dom inte kan stänga ned hela målet som en hockeymålvakt kan i tex vinklarna.
 |
| Patrik Åman AIK |
 |
| Patrik Åman AIK |
Som ni ser på bilderna här ovan är det en hel del nät att sikta på. Vi pratade om att attackera och komma ut längre ur målet, men vi kom snabbt fram till att då blir förflyttningarna vid en eventuell pass alldeles för lång. Så han måste jobba rätt långt in i målet för att hinna med. På den nedra bilden sitter Patrik ändå utanför det lilla målområdet. Innebandyn har ju helt rätt regler gällande målgården. Där får utespelare inte alls vara och det blir avblåst direkt dom är där. Bra!
En annan stor skillnad är ju att en forward alltid är ett hot för målvakten då han har bollen. Även då han har ryggen vänd mot målet då dom kan skjuta sina knackskott. Samt att skotten kommer mycket snabbare.
En annan stor skillnad som ni ser på bilden nedanför är att det blir mycket grötigare framför mål där spelarna kommer in närmare och fler spelare trängs framför mål. Att det då är så lätt att skjuta till och med med en hand gör det svårt för målvakten.
Som ni ser här är det sju spelare på väldigt liten yta framför målet och det blir svårt att se. Bollen kan styras och som sagt med den lätta bollen är det ju bara vifta till med klubban och du kan få till ett rätt okey skott.
Vi provade lite Oneknee som skulle kunnat vara en grej, men Patrik behöver bortre benet mer utsträkt för att täcka av mållinjen vid snabba inspel. Men får vi lite mer tid ihop och får byta idéer skulle vi nog kunna hitta lite nya lösningar på olika problem. En sak jag tänkte på var att båda målvakterna kunde attackera skotten mer med aktiva händer och försöka rädda bollarna mer framför sig.
Sen hade vi intressanta diskussioner om utrustningen. Men dom behåller jag för mig själv, vill ju inte ge hans konkurenter några tips hur dom kan förändra. Jag hade en riktigt kul kväll i Solnahallen med Patrik som är en duktig målvakt och skön kille! Hoppas få komma fler gånger!
Vi hörs!
torsdag 7 februari 2013
Intervju med New Jerseys Johan Hedberg
Igår beklagade jag mig lite på Facebook om hur svårt det var att få till intervjuer med NHL målvakter. Skrev ett mail till Johan Hedberg och några timmar senare så låg ett svar i inkorgen. Så här kommer en intervju med en av våra NHL veteraner som går in poå sin trettonde säsong i NHL Johan "The Moose" Hedberg
Du har spelat 12 säsonger i NHL plus några till i andra ligor i nordamerika. Din karriär i USA började inte spikrakt utan du har fått kämpa. Har det varit nära du gav upp? Vad fick dig fortsätta slita?
Jag minns att jag sa en gång till min fru att nu är det nog dags att vända blad, det var efter en storförlust med Manitoba Moose borta mot ett lag som jag inte ens minns. Fru Pernilla sa att det var dumheter och att det är bara att köra på. 12 timmar senare var jag tradad till Pittsburgh och fick min stora chans...
Tycker du unga spelare ibland ger upp lite för lätt?
Nej, det tycker jag inte att jag har sett så mycket av. Nu är det ju mer vanligt att äldre killar får chansen att spela i NHL utan att behöva gå genom samma inskolning som jag fick göra då jag kom över. Jag skulle vilja påstå att Svenska målvakter idag har ett mycket högre anseende i Nordamerika än det var för 10 år sedan och det med all rätt också.
Jag tror inte att jag jobbar hårdare idag på somrarna än jag gjorde då jag spelade i Elitserien och under mina ungdomsår. Däremot så har jag lärt mig vad som funkar för mig och vad som är viktigast för mig i min träning. Jag har i stort sett helt slutat att lyfta vikter utan jobbar nästan uteslutet med egna kroppsvikten. Jag har dock många hårda träningssomrar som junior att tacka för en bra grundfysik.
Du gick från att vara etta eller i alla fall delad etta i Atlanta till New Jersey och att slåss med ikonen Martin Broeduer var det ett lätt val? Var det sagt från början du skulle vara backup?
Att säga att jag var etta i Atlanta är väl inte hela sanningen utan tanken var väl där att jag inte skulle spela så mycket som jag fick göra. Därför gillar jag inte heller ordet "backup" eller andremålvakt, det händer så mycket saker under en säsong som ändrar föresättningarna. Det är väl bara att titta på Vanouvers situation just nu där man basunerar ut att Cory Schneider är etta och Luongo backup. När sedan Luongo presterar bättre så skapar det ju bara en massa oro, framförallt i media.
Hur gör du för att hålla lågan uppe och motivera dig på träning så sent i din karriär och då du vet du kanske inte får spela så många matcher?
Lågan är inte svår att hålla uppe när man gillar det man håller på med. Jag är glad varje gång jag kommer till rinken vare sig det gäller träning, match på bänken eller match på isen.
Hur ser planen för framtiden ut? Hur många fler NHL säsonger tror du det blir? Blir det något spel i Sverige då du lägger ned NHL?
Jag har ett år till på kontraktet med Devils efter den här säsongen och vad som händer sen det vet jag inte. Det beror helt på hur det känns då. Så länge jag känner att jag fortfarande kan bidra på den här nivån så kommer jag nog att spela så länge jag kan och tycker att det är roligt. Vad beträffar Sverige så vet jag inte, jag har lärt mig att det inte är någon ide att planera för långt fram i tiden i den här branschen...
Om du spelar NHL på tv-spel. Spelar du alltid med New Jersey i så fall? Samt vem ställer du i mål? :)
Haha, Nu spelar jag inte så mycket NHL på tv-spel längre. Jag tycker att det är för svårt. Jag var dock "oerhört" bra på tidigare versioner från 93-99 ungefär. Men om jag skulle spela så spelar jag nog med Devils för att se hur det stämmer med verkligheten. Marty får börja i kassen, men jag har inte mycket tålamod med honom ifall han inte spelar på topp...
På vilka sätt har du förändrat din spelstil sen du slog igenom och började spela a-lagshockey. Har du fått slita mycket för att hänga med i utvecklingen?
Jag har nog gått igenom ett par stora förändringar i mitt spel från det att jag kom upp i elitserien -92. Då var jag en obotlig "standup" som för allt i världen inte kunde gå ned i en V-split. När jag åkte över första gången -97 så la jag ner mycket tid på att lära mig just att kunna gå ner och täcka efter isen. Sen genomgick jag ännu en "renovering" som startade under Ian Clark i Vancouver då han lärde ut hur jag skulle kunna bli mer effektiv i mina förflyttningar då jag redan var nere på isen. Jag tycker nog att det tog ett par år innan jag kände att det var något som kom naturligt i mitt spel. Idag är jag väl en så kallad hybrid målvakt som spelar mer på instinkt och anpassar mina verktyg efter situationen som uppstår.
Jag själv tror på något mellanting. Eller i alla fall att målvakter ska kunna rädda puckar som förr och inte vara vara i vägen. Vilken målvaktsstil förespråkar du och tror på?
Jag håller med dig i din tanke dels på ett antal punkter. Det är roligare att se på en atletisk målvakt, jag tror att det är roligare att vara en atletisk målvakt och framförallt så tror jag att det inom några år måste bli en ändring på skyddens storlek och då kommer det att krävas att du inte bara kan täcka utan att du kan röra dig snabbt och smidigt.
Jag tycker personligen att det är otroligt hur dagens skydd kan vara godkända. Byxor och överkroppsskydden är löjligt stora och om man inte gör något åt det så kommer det istället bli att man gör målburarna större och det tycker jag är fel väg att gå.
Hur mycket jobbar du med eran målvaktstränare i New jersey? Vad skiljer på svensk och amerikansk målvaktsträning?
Vi jobbar dagligen med vår målvaktstränare Chris Terreri. Vår situation är nog lite annorlunda om man jämför med hur man jobbar med lite yngre målvakter än jag själv och Marty Brodeur. Det är inte lika mycket tekniker som lärs ut utan han är mer som ett bollplank. Alltid skönt att ha någon som förstår våran situation.
Tror du vi får se Johan Hedberg som målvaktstränare i framtiden?
Ja, det vet jag inte i dagsläget men visst är det något som jag skulle tänka mig. Jag har ju jobbat med målvaktsskolor tidigare och jag tycker att det är väldigt roligt.
Riktigt roligt få en intervju med Johan. En målvakt jag gillar. Jag håller ju med Johan om att "hybridmålvakterna" är roligare att titta på. Men jag tror också man måste kunna variera sitt spel och vara både en räddande och blockande målvakt för att bli bäst.
