Ikväll spelar ju Winter Classic i NHL, Pittsbrugh möter Washington utomhus.
En stor omställning för bortskämda NHL stjärnor som ska spela utomhus helt plötsligt. Självklart har dom allra flesta av dom spelat utohus förut men det var ju några år sedan.
Här har ju Pittsbrugh en fördel som spelade ute för någon säsong sen, då under usla förhållanden med kyla och snöfall. I år är det mer risk för regn tydlign.
Ja ja, det var inget SMHI inlägg jag tänkte skriva.
Men som målvakt tror jag att du missgynnas mer av en utomhus match än som utespelare. Isen kan ju vara sämre och du kan som utespelare ha problem med hoppande puckar. Men en hoppande puck för en utespelare kan betyda ett missat skott eller dragning. För en målvakt kan det vara skillnaden på räddning och mål.
Sen kan det vara vind och regn eller snö som får dig att se pucken sämre som gör det svårare att fokusera. Du behöver kanske blinka mer för att få bra fokus. Är det match på dagitd har vi ju solen som kan ställa till det också.
Så ikväll kan vi kanske få se något misstag som är svårförklarat.
Jag minns då jag spelade i Älta IF, och följdaktligen hade Älta IP som hemmaplan. En idrottsplats som ligger jätte fint i Älta nere vid Ältasjön. Men där fick man uppleva vädrets makter på alla sätt, det var snudd på alltid blåsigt, ofta sol eller snö som försvårade för hockeyspelande.
Alla som spelat utomhus har ju varit med om snö matcher eller träningar då man inte ser pucken utan bara snön som sprutar kring klubban.
Vi hörs
lördag 1 januari 2011
Årets citat redan nu?
Årets målvaktscitat kan ha kommit tidigt i år!
Robin Lehner efter matchen mot Canada igår.
– Klarar man inte av att ta motgångar ska man inte vara målvakt.
Han har så klart helt rätt i det.
För som målvakt är ju varje insläppt mål en motgång, ska man då bli knäckt vid varje blir det grymt jobbigt att vara målvakt!
En mycket skön och bra inställning unge Lehner har!
Jag har ju skrivit om det förut att som målvakt måste man vara speciell. Man måste ha tjockare hud än utespelare du måste tåla mer kritik och att vara mer utsatt.
Ett lag kan ha förlorat med 1-0, målet var en monstertabbe av målvakten och då kommer publik och media få det till att det var målvaktens fel. Tabben avgjorde matchen. Jag tycker ju att gör ett lag mindre än två mål, kan man aldrig skylla en förlust på målvakten!
Vi hörs
Robin Lehner efter matchen mot Canada igår.
– Klarar man inte av att ta motgångar ska man inte vara målvakt.
Han har så klart helt rätt i det.
För som målvakt är ju varje insläppt mål en motgång, ska man då bli knäckt vid varje blir det grymt jobbigt att vara målvakt!
En mycket skön och bra inställning unge Lehner har!
Jag har ju skrivit om det förut att som målvakt måste man vara speciell. Man måste ha tjockare hud än utespelare du måste tåla mer kritik och att vara mer utsatt.
Ett lag kan ha förlorat med 1-0, målet var en monstertabbe av målvakten och då kommer publik och media få det till att det var målvaktens fel. Tabben avgjorde matchen. Jag tycker ju att gör ett lag mindre än två mål, kan man aldrig skylla en förlust på målvakten!
Vi hörs
fredag 31 december 2010
Självklart ska landslag ha målvaktstränare
Under Bengt-Åke Gustavssons förbundskaptens era hade ju Tre Kronor ingen målvaktstränare med sig på dom olika turneringarna. Beng-Åke tyckte enligt pressen det var onödigt då alla hade egna målvaktstränare i klubblagen och att det inte gick ta med en målvaktstränare per målvakt.
Kan vara det mest puckade jag hört i hela mitt liv!
Vad jag vet har alla utespelare också egna lagtränare ofta både tre och fyra stycken, men där var det inget problem att ha en förbundskapten och två assisterande. Vad är skillnaden? Om utespelare klarar av det, varför skulle inte målvakterna göra det?
Målvaktstränaren är ju inte med på en landslagssamling för att ändra Stefan Livs stil, få honom att byta grundställning eller börja ha plocken på höger hand. Han är med som bollplank, och att kunna göra videoanalyser.
Ni som såg Sverige - Tjeckien i JVM igår kväll, såg att Fredrik Pettersson-Wentzell släppte in två rätt billiga mål, ett på bortre i vinkeln och ett i armhålan, sen släppte han en i armhålan son gick i stolpen och var rätt skakis som det såg ut.
Det är då målvaktstränaren är grymt bra, så målvakten har någon att prata med och bolla ideer med i pausen och kunna prata med och köra någon övning dagen efter. Annars blir man ensam med sina tankar och kan det kan bli jobbigt för självförtroendet.
Det är tanken med att ha målvaktstränare med på landslagssamlingarna, kunna ha som bollplank, kunna nöta grunderna på ett ispass. Få tillbaka säkerheten i grunderna.
Så jag tycker det är dumt att inte ha med målvaktstränare när landslaget är iväg. Nu har ju alla landslagen med sig målvaktstränare två av mina kollegor Stefan Ladhe i Tre Kronor och Maicej Szwoch i Team 17, två riktigt bra målvaktstränare och två grymt bra killar! Sen har vi ju Karl-Johan Klint i Danmark också, även han en grymt skön kis!
Vi hörs!
Kan vara det mest puckade jag hört i hela mitt liv!
Vad jag vet har alla utespelare också egna lagtränare ofta både tre och fyra stycken, men där var det inget problem att ha en förbundskapten och två assisterande. Vad är skillnaden? Om utespelare klarar av det, varför skulle inte målvakterna göra det?
Målvaktstränaren är ju inte med på en landslagssamling för att ändra Stefan Livs stil, få honom att byta grundställning eller börja ha plocken på höger hand. Han är med som bollplank, och att kunna göra videoanalyser.
Ni som såg Sverige - Tjeckien i JVM igår kväll, såg att Fredrik Pettersson-Wentzell släppte in två rätt billiga mål, ett på bortre i vinkeln och ett i armhålan, sen släppte han en i armhålan son gick i stolpen och var rätt skakis som det såg ut.
Det är då målvaktstränaren är grymt bra, så målvakten har någon att prata med och bolla ideer med i pausen och kunna prata med och köra någon övning dagen efter. Annars blir man ensam med sina tankar och kan det kan bli jobbigt för självförtroendet.
Det är tanken med att ha målvaktstränare med på landslagssamlingarna, kunna ha som bollplank, kunna nöta grunderna på ett ispass. Få tillbaka säkerheten i grunderna.
Så jag tycker det är dumt att inte ha med målvaktstränare när landslaget är iväg. Nu har ju alla landslagen med sig målvaktstränare två av mina kollegor Stefan Ladhe i Tre Kronor och Maicej Szwoch i Team 17, två riktigt bra målvaktstränare och två grymt bra killar! Sen har vi ju Karl-Johan Klint i Danmark också, även han en grymt skön kis!
Vi hörs!
torsdag 30 december 2010
När ska man elitsatsa
När ska man börja elitsatsa på hockey, eller någon annan idrott?
Många ungdomstränare är duktiga på att påpeka att unga ska prova många sporter och att utöva många sporter. Men jag tror lika många tycker det är bra, så länge ingen av den tränarens träningar och matcher missas.
Men i vilken ålder ska man satsa? När ska man börja träna hårdare och starta sin elitsatsning?
Jag har ju självklart inget facit på den frågan. Men av egen erfarenhet så tycker jag man kan vänta. Jag hade mått bra av att stanna kvar och spela med kompisarna i lokala laget längre än tills jag var tio.
Jag personligen tycker nog att 14-16 kan vara ett bra åldersspann att påbörja sin elitsatsning. Att välja en sport man antingen satsar helt på eller satsar mer på.
Jag pratar ju bara för mig själv, men jag tröttnade ju på hockeyn dels för jag inte hade den träningspli som krävdes men också för det blev för mycket träning för tidigt. Satt och kikade i en pärm där jag sparat mina gamla träningsscheman. Hittade ett då jag var 12 eller 13 och i december, januari och februari hade jag 5 lediga dagar.
Så som jag skrev i mitt förra inlägg, känn efter och tänk efter då du är redo, som förälder har du ju också ett stort ansvar här! Att känna ditt barn och kanske ta beslutet åt honom/henne.
Hur känner ni barn här? När tycker ni det är lämpligt att elitsatsa?
Vad känner ni föräldrar i samma fråga?
Som sagt jag är inget facit alls i frågan, och egentligen finns väl inga rätt och fel, det är olika från individ till individ. Men skulle gärna få igång en liten diskussion bland kommentarerna och se vad ni tycker!
Vi hörs!
Många ungdomstränare är duktiga på att påpeka att unga ska prova många sporter och att utöva många sporter. Men jag tror lika många tycker det är bra, så länge ingen av den tränarens träningar och matcher missas.
Men i vilken ålder ska man satsa? När ska man börja träna hårdare och starta sin elitsatsning?
Jag har ju självklart inget facit på den frågan. Men av egen erfarenhet så tycker jag man kan vänta. Jag hade mått bra av att stanna kvar och spela med kompisarna i lokala laget längre än tills jag var tio.
Jag personligen tycker nog att 14-16 kan vara ett bra åldersspann att påbörja sin elitsatsning. Att välja en sport man antingen satsar helt på eller satsar mer på.
Jag pratar ju bara för mig själv, men jag tröttnade ju på hockeyn dels för jag inte hade den träningspli som krävdes men också för det blev för mycket träning för tidigt. Satt och kikade i en pärm där jag sparat mina gamla träningsscheman. Hittade ett då jag var 12 eller 13 och i december, januari och februari hade jag 5 lediga dagar.
Så som jag skrev i mitt förra inlägg, känn efter och tänk efter då du är redo, som förälder har du ju också ett stort ansvar här! Att känna ditt barn och kanske ta beslutet åt honom/henne.
Hur känner ni barn här? När tycker ni det är lämpligt att elitsatsa?
Vad känner ni föräldrar i samma fråga?
Som sagt jag är inget facit alls i frågan, och egentligen finns väl inga rätt och fel, det är olika från individ till individ. Men skulle gärna få igång en liten diskussion bland kommentarerna och se vad ni tycker!
Vi hörs!
Jag elitsatsade för tidigt. Tänk er för innan ni byter klubb.
När jag var tio år, efter en match i Täby ishall mot Huddinge. Där och då började min elitsatsning!
Jag hade varit riktigt bra, och efter matchen kom folk från Djurgården fram till mig och pappa, dom skulle spela efter oss. Dom frågade mig och farsan om jag inte skulle komma och träna en gång med dom och se om jag inte ville spela där nästa säsong.
Jag spelade då i Älta IF, vi hade just vunnit divison två i St. Eriks Cupen utan att tappa poäng. Jag var ensam målvakt och stod alla matcher.
Eftersom jag är och även då var Djurgårdare var det ju som en dröm, skulle jag få spela i Djurgården! Ingen kunde ju stoppa mig då! Självklart åkte jag och tränade med Djurgården, självklart spelade jag där säsongen efter.
Men, var det vad som var bäst för mig?
Med facit i handen, nej det var det absolut inte!
Jag kom till ett lag där vi var tre målvakter och man spelade var tredje match oavsett hur bra eller dåligt man spelade. I Älta var jag ensam målvakt och spelade alla matcher. Jag kom till ett lag som tränade ibland på Östermalms IP, ibland på Mälarhöjdens IP ibland på Zinkensdams IP, från ett lag där vi tränade på Älta IP dit jag om pappa inte hann skjutsa mig kunde gå.
Jag kom till ett lag där mina lagkompisar bodde i hela stockholm, och vi aldrig umgicks på fritiden. Jag kom från ett lag där jag gick i samma klass som en lagkompis i samma skola som tre. Kände alla och bodde på gångavstånd från alla.
Jag kom från ett lag där vi tränade två dagar i veckan och spelade en match till ett lag där vi tränade fyra ibland fem dagar i veckan och spelade en match. Något som gjorde att hinna med att umgås med kompisar hemma blev snudd på omöjligt, då jag antingen var tvungen göra läxor eller skulle åka på träning.
Jag kom från ett lag där jag som sagt stod alla matcher och ofta hade ganska mycket att göra till ett lag där jag stod var tredje match och ofta hade rätt lite att göra.
Så med facit i hand skulle jag stannat i Älta en eller två säsonger minst. Sen börjat kika mig runt att gå vidare. Jag gick absolut för tidigt och leken i hockeyn försvann för tidigt. Leken och glädjen! Självklart fanns glädjen kvar, jag älskade spela hockey och älskade spela i Djurgården. Men det var med mina lagkompisar inte med mina kompisar, och det var på större allvar.
Det jag fick av att spela i Djurgården som jag inte fått om jag spelat vidare i Älta var ju Thomas Magnusson som målvaktstränare som lärde mig enormt mycket, jag fick gå gratis på alla Djurgårdens A-lagsmatcher vilket också lärde mig mycket. Jag fick känna en enorm stolthet att spela i mitt favoritlag!
Men dom sakerna hade jag fått även om jag gick till Djurgården då jag var 13-14 istället för 10. För mig passade det inte, och jag vill tipsa alla ungar och föräldrar att tänka en gång extra innan ni lämnar tryggheten i erat lag där ni bor och går till elitsatsande lag. Självklart går det helt rätt för vissa och det är helt rätt att satsa tidigt. Alla är ju olika och det här är min historia.
Det kan vara extra viktigt speciellt som målvakt att tänka en eller två gånger extra, då du faktiskt inte utvecklas lika mycket av den bättre träningen som en utespelare kanske gör i ett bättre lag. Men däremot massor av att stå matcher i ett lite sämre med mycket att göra. Se till att få gå på lite målvaktsträningar/camper och att ha någon som hjälper dig med teknik och bollande av ideer!
Om ett större lag blir intresserat av dig tidigt, kan du försöka få till att du får träna med dom och vara med på målvaktsträningar men spela kvar i ditt eget lag. Då får du massa bra träning och målvaktsträning men också utvecklas med mycket matcher!
Så med facit i hand borde JAG har väntat några år med att gå till en storklubb. JAG borde ha spelat kvar med Älta och mina kompisar. Haft kul och kunnat umgås efter träningar och på helger. Älta gick ju också upp i Elit två säsonger senare, så jag hade fått mycket och bra matchande!
Vad tycker ni själva? vad är era erfarenheter?
Vi hörs!
Jag hade varit riktigt bra, och efter matchen kom folk från Djurgården fram till mig och pappa, dom skulle spela efter oss. Dom frågade mig och farsan om jag inte skulle komma och träna en gång med dom och se om jag inte ville spela där nästa säsong.
Jag spelade då i Älta IF, vi hade just vunnit divison två i St. Eriks Cupen utan att tappa poäng. Jag var ensam målvakt och stod alla matcher.
Eftersom jag är och även då var Djurgårdare var det ju som en dröm, skulle jag få spela i Djurgården! Ingen kunde ju stoppa mig då! Självklart åkte jag och tränade med Djurgården, självklart spelade jag där säsongen efter.
Men, var det vad som var bäst för mig?
Med facit i handen, nej det var det absolut inte!
Jag kom till ett lag där vi var tre målvakter och man spelade var tredje match oavsett hur bra eller dåligt man spelade. I Älta var jag ensam målvakt och spelade alla matcher. Jag kom till ett lag som tränade ibland på Östermalms IP, ibland på Mälarhöjdens IP ibland på Zinkensdams IP, från ett lag där vi tränade på Älta IP dit jag om pappa inte hann skjutsa mig kunde gå.
Jag kom till ett lag där mina lagkompisar bodde i hela stockholm, och vi aldrig umgicks på fritiden. Jag kom från ett lag där jag gick i samma klass som en lagkompis i samma skola som tre. Kände alla och bodde på gångavstånd från alla.
Jag kom från ett lag där vi tränade två dagar i veckan och spelade en match till ett lag där vi tränade fyra ibland fem dagar i veckan och spelade en match. Något som gjorde att hinna med att umgås med kompisar hemma blev snudd på omöjligt, då jag antingen var tvungen göra läxor eller skulle åka på träning.
