Tips på vad du ska tänka på då du köper ny målvakts eller utespelarutrustning i samarbete med Hagsätra Sport

 Jag får en hel del frågor från föräldrar om hur dom ska tänka då dom ska köpa ny utrustning till sina barn. Jag är inte på långa vägar expert på dessa frågor, men jag tog hjälp av några som är det, nämnligen Hagsäta Sport. Dom var snälla att svara på en massa frågor hur man ska tänka vid inköp och hur man får sin utrustning att hålla så länge som möjligt.

Stort tack till Hagsäta Sport som tog sig tid att svara på mina frågor. Jag kan varmt rekomendera er arr besöka Hagsätra där dom är proffs och väldigt hjälpsamma!

 

Hagsäta Sport

Vad är viktigt att tänka på då jag ska köpa nya målvaktsbenskydd, både gällande märke och passform?

Det allra viktigaste är att hitta rätt storlek på dina benskydd, se till att knäskålen hamnar så nära centrum som möjligt på knäskyddet i benskyddet.

Ett bra tips är att prova ut din benskydd tillsammans med dina skridskor.
Ta därför gärna med dina skridskor när du kommer till oss så hjälper vi till

så att allt blir rätt.

Valet av märke är väldigt individuellt, många föreningar har avtal med en viss leverantör.
Beroende på din spelstil så finns det flera olika modeller att välja på.

När det gäller handskar, vad är viktigt att tänka på när jag ska köpa ny plock och klubbhandske?

Vi rekommenderar att testa och klämma på olika plockar och stötar för att hitta ditt break.

Fingrarna ska nå fram så att du lätt kan stänga din plock. Om den är svår att stänga så är den ofta för stor.

De flesta modellerna kommer Game-ready direkt från hyllan, d.v.s. att du ska få känslan att du kan gå direkt från butiken ut på isen med dina handskar.  

Kombinat, vad ska jag tänka på när jag köper nytt kombinat?

När du köper ditt kombinat så vill vi gärna att du provar flera olika modeller, på så sätt får du en uppfattning av de olika passformerna. Det är även bra att testa kombinatet tillsammans med byxorna för att se att det täcker upp som det ska.

Vad är viktigt att tänka på vid köp av målvaktsmask?

Här vill vi hitta en mask för just din nivå. Det finns många olika prislägen och storlekar att välja på.
En mask måste sitta bra från start, inget man ska växa in i. Tänk på att hitta en mask som följer din ansiktsform så att den skyddar optimalt.

Målvaktsklubbor?

Viktigast är att hitta rätt rätt sköldlängd på din målvaktsklubba. Den ska inte vara för lång. Stå i rätt position när du provar ut klubban. Hur du vill att balansen och vikten på klubban ska vara är väldigt individuellt. Det finns många olika modeller att välja på, men kom til oss så guidar vi dig rätt.

Vad är vikigt att tänka på vid köp av skridskor?

Målvakt?

När du kommer till oss så börjar vi oftast med att analysera dina fötter med hjälp av scanning. På så vis får vi en tydlig bild av dina fötter & vilken passform på skridskor som är lämpligast för just dig.

En målvaktsskridsko måste sitta bra på foten, den ska inte vara för styv men heller inte för mjuk för att du ska få rätt rätt stöd och flex frammåt. Hälgreppet är viktigt för att få fäste och kontakt med skridskon. Köp inte för stora skridskor, då tappar du både stabilitet och känsla.

Hos oss ingår alltid utprovning, värming samt slipning vid köp av skridskor.

Har ni några bra skötselråd kring målvaktsutrustning som får dem att hålla längre?

Viktigast är att dina skydd får torka och lufta mellan varje användning.

För att hålla benskydd/plock/stöt i bra skick så kan man använda Goalie-Fix för att ta bort puckmärken och Goalie-wax som återfuktar och minskar risken att få nya puckmärken.

Se över din målvaktsmask regelbundet, dra åt skruvar, kolla så att det inte uppstått några sprickor, låt masken torka ordentligt.
Det finns extra svettband att köpa till din mask. Det kan vara bra att ha flera att byta mellan och tvätta.

Torka av stålen på dina skridskor innan du sätter på skydden.
Ta ur sulan varje gång du använt skridskorna så att de torkar ur, annars kan nitarna i skon rosta och förkorta skridskons livslängd.

Vad är viktigt att tänka på då jag ska köpa ny utespelarutrustning?