Jag håller ju också med Johan om att det är bättre minska skydde än att göra målen större. Lite roligt med en målvakt som tycker skydden ska bli mindre. Är ju trots allt Johans jobb stoppa puckarna. Eller ja han tror det i alla fall. :)
Så han spelar Devils och ger Marty chansen, men är inte rädd byta in sig själv. Bra där!
Tackar Johan som tog sig tid att svara på mina frågor!
Vi hörs!
Du har spelat 12 säsonger i NHL plus några till i andra ligor i nordamerika. Din karriär i USA började inte spikrakt utan du har fått kämpa. Har det varit nära du gav upp? Vad fick dig fortsätta slita?
Jag minns att jag sa en gång till min fru att nu är det nog dags att vända blad, det var efter en storförlust med Manitoba Moose borta mot ett lag som jag inte ens minns. Fru Pernilla sa att det var dumheter och att det är bara att köra på. 12 timmar senare var jag tradad till Pittsburgh och fick min stora chans...
Tycker du unga spelare ibland ger upp lite för lätt?
Nej, det tycker jag inte att jag har sett så mycket av. Nu är det ju mer vanligt att äldre killar får chansen att spela i NHL utan att behöva gå genom samma inskolning som jag fick göra då jag kom över. Jag skulle vilja påstå att Svenska målvakter idag har ett mycket högre anseende i Nordamerika än det var för 10 år sedan och det med all rätt också.
Hur mycket mer och hårdare får du jobba på somrarna nu för tiden för att komma förberedd och i bra form till campen mot i början av karriären?
Jag tror inte att jag jobbar hårdare idag på somrarna än jag gjorde då jag spelade i Elitserien och under mina ungdomsår. Däremot så har jag lärt mig vad som funkar för mig och vad som är viktigast för mig i min träning. Jag har i stort sett helt slutat att lyfta vikter utan jobbar nästan uteslutet med egna kroppsvikten. Jag har dock många hårda träningssomrar som junior att tacka för en bra grundfysik.
Du gick från att vara etta eller i alla fall delad etta i Atlanta till New Jersey och att slåss med ikonen Martin Broeduer var det ett lätt val? Var det sagt från början du skulle vara backup?
Att säga att jag var etta i Atlanta är väl inte hela sanningen utan tanken var väl där att jag inte skulle spela så mycket som jag fick göra. Därför gillar jag inte heller ordet "backup" eller andremålvakt, det händer så mycket saker under en säsong som ändrar föresättningarna. Det är väl bara att titta på Vanouvers situation just nu där man basunerar ut att Cory Schneider är etta och Luongo backup. När sedan Luongo presterar bättre så skapar det ju bara en massa oro, framförallt i media.
Hur gör du för att hålla lågan uppe och motivera dig på träning så sent i din karriär och då du vet du kanske inte får spela så många matcher?
Lågan är inte svår att hålla uppe när man gillar det man håller på med. Jag är glad varje gång jag kommer till rinken vare sig det gäller träning, match på bänken eller match på isen.
Hur ser planen för framtiden ut? Hur många fler NHL säsonger tror du det blir? Blir det något spel i Sverige då du lägger ned NHL?
Jag har ett år till på kontraktet med Devils efter den här säsongen och vad som händer sen det vet jag inte. Det beror helt på hur det känns då. Så länge jag känner att jag fortfarande kan bidra på den här nivån så kommer jag nog att spela så länge jag kan och tycker att det är roligt. Vad beträffar Sverige så vet jag inte, jag har lärt mig att det inte är någon ide att planera för långt fram i tiden i den här branschen...
Om du spelar NHL på tv-spel. Spelar du alltid med New Jersey i så fall? Samt vem ställer du i mål? :)
Haha, Nu spelar jag inte så mycket NHL på tv-spel längre. Jag tycker att det är för svårt. Jag var dock "oerhört" bra på tidigare versioner från 93-99 ungefär. Men om jag skulle spela så spelar jag nog med Devils för att se hur det stämmer med verkligheten. Marty får börja i kassen, men jag har inte mycket tålamod med honom ifall han inte spelar på topp...
På vilka sätt har du förändrat din spelstil sen du slog igenom och började spela a-lagshockey. Har du fått slita mycket för att hänga med i utvecklingen?