Jag kom från ett lag där jag som sagt stod alla matcher och ofta hade ganska mycket att göra till ett lag där jag stod var tredje match och ofta hade rätt lite att göra.
Så med facit i hand skulle jag stannat i Älta en eller två säsonger minst. Sen börjat kika mig runt att gå vidare. Jag gick absolut för tidigt och leken i hockeyn försvann för tidigt. Leken och glädjen! Självklart fanns glädjen kvar, jag älskade spela hockey och älskade spela i Djurgården. Men det var med mina lagkompisar inte med mina kompisar, och det var på större allvar.
Det jag fick av att spela i Djurgården som jag inte fått om jag spelat vidare i Älta var ju Thomas Magnusson som målvaktstränare som lärde mig enormt mycket, jag fick gå gratis på alla Djurgårdens A-lagsmatcher vilket också lärde mig mycket. Jag fick känna en enorm stolthet att spela i mitt favoritlag!
Men dom sakerna hade jag fått även om jag gick till Djurgården då jag var 13-14 istället för 10. För mig passade det inte, och jag vill tipsa alla ungar och föräldrar att tänka en gång extra innan ni lämnar tryggheten i erat lag där ni bor och går till elitsatsande lag. Självklart går det helt rätt för vissa och det är helt rätt att satsa tidigt. Alla är ju olika och det här är min historia.
Det kan vara extra viktigt speciellt som målvakt att tänka en eller två gånger extra, då du faktiskt inte utvecklas lika mycket av den bättre träningen som en utespelare kanske gör i ett bättre lag. Men däremot massor av att stå matcher i ett lite sämre med mycket att göra. Se till att få gå på lite målvaktsträningar/camper och att ha någon som hjälper dig med teknik och bollande av ideer!
Om ett större lag blir intresserat av dig tidigt, kan du försöka få till att du får träna med dom och vara med på målvaktsträningar men spela kvar i ditt eget lag. Då får du massa bra träning och målvaktsträning men också utvecklas med mycket matcher!
Så med facit i hand borde JAG har väntat några år med att gå till en storklubb. JAG borde ha spelat kvar med Älta och mina kompisar. Haft kul och kunnat umgås efter träningar och på helger. Älta gick ju också upp i Elit två säsonger senare, så jag hade fått mycket och bra matchande!
Vad tycker ni själva? vad är era erfarenheter?
Vi hörs!
Fastna inte som backup!
Är det bättre vara backup i elitserien än etta i allsvenskan?
Hur länge ska man som målvakt acceptera att sitta på bänken i ett elitserielag innan man aktivt försöker göra något för att ändra sin situation?
Alla ni som håller på med någon sport gör det väl för att få spela matcher? Inte för att träna och sen vara bänkad. Visst ska man acceptera och kunna ta att bli bänkad. Men för hur länge?
Blir man bekväm tillslut? Man har det bra, lönen trillar in och man trivs i klubben. Man blir bekväm och accepterar sin roll som tvåa. Kanske börjar slarva lite med träningen, slarvar med förberedelser för man ska ju ändå inte stå.
Ska man stanna kvar i ett lag om man för fjärde, femte kanske sjätte säsongen i rad blir andre målvakt? Kan man till slut få stämpeln som backup? Är det posetivt att ha stämpel som bra backup, han klagar inte gör det han ska och accepterar att vara tvåa?
Jag tycker ju absolut man ska acceptera vara tvåa, men inte för länge. Är du två i ett lag, som varje gång ettan byter klubb eller slutar värvar in en ny målvakt. Se dig kring och byt klubb du med! Gå ner en serie och bli etta, spela mycket matcher bygg på dig rutin och självförtroende och satsa på att gå upp i seriesystemet efter en eller två säsonger!
Så mitt svar på frågan i början, nej det är det inte1 Lönen är säkert högre men hur mcyket utvecklas du, av att år efter år vara tvåa? Om du inte vill byta klubb kanske en utlåning kan gå att få till. Som målvakt måste du ju spela matcher, och att spela 6-12 per säsong är ju varken roligt eller speciellt utvecklande.
Så fastna inte i att vara backup!
Självklart gäller även dessa råd i lägre serier och yngre åldrar. Se till att spela i ett lag där du får stå många matcher. För som målvakt får du skott på dig även omk du spelar i division 1 istället för elit. Spelar du i ett lite sämre lag får du ännu mer skott i ännu svårare lägen och utvecklas ännu mer!
Så är du ung och lockas av storklubbarnas smicker. Tänk dig för, vill dom ha dig i år, vill dom det säkert om ett eller två år också. Men vart får du spela mest och vart får du mest skott? Försök få till en deal där du får vara med på den större klubbens målvaktsträning om dom har sådan. Så dom kan följa dig på nära håll, men du står kvar i ditt gamla lag med dina kompisar!
Vi hörs!
Hur länge ska man som målvakt acceptera att sitta på bänken i ett elitserielag innan man aktivt försöker göra något för att ändra sin situation?
Alla ni som håller på med någon sport gör det väl för att få spela matcher? Inte för att träna och sen vara bänkad. Visst ska man acceptera och kunna ta att bli bänkad. Men för hur länge?
Blir man bekväm tillslut? Man har det bra, lönen trillar in och man trivs i klubben. Man blir bekväm och accepterar sin roll som tvåa. Kanske börjar slarva lite med träningen, slarvar med förberedelser för man ska ju ändå inte stå.
Ska man stanna kvar i ett lag om man för fjärde, femte kanske sjätte säsongen i rad blir andre målvakt? Kan man till slut få stämpeln som backup? Är det posetivt att ha stämpel som bra backup, han klagar inte gör det han ska och accepterar att vara tvåa?
Jag tycker ju absolut man ska acceptera vara tvåa, men inte för länge. Är du två i ett lag, som varje gång ettan byter klubb eller slutar värvar in en ny målvakt. Se dig kring och byt klubb du med! Gå ner en serie och bli etta, spela mycket matcher bygg på dig rutin och självförtroende och satsa på att gå upp i seriesystemet efter en eller två säsonger!
Så mitt svar på frågan i början, nej det är det inte1 Lönen är säkert högre men hur mcyket utvecklas du, av att år efter år vara tvåa? Om du inte vill byta klubb kanske en utlåning kan gå att få till. Som målvakt måste du ju spela matcher, och att spela 6-12 per säsong är ju varken roligt eller speciellt utvecklande.
Så fastna inte i att vara backup!
Självklart gäller även dessa råd i lägre serier och yngre åldrar. Se till att spela i ett lag där du får stå många matcher. För som målvakt får du skott på dig även omk du spelar i division 1 istället för elit. Spelar du i ett lite sämre lag får du ännu mer skott i ännu svårare lägen och utvecklas ännu mer!
Så är du ung och lockas av storklubbarnas smicker. Tänk dig för, vill dom ha dig i år, vill dom det säkert om ett eller två år också. Men vart får du spela mest och vart får du mest skott? Försök få till en deal där du får vara med på den större klubbens målvaktsträning om dom har sådan. Så dom kan följa dig på nära håll, men du står kvar i ditt gamla lag med dina kompisar!
Vi hörs!
Halvtids genomgång av elitseriemålvakterna
Lite drygt halva säsongen är spelad, och jag tänkte gå igenom lag för lag hur jag tycker målvakterna skött sig,samt om det varit den förväntade ettan som blivit etta. Nu pratar jag ju enbart om mina förväntningar och mina bedömningar.
AIK: Hade dålig koll på Viktor Fasth och trodde att Christofer Heino-Lindberg skulle ta hand om första spaden. Men medans Heino-Lindberg återigen dras med ljumskproblem så har Viktor Fasth spelat lysande hockey och är given etta i AIK, har under säsongen konkurerat ut både Vesa Toskala och Björn Bjurling. Kommer om kroppen tillåter vara given etta säsongen ut.
Viktor har presterat långt över mina förväntningar, Heino har bara spelat 4 matcher och är svår bedömma.
