Efter att ha läst på twitter och haft ett telefonsamtal med en målvaktstränar kollega, har jag funderat på en sak.
Hur lätt är det att gå långa vägen till SHL?
Jag läser och hör hur Sanny Lindström rätt ofta pratar om hur han inte spelade tv-pucken och ändå tog sig hela vägen till dåvarande Elitserien. Visst det gjorde han, och det ska han ha cred för. Det finns massor av exempel, från "förr" i tiden på spelare som inte spelat tv-pucken och kommit hela vägen.
Men, jag har ju ingen statistik här. men hur många har tagit den långa vägen till SHL säg dom sista tio åren, eller dom sista fem åren?
När Sanny gick den långa vägen. Hur många hockeygymnasium fanns det då? Hur många Elithockeygymnasium? Fanns det hockeyklasser? Eller var det träning med sitt lag på kvällstid som gällde?
När jag sökte gymnasiet, var det samma kriterier som nu. Utan att ha spelat TV-pucken var det snudd på omöjligt att komma in. Skillnaden, då fanns det tre hockeygymnasium. Nu har i stort sett alla lag i Allsvenskan och SHL hockeygymnasium.
Som jag skrev, är det snudd på bara dom som varit med i TV-Pucken som kommer in på hockeygymnasium. Samt, jag vågar påstå att dom absolut allra flesta som lyckas sen tar en plats i SHL gått på hockeygymnasium.
Anledningen beror ju inte enbart på att alla som var med i TV-pucken haft så mycket mer talang, eller att ingen som var på gränsen eller kanske inte ens påtänkt för TV-pucken omöjligt skulle kunna bli en bättre seniorspelare än dom som varit med i TV-pucken.
Men, dom som är med i TV-pucken och får chansen gå på hockeygymnasium får så väldigt mycket bättre förutsättningar att träna bra, träna mycket, få hjälp av heltidsanställda tränare. Träna på dagtid, ofta två pass om dagen. I många fall boende nära ishallen och skolan. Omklädningsrum där man kan lämna utrustningen, bussresor till matcher, bra motstånd. I vissa fall betalt.
Missar du Tv-pucken, eller framförallt hockeygymnasium. Får du spela i ett lag som med absolut största sannolikhet inte spelar i J18 eller J20-elit. Du kommer inte spela mot dom bästa. Du kommer troligtvis inte ha chansen träna på dagtid eller två pass om dagen. Du kommer med stor sannolikhet inte ha heltidsanställda tränare. Du kommer med stor sannolikhet inte spela i ett lag där alla drar åt samma håll och gör allt som krävs för att bli hockeyspelare. Antagligen kommer konkurrensen i laget inte vara lika hård och inte pressa dig lika mycket att alltid prestera på topp.
Det går säkert, men vägen är så otroligt mycket längre än den var för Sanny Lindström eller mig. Ja jag kom ju inte dit i alla fall.
Jag missade TV-Pucken, var antagligen fjärde valet av tre. Men jag spelade ändå i Djurgården tills B-J, då jag slutade självmant. Jag gick inte på hockeygymnasium, inte min målvaktskollega Jonas Forsberg heller. Jonas, tog sig till Elitserien och har spelat där med både Djurgåden, AIK och Södertälje och har gjort landskamper. Så förr gick det, jag skulle säga att dom flesta spelarna som tog sig till Elitserien inte gått hockeygymnasium. Men är det lika lätt idag som det var då? Jag tror inte det, jag tror inte ens det är i närheten. Går det? Absolut, men då krävs det en enorm talang, en enorm träningsflit och vad jag tror en enorm tur.
Kanske inte så muntra ord, men det är den verklighet jag upplever att jag får info om som den gällande. Av dom spelare och ledare jag pratat med. Jag är inte lika insatt i utespelarnas möjligheter, men som jag fattat det är du målvakt och inte spelat TV-pucken är du inte aktuell för hockeygymnasium.
Vad är era erfarenheter? Spelare, tränare och föräldrar?
Dela gärna med er av era tankar i kommentarsfältet och på Facebook!
Vi hörs!
