Förebild i din egen förening

Ni lite äldre målvakter, som spelar J18, J20 eller i a-laget i era föreningar. Försök vara förebilder för knattemålvakterna i era föreningar. Jag tror det är viktigt och jättebra för dom små målvakterna att ha någon att se upp till på nära håll. Att det inte "bara" blir Carey Price, eller Adam Reideborn. Dom är ju liksom så långt bort. Även om den ena är lite närmare än den andra. Men ändå långt bort för att bli en vardagsförebild.

Du som spelar i junior eller a-lag, gå ned på ungdomslagens träning ibland. Var med i träningsoverall och ge dom små lite tips, skjut några skott på dom och peppa dom. Att ha en idol i sin egen förening, som man kan heja på i korridorerna utanför omklädningsrummet och som hejar tillbaka och kanske vet vad du heter. Jag är övertygad om att det är viktigt. Sånt som peppar småkillar och tjejer att komma till ishallen, längta lite extra. Får dom att vilja gå på lokala lagets a-lagsmatcher.

Bjud in dom i ert omklädningsrum, visa dina skydd och din plats. Visa runt dom i omklädningsrummet. Du kommer tycka det är roligt, tror jag och knattarna kommer beundra dig med stora ögon. Det handlar ju inte om en så stor uppoffring några timmar extra i ishallen per månad kanske. Men både du, dom och föreningen kommer få ut mycket av det.

Ni får själva gissa när Theo min son, hade mest roligt och vem han ritade teckningar av och pratade mest av, efter mötena nedanför? Axel Tillaeus som han fick lägga straffar på, eller Tellan och Mantas som han fick fotas med? Det krävs inte så mycket för att bli en liten killes eller tjejs förebild. Gör vad du kan för att bli det!

Theo med Axel i Rimbo ishall

Theo med Mantas på hovet

Theo med Tellan på hovet

Vi hörs!

Youtube

En väldigt stor skillnad från då jag själv spelade hockey på nittiotalet är tillgången att se hockey. Ville jag se mina idoler, först Rolf Ridderwall och senare Tommy Söderström var det att åka till hovet och titta på träningar.

Där det ju var enklare förr, än det är nu när Hovet är som Pentagon och man knappt kan komma in. Då var det bara att kila in genom spelargången och titta på träningarna. Något jag gjorde i stort sett varje helg. Eller så gå på matcherna. Visst hade jag tur visade dom Djurgården på sporten, men då fick jag ju mest se mål inte så mycket räddningar. Hade jag tur kom Roffe eller Tommy med i VM, då sändes ju matcherna på TV och jag kunde kika.

Idag, är det bara att starta datorn, paddan eller mobilen och gå ut på Youtube så kan du hitta hela matcher, highlights eller målvaktstränare som lägger ut videos med tips och olika övningar. Har du rätt tv-kanaler kan du se alla matcher från NHL, KHL och SHL, med repriser och analyser.

Men vad är eller var egentligen bäst för dig som ung målvakt? Jag är inte så säker. Eller så är det lika bra kanske. För i min brist på input, att kunna se mina idoler spela, få tips av femton olika målvaktstränare. Kunde jag utveckla min egen spelstil. Visst, jag härmade min höga plockhandske rakt av efter Rolf Ridderwall. Jag tog efter rumpan långt in i målet efter Tommy Söderström, precis som slalomåkandet över blålinjen efter avvaktande utvisningar.

Men dom saker jag härmade var så små, mest visuella. Dom hade inte så stor inverkan på mitt spel. Nu hade jag tur, jag spelade i Djurgården som grabb. Som var först med målvaktstränare. Att dom råkade vara två av Sveriges bästa var ju helt klart en bonus. Så jag fick hjälp av Thomas Magnusson och Stefan Ladhe med tekniken.

Medans idag, en ung målvakt kan se ALLA NHL målvakter dagligen, och härma och ta efter. Det som gör det här lite knepigt tycker jag. Dagens spelstil är svårare för ett barn att härma en vuxen. Att spela som Carey Price, Henrik Lundqvist, Jacob Markström eller Sara Grahn kräver styrka, storlek och atletism på ett sätt som det inte gjorde då jag själv var barn. Så du kan matas med oändligt mycket mer film, i bättre kvalitet och med så många repriser du själv vill.

Sen, så kommer alla målvaktstränare som lägger ut filmer på övningar och med tips. Där du som barn kan ha svårt att sortera ut vad som passar dig. Samt att tipsen ju blir väldigt generella, och du kan inte ha en dialog. Målvaktstränare har inte sett dig, och tipset är ju inte direkt till dig.