Brynäs: Har haft en minst sagt svängig säsong på målvaktssidan. Blev av med Jakob Markström till Florida, värvade då Mathias Modig som i sin tur försvann till Pitsburgh. Kvar fanns Niklas Svedberg, och man plockade in Björn Bjurling. Här var det i mitt tycke jämt, men trodde nog Bjurling skulle sno första spaden. Fel hade jag, in plockades Thomas Greiss som fick en grymt tung start men spelat upp sig. Jag tycker Brynäs gjorde fel, Greiss är inte så mycket bättre än Svedberg eller Bjurling så att det skulle vara värt den turbulens som värvningen skapade. Än så länge är han det inte ska jag väl säga. Samtidigt så gör man det väldigt svårt för Greiss då man petar en målvakt och tar in honom mitt under säsongen. Förväntningarna blir ju enorma och han ses som frälsaren!
Bjurling och Svedberg har presterat som jag förväntat mig, kanske lite sämdre. Greiss har visat han är en kompetent målvakt, men som jag hade större förväntningar på efter alla fina ord som sades opm honom då han blev klar för Brynäs.
Djurgården: Stefan Ridderwall var för mig given etta, började säsongen lite skakigt men spelade upp sig lite innan han blev skadad och var borta en månad. Under tiden spelade Mark Owuya bra och inspirerande. Stefan kom tillbaka och har spelat bra sedan dess, oturlig skada igen och Owuya finns där och spelar stabilt. Jag håller dock Ridderwall som etta, men inte med mycket.
Ridderwall har inte riktigt kommit upp i sin max kapacitet eller till mina förväntningar. Mark har presterat över förväntan.
Frölunda: Johan Holmqvist given etta för mig, lite beroende på att jag hade dålig koll på Joakim Lundström. Honken spelar som vanligt bra och stabilt, men i ett lite för dåligt lag för att kunna glänsa. Frölunda behöver en Honken på absoluta topp för att greja slutspel. Har dock i Lundström en bra backup så han kan få vila, och inte köra slut på sig.
Honken har spelat som jag förväntat mig och Lundström har visat sig vara en bra målvakt.
Färjestad: Även Färjestad hade ju målvaktssoppa i början av säsongen, dock inte skapat av klubbledning utan pga Robin Rahms dopningsavslöjande. Christopher Nilstorp började säsongen bra och skötta sig utmärkt. Men har blivit utkonkurerad av en idag bättre målvakt i Alexander Salak som i skrivande stund leder målvaktsligan med en räddningsprocent på 92,86 och har varit bättre än vad jag trodde han skulle vara. Jag fick känslan av panikvärvning, men erkänner att jag hade tokfel! Rahm var för mig etta då innan sin avstägning, i dagsläget Salak given etta.
Salak har övertygay och är topp tre i elitserien så här långt enligt mig. Nilstorp är en mycket bra backup till Salak.
HV71: Hade innan säsongsstart antagligen seriens mest givna etta i Daniel Larsson ihop med Fredrik Norrena. Han började lite små knackigt som hela HV gjorde. Men har spelat upp sig rejält och visar varför att han inte blivit sämre efter två år i Grand Rapids i AHL, utan att han utvecklats och blivit ännu bättre. Andreas Andersson får fortsätta se sig som två, ett jobb han sköter bra och spelar bra då han får chansen.
Daniel Larsson en annan av mina topp tre kandidater, spelar just nu grym hockey och är given och värd sin landslagsplats. Andersson är en stabil backup.
Linköping: Fredrik Norrena ohotad etta. Fredrik är ju en humör målvakt, som kan spela lojt och oinspererat ibland och göra oförklarliga missar. Men håller oftast en mycket hög nivå. När han är på rätt humör snudd på omöjlig att göra mål på. En målvakt som blandar den nya stilen med den gamla vilket gör att jag som äldre målvakt kan skrika glädjetjut över slides och tretjakparader. Är i mitt tycke den målvakt i serien som har bäst spelsinne och klubbteknik. Fredrik har också startat 32 av 32 matcher i år, vilket skvallrar lite om hans status i linköping. Axel Brage, känner jag till för lite för att uttala mig om, har enligt statistiken gjort två inhopp och räddat 3 av 3 skott.
Fredrik Norrena levererar år efter år mycket bra och stabilt målvaktsspel. En humör och känsle målvakt som kan spika igen totalt och göra helt omöjliga räddningar. Tre i målvaktsligan just nu.
Luleå: David Rautio och Anders Nilsson. Jag hade Nilsson som given etta innan säsongen, och tycker även nu han bör vara etta. Det verkade ett tag som fem år äldre Rautio skulle få första spaden efter att dom delat på matchandet. Men jag vet inte hur Luleå tänker nu. Jag hade som sagt satsat på Nilsson jag, mest för att han är fem år yngre än Rautio då ju båda är bra målvakter. Både ligger på räddningsprocent runt 90, Rautio på 90,91 och Nilsson på 92,04.
Anders Nilsson har ytvecklats mer och mer för varje år, men får ändå aldrig riktigt förtroende av Luleå. Varför? Har gjort en bra säsong även i år. Rautio har jag dålig koll på men har gjort en bra säsong i Luleåtröjan i hittills.
Modo: Jag hade hoppats på Nicklas Dahlberg, men han ser ut att få fortsätt aagera backup även i Modo. Tuomas Tarki har hand om förstaspaden, ingen av dom har dock imponerat på mig och ligger också på en procent under 90 båda två. Skulle inte gå så långt att säha Modos skrynkliga tabellplacering beror på målvakterna men Modo fortsätter ha svårt få fram en riktigt bra etta.
Tarki har jag ingen koll på sen tidigare men tycker inte han övertygar som etta i Modo, en hyfsad elitseriemålvakt. Dahlberg verkar ha fastnat i backup rollen och har svårt ta det sista steget och bli etta.
Skelefteå: Min etta var Andreas Hadelöv. Andreas är just nu ohotad etta med all rätt. Har varje år höjt sig och satt yngre kommande målvakter på plats. Fick Dahlberg att ge upp och flytta till Modo, för att fortsätta med att sätta unga heta Joacim Eriksson på bänken. Hadelöv är en av mina topp tre. Joacim Eriksson har ändå imponerat på mig det jag sett av honom i skelefteå i år. Här har Skelefteå en framtida etta, om inte Hadelöv får även honom att ge upp.
Hadelöv har spelat grymt bra och höjt sig ytterligare ett snäpp i år, och fortsätter utvecklas år efter år. En grymt bra förebild för yngre målvakter. Joacim Eriksson är i mina ögon en framtida given etta i elitserien.
Södertälje: Här trodde jag Rikku Helenius skulle ta hand om första spaden, men en knackig start och personliga problem har Pontus Sjögren just nu första platsen i mål. Både Pontus och Rikku är i mina ögon lite ojämna målvakter som kan spika igen fullständigt vissa matcher och sen kasta in puckarna i andra. Behöver höja sina lägsta nivåer för att ta nästa steg i karriären.
Pontus har trots min tidigare ord gjort en bra säsong och vunnit många matcher åt Södertälje. Rikku har varit lite mer ojömn och haft färre toppar än Pontus.
Timrå: Det lag där jag har sämst koll på målvakterna. Juha Pitkämäki är etta före Magnus Åkerlund. Åkerlund som varit tvåa i Timrå i fyra säsonger och bakom tre olika målvakter. Dags flytta på sig för att ta nästa steg? Pitkämäki ligger strax under 90 i räddningsprocenten, jag tycke rju att du som etta ska ligga strax över.
Juha har gjort en stabil säsongsstart, inte mer inte mindre. Åkerlund harvar på som stabil backup. Ja stabil är väl mitt intryck av Timrås målvakter i år.
Där har ni min halvtidsgenomgång av Elitseriemålvakterna. Jag har inte sett så jätte mycket av alla, vissa mer än andra, så bedömingen är kanske inte helt rättvis och genomförd på samma grunder för alla. Men det är vad jag tycker och tänker.
Vad tycker du?
Ska jag redovisa min topp tre då?
1. Alexander Salak
2. Daniel Larsson
3. Andreas Hadelöv
Bubblare: Fredrik Norrena och Viktor Fasth
Hur ser din lista ut?
Vi hörs!