Jag har nog gått igenom ett par stora förändringar i mitt spel från det att jag kom upp i elitserien -92. Då var jag en obotlig "standup" som för allt i världen inte kunde gå ned i en V-split. När jag åkte över första gången -97 så la jag ner mycket tid på att lära mig just att kunna gå ner och täcka efter isen. Sen genomgick jag ännu en "renovering" som startade under Ian Clark i Vancouver då han lärde ut hur jag skulle kunna bli mer effektiv i mina förflyttningar då jag redan var nere på isen. Jag tycker nog att det tog ett par år innan jag kände att det var något som kom naturligt i mitt spel. Idag är jag väl en så kallad hybrid målvakt som spelar mer på instinkt och anpassar mina verktyg efter situationen som uppstår.
Jag själv tror på något mellanting. Eller i alla fall att målvakter ska kunna rädda puckar som förr och inte vara vara i vägen. Vilken målvaktsstil förespråkar du och tror på?
Jag håller med dig i din tanke dels på ett antal punkter. Det är roligare att se på en atletisk målvakt, jag tror att det är roligare att vara en atletisk målvakt och framförallt så tror jag att det inom några år måste bli en ändring på skyddens storlek och då kommer det att krävas att du inte bara kan täcka utan att du kan röra dig snabbt och smidigt.
Jag tycker personligen att det är otroligt hur dagens skydd kan vara godkända. Byxor och överkroppsskydden är löjligt stora och om man inte gör något åt det så kommer det istället bli att man gör målburarna större och det tycker jag är fel väg att gå.
Hur mycket jobbar du med eran målvaktstränare i New jersey? Vad skiljer på svensk och amerikansk målvaktsträning?
Vi jobbar dagligen med vår målvaktstränare Chris Terreri. Vår situation är nog lite annorlunda om man jämför med hur man jobbar med lite yngre målvakter än jag själv och Marty Brodeur. Det är inte lika mycket tekniker som lärs ut utan han är mer som ett bollplank. Alltid skönt att ha någon som förstår våran situation.
Tror du vi får se Johan Hedberg som målvaktstränare i framtiden?
Ja, det vet jag inte i dagsläget men visst är det något som jag skulle tänka mig. Jag har ju jobbat med målvaktsskolor tidigare och jag tycker att det är väldigt roligt.
Riktigt roligt få en intervju med Johan. En målvakt jag gillar. Jag håller ju med Johan om att "hybridmålvakterna" är roligare att titta på. Men jag tror också man måste kunna variera sitt spel och vara både en räddande och blockande målvakt för att bli bäst.
Jag håller ju också med Johan om att det är bättre minska skydde än att göra målen större. Lite roligt med en målvakt som tycker skydden ska bli mindre. Är ju trots allt Johans jobb stoppa puckarna. Eller ja han tror det i alla fall. :)
Så han spelar Devils och ger Marty chansen, men är inte rädd byta in sig själv. Bra där!
Tackar Johan som tog sig tid att svara på mina frågor!
Vi hörs!
onsdag 6 februari 2013
Vintergäst Christian Billing, hockeydomare
I somras hade jag en rad gästbloggare. En som skickade ett alster till mig nästan först av alla var domaren och vännen Christian Billing. Av någon anledning jag inte kan förklara så fick han inte sitt alster publicerat, kanske för att jag undermedvetet inte ville göra honom kaxig. Men nu kommer hans gästinlägg!
Domare vs Världen
Under de fyra åren jag dömt ishockey har jag varit extremt lyckosam att få jobba med duktiga spelare. Spelare som man har följt upp i åldrarna och seriesystem där många spelat eller ska spela TV-pucken och med lag som vunnit Mitt I Cupen.
Det känns verkligen bra att vara en del av spelarnas karriärer som faktiskt bara har börjat. Många har enorm potential att gå hur långt som helst! Utespelare såväl som målvakter.
Skratten har varit oräkneliga och det har blivit en och annan diskussion där man inte riktigt skiljts som vänner. Jag väljer att fokusera på skratten. Alla otroligt roliga stunder man har haft tillsammans med spelare. De flesta ungdomsspelare. Däremot ska man inte se ner på dessa spelare som i många fall är mer professionella och seriösa än de flesta seniorspelare. De tränar varje dag, sköter skolan, åker själv till träningar och lägger ner enorm tid och offrar sig för sitt lag. Allting bara för att få
placera en svart sak av vulkaniserat gummi i motståndarens mål samtidigt som han/hon ska hindra motståndaren att göra samma sak. Fantastiskt!
Det har handlat mycket om utbildning. Inte bara för spelarna utan även för mig själv. Hur fungerar en spelare i olika situationer och hur ska man själv agera? Många situationer är svåra när man vet med sig att man kanske inte presterat på topp och den här spelaren som kommer fram till en undrar vad fan jag håller på med?! Mycket har fått mig att se till att få det rätt från början!
Eftersom det här är en målvaktsblogg ska jag väl rikta in mig lite mer på de galningarna som står i vägen för alla projektilerna som kommer emot dem. Vi är inte alltför olika vi, målvakter och domare, gör en målvakt en tavla får det direkta konsekvenser för matchen. Samma sak för oss domare. Det har vi ju sett. Jag tror att vi finner någon tjusning i att vara den som kan tappa en match eller rädda en. Att ha makt är fel att säga men jag hittar ingen annan bra förklaring. Vi gillar att ha makten
över matchen. För mig är tjusningen att kunna vara så nära spelet som möjligt och ge dem förutsättningarna att ha en riktigt bra match. Inte att vara regelryttare, styra och ställa som många kanske tror om oss domare.
Avslutningsvis vill jag tacka alla spelare och fantastiskt duktiga målvakter jag träffat på under åren. Ni har utvecklat mig och gjort mig till den jag är idag. För cirka två veckor sedan mottog jag priset som ”Årets Rookie” bland alla Stockholmsdomare och det hade inte hänt utan er! Tack för allt hittills för jag hoppas vi följer med varandra upp i J18/20 Elit och Elitserien!
Med Vänliga Hockeyhälsningar
Christian Billing
Domare vs Världen
Under de fyra åren jag dömt ishockey har jag varit extremt lyckosam att få jobba med duktiga spelare. Spelare som man har följt upp i åldrarna och seriesystem där många spelat eller ska spela TV-pucken och med lag som vunnit Mitt I Cupen.
Det känns verkligen bra att vara en del av spelarnas karriärer som faktiskt bara har börjat. Många har enorm potential att gå hur långt som helst! Utespelare såväl som målvakter.
Skratten har varit oräkneliga och det har blivit en och annan diskussion där man inte riktigt skiljts som vänner. Jag väljer att fokusera på skratten. Alla otroligt roliga stunder man har haft tillsammans med spelare. De flesta ungdomsspelare. Däremot ska man inte se ner på dessa spelare som i många fall är mer professionella och seriösa än de flesta seniorspelare. De tränar varje dag, sköter skolan, åker själv till träningar och lägger ner enorm tid och offrar sig för sitt lag. Allting bara för att få
placera en svart sak av vulkaniserat gummi i motståndarens mål samtidigt som han/hon ska hindra motståndaren att göra samma sak. Fantastiskt!
Det har handlat mycket om utbildning. Inte bara för spelarna utan även för mig själv. Hur fungerar en spelare i olika situationer och hur ska man själv agera? Många situationer är svåra när man vet med sig att man kanske inte presterat på topp och den här spelaren som kommer fram till en undrar vad fan jag håller på med?! Mycket har fått mig att se till att få det rätt från början!
Eftersom det här är en målvaktsblogg ska jag väl rikta in mig lite mer på de galningarna som står i vägen för alla projektilerna som kommer emot dem. Vi är inte alltför olika vi, målvakter och domare, gör en målvakt en tavla får det direkta konsekvenser för matchen. Samma sak för oss domare. Det har vi ju sett. Jag tror att vi finner någon tjusning i att vara den som kan tappa en match eller rädda en. Att ha makt är fel att säga men jag hittar ingen annan bra förklaring. Vi gillar att ha makten
över matchen. För mig är tjusningen att kunna vara så nära spelet som möjligt och ge dem förutsättningarna att ha en riktigt bra match. Inte att vara regelryttare, styra och ställa som många kanske tror om oss domare.
Avslutningsvis vill jag tacka alla spelare och fantastiskt duktiga målvakter jag träffat på under åren. Ni har utvecklat mig och gjort mig till den jag är idag. För cirka två veckor sedan mottog jag priset som ”Årets Rookie” bland alla Stockholmsdomare och det hade inte hänt utan er! Tack för allt hittills för jag hoppas vi följer med varandra upp i J18/20 Elit och Elitserien!
Med Vänliga Hockeyhälsningar
Christian Billing
söndag 3 februari 2013
En helg med Stockholms F16
Den här helgen har jag spenderat ihop med 23 tjejer i Märsta, jag har ihop med tjejerna i Stockholms F16 lag spelat kval till Stålbucklan slutspelet. Eller jag har ju inte spelat så mycket och tur var ju det!