Jag kan se ett problem här, när unga målvakter tittar för mycket på youtube eller TV. Där man härmar sin idol och försöker spela som honom eller henne. Men inte alls har förutsättningarna med storleken eller styrkan. Att däremot ta inspiration, se hur dom löser en situation man har problem med. Sen försöka träna upp den paraden eller ställningen, absolut. Vilken lyx att kunna få inspiration av världens bästa målvakter så mycket man vill.

Samma med målvaktstränartipsen, perfekt att få inspiration kring olika övningar för att träna en specifik situation. Men ta inte emot tipsen på hur du ska ha plocken, av åtta olika videos och bli helt förvirrad hur du sen ska ha plocken. Hitta din egen grundställning och behöver du hjälp med den få den live av en levande målvaktstränare på isen, inte via video. Det blir jättejobbigt om du varje gång du ser en bra video ska ändra grundställning eller hur du löser ett visst läge.

Lita på dig själv och hitta din egen grundställning som är bekväm för dig!

Så, vad var egentligen bäst? Ingen tillgång eller överflödig?

Vi hörs!

Läs skotten då du hinner

En sak jag försöker jobba mycket med ihop med mina målvakter. En sak jag av det jag ser i barn och ungdomshockey inser att många målvakter behöver jobba med.

Stå upp mer och längre.

Ha inte så bråttom ned i butterfly, om du nu inte är 195cm för då fungerar det rätt bra. Men lär dig och lägg till i din spelidé, hur nära en spelare måste vara för att du inte ska hinna ned i butterfly om det blir ett lågt skott. Jag skulle gissa att det är någonstans, mellan topp teknikngscirkeln och övre hashmarks beroende på hur gammal du är. Men kommer skotten högre upp i zon så STÅ KVAR PÅ FÖTTERNA tills du läst skottet.

Gå inte ned i butterfly innan pucken lämnat klubban. Du hinner ned på ett eventuellt lågt skott, men du har stora problem att ta ett högt.

Det här är också något som kommer vara svårt. Du kommer behöva jobba med det, tänka på det göra aktiva val. För dom flesta av er målvakter har redan lärt in att gå ned tidigt. Det sitter som ett ryggmärgsbeteende, och kommer vara lite knepigt att jobba bort.

Jag har ju sett det med egna ögon på dom målvaktsträningar jag haft där vi aktivt tränat på att stå kvar och läsa skottet. Jag skulle gissa att på hälften av skotten går målvakten ned i butterfly i alla fall. Trots att övningen syfte är att stå kvar. Men så fort fokus släpps lite, går man ned i butterfly.

För oss målvaktstränare som tränar små målvakter, börjar jag fundera på om man ens ska träna övningar där man går ned i butterfly. Börja med att lära sig förflytta sig i målet (skridskoåkning) fortsätt med att lära sig rädda pucken. Aktivt rädda med händer och ben. Vilket dom ju måste då målet är så stort. För att försöka hindra att butterfly sätter sig i ryggmärgen.

Jag har ju sett en del av dom målvakter jag jobbar med, som har börjat stå lite mer när pucken är lågt i zon. Lägen där många jobbar sms för att täcka till isen och vara redo vid inspel. När vi diskuterat och jag frågat varför dom väljer att stå, får jag ofta svaret att dom vill kunna komma ut snabbt, och stående för att vara redo om det blir passar högt upp i zon. För att sedan inte läsa skottet och gå ned i butterfly och släppa en del puckar över axlarna. Så något som är en spelidé som låter bra i början, är inte helt genomtänkt kanske.

Så mitt råd här, träna aktivt på att läsa skott utifrån och bli kvar på fötterna!

Vi hörs!

Hur viktigt är det att få upp klubban fort?

Hur viktigt är det för dig att ha klubban?

Jag funderar ofta på hur viktig klubban faktiskt är. Missförstå mig inte, självklart är klubban viktig och att spela helt utan den skulle vara ett stort handikapp för målvakter.

Men är den så viktig, som den mängd energi du lägger ned på att få tag i den då du tappat den under ett anfall? Vore det bättre att strunta i klubban tills pucken är ur din zon eller spelet avblåst?

Jag ser ofta målvakter som under anfall släpper pucken med blicken för att få tag i eller lokalisera sin klubba. Som ropar till lagkamrater efter klubban samtidigt som laget spelar i egen zon.

Är klubban så viktig?

För jag har sett målvakter släppa in mål, som till stor del beror på att dom inte är i position eller har full fokus på pucken. På grund av att dom jagat sin tappade klubba.

