tisdag 31 juli 2018

Ispremiär

I veckan ska göra ispremiär.

Det ska bli roligt, men det har också varit skönt med ett uppehåll från isen.

En sak som jag tycker är viktigt, att få ha ett uppehåll få vila från hockeyn. Jag vet, och har hört om och läst om alla dessa 10.000 timmar som måste tränas. Visst visst, självklart måste man träna massor för att bli så bra som man kan. Men jag tror, dels av egen erfarenhet, att får du aldrig sakna hockeyn så finns det en risk att du blir trött på hockeyn och kanske slutar tidigare än du hade gjort med små uppehåll över somrarna.

Stefan Ridderwalls mamma Anna-Kari sa en smart sak då jag intervjuade henne får några år sedan. Hela intervjun kan du läsa här. Nedan kommer hennes svar på en fråga jag ställde.

Om det är något du tyckt jag gkömt fråga eller du vill berätta så är ordet fritt nu!

En sak jag tänker på när jag hör hur många flänger runt på hockeyskolor på sommaren är, så gjorde aldrig vi. Vi åkte till landet och gjorde helt andra saker, dock tränades det ju mycket. Jag minns att jag kände att det var viktigt att Stefan skulle få ett avbrott från hockeyn. Då längtar man antingen ihjäl sig eller så känner man att man ledsnat. Och han längtade och längtade. Att ha ett barn som brinner för något gör att det är värt allt jobb, oavsett om det är hockey eller vad som helst.

Målet som förälder måste ju vara att fostra en bra människa, inte en målvakt, det får andra göra. Den dagen dom inte tycker det är kul, gör något annat!


Idag tycker jag att det var mödan värt, inte bara för att det går bra för Stefan utan främst för den kamratskap han fortfarande har med sina kompisar från ungdomshockeyn. Dom är ett gäng grabbar som umgås mycket, en del inte längre aktiva och övriga är på olika nivåer, men dom har kul ihop. Jag blir varm i hjärtat när jag ser grabbarna men en gång sett som små grinandes och skrattandes på isen. Jag tror det är livslång vänskap.

Det här svaret belyser också en annan del av hockeyn. Som jag tror är minst lika viktigt om inte viktigare. Föräldraskapet. 

Målet som förälder måste ju vara att fostra en bra människa, inte en målvakt, det får andra göra. Den dagen dom inte tycker det är kul, gör något annat!

Jag tror det är det absolut bästa och viktigaste en förälder kan bistå med. Uppfostra en bra människa. Mitt jobb som pappa är inte att uppfostra eller bygga en hockeyspelare. Det finns det andra som kan hjälpa mig med. Nämligen tränarna. Det är deras uppgift, utan inblandning från mig! Mer än att just nu när Theo är liten, skjutsa, knyta skridskor, se till att han har duschkläder med och sedan heja, stötta och uppmuntra. Jag kommer inte ens med tips om inte Theo 1. Ber om det, eller 2 Tycker det är okey, efter att jag frågat om han vill ha tipset.

Jag har ju inte läst eller hört talas om någon, eller kanske någon men väldigt få NHL spelare eller SHL spelare som sagt:

-Jag är där jag är för att pappa pressade mig, bråkade med alla mina ungdomstränare om istid och träning. Jag åkte på alla hockeyskolor som fanns och stod på is 12 månader om året.

Ändå finns det rätt många hockeyspelare som har det så. Som har sådana föräldrar. Jag har stött på några av dom under mina år som ledare på camper. Vad jag vet, spelar INGEN av dom hockey längre. INGEN!

Jag säger absolut inte att man inte ska gå på en camp eller kanske två, eller fem och två hockeyskolor. Om det är vad man vill för det är så sjukt roligt. Kör så det ryker. Men om du känner att du vill spela golf eller fotboll på sommaren. Gör det! Ta en paus. Känn längtan efter dom där första skären på isen i slutet av augusti.

Vi hörs!