Fyra matcher på tre dagar mot Sörmland och Uppland i Pinnbackshallen. Facit blev två uddamålsförluster mot ett bra spelande Uppland med 1-2 och 1-0. Sen två vinster mot Sörmland en med 4-0 och i avgörande matchen med 2-1 på straffar.
Stora hjältar för oss i den matchen blev målvakten Anna Ågren som knep alla tre straffar, Solveig Neunzert som sprätte upp våran sista straff i krysset och såg till vi får åka till Stora Mossen i påsk och spela slutspelet och lagkapten Felicia Linder som gjorde 1-1 med knappt två minuter kvar.
Helgen började med samling i Märsta och Pinnbackshallen klockan 14 i fredags. Sen spelade vi match mot Uppland. En match där vi stundtals spelade bra och följde den gameplan vi hade. Det är ju svårt ha en riktigt bra gameplan och taktik då vi bara träffats vid tre tillfällen innan och haft fyra timmar på is ihop. Men vi tog inte riktigt till vara på våra chanser och hamnade i 0-2 underläge mot ett smart spelande Uppland som körde tätt försvar framför eget mål, och var blixtsnabba i kontringarna.
I mål spelade Upplands Lina Jansson riktigt bra, precis som våran egen Sofia Reideborn. Både upplands mål kom på returer medans Felicia Linder sprätte upp våran kvitering med 30 sekunder kvar i första krysset ett snyggt mål men som tyvärr inte räckte till. Uppland vann matchen rättvist med 2-1.
Fredagskvällen ängnades åt lekar, teambuilding och annat skoj. En riktigt rolig kväll där Headcoach Sara Ridderlind hade gjort ett grymt bra jobb att fixa lekar och få ihop laget. Något vi kanske borde fått chansen till lite tidigare för att uppnå bästa resultat. Men som sagt Sara gjorde ett grymt jobb! Även våran kiropraktor Emelie fick jobba lite med tjejerna. Läggdags 21.45 tyst i salen 22.00. Något som kanske inte följdes till punkt och pricka. Skärpning tjejer ;)
Lördagen började med uppstigning 06.00 för lek ute, doppboll för att vakna. Sen frukost, följt av gemensam promenad till ishallen.
Matchen mot Sörmland fick Anna Ågren chansen i målet och tog den genom att hålla nollan. I en rätt lugn match som jag tycker vi hade bra kontroll över. Även om det var spännande då vi inte lyckades göra mål på chanserna. Men då vi gjorde 2-0 så kändes det bra. men Anna kom upp med några bra räddningar vid 0-0 och vid 1-0. Tillslut rann det ifrån och vi vann med 3-0. En bra match av tjejerna och tvåmålsskytten Mikaela Alhstrand utmärkte sig lite extra!
Lördagskvällen blev lugn, med lite lek och mer teambuilding återigen anlett av lektanten Sara! Jag tror hennes favoritsysselsättning är att leka. Kul hade vi i alla fall. Många bus blev det också, själv fick jag ett halvt glasöga ritat i ansiktet då jag sov middag...
Idag, söndag hade vi chans till revanch mot Uppland. En chans vi inte riktigt lyckades ta utan förlorade med 1-0, i en match där vi inte riktigt fick till några heta chanser. Dom vi väl fick till räddade Upplands Lina Jansson. Återigen får jag erkänna att Uppland vann rättvist. Men dom ska inte vara omöjliga att besegra, bara vi får ihop laget bättre och några träningar i kroppen. En match där Vilma Zanders fick chansen i mål för oss, Vilma gör en riktigt bra match även hon och blir besegrad endast på en retur.
Sen var det då dags, direkt avgörande match mot Sörmland. Vinst så var vi klara för slutspelet i Stålbucklan förlust och vi kunde vara borta.
Vi började matchen riktigt bra och spelade vår bästa hockey under turneringen men som följetång så hade vi väldigt svårt få in pucken bakom Sörmlands bra spelande målvakt. Vi hade ett rejält spelövertag men fick som sagt inte in pucken. Som så många gånger förr kom en kalldusch och Sörmland fick in 1-0. Ett resultat som stod sig och tiden rullade iväg, då vi drog på oss en femminuters utvisning för chharging med ca sex minuter kvar kändes det tungt. Speciellt då vi tappat Veronica "Humlan" Hummelgård med en axel ur led så var det ju lite tungt nu. Men vi hade nog nytta av att vi rullat på 20 spelare hela turneringen medans Sörmland kom med 10 utespelare.