AIK: Hade dålig koll på Viktor Fasth och trodde att Christofer Heino-Lindberg skulle ta hand om första spaden. Men medans Heino-Lindberg återigen dras med ljumskproblem så har Viktor Fasth spelat lysande hockey och är given etta i AIK, har under säsongen konkurerat ut både Vesa Toskala och Björn Bjurling. Kommer om kroppen tillåter vara given etta säsongen ut.
Viktor har presterat långt över mina förväntningar, Heino har bara spelat 4 matcher och är svår bedömma.
Brynäs: Har haft en minst sagt svängig säsong på målvaktssidan. Blev av med Jakob Markström till Florida, värvade då Mathias Modig som i sin tur försvann till Pitsburgh. Kvar fanns Niklas Svedberg, och man plockade in Björn Bjurling. Här var det i mitt tycke jämt, men trodde nog Bjurling skulle sno första spaden. Fel hade jag, in plockades Thomas Greiss som fick en grymt tung start men spelat upp sig. Jag tycker Brynäs gjorde fel, Greiss är inte så mycket bättre än Svedberg eller Bjurling så att det skulle vara värt den turbulens som värvningen skapade. Än så länge är han det inte ska jag väl säga. Samtidigt så gör man det väldigt svårt för Greiss då man petar en målvakt och tar in honom mitt under säsongen. Förväntningarna blir ju enorma och han ses som frälsaren!
Bjurling och Svedberg har presterat som jag förväntat mig, kanske lite sämdre. Greiss har visat han är en kompetent målvakt, men som jag hade större förväntningar på efter alla fina ord som sades opm honom då han blev klar för Brynäs.
Djurgården: Stefan Ridderwall var för mig given etta, började säsongen lite skakigt men spelade upp sig lite innan han blev skadad och var borta en månad. Under tiden spelade Mark Owuya bra och inspirerande. Stefan kom tillbaka och har spelat bra sedan dess, oturlig skada igen och Owuya finns där och spelar stabilt. Jag håller dock Ridderwall som etta, men inte med mycket.
Ridderwall har inte riktigt kommit upp i sin max kapacitet eller till mina förväntningar. Mark har presterat över förväntan.
Frölunda: Johan Holmqvist given etta för mig, lite beroende på att jag hade dålig koll på Joakim Lundström. Honken spelar som vanligt bra och stabilt, men i ett lite för dåligt lag för att kunna glänsa. Frölunda behöver en Honken på absoluta topp för att greja slutspel. Har dock i Lundström en bra backup så han kan få vila, och inte köra slut på sig.
Honken har spelat som jag förväntat mig och Lundström har visat sig vara en bra målvakt.
Färjestad: Även Färjestad hade ju målvaktssoppa i början av säsongen, dock inte skapat av klubbledning utan pga Robin Rahms dopningsavslöjande. Christopher Nilstorp började säsongen bra och skötta sig utmärkt. Men har blivit utkonkurerad av en idag bättre målvakt i Alexander Salak som i skrivande stund leder målvaktsligan med en räddningsprocent på 92,86 och har varit bättre än vad jag trodde han skulle vara. Jag fick känslan av panikvärvning, men erkänner att jag hade tokfel! Rahm var för mig etta då innan sin avstägning, i dagsläget Salak given etta.
Salak har övertygay och är topp tre i elitserien så här långt enligt mig. Nilstorp är en mycket bra backup till Salak.
HV71: Hade innan säsongsstart antagligen seriens mest givna etta i Daniel Larsson ihop med Fredrik Norrena. Han började lite små knackigt som hela HV gjorde. Men har spelat upp sig rejält och visar varför att han inte blivit sämre efter två år i Grand Rapids i AHL, utan att han utvecklats och blivit ännu bättre. Andreas Andersson får fortsätta se sig som två, ett jobb han sköter bra och spelar bra då han får chansen.
Daniel Larsson en annan av mina topp tre kandidater, spelar just nu grym hockey och är given och värd sin landslagsplats. Andersson är en stabil backup.
Linköping: Fredrik Norrena ohotad etta. Fredrik är ju en humör målvakt, som kan spela lojt och oinspererat ibland och göra oförklarliga missar. Men håller oftast en mycket hög nivå. När han är på rätt humör snudd på omöjlig att göra mål på. En målvakt som blandar den nya stilen med den gamla vilket gör att jag som äldre målvakt kan skrika glädjetjut över slides och tretjakparader. Är i mitt tycke den målvakt i serien som har bäst spelsinne och klubbteknik. Fredrik har också startat 32 av 32 matcher i år, vilket skvallrar lite om hans status i linköping. Axel Brage, känner jag till för lite för att uttala mig om, har enligt statistiken gjort två inhopp och räddat 3 av 3 skott.
Fredrik Norrena levererar år efter år mycket bra och stabilt målvaktsspel. En humör och känsle målvakt som kan spika igen totalt och göra helt omöjliga räddningar. Tre i målvaktsligan just nu.
Luleå: David Rautio och Anders Nilsson. Jag hade Nilsson som given etta innan säsongen, och tycker även nu han bör vara etta. Det verkade ett tag som fem år äldre Rautio skulle få första spaden efter att dom delat på matchandet. Men jag vet inte hur Luleå tänker nu. Jag hade som sagt satsat på Nilsson jag, mest för att han är fem år yngre än Rautio då ju båda är bra målvakter. Både ligger på räddningsprocent runt 90, Rautio på 90,91 och Nilsson på 92,04.
Anders Nilsson har ytvecklats mer och mer för varje år, men får ändå aldrig riktigt förtroende av Luleå. Varför? Har gjort en bra säsong även i år. Rautio har jag dålig koll på men har gjort en bra säsong i Luleåtröjan i hittills.
Modo: Jag hade hoppats på Nicklas Dahlberg, men han ser ut att få fortsätt aagera backup även i Modo. Tuomas Tarki har hand om förstaspaden, ingen av dom har dock imponerat på mig och ligger också på en procent under 90 båda två. Skulle inte gå så långt att säha Modos skrynkliga tabellplacering beror på målvakterna men Modo fortsätter ha svårt få fram en riktigt bra etta.
Tarki har jag ingen koll på sen tidigare men tycker inte han övertygar som etta i Modo, en hyfsad elitseriemålvakt. Dahlberg verkar ha fastnat i backup rollen och har svårt ta det sista steget och bli etta.
Skelefteå: Min etta var Andreas Hadelöv. Andreas är just nu ohotad etta med all rätt. Har varje år höjt sig och satt yngre kommande målvakter på plats. Fick Dahlberg att ge upp och flytta till Modo, för att fortsätta med att sätta unga heta Joacim Eriksson på bänken. Hadelöv är en av mina topp tre. Joacim Eriksson har ändå imponerat på mig det jag sett av honom i skelefteå i år. Här har Skelefteå en framtida etta, om inte Hadelöv får även honom att ge upp.
Hadelöv har spelat grymt bra och höjt sig ytterligare ett snäpp i år, och fortsätter utvecklas år efter år. En grymt bra förebild för yngre målvakter. Joacim Eriksson är i mina ögon en framtida given etta i elitserien.
Södertälje: Här trodde jag Rikku Helenius skulle ta hand om första spaden, men en knackig start och personliga problem har Pontus Sjögren just nu första platsen i mål. Både Pontus och Rikku är i mina ögon lite ojämna målvakter som kan spika igen fullständigt vissa matcher och sen kasta in puckarna i andra. Behöver höja sina lägsta nivåer för att ta nästa steg i karriären.
Pontus har trots min tidigare ord gjort en bra säsong och vunnit många matcher åt Södertälje. Rikku har varit lite mer ojömn och haft färre toppar än Pontus.
Timrå: Det lag där jag har sämst koll på målvakterna. Juha Pitkämäki är etta före Magnus Åkerlund. Åkerlund som varit tvåa i Timrå i fyra säsonger och bakom tre olika målvakter. Dags flytta på sig för att ta nästa steg? Pitkämäki ligger strax under 90 i räddningsprocenten, jag tycke rju att du som etta ska ligga strax över.
Juha har gjort en stabil säsongsstart, inte mer inte mindre. Åkerlund harvar på som stabil backup. Ja stabil är väl mitt intryck av Timrås målvakter i år.
