Mark och Jonathan om att ha förälder som tränare och att vara förälder och tränare

Fortsätter intervjuserien med föräldrar och barn där föräldern varit tränare åt sitt barn. Den här gången med Mark och Jonathan Lindgren.

Hur funkar det träna sitt barn ha förälder som tränare?

Jonathan: Det fungerade hur bra som helst, konstigt nog då vi båda har rätt temperament utanför isen. Jag tror att det beror på att jag inte såg pappa som "pappa" på isen utan mer som en tränare även om det säkert lös igenom ibland så är min uppfattning att det funkade bra för oss.

Mark: För mig började det med att jag hjälpte till i Hockeyskolan när Jonathan va liten. Att jag fortsatte och utbildade mig till målvaktstränare va mer eller mindre en slump. På den tiden va det ont och målvaktstränare och inte alls så utvecklat som nu.Det har varit roligt att tillsammans med sitt barn varit med med den utvecklingen.

Finns det några fördelar resp nackdelar?

Jonathan: Fördelarna är väl att man vet att man kan ställa vilken fråga som helst och inte "vara rädd" att ställa de "dumma" frågorna också.

Nackdelarna är fler då det kanske blev lite väl mycket hockey även hemma då vi levde hockey kändes det som. Sen givetvis snacket om "pappas pojke" som nästan alltid uppstår när en förälder är tränare åt sitt barn inte var så kul när man som liten fick höra att "utan pappa hade du inte fått vara med där" och blabla. Jag tror att verkligheten är ofta tvärt om, har man sin pappa eller mamma som tränare behöver man ofta prestera mer då man kanske får fler ögon på sig.

Mark: Fördelen är att man är väldigt nära den man tränar och kan på så sätt känna av hur den man tränar mår. Naktdelen är att man antagligen ställer högre krav på sin son än på dom andra som man tränar. Det finns många exemplel på detta.
Hur håller ni isär rollerna pappa/tränare resp barn/målvakt?

Jonathan: Som jag sa i fråga 1, jag såg pappa som min tränare på isen. Det var nästan svårare att se honom som pappa utanför isen eller hallen än tvärt om då vi spenderade sjukt mycket tid där.

Mark: Det är inte så lätt, men jag försökte genom att vara tydlig med att "allt inte är hockey och att jag tycker om dig för den du är" . Det är nog lätt för ett barn att associera sig med sin målvakts roll. Och genom den bekräftelse/ icke bekräftelse barnet får där känna sig mer eller mindre älskad. Som förälder har man ett stort ansvar. Samma ansvar har man som tränare också. Alla barn är värda lika mycket oavsett om dom gjort en bra match eller inte.

Bråkar ni mycket?

Jonathan: Nej, inte mer än med nån annan tränare. Snarare mindre då vi ofta hade samma syn på situationer och hur man skulle agera som målvakt. Det kan vara en till fördel med sin förälder som tränare :)

Mark: Nej, vi bråkade nästan aldrig om det som hade med hockeyn att göra. Dock om andra saker ... ha ha.

Vad är det vanligast ni bråkar om?

Jonathan: Det jag minns vi bråkade om mest var min attityd som inte alltid var den bästa i de yngre åldrarna då jag kunde slå av klubbor eller "dissa" mig själv vilket inte pappa tyckte var okej då det sände fel signaler till resten av laget. Annars löste vi det mesta genom att prata varandra, det lönar sig inte att bli arg på någon som är en spegelbild av sig själv...

Mark: Skolan och tjejer typ..

Är det svårt att inte vara barn/förälder i omklädningsrummet?

Jonathan: Pappa höll sig ifrån omklädningsrummet så mycket som möjligt framförallt under matcherna. Detta gjorde han givetvis med de andra målvakterna med. Såg han någon så kom han ner och sa det, annars höll han sig på sin plats på läktaren och så gjorde vi en analys efter matchen. Träningarna gick vi ofta igenom i bilen innan och efteråt så då var vi knappt i kontakt i omklädningsrummet.

Mark: Så har jag inte upplevt det. Jag hade samma krav på alla målvakter som jag tränade. Ordning och reda och focus på det som skall hända.

Behövs det att man inte är barn/förälder i omklädningsrummet? Ändras det med åldern?

Jonathan: Som jag har sagt i många andra svar, vi hade sällan pappa/son problemet då pappa tränade mig sedan dagen jag sa att jag ville stå i mål. I slutet tänkte jag knappt på att det var pappa även om jag givetvis kallade honom för det så var det "coach" jag menade.

Mark: Så lite förädrar som möjligt i omklädnings rummen tycker jag.. Det är för mycket förälrar i omklädningsrummen och runt om i korridorerna över lag tycker jag.

Har du fått några synpunkter/kommentarer från andra?

Jonathan: Ja det har alltid funnits "förstå sig påare" som kommit med kommentarer "hade du inte haft din pappa" och liknande. De personerna har rätt i de avseendet att pappa var en väldigt kompetent tränare och fick fram tre killar som lirade i distriktslaget på tre år och hade en fjärde som fyra men aldrig att jag glidit på räkmacka för att jag varit "marks son" som en del verkat vela tro. Faktum är att pappa inte varit inblandad i en enda laguttagning då ja varit inblandad så synpunkterna känns lite underliga. Annars är det kanske vissa som tyckt att pappa pressat mig för hårt vilket också är myt då han aldrig tvingat mig till något utan bara givit mig redskapen och förutsättningarna att hålla på med det jag tyckte var roligt.

Mark: Inte så mycket som man kanske kan tro. Eller också har man inte sagt något till mig ...
Hur är det att träna andras barn samtidigt? Svårt att ge ditt barn rätt mängd uppmärksamhet jämfört med de andra målvakterna/spelarna?

Jonathan: Den får pappa svara på.

Mark: Det kan vara svårt och är en balansgång på slak lina. Det är lätt att ställa högre krav på sin egen son. Samtidigt kan andra barn säkert känna sig förfördelade , särskilt om föräldrar har åsikter. Jag har alltid försökt att vara så rättvis jag kunnat. Och har alltid försökt att se på alla med samma glasögon. Om man lyckats med det kan bara dom man tränat svara på

Har någon av er någon ångrat eller tyckt det varit för jobbigt så det inte var värt det? Varför i så fall?

Jonathan: Aldrig ångrat och det har aldrig varit jobbigt av den enkla anledning att jag sett honom som en kompetent tränare mer än min egen pappa

Mark: Jag har inte ångrat mig att jag la ca,10 år på att träna målvakter. Det har varit och är fortfarande hur kul som helst att "tjöta" målvaktspel med Jonathan. Hoppas att fler tar chansen och blir tränare så att vi får fram ännu fler bra målisar.

Många bra och sunda svar! Det är ju några saker som alla kommer in på, på det ena eller andra sättet. Att man får mycket tid med sitt barn och att man delar ett intresse. Ett intresse man fortsätter att dela även efter denaktiva karriären.

En sak jag tycker Mark har rätt i. Jag vet inte hur det är. Men jag håller med om at föräldrarna ska hålla sig borta från omklädningsrum och korridorer. DÄr tycker jag spelare och ledare ska få vara ensamma och att föräldrar inte ska eller ska förska lägga sig i eller komma med onödiga kommentarer.

Tackar Mark och Jonathan som tog sig tid svara på mina frågor!

Vi hörs!

Be a Fan