Men vi satte upp en fiskare och med två minuter kvar i 4 mot fem i en kontring fick vi in 1-1. Ett resultat som höll sig matchen ut. I förlägningen tycker jag vi var det bättre laget även om Sörmland hade några vassa chanser men återigen spelade Anna Ågren lugnt och samlat och 1-1 stod sig matchen ut.
Straffar fick avgöra. Där vi efter Solveigs mål och Annas tre räddningar kunde bilda tv-puckshög och fira vårat avancemang!
Jag har haft en riktigt kul helg ihop med 23 duktiga hockeytjejer och mina ledarkollegor, matrialar Martin, lagledar Lisa, samt tränarkollegor Sara Ridderlind och Patrik Lindquist och räddare i nöden för min rygg kiropraktor Emelie Hedlund! Tack för en grymt bra helg!
Om jag som målvaktstränare ska summera helgen är jag väldigt nöjd med mina målvakter som gjorde allt dom kunde för att vi skulle ha chansen att vinna. Alla mål vi släppte in var på returer, några av dom på andra och tredje returen. Men med fyra insläppta på lika många matcher och en nolla är jag mer än nöjd med Sofia, Anna och Vilma. Sofia visade prov på stor mognad och lagansvar då han kommer till oss ledare inför sista matchen och säger hon är hängig och mår dåligt. Tanken var att hon skulle stå som målvakterna visade. Men så agerar en lagspelare och bra målvakt.
Så vill tacka mina målvakter för en väl genomförd helg och fyra bra matcher!!!
Och tack tjejer för bra hockey och ett jävlar anamma! Hoppas Humlan repar sig från sin skadade axel och Felicia från sin förmodade hjärnskakning.
Vi hörs!
Fyra matcher på tre dagar mot Sörmland och Uppland i Pinnbackshallen. Facit blev två uddamålsförluster mot ett bra spelande Uppland med 1-2 och 1-0. Sen två vinster mot Sörmland en med 4-0 och i avgörande matchen med 2-1 på straffar.
Stora hjältar för oss i den matchen blev målvakten Anna Ågren som knep alla tre straffar, Solveig Neunzert som sprätte upp våran sista straff i krysset och såg till vi får åka till Stora Mossen i påsk och spela slutspelet och lagkapten Felicia Linder som gjorde 1-1 med knappt två minuter kvar.
Helgen började med samling i Märsta och Pinnbackshallen klockan 14 i fredags. Sen spelade vi match mot Uppland. En match där vi stundtals spelade bra och följde den gameplan vi hade. Det är ju svårt ha en riktigt bra gameplan och taktik då vi bara träffats vid tre tillfällen innan och haft fyra timmar på is ihop. Men vi tog inte riktigt till vara på våra chanser och hamnade i 0-2 underläge mot ett smart spelande Uppland som körde tätt försvar framför eget mål, och var blixtsnabba i kontringarna.
I mål spelade Upplands Lina Jansson riktigt bra, precis som våran egen Sofia Reideborn. Både upplands mål kom på returer medans Felicia Linder sprätte upp våran kvitering med 30 sekunder kvar i första krysset ett snyggt mål men som tyvärr inte räckte till. Uppland vann matchen rättvist med 2-1.
Fredagskvällen ängnades åt lekar, teambuilding och annat skoj. En riktigt rolig kväll där Headcoach Sara Ridderlind hade gjort ett grymt bra jobb att fixa lekar och få ihop laget. Något vi kanske borde fått chansen till lite tidigare för att uppnå bästa resultat. Men som sagt Sara gjorde ett grymt jobb! Även våran kiropraktor Emelie fick jobba lite med tjejerna. Läggdags 21.45 tyst i salen 22.00. Något som kanske inte följdes till punkt och pricka. Skärpning tjejer ;)
 |
| Teambuildande tjejer |
Lördagen började med uppstigning 06.00 för lek ute, doppboll för att vakna. Sen frukost, följt av gemensam promenad till ishallen.