Där har ni min halvtidsgenomgång av Elitseriemålvakterna. Jag har inte sett så jätte mycket av alla, vissa mer än andra, så bedömingen är kanske inte helt rättvis och genomförd på samma grunder för alla. Men det är vad jag tycker och tänker.
Vad tycker du?
Ska jag redovisa min topp tre då?
1. Alexander Salak
2. Daniel Larsson
3. Andreas Hadelöv
Bubblare: Fredrik Norrena och Viktor Fasth
Hur ser din lista ut?
Vi hörs!
onsdag 29 december 2010
Robin Lehner visade var skåpet ska stå
Robin Lehner!
Som jag misstänkte och sagt så gick han ut och monsterlevererade direkt i JVM!
2-0 mot Ryssarna, och 30 räddningar.
Jag hade det som sagt på känn, har inte sett Robin så jätte mycket själv, på något läger bara. Men har hört mycket om honom från folk i branchen.
Han är ju "den nya sortens" målvakt. Stor, explosiv, tekniskt duktig. Till det en vinnarskalle! Han har också något som Markström saknade, vana vid spel på små rinkar. Det tror jag Sverige kommer ha stor nytta av! Jag tror Robin kommer göra ett grymt bra JVM!
Har fått en episod berättat till mig av Stefan Ladhe, när Robin var med på ett läger. Tror det var i Norrtälje. Så körde dom ett ispass med mycket explosiva start och rejäla stopp. Robin är ju en rätt stor pjäs och skolad i pappa Michaels skola där start och stopp ligger högt på dagordningen. I vilket fall så var vaktmästaren rätt knäckt efter ispasset då killarna hade kört ner isen till betongen i målgården...
Vad säger du, Lehner eller Markström, vem kommer ha gjort bäst JVM?
Vi hörs!
Som jag misstänkte och sagt så gick han ut och monsterlevererade direkt i JVM!
2-0 mot Ryssarna, och 30 räddningar.
Jag hade det som sagt på känn, har inte sett Robin så jätte mycket själv, på något läger bara. Men har hört mycket om honom från folk i branchen.
Han är ju "den nya sortens" målvakt. Stor, explosiv, tekniskt duktig. Till det en vinnarskalle! Han har också något som Markström saknade, vana vid spel på små rinkar. Det tror jag Sverige kommer ha stor nytta av! Jag tror Robin kommer göra ett grymt bra JVM!
Har fått en episod berättat till mig av Stefan Ladhe, när Robin var med på ett läger. Tror det var i Norrtälje. Så körde dom ett ispass med mycket explosiva start och rejäla stopp. Robin är ju en rätt stor pjäs och skolad i pappa Michaels skola där start och stopp ligger högt på dagordningen. I vilket fall så var vaktmästaren rätt knäckt efter ispasset då killarna hade kört ner isen till betongen i målgården...
Vad säger du, Lehner eller Markström, vem kommer ha gjort bäst JVM?
Vi hörs!
tisdag 28 december 2010
Skänker en tanke till Nisse Ekman med familj
Vill skänka en tanke till Nisse Ekman och hans familj som drabbats av en stroke idag.
Hoppas Nisse repar sig och kommer tillbaka till isen, men framförallt att han blir frisk och fullt återställd!
Krya på dig Nisse!
Vi hörs!
Hoppas Nisse repar sig och kommer tillbaka till isen, men framförallt att han blir frisk och fullt återställd!
 |
| Foto: Bildbyrån |
Krya på dig Nisse!
Vi hörs!
Nostalgi tack vare Fredrik Norrena
Såg just highlights från Skelefteå - Linköping.
Skönt att se, Fredrik Norrena slide:a tre gånger i samma period. Vet ni yngre målvakter ens vad en slide är? Kan tänka mig det inte är något ni gör i varje match!
Fick ju en nostalgitripp här hemma i soffan tack vare Fredrik Norrena!
Martin Brodeur utför en slide.
Vi hörs!
Skönt att se, Fredrik Norrena slide:a tre gånger i samma period. Vet ni yngre målvakter ens vad en slide är? Kan tänka mig det inte är något ni gör i varje match!
Fick ju en nostalgitripp här hemma i soffan tack vare Fredrik Norrena!
Martin Brodeur utför en slide.
Vi hörs!
Årets viktigaste genomgång
Hej på er!
Tänkte jag skulle gära en liten sammanfattning av året som varit, med lite gott och blandat! Kör på temat Årets.
Årets Comeback: Daniel Larsson, tillbaka i elitserien och landslaget efter två år lite bortglömd i Grand Rapids i AHL. Visar att han är en grymt bra målvakt som borde kunna få chansen i NHL igen.
Årets Genombrott: Viktor Fasth och Anders Lindbäck. Viktor kommer från Växsjö 29 år gammal och debuterar i elitserien, och som han gör det. Starkt bidragande till att AIK vunnit så mycket som dom gjort. Anders Lindbäck, stod i skuggan av Jakob Markström i Brynäs. Blommade ut och var grym i Timrå, men många höjde nog på ögonbrynen då han åkte till Nashville. Men har visat och bevisat han gjorde helt rätt, visserligen två bakom pekka Rinne men har spelat en del och gjort det mycket bra!
Årets mest kritiserade: Mark Owuya, tämligen ohotad etta i denna kategori. Kritiserad av media, experter och egna fansen. Hånad av motståndarnas. Varför? Ja säg det? Ligger sexa i målvaktsligan och har gjort en riktigt bra debutsäsong i elitserien än så länge!
Årets formtopp: Gustav Wesslau i förra säsongens slutspel. Tog snudd på egan hand Djurgården till SM-Final där det dock tog stopp mot ett hett HV71 med en het Stefan Liv. Spelade i mina ögon över sin förmåga hela slutspelet. Fick som belöning kontrakt med Columbus.
Årets jojjo: Björn Bjurling, skulle inte vara kvar i Södertälje inför förra säsongen blev kvar men skadad och petad då Rikku Helenius kom in, flyttade till Brynäas för nystart men blev petad och fick inte ens träna då Greiss kom in. Nu på lån hos AIK, får se vart han hamnar då det är slut? Hammarby? Enda stockholmsklubb han inte representerat... :-)
Årets tavla: Ledsen Mark, men kan inte komma på någon större än 2-4 målet mot AIK. Så det måste bli årets tavla.
Årets tuffaste start: Thomas Greiss i Brynäs, dom petade Björn Bjurling under uppmärksammade former. Plockade in Greiss som fick lovord från många håll. Släppte sju i första matchen och första skottet mot AIK, en lös flipp från kanten. Tufft, rätt så va?
Årets backup: Tom Fenton satt och klippte sig i New York när Phoenix Coyotes ringde och frågade om han kunde vara backup åt dom i kvällens match mot New York Rangers. Tom trodde först polarna drev med honom, men slutade kvällen med att sitta på bänken i en NHL match. Nu har ju Fenton spelat hockey tills 2009, och jobbar numera som coach på en skola.
Årets Comeback 2: Thomas Magnusson tillbaka i Djurgården för att styra upp en ny generation Ridderwall! Tror det kan vara en av Djurgårdens bästa nyförvärv på rätt länge! Mark och Stefan och eventuella framtida målvakter kommer ha stor nytta av Thomas kunskaper.
Årets Målvakt: Henrik Lundqvist. Motivering överflödig! King Henrik of Manhattan!
Årets Okunnigaste: Calle Johansson, Viasat. Är inte sen att påpeka sina okunskaper om målvakter, eller påpeka dom är sitt eget lag i laget eller att dom är speciella och han inte förstår sig på dom. Hallå? Här har vi någon som spelat 1109 NHL matcher som back, samt varit tränare i elitserien och kan så lite om målvakter? Kom in i matchen Calle!
Årets blogg: Per Bjurmans NHL blogg, rolig, kunnig med skön humor och ironi! Rekomenderas varmt!
Årets Ålderman: Chris Osgood 38 år, noterade sin 400 NHL vinst i historien ligger med det 9:a på listan över mest vinstrika målvakter och bara 3 bakom Grant Fuhr.