Benskydd?

Det viktigaste vid köp av benskydd är att du har rätt storlek. Knäskålen ska passa in i centrum av knäskållan och nederkanten på benskyddet ska möta upp med skridskon.
Se till så att skyddet inte är för långt – då trycker skridskorna upp skyddet och knäskållan hamnar i fel läge. Plösen ska vara innanför benskyddet för maximalt skydd.

Handskar?

Handskar finns i många olika passformer och det är individuellt om man vill att handsken ska sitta tight eller löst. Den får inte sitta så löst att du riskerar att tappa den, då ger den inte det skydd som krävs.
Vi rekommenderar att du testar med en klubba när du provar ut dina handskar, på så sätt får du en bra känsla.

Ofta blir det en liten glipa  mellan handske & armbågsskydd, här är det bra att komplettera med ett handledskydd. Handledskyddet skyddar mot både slag & skär.

Axelskydd?

När man provar ut axelskydd är det viktigaste att axelkåporna sitter mitt på axlarna och att det har ett ryggskydd anpassat efter din spelnivå.
Skyddet ska täcka revbenen och möta upp byxorna när du böjer på dig.
En del axelskydd är utrustade med en justerbar magplatta, då kan du själv välja hur långt ner du vill att skyddet ska gå.
Ju mer närkontakt det blir i spelet desto viktigare blir axelskyddets egenskaper, välj därför ett axelskydd anpassat efter din nivå och ålder.

Utespelarhjälm?

Hjälmen är det viktigaste skyddet, välj en hjälm som är anpassad för hockey och

CE-godkänd.
Hjälmen ska sitta säkert och bekvämt på huvudet, inte kunna snurra och hakan ska sitta ordentligt på plats i hakkoppen. När du ställer in din hjälm så ska kanten på hjälmen vara ca 1 cm ovanför ögonbrynen och hakbandet ska sitta åt så att den inte kan glida över hakan.

Hjälmar finns i olika skyddsnivåer där de högre prisklasserna ofta har rotationssskydd/hjärnskakningsskydd.

Klubbor?

Välj en klubba i rätt hårdhet som du kan flexa samt lagom längd.

Hur lång du vill att klubban ska vara är väldigt individuellt .
En rekommendationen är att klubban ska nå näsan när du står utan skridskor och hakan med skridskor.
Börjar klubban bli för kort så finns det förlängare att sätta i.
Slits tejpen på mitten på bladet har man rätt längd. Slits den däremot i hälen på bladet är den för lång.

Välj hellre en mjukare klubba än en som är för hård.
Hos oss kan du gå in i vårt skottrum och känna på klubban innan köp.
Du kan också göra vår klubbanalys så tar vi fram den klubban som passar dig och din skotteknik absolut bäst.

Skridskor?

När du köper skridskor hos oss så gör vi en fotanalys med hjälp av scanning och vi går igenom ditt behov.

Efter det så får du prova ut olika skridskor för att känna skillnad på de olika modellerna.

När vi hittat en skridsko som känns rätt så avslutar vi med att värma och slipa dem.

Det viktiga är att välja rätt skridsko efter din vikt & nivå.

Skridskorna ska vara stabila i sidled, samtidigt som de ska ha en bra flex framåt

och en bekväm stoppning kring fotknölarna. Ett bra hälgrepp är viktigt, både för komfort och för bättre åkteknik. Du kan ha upp till 12 millimeter till godo framtill beroende på ålder. När du provar skridskon ska du alltid ställa dig upp i den eftersom foten blir bredare när du står. Det ska trycka på alla ställen på foten, då du vill ha så mycket kontakt som möjligt med skridskon. Köp inte för stora skridskor, det kan ge dig onödiga skavsår och du förlorar både stabilitet och kraft.

Skötselråd kring skridskor

Torka av stålen innan du sätter på skydden. Ta ur sulan varje gång du använt skridskorna så att de torkar ur, annars kan nitarna i skon rosta och förkorta skridskons livslängd.

Hur ska jag sköta min utrustning för att den ska hålla längre?

Det viktigaste är att låta skydden torka ordentligt mellan användningarna. Har du möjlighet så häng gärna upp skydden så att dom luftas och torkar.

En del benskydd har en löstagbar inredning på insidan, detta går att tvätta i 30 grader.

Det finns speciella tvättmedel som är anpassade för sportkläder/utrustning. Tvätta ALLTID utan sköljmedel.