Matchen mot Sörmland fick Anna Ågren chansen i målet och tog den genom att hålla nollan. I en rätt lugn match som jag tycker vi hade bra kontroll över. Även om det var spännande då vi inte lyckades göra mål på chanserna. Men då vi gjorde 2-0 så kändes det bra. men Anna kom upp med några bra räddningar vid 0-0 och vid 1-0. Tillslut rann det ifrån och vi vann med 3-0. En bra match av tjejerna och tvåmålsskytten Mikaela Alhstrand utmärkte sig lite extra!
Lördagskvällen blev lugn, med lite lek och mer teambuilding återigen anlett av lektanten Sara! Jag tror hennes favoritsysselsättning är att leka. Kul hade vi i alla fall. Många bus blev det också, själv fick jag ett halvt glasöga ritat i ansiktet då jag sov middag...
Idag, söndag hade vi chans till revanch mot Uppland. En chans vi inte riktigt lyckades ta utan förlorade med 1-0, i en match där vi inte riktigt fick till några heta chanser. Dom vi väl fick till räddade Upplands Lina Jansson. Återigen får jag erkänna att Uppland vann rättvist. Men dom ska inte vara omöjliga att besegra, bara vi får ihop laget bättre och några träningar i kroppen. En match där Vilma Zanders fick chansen i mål för oss, Vilma gör en riktigt bra match även hon och blir besegrad endast på en retur.
Sen var det då dags, direkt avgörande match mot Sörmland. Vinst så var vi klara för slutspelet i Stålbucklan förlust och vi kunde vara borta.
Vi började matchen riktigt bra och spelade vår bästa hockey under turneringen men som följetång så hade vi väldigt svårt få in pucken bakom Sörmlands bra spelande målvakt. Vi hade ett rejält spelövertag men fick som sagt inte in pucken. Som så många gånger förr kom en kalldusch och Sörmland fick in 1-0. Ett resultat som stod sig och tiden rullade iväg, då vi drog på oss en femminuters utvisning för chharging med ca sex minuter kvar kändes det tungt. Speciellt då vi tappat Veronica "Humlan" Hummelgård med en axel ur led så var det ju lite tungt nu. Men vi hade nog nytta av att vi rullat på 20 spelare hela turneringen medans Sörmland kom med 10 utespelare.
Men vi satte upp en fiskare och med två minuter kvar i 4 mot fem i en kontring fick vi in 1-1. Ett resultat som höll sig matchen ut. I förlägningen tycker jag vi var det bättre laget även om Sörmland hade några vassa chanser men återigen spelade Anna Ågren lugnt och samlat och 1-1 stod sig matchen ut.
Straffar fick avgöra. Där vi efter Solveigs mål och Annas tre räddningar kunde bilda tv-puckshög och fira vårat avancemang!
Jag har haft en riktigt kul helg ihop med 23 duktiga hockeytjejer och mina ledarkollegor, matrialar Martin, lagledar Lisa, samt tränarkollegor Sara Ridderlind och Patrik Lindquist och räddare i nöden för min rygg kiropraktor Emelie Hedlund! Tack för en grymt bra helg!
Om jag som målvaktstränare ska summera helgen är jag väldigt nöjd med mina målvakter som gjorde allt dom kunde för att vi skulle ha chansen att vinna. Alla mål vi släppte in var på returer, några av dom på andra och tredje returen. Men med fyra insläppta på lika många matcher och en nolla är jag mer än nöjd med Sofia, Anna och Vilma. Sofia visade prov på stor mognad och lagansvar då han kommer till oss ledare inför sista matchen och säger hon är hängig och mår dåligt. Tanken var att hon skulle stå som målvakterna visade. Men så agerar en lagspelare och bra målvakt.
Så vill tacka mina målvakter för en väl genomförd helg och fyra bra matcher!!!
Och tack tjejer för bra hockey och ett jävlar anamma! Hoppas Humlan repar sig från sin skadade axel och Felicia från sin förmodade hjärnskakning.
Vi hörs!
fredag 1 februari 2013
Grattis till Tommy Salo
Idag vill bloggen passa på att gratulera en av dom största och bästa målvakter vi producerat i Sverige. Tommy Salo som fyller 42 år!
Salo som vunnit både VM och OS guld med Tre Kronor. Samt två VM silver och 4 brons. Vilket jag har svårt att tro någon svensk målvakt bräcker! Så sannerligen en av våra största!
Stort GRATTIS på din dag Tommy!
Vi hörs!
Salo som vunnit både VM och OS guld med Tre Kronor. Samt två VM silver och 4 brons. Vilket jag har svårt att tro någon svensk målvakt bräcker! Så sannerligen en av våra största!
Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)