För några dagar sedan gick Adam Alsing bort.
Han bortgång påverkade mig så väldigt mycket mer än jag var förberedd på. Givetvis beror det delvis på att det kom som en blixt från klar himmel. Jag visste ju inte ens om att han var sjuk i covid-19.
Jag kände inte Adam, alls. Har aldrig träffat honom. Har skrivit några gånger på twitter till honom, och jag tror varje gång fått svar.
Men, Adams bortgång har berört mig så väldigt mycket. Det känns som en vän har lämnat mig. Som en god, gammal vän lämnat mig. En underlig känsla, men jag omfamnar den och tycker Adam absolut är värd min sorg.
För Adam var min stora manliga förebild. Någon jag såg upp till som människa. Nej jag kände inte Adam som sagt, men jag lyssnade på han podcast Adam och kompani som han hade ihop med Daniel Breitholtz och Vanessa Falk. Samt på morgonen i radio, först i Mix Megapol och senare i NRJ. Jag såg hans talkshow Adam Live. Allt för att jag gillade Adam, han var rolig och ett sånt proffs på sitt jobb. Hans serie på dplay, bäst i sverige var fantastisk, han testade livsfarliga eller kanske mest äcklicka jobb i kanal 5 och det var roligt!
Kort sagt Adam var ett proffs på det han gjorde och väldigt underhållande och rolig.
Men det är att lyssna på hans podcast i närmare sju år som fått mig att känna som att jag känner Adam, i den känns det som jag kommit honom nära. I sju år, varje vecka har jag fått lyssna mellan 45 minuter och lite över en timme på honom.
Det är via det mediet han blivit min förebild. Han har varit rolig, väldigt humoristisk, så smart och allmänbildad, så barnsligt nyfiken och velat lära sig saker. Han har varit varm, empatisk och jag har blivit varm i kroppen över hur lätt han haft till tårar och att bli rörd av små saker.
Kort sagt (igen) har han framstått som, varm, empatisk, rolig, nyfiken och som han själv uttryckte det mjukhård.
Adam har, och det kan låta fånigt men likaväl sant. Han har fått mig att vilja bli en bättre människa själv. Jag har velat vara som honom. Han har inspirerat mig, mycket! Nu när han lämnat oss förstår jag hur mycket. Jag saknar Adam Alsing. Jag saknar honom mycket. Mitt liv kommer bli tommare utan honom. Jag kommer sakna hans röst varje morgon, och extra mycket varje onsdag då poden skulle kommit ut.
Det här får mig att inse hur viktigt det är med förebilder, och kanske då lite extra med manliga förebilder för pojkar och män. Jag tycker också en förebild som Adam, med dom egenskaper jag lyft fram i denna text är extra viktiga. Att killar har en förebild som är mjukhård som Adam. Som visar att det är okej att gråta, det är okej att vara empatisk, ödmjuk och inkännande.
I mina ögon har Sverige gått miste om en stor, mjukhård hjälte! Det här kan låta löjligt, men jag är glad över att jag via sociala medier fick berätta för Adam att han var min manliga förebild och varför. Även här delvis inspirerad av honom själv. Så, fan berätta för människor ni gillar att ni gillar dom, och varför. Berätta för er förebild och idol att han eller hon är just din förebild och idol. Det är det nog INGEN som inte blir glad av att höra, och att göra andra människor glada är en enormt härlig egenskap!
Adam, du har hjälpt mig att bli en bättre människa och det är jag tacksam över!. Mjukhård vill jag tro :)
Tack för allt Adam!
Mina tankar och mitt varma deltagande går till Adams fru, barn och vänner <3