För att hålla handskarna i bra skick så kan man tänka på vilken tape man använder. Grepptape sliter mer på innerhanden av handsken än tex tygtape. 

Det finns även grepplindor som är skonsamma mot handskarna.

Det finns odör-spray som går att använda till alla skydd. Denna spray neutraliserar doften samt är bakteriedödande.

Se över din hjälm regelbundet. Skruva åt skruvar och se till så att gallret inte har fått någon skada.
Generellt håller en hjälm 3-4 år. 
Är hjälmen matt och repig i ytan är det ett tecken på att den är dags att bytas ut.

Uppstår det sprickor i hjälmen ska den omedelbart bytas.

 

Vi hörs!

Kort intervju med målvaktstränare, idag Stefan Ladhe

Idag går min lilla intervjuserie vidare med Tre Kronors målvaktstränare Stefan Ladhe, som jag själv hade som målvaktstränare när jag som barn spelade i Djurgården. En av dom målvaktstränare jag ser upp till och har som förebild. Jag har ju också haft turen att få jobba mycket ihop med Stefan under min tid ihop med SHI

Vad som du vet nu, önskar du att du visste då du började som målvaktstränare? (inte inom teknik och nya sätt att spela)

Erfarenheten man får genom åren gör att man ser större sammanhang. Det man kunde svara på rakt av från början utifrån den bild man får i huvudet kräver istället följdfrågor nu, som vart är pucken? Vart kommer spelaren ifrån? Åker han/hon med pucken eller är spelaren stillastående? Medvetenheten om det men också att se människan i sin helhet och vilka behov just den här personen har, skulle jag nog säga.

Om du fick ge ett tips på något som är bra att tänka på som målvaktstränare för.

Barn?

Glädjen i fokus, det ska vara roligt med hockey och att vara målvakt. Få fram det. Åka mycket skridskor och sätta grunderna i att ”titta på pucken”. Blanda kort instruktion och att få rädda med att bryta med något annat som går ut på lek och att åka skridskor.

Ungdomar?

Öka medvetenheten om målvaktens olika val i tekniken. Få dem att tänka själva och börja forma en spelidé. Få in tävling som ett moment och träna grundtekniker så man i det kan få självförtroende av att klara av det man gör. Ge feedback och kunna samtala om de val de gör och vilka fördelar man ser i det. Se till att de är medvetna om det som är runt isen, kost, fysträning och att mentalt vara förberedd på utmaningar de ställs inför.

Elitmålvakter?

Målvakterna har en klar spelidé som man hela tiden jobbar med och utvecklar. Målvakten bör vara självgående med kost och fysträning och vad de behöver även om man också har stöd och hjälp av specialtränare. De ska ha höga målsättningar och jobba hårt för att nå dem. Vara nyfiken. Våga prova. Ha tekniker för mentala aspekter och jobba med dem så man är väl förberedd när man ställs på prov och inför nästa utmaning. Ha en bra dialog och känna vikten av att jobba nära målvaktstränare/ målvakt, varför det är viktigt att de fungerar ihop.

Vad tycker du en inhyrd målvaktstränare som tränar en hel förenings målvakter tex en gång i veckan ska fokusera på och tänka på?

Att jobba igenom olika teman och gå på djupet i dem under det pass man kör. Se individen och förstå att alla är olika och behöver olika i form av instruktion och feedback. Fråga, prata, stäm av medvetenheten i varför man gör det man gör på träningen. Öka kunskapsnivån och ta gärna med tränare från klubben för att också öka förståelsen, kunnandet i klubben/ laget.

Om du är en förenings målvaktstränare och träffar målvakterna regelbundetvad ska du fokusera och tänka på då? Eller är det ingen skillnad enligt dig?

Då känner du förmodligen individerna bättre och träffar dom oftare. Jag skulle ha individuella samtal med dem regelbundet och då speciella behov uppstår. I en drömvärld har man jobbat igenom olika tekniker och har medvetna målvakter som formar sina träningspass själva efter vad de behöver och hur det har gått den senaste tiden så man har en dialog runt det. Där målvaktstränaren är den de bollar med och får uppslag till hur man kan träna det man har behov av och att ta det vidare från där man var senaste träningspasset. Målvaktstränaren har också koll på helheten och har koll på grundmomenten, att de återkommer och inte tappas bort i ivern av att gå vidare. 

 

Tidigare inlägg:

Niklas Persson 

Vi hörs!