Årets Ålderman 2: Dominic Hasek, still going strong i KHL. Han har avslutat karriären 3 gånger men börjat igen. Då har han ju inte börjat spela för det är kul i någon korpenkliga hemma i Tjeckien. 32 matcher 2,68 och 90,6 i Spartak Moskva i KHL är ju godkänt för en 45 åring som slutat tre gånger.
Årets still going strong: Andreas Hadelöv, gång på gång har vi trott han ska få axla manteln som båsöppnare i Skelefteå, men gång på gång har Hadelöv förpassat en yngre hungrig målvakt till bänken. År efter år är han bland dom bästa i elitserien.
Årets målvaktshjälte: Jonas Frögen Färjestad, i en av 55 elitserieomgångar, ska Jonas täcka ett skott. I en som man kan tycka betydelselös match i serielunken. Men Jonas vill hjälpa sin målvakt till varje pris och täcker skottet med ansiktet. Hjälte!
Årets bloggnykomling: Målvaktstränar tankar så klart! Vilken annars? Okey jag är kanske lite partisk i frågan, men bara lite...
Där har ni mina årets i diverse kattegorier! vem saknas, vilken kategori saknas, vem ska med vem ska bort?
Vi hörs!
Tänkte jag skulle gära en liten sammanfattning av året som varit, med lite gott och blandat! Kör på temat Årets.
Årets Comeback: Daniel Larsson, tillbaka i elitserien och landslaget efter två år lite bortglömd i Grand Rapids i AHL. Visar att han är en grymt bra målvakt som borde kunna få chansen i NHL igen.
Årets Genombrott: Viktor Fasth och Anders Lindbäck. Viktor kommer från Växsjö 29 år gammal och debuterar i elitserien, och som han gör det. Starkt bidragande till att AIK vunnit så mycket som dom gjort. Anders Lindbäck, stod i skuggan av Jakob Markström i Brynäs. Blommade ut och var grym i Timrå, men många höjde nog på ögonbrynen då han åkte till Nashville. Men har visat och bevisat han gjorde helt rätt, visserligen två bakom pekka Rinne men har spelat en del och gjort det mycket bra!
Årets mest kritiserade: Mark Owuya, tämligen ohotad etta i denna kategori. Kritiserad av media, experter och egna fansen. Hånad av motståndarnas. Varför? Ja säg det? Ligger sexa i målvaktsligan och har gjort en riktigt bra debutsäsong i elitserien än så länge!
Årets formtopp: Gustav Wesslau i förra säsongens slutspel. Tog snudd på egan hand Djurgården till SM-Final där det dock tog stopp mot ett hett HV71 med en het Stefan Liv. Spelade i mina ögon över sin förmåga hela slutspelet. Fick som belöning kontrakt med Columbus.
Årets jojjo: Björn Bjurling, skulle inte vara kvar i Södertälje inför förra säsongen blev kvar men skadad och petad då Rikku Helenius kom in, flyttade till Brynäas för nystart men blev petad och fick inte ens träna då Greiss kom in. Nu på lån hos AIK, får se vart han hamnar då det är slut? Hammarby? Enda stockholmsklubb han inte representerat... :-)
Årets tavla: Ledsen Mark, men kan inte komma på någon större än 2-4 målet mot AIK. Så det måste bli årets tavla.
Årets tuffaste start: Thomas Greiss i Brynäs, dom petade Björn Bjurling under uppmärksammade former. Plockade in Greiss som fick lovord från många håll. Släppte sju i första matchen och första skottet mot AIK, en lös flipp från kanten. Tufft, rätt så va?
Årets backup: Tom Fenton satt och klippte sig i New York när Phoenix Coyotes ringde och frågade om han kunde vara backup åt dom i kvällens match mot New York Rangers. Tom trodde först polarna drev med honom, men slutade kvällen med att sitta på bänken i en NHL match. Nu har ju Fenton spelat hockey tills 2009, och jobbar numera som coach på en skola.
Årets Comeback 2: Thomas Magnusson tillbaka i Djurgården för att styra upp en ny generation Ridderwall! Tror det kan vara en av Djurgårdens bästa nyförvärv på rätt länge! Mark och Stefan och eventuella framtida målvakter kommer ha stor nytta av Thomas kunskaper.
Årets Målvakt: Henrik Lundqvist. Motivering överflödig! King Henrik of Manhattan!
Årets Okunnigaste: Calle Johansson, Viasat. Är inte sen att påpeka sina okunskaper om målvakter, eller påpeka dom är sitt eget lag i laget eller att dom är speciella och han inte förstår sig på dom. Hallå? Här har vi någon som spelat 1109 NHL matcher som back, samt varit tränare i elitserien och kan så lite om målvakter? Kom in i matchen Calle!
Årets blogg: Per Bjurmans NHL blogg, rolig, kunnig med skön humor och ironi! Rekomenderas varmt!
Årets Ålderman: Chris Osgood 38 år, noterade sin 400 NHL vinst i historien ligger med det 9:a på listan över mest vinstrika målvakter och bara 3 bakom Grant Fuhr.
Årets Ålderman 2: Dominic Hasek, still going strong i KHL. Han har avslutat karriären 3 gånger men börjat igen. Då har han ju inte börjat spela för det är kul i någon korpenkliga hemma i Tjeckien. 32 matcher 2,68 och 90,6 i Spartak Moskva i KHL är ju godkänt för en 45 åring som slutat tre gånger.
Årets still going strong: Andreas Hadelöv, gång på gång har vi trott han ska få axla manteln som båsöppnare i Skelefteå, men gång på gång har Hadelöv förpassat en yngre hungrig målvakt till bänken. År efter år är han bland dom bästa i elitserien.
Årets målvaktshjälte: Jonas Frögen Färjestad, i en av 55 elitserieomgångar, ska Jonas täcka ett skott. I en som man kan tycka betydelselös match i serielunken. Men Jonas vill hjälpa sin målvakt till varje pris och täcker skottet med ansiktet. Hjälte!
Årets bloggnykomling: Målvaktstränar tankar så klart! Vilken annars? Okey jag är kanske lite partisk i frågan, men bara lite...
Där har ni mina årets i diverse kattegorier! vem saknas, vilken kategori saknas, vem ska med vem ska bort?
Vi hörs!
måndag 27 december 2010
Rolf Ridderwall om sig själv och Stefan Ridderwall
När jag hade Rolf Ridderwall på tråden för ett tag sedan och intervjuade honom om målvaktsspelet nu och förr passade jag på att ställ anågra korta frågor om han och Stefan.
Här kommer dom:
Ser du något av dig i Stefan som målvakt? Både i stil men kanske mer hur han är innan, under och efter matcher?
Nej,jag spelade mer med agressivitet.Stefan verkar lugnare,har ofta funderat på om man skulle spelat "lugnare" Stefan är större och starkare med en överlägsen grundteknik.
Hur mycket tips och råd har du givit honom?
Från början väldigt mycket och ju äldre Stefan har blivit mindre och mindre.I Huddinge körde vi en del mvträning ihop tillsammans med bla Jhonas Enroth.Idag pratar vi mest om saker runt mv-spelet attityd osv,vad man kan förvänta sig i olika situationer.
Vilka för respektiva nackdelar har Stefan haft av att ha en "gammal" stormålvakt som pappa?
Han har ju fått tips hela tiden.Negativt kan ju ha varit jantelagen och att han i vissa sammanhang blir mer granskad.Idag funderar han nog inte så mycket.Ibland positivt och ibland negativt
Det där är ju rätt intressant och spär lite på mina tankar. Dagens målvakter är mer slipade mer tekniktränade. Dom börjar ju redan i 7 års åldern med målvaktsträning och teknikträning. Medans äldre målvakter även jag själv fick lära oss själva. Jag började med MV träning med Thomas Magnusson först dåjag var 12-13.
Så känslan var mycket viktigare.
Här kommer dom:
Ser du något av dig i Stefan som målvakt? Både i stil men kanske mer hur han är innan, under och efter matcher?
Nej,jag spelade mer med agressivitet.Stefan verkar lugnare,har ofta funderat på om man skulle spelat "lugnare" Stefan är större och starkare med en överlägsen grundteknik.
Hur mycket tips och råd har du givit honom?
