Idag har turen kommit till Andreas Eriksson att ge sin syn på det här med individuell träning och skillnaderna mellan utespelare och målvakter. Andreas som har ergfarenheter från luleå Hockey där han bland annat jobbat med Anders Nilsson samt han är en av mina kollegor på SHI.
Jag har märkt på våra camper att målvakterna fortsätter att komma upp i åldrarna medans utespelarna slutar tidigare. Vad tror du det beror på?
Jag tror att målvakterna kanske känner att de tar större kliv i utvecklingen efter varje camp det deltar i, i och med utvecklingen i målvaktsspelet som varit ganska stor och utespelarsidan som kanske står mer "stilla", men det finns ju såklart flera undantag där man ser en del nytänkande i teori och praktik.
Jobbar målvakterna på elitnivå mer med detaljer och specialträning (målvaktsträning) än vad utespelarna gör?
Ja, det är jag ganska övertygad om. Som målvakt behöver du mer bara fokusera på "din grej", och har kanske en närmare dialog med sin målvaktstränare, medans utespelarna har mer taktik och grundläggande träning. Samt att det oftast finns mindre tid för träning på individnivå för utespelarna under istiden. Där kan jag tycka att det krävs mer eget ansvar hos individen, det blir vad man gör det till. Men också en kunskap om hur man ska få in det från tränarna. Såklart finns även här undantag, både från kunniga tränare och medvetna spelare.
Tror du att utespelarnas egna utveckling får stå tillbaka lite för taktik och lagträning. Att man som utespelare mer är en i laget än en individ?
Som jag var inne tidigare så kan jag till viss del tycka det, men det krävs en medvetenhet hos indviden för att man ska veta vad man ska jobba på, på samma sätt att det finns tränare som har kunnandet att förklara det för dem och hjälpa dem i rätt riktning. Där vet jag att vi i svensk hockey har blivit mkt bättre på, men kan bli ännu bättre...
Tackar Andreas som tog sig tid att ge sin syn på saken.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar