Jonathan Lindgrens pappa om att skeppa iväg sonen 40 mil för gymnasiet

Även Jonathan Lindgrens pappa har varit snäll och tagit sig tid att svara på frågor om hur det är att ens barn åker iväg och går hockeygymnasium långt hemifrån.

Hur resonerade ni innan ni godkände det? Hur vägde ni för och nackdelar? 

Att låta sitt barn flytta och bo mer eller mindre själv som sextonåring är inte självklart. Det krävs en hel del mognad och disciplin för att klara av att bo själv i den åldern. Vi försökte förbereda Jonathan så mycket vi kunde på vad som krävs för att klara sig själv. 

 
Vi kollade också så noga vi kunde hur skolan och boendet var på orten. Själva idén med ett hockeygymnasium var att Jonathan skulle få så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas som målvakt. Vi trodde att Jonathan skulle klara av att bo själv och ta ansvar för utveckling. Om det inte hade funkat så hade han givetvis fått flytta hem igen. Det fanns också med i beslutet. Självklart hade varit bättre om han hade fått chansen att gå på Frölundas hockeygymnasium här i Göteborg.

Hade ni något ni var oroliga för skulle bli svårt eller en utmaning för honom? 

Jag var mest orolig för att han inte skulle trivas och inte lyckas komma in i gemenskapen. Det fanns tecken på att han inte hittat sin plats i laget och i skolan. Vilket också kanske visade sig vara rätt antagande. Det är svårt att inte kunna stötta sitt barn när man märker att han har det jobbigt. 

Vilka tips skulle ni ge till föräldrar som funderar på att låta sitt barn åka iväg för hockeygymnasium på annan ort? Vad ska man tänka på att fråga om, och se till att det finns på plats?

Mitt bästa tipps till föräldrar som har barn som vill gå på hockeygymnasium på annan ort är att fundera på om det verkligen är nödvändigt ? Det kanske finns bättre alternativ om barnet inte är tillräckligt moget för att klara sig själv. Det krävs en hel del av ett så pass ungt barn att ta ansvar för sin utveckling. Det är också väldigt viktigt att föreningen har resurser och kunskap att ta hand om barnet. Det måste finnas ett bra boende och helst en fadderfamilj som kan hjälpa till med praktiska saker som barnet kanske inte klarar av.

 Stort tack pappa Lindgren för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Intervjun med Jonathan

Intervjun med Jonathans mamma

Vi hörs! 

Intervju om hockeygymnasiet och början av karriären med Jakob Hellsten

 

Hur såg din karriär ut innan du hamnade i Timrås u16 för att sedan påbörja dina stuider på Timgå Hockeygymnasium och spel i deras J18?

Enköping är min moderklubb där jag spelade tills jag bytte till Arlanda  Wings och spelade u12-13 där, jag flyttade dit då Wings sökte en målvakt och det var högre nivå än i Enköping och mer träning vilket passade mig bra. Pendlade från Enköping med min brorsa som är ett år yngre men vi spelade i samma lag i Wings.

När jag skulle börja spela i U14, bytte jag  till Almtuna, då pappa bytte jobb och inte hade samma möjligt att skjutsa. Men till Uppsala gick det bussar och var en klara att pendla till, och mamma jobbade i Uppsala så det fungerade bättre med Almtuna. Inför U15 fick pappa nytt jobb och hela familjen flyttade till Karlstad så jag spelade u15 i Färjestad

Hela familjen flyttade ifrån Karlstad och jag kände att jag ville gå till det laget där jag skulle plugga HG för att spela ett år med det laget och lära känna spelare, tränare och förening. Jag kände alla spelare och ledare i Timrå 00, då jag gått på camper där i flera års tid och spelat en del cuper med deras 00-lag. Jag kände att det var viktigt med det sociala då jag skulle flytta hemifrån så tidigt.

Hur kommer det sig att du sedan gick hockeygymnasium i Timrå, och inte i Färjestad?

Jag hade kunnat stanna i FBK, men jag hade många duktiga målvakter att konkurrera med i Färjestad, jag ville spela så mycket som möjligt och valde därför att gå till Timrå där det var en bättre konkurrenssituation. Det var två riktigt bra och roliga år med Timrå.

Men efter dom två första åren, kände jag att jag behövde en nystart, utvecklas och få chansen till lite bättre förutsättningar. Jag kände att Leksand satsade lite hårdare, tränade lite mer och dom hade till exempel en heltidsanställd mv-tränare och en högre kravbild. Det passade mig just då.

Flyttade du själv upp till Timrå eller hade du familjen med dig? Hur bodde du, ensam eller med fler spelare? Vad hade du för utmaningar som kom av att bo ensam i tidig ålder?

Jag bodde ensam i Timrå, jag flyttade ju dit redan i nian. Det fungerade bra, jag är ju lite av en pedant och vill ha ordning och reda och var så redan innan jag flyttade, jag var nog rätt mogen för min ålder. Hemlängtan var inte den största utmaningen, utan det var det logistiska, tvätta alla träningskläder tex. Samt att få tiden att räcka till då det var skolan med läxor, sen hinna hem och käka lite mellis innan träningen och vara hela kvällen i ishallen innan jag skulle hem och hinna göra läxor, äta middag och fixa med tvätten. Men att få tiden att räcka till då jag skulle rodda med allt runtomkring hockeyn själv var nog det knepigaste. Som tur var bodde jag nära hallen och kunde promenera dit på några minuter.

Den sociala biten fanns ju redan på plats. Då jag redan kände spelarna i laget hade jag lärt känna många föräldrar, så jag kunde umgås med lagkompisars familjer och få lite hjälp och stöd därifrån. Sen var mamma uppe då och då och fixade matlådor. Det var tufft ibland men också mycket lärorikt och jag utvecklades och mognade som människa.

Jag och brorsan hade det strängt hemma, men det gillade jag och är väldigt tacksam för. Fick hjälpa till mycket hemma men det gjorde mig ju redo och hjälpte mig att klara av att bo ensam då jag flyttade till Timrå.

 

Hur fungerade det i skolan?

Skolan fungerade bra och jag gick ut gymnasiet med bra betyg, jag la ner tid på att plugga och få bra betyg. Jag pluggar nu med och det går bra att plugga ihop med hockeyn tycker jag. Jag har gett mig själv chansen att bli något utanför hockeyn om min karriär inte gör så jag kan ha hockeyn som mitt jobb.

Med facit i hand och då du testat flytta hemifrån tidigt. Vilka tips skulle du ge till unga målvakter/utespelare som står inför att flytta hemifrån för att gå hockeygymnasium?

Jag tycker det är svårt, alla är ju olika och det är svårt att ge ett generellt tips. Man vet ju inte om man är redo att flytta innan man provat. Det är ju såklart lätt att försköna bilden av att bo själv, det är inte bara kul att slippa föräldrarna. Bekvämt att bo hemma med mat på bordet och få hjälp med all annan logistik som hör till då man tränar på elitnivå.

När det går tyngre, fanns det någon att ha som stöttepelare och som ett skyddsnät så du inte bara gick hem och deppade ihop i din lägenhet?

Jag hade som tur var inga större motgångar, men visst har det varit tufft till och från efter jobbiga matcher då hade kunnat vara skönt att ha dom på plats, och få lite stöd och uppmuntran. Jag kunde uppleva viss stress för att få ihop allt, som ibland ledde till att jag fick lite för lite sömn.

Vilka fördelar känner du att det fanns med att gå gymnasiet och ha sin hockey på annan ort än familjen, samt vilka var nackdelarna?

Hockeyn var mycket bättre, därför man flyttar ju. Allt var ju bättre, träning, fys, möjligheterna och matcherna. Som sagt det var ju av den anledningen jag flyttade.

 

Under vårt samtal blir det tydligt för mig att Jakob var mogen för sin ålder vilket han fortfarande verkar vara, han växte upp i en tidig ålder, vilket självklart gynnande Jakob som var mogen för den utmaningen det innebär att flytta hemifrån i ung ålder. Jakob gillade att få chansen att flytta hemifrån tidigt och klara sig själv. 

Du gjorde ju en väldigt bra sista säsong som J20, trodde du eller hoppades på att det skulle räcka för att ta en plats i Leksands a-lag?

Det var aldrig ens på tal om en plats i SHL. Jag tror faktiskt inte det ens är bra för en målvakt att flytta från superelit direkt till SHL, jag upplever att väldigt få målvakter är mogna för och bra nog för den flytten. Så nej det var ingen besvikelse alls faktiskt. Det är ju min agent som sköter den biten, dialogen med tjomme alltså, så jag hörde inget från Leksand personligen. Jag har fortfarande bra kontakt med tränarna från J20 i Leksand, framförallt målvaktstränaren.

Jag tror att även dom målvakter som klarar eller får möjlighet att ta steget direkt från J20 superelit till SHL kanske hade gynnats av att få spela fler matcher i allsvenskan än att sitta på bänken i SHL

Var steget från J20 superelit till SHL större än du trott?

När jag spelade i superelit tänkte jag att serien var så himla bra, den är ju bra. Men den är ingenting mot SHL. Klarade sig okej då han fick vara med och träna med Leksand men kände ändå inte att han var nära att få chansen att spela match.

Hur kändes det att det blev hockeyettan och inte SHL eller Allsvenskan?

Det var ett stort steg att ta mellan superelit och hockeyettan, Jakob tycker hockeyettan är bättre än superelit. Jag vet inte, det är väl klart att det kanske fanns en liten besvikelse. Tycker själv jag håller nivån för att spela i allsvenskan. Men ingen direkt besvikelse att hamna i ettan, kanske att det var en liten besvikelse men ändå inte.

Pluggar lite på sidan av, jobbade i början av säsongen. Kommer krävas att han jobbar lite vid sidan om han ska vara kvar i halmstad.

Nu har du gjort en lyckad första säsong som senior i Hockeyettan, vad är målet med din framtida karriär?

Jag vill hitta ett ställe där jag kan bli bättre, mitt mål för varje säsong är att hitta bästa förutsättningarna för mig att bli en bättre målvakt. Få ut maximal vinst på det jag investerar.

Jag tycker man ska vara openminded och inte bara kika på vilken serie det handlar om,  utan spela där man får bäst förutsättningar att bli en bättre målvakt. Än så länge är utveckling väldigt mycket viktigare än både vilken serie jag spelar i eller hur pengar jag tjänar. Jag spelar ju hockey för att det är roligt och att jag vill utvecklas.

Ett stort tack till Jakob som tog sig tid att svara på mina frågor!

Vi hörs!