Från början väldigt mycket och ju äldre Stefan har blivit mindre och mindre.I Huddinge körde vi en del mvträning ihop tillsammans med bla Jhonas Enroth.Idag pratar vi mest om saker runt mv-spelet attityd osv,vad man kan förvänta sig i olika situationer.
Vilka för respektiva nackdelar har Stefan haft av att ha en "gammal" stormålvakt som pappa?
Han har ju fått tips hela tiden.Negativt kan ju ha varit jantelagen och att han i vissa sammanhang blir mer granskad.Idag funderar han nog inte så mycket.Ibland positivt och ibland negativt
 |
| Foto: Daniel Pettersson http://danielpettersson.com/ |
Det där är ju rätt intressant och spär lite på mina tankar. Dagens målvakter är mer slipade mer tekniktränade. Dom börjar ju redan i 7 års åldern med målvaktsträning och teknikträning. Medans äldre målvakter även jag själv fick lära oss själva. Jag började med MV träning med Thomas Magnusson först dåjag var 12-13.
Så känslan var mycket viktigare.
Precis,egentligen ska man vänta med för mycket teknikträning så att man får använda talang,känsla osv.Jag skulle nog försöka få unga mv att ha för "små" skydd somm dom får rädda mycket!
Det var en intressant kväll där jag fick växla lite tankar och få svar på mina frågor från min gamla idol. Har skickat samma frågor till Stefan men inte fått svar ännu. Kanske kommer det, kanske inte. Kan ju förstå om han inte orkar svara på alla galningars mail. :-)
Det var en intressant kväll där jag fick växla lite tankar och få svar på mina frågor från min gamla idol. Har skickat samma frågor till Stefan men inte fått svar ännu. Kanske kommer det, kanske inte. Kan ju förstå om han inte orkar svara på alla galningars mail. :-)
Vi hörs
Ge Mark en chans
Börjar som Djurgårdare bli lite trött på alla Djurgårds fans som fortfarande kritiserar Mark Owuya. Som fortfarande hävdar att han är en dålig målvakt. En osäker målvakt. En målvakt som släpper för mycket returer och felaktiga returer.
Mark har gjort en bra debutsäsong i elitserien, jo jag vet han stått lite förut. Men i år gör han debut och han gör det riktigt bra!
Mark ligger sexa i Hockeyligans målvaktsstatistik, med en räddningsprocent på 91,84 och ett målsnitt på 2,54. Det är inte dåliga siffror på något sätt! Då har han spelat i början av säsongen då Djurgården inte spelat speciellt bra som lag.
Mycket bra siffror för en debutant!
Så snacket om osäkert, mycket returer, darrig. Skitsnack! Mark har en egen stil, som alla målvakter har. Men hans sticker kanske ut lite mer. Visst släpper han returer men det gör alla målvakter. Tycker inte Mark släpper sämre returer än någon annan. Visst ibland ser det skakigt ut, men det gör det hos alla målvakter till och från. Han reder ju upp dom flesta av dom skakiga returerna också.
För vad är en målvakts enda uppgift?
Att rädda pucken! Hur han gör det är ju egentligen ointressant. Visst finns det bättre sätt, men det är ju för sin egen skull så man ska vara med bra på eventuella returer och komma upp rätt i situationerna som är. Men faktum kvarstår så länge du räddar så spelar det ingen roll hur.
Jag minns tex hur det lät då en viss Dominik Hasek slog igenom. Bara tur, osäkert, fladdrig ingen koll. Men den turen har verkligen hållt i sig i så fall. Så pass att han vunnit sex venzia trophy, två hart trophy, VM:s bästa målvakt två gånger OS bästa en gång. Trots att han inte hade koll, släppte returer och bara hade tur...
Så ge Mark en chans nu va?
Vi hörs!
Mark har gjort en bra debutsäsong i elitserien, jo jag vet han stått lite förut. Men i år gör han debut och han gör det riktigt bra!
Mark ligger sexa i Hockeyligans målvaktsstatistik, med en räddningsprocent på 91,84 och ett målsnitt på 2,54. Det är inte dåliga siffror på något sätt! Då har han spelat i början av säsongen då Djurgården inte spelat speciellt bra som lag.
Mycket bra siffror för en debutant!
Så snacket om osäkert, mycket returer, darrig. Skitsnack! Mark har en egen stil, som alla målvakter har. Men hans sticker kanske ut lite mer. Visst släpper han returer men det gör alla målvakter. Tycker inte Mark släpper sämre returer än någon annan. Visst ibland ser det skakigt ut, men det gör det hos alla målvakter till och från. Han reder ju upp dom flesta av dom skakiga returerna också.
För vad är en målvakts enda uppgift?
Att rädda pucken! Hur han gör det är ju egentligen ointressant. Visst finns det bättre sätt, men det är ju för sin egen skull så man ska vara med bra på eventuella returer och komma upp rätt i situationerna som är. Men faktum kvarstår så länge du räddar så spelar det ingen roll hur.
Jag minns tex hur det lät då en viss Dominik Hasek slog igenom. Bara tur, osäkert, fladdrig ingen koll. Men den turen har verkligen hållt i sig i så fall. Så pass att han vunnit sex venzia trophy, två hart trophy, VM:s bästa målvakt två gånger OS bästa en gång. Trots att han inte hade koll, släppte returer och bara hade tur...
Så ge Mark en chans nu va?
Vi hörs!
söndag 26 december 2010
Blandat målvaktssnack
Har just sett Djurgården - Skelefteå 5 - 1.
Owuya gör återigen en bra insats i Djurgårds målet. Visst ser det lite avigt ut ibland, visst studsar returerna lite konstigt ibland. Men han räddar puckarna och vinner matchen! Hadelöv hade en jobbig match, släpper fem på två perioder utan att vara dålig på något sätt.
Jocke Eriksson kom in och va riktigt bra! Gjorde några riktigt fina räddningar bland annat en plockning på Nisse Ekmans friläge! Jag skulle tro Jocke står Skelefteås nästa match.
En sak jag tänkt lite på då det gäller Daniel Larsson, nu är det väl dumt att påpeka något då det gäller honom då han ju är en grymt bra målvakt och ligger två i målvaktsligan. Men jag tycker han är en sån målvakt som i butterfly gör sig mindre än han är. Som trycker ihop sig och blir mindre än han skulle behöva. Lite samma som jag tycker Daniel Henriksson gjorde.
Det ser lite ut som armbågarna är fastskruvade i sidorna. Men som sagt båda två och kansk framförallt Daniel Larsson har ju visat att det funkar bra ändå. Så kanske lite av "dont fix whats not broken".
Kul för Björna Bjurling att komma in och vinna efter 12 straffar. Kanske kommer AIK inte sakna Viktor Fasth så mycket ändå? MoDo vann skotten med 26-22 men AIK åker hem med två poäng! Tack vara Bjurling som räddade 10 av 12 straffar. Som sagt kul för Björne!
Owuya gör återigen en bra insats i Djurgårds målet. Visst ser det lite avigt ut ibland, visst studsar returerna lite konstigt ibland. Men han räddar puckarna och vinner matchen! Hadelöv hade en jobbig match, släpper fem på två perioder utan att vara dålig på något sätt.
Jocke Eriksson kom in och va riktigt bra! Gjorde några riktigt fina räddningar bland annat en plockning på Nisse Ekmans friläge! Jag skulle tro Jocke står Skelefteås nästa match.
En sak jag tänkt lite på då det gäller Daniel Larsson, nu är det väl dumt att påpeka något då det gäller honom då han ju är en grymt bra målvakt och ligger två i målvaktsligan. Men jag tycker han är en sån målvakt som i butterfly gör sig mindre än han är. Som trycker ihop sig och blir mindre än han skulle behöva. Lite samma som jag tycker Daniel Henriksson gjorde.
Det ser lite ut som armbågarna är fastskruvade i sidorna. Men som sagt båda två och kansk framförallt Daniel Larsson har ju visat att det funkar bra ändå. Så kanske lite av "dont fix whats not broken".
Kul för Björna Bjurling att komma in och vinna efter 12 straffar. Kanske kommer AIK inte sakna Viktor Fasth så mycket ändå? MoDo vann skotten med 26-22 men AIK åker hem med två poäng! Tack vara Bjurling som räddade 10 av 12 straffar. Som sagt kul för Björne!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)