Med dagens benskydd och teknik kan du ju som målvakt stänga isen helt. Jag tror och tycker du som målvakt ska slappna av, släpp klubban med tanken och spela klart situationen, anfallet innan och ta reda på din klubba sen.

För att bli trygg med det, träna utan klubba ibland. Få dig själv trygg i att du kommer rädda dom låga puckarna även utan klubba.

Så tänker jag kring ämnet "tappad klubba". Hur tänker du?

Vi hörs!

Sluta skjuta era målvakter i huvudet

En sak, som ju egentligen har stört mig sedan jag spelade själv, ihop med syskonen Hedenhös... Typ. Men som inte har ändrat sig så mycket, som börjar tidigt och inte stoppas av ledare och föräldrar.

Att det är roligt att skjuta målvakten i huvudet.

Jag ser det på min sons träningar. Han är åtta år, det är väl bara knappt en tredjedel av laget som ens kan få upp pucken i huvudhöjd på målvakten. Ändå är det något eller några skott i huvudet per träning. VARJE gång börjar den som skjutit och resten av ledet han ställer sig i att skratta.

VARJE GÅNG!

Det är inte okej. Inte okej alls. Något som spelarna i mitt sons lag blev varse då jag var med på isen. Jag samlade laget och lugnt och sansat förklarade vad som händer om dom fortsätter tycka det är roligt och okej att skjuta målvakten i huvudet. Att det slutar med en målvakt som får hjärnskakning.

Det här beteendet är något som vi vuxna omkring lagen MÅSTE få slut på. Det kan aldrig vara okej eller roligt skjuta målvakten i huvudet.

Självklart går det inte att få bort helt, det kommer hända och det får hända. Men det får inte vara roligt, eller att man siktar i huvudet för att det är roligt. Jag vill nästan gå så långt att det får inte hända i några övningar där du får ta avslut ostört. Siktar du så dåligt så du riskerar att träffa målvakten i huvudet får du skjuta lågt. Enkelt.

Det här beteendet hävdar jag det är vi vuxna och alla ledares ansvar att få bort. Helt. Det är ju så himla korkat att skjuta sin EGEN målvakt skadad på träning...

Så alla ni ledare som läser det här, ni måste säga ifrån VARJE gång en målvakt skjuts i huvudet på träning. För NEJ det behövs inte för att väcka målvakten (som jag ofta fått höra). Det är ditt ansvar att få bort felaktiga beteenden.

Vi hörs

Jag vet...

En sak som jag funderat lite över på sista tiden.

När jag är ute och kör med ungdomsmålvakter får jag också höra "jag vet" om svar, då jag kommer med tips eller påståenden.

Jag stoppar en övning och ger ett tips, får svaret -jag vet. Sen fortsätter vi övningen och målvakten gör precis likadant. Knepigt läge. Samt jag har lite svårt att förstå det.

Är det något man säger för att man inte riktigt förstår? Eller för att man inte håller med? Vilket ju självklart är allas rätt, att inte hålla med. Jag är ju inget facit. Men håller du inte med, så säg det. DÅ kan vi diskutera vidare, hitta en lösning som passar dig.

Om du inte förstår måste du säga det och fråga vad jag menar. Jag är ju där för din skull, för att hjälpa dig. Finns inget pinsamt i att inte förstå. Däremot blir det ju rätt dumt att inte förstå men låtsas och sen inte få hjälp.

Jag kanske tror svaret -jag vet, är lite ryggmärgsbeteende. Ett svar man i 13-16 års åldern använder så mycket att det blir svaret på det mesta. Men när du är på målvaktsträning är det ju fel tillfälle att vara så där skönt tonårs lat, kaxig, nonchalant eller vad det handlar om.

Målvaktsträningen är ju för dig, du och dina målvaktskollegor har en tränare där bara för er skull. Som gör övningar bara för er. Ett helt ispass. Så försök suga åt dig som en tvättsvamp, fråga, fråga och sen fråga lite till. Jag är ju där för dig, och har tid med ALLA dina frågor.

Jag säger det ofta, är det ett pass där du verkligen inte ska vara trött, inte förberedd eller osugen är det ju på målvaktsträningen. Dom flesta ungdomsmålvakter är ju inte bortskämda med daglig närvaro av målvaktstränare, det är kanske ett pass i veckan eller varannan vecka. Då tycker jag att det är din skyldighet som målvakt att vara på tårna. Komma laddad, nyfiken och med energi!

Det borde vara självklart och enkelt.

-Jag vet!

Vi hörs!