Kort intervju med målvaktstränare, idag Niklas Persson (jag själv)

Jag kommer under ett tag köra lite intervjuver med några målvaktstränare. Korta intervjuver där alla får samma frågor. Jag tänkte helt fräckt börja med mig själv. Dels fär att jag är lätt att få tag i för mig själv, och sen för att inte färgas av dom andras svar då vissa av dom är mina förebilder. 

Vad som du vet nu, önskar du att du visste då du började som målvaktstränare? (inte inom teknik och nya sätt att spela)

 

Att lite tydligare vara tränare och inte kompis. Det är lätt att bli uppäten av barnen om jag blir för mycket kompis, och för lite tränare. Här har jag hittat en mycket bättre nivå nu, där jag skojar med ungarna och vi har roligt på isen, men det är tydligt vem som är tränare. Jag har också lärt mig att hjälpa barn som kanske är lite mer introverta eller stökigare och på ena eller andra sättet behöver extra mycket av mig. Tid ger ju erfarenhet, jag har också hittat mig själv som målvaktstränare och insett att jag passar bäst att jobba med ungdomsmålvakter och har slutat jaga mig "uppåt" i hirarkin, jag är bra på att få ungdomar ha roligt, engagera dom och få dom ta i.

Om du fick ge ett tips på något som är bra att tänka på som målvaktstränare för.

 

Barn?

 

Jag tycker det är viktigt att barnen har roligt, inte för mycket pekpinnar. Jag håller det enkelt med fokus på skridskor, dom första grunderna som grundställning, stå upp, kom ut ur målet, handskar framför kroppen och en första genomgång av att stå på knä i butterfly. Sen att lära sig att rädda puckar hitta känslan hand - öga.

 

Ungdomar?

 

Här försöker jag börja få målvakterna att ha en spelidé, hur ska du agera i specifika situaioner och jag vill gärna att dom tänker själva här, så många "varför" kommer jag att ställa. Så dom tänker till och faktiskt har en idé om hur dom vill spela. Sen nöta mer specifika tekniker och vässa små detaljer.

 

Elitmålvakter?

 

Jag har ju inte så stor erfarenhet av att träna elitmålvakter, men varit uppe i div1 och nosat lite. Där vill jag jobba ännu mer med att utveckla målvaktens spelidé, hur ska du lösa situationer, försöka spela konsekvent där det går hitta en trygghet i olika situationer och ta bort möjligheten till tvekan genom att veta hur du ska hantera eller attackera en situation. Här blir det ju också väldigt nördigt och ner i nittygritty detaljer.

Vad tycker du en inhyrd målvaktstränare som tränar en hel förenings målvakter tex en gång i veckan ska fokusera på och tänka på?

 

Det här beskriver ju hur jag jobbar med dom föreningar jag är i. Jag försöker jobba med teknik, detaljer och att i stor utsträckning nöta grunder. Position i målet, handskar framför kroppen, försöka rädda framför kroppen med händerna, blicken sen nöta nöta nöta så det sätter sig. Jag ser också gärna att målvakternas lagtränare är med på isen och lyssnar och tar med sig till lagträningarna.

Om du är en förenings målvaktstränare och träffar målvakterna regelbundetvad ska du fokusera och tänka på då? Eller är det ingen skillnad enligt dig?

 

Jag har aldrig haft möjligheten att vara målvaktstränare som ser matcher och är med dagligen så har inget bra svar. Men jag skulle gissa jag hade jobbat lite mer situationsanpassat då jag ju sett matcher och kanske haft video på situationer från matcher. Det är något jag kan sakna med det upplägget jag har i mina föreningar, det ger egentligen ingen tid för att jobba med video/film som hjälpmedel.

Det var mina svar det, det kommer komma fler svar från andra målvaktstränare framöver.

Vi hörs!

 

Att vara målvaktstränare

 Efter 15 säsonger som målvaktstränare, på de flesta olika nivår. Från yngsta ungdomslagen till division 1 för herrar och SDHL för damer, har jag trots allt samlat på mig en massa erfarenheter och upplevelser. Just nu härjar jag, ja då inte Covid-19 sätter stopp för det ute i Norrtälje och hjälper dom med hela föreningens målvakter.

Allt började för 15 talet år sedan när jag ringde upp min egen gamla målvaktstränare från tiden i Djurgårdens ungdomslag, Thomas Magnusson och fick komma ut till Tumba Ishus och jobba en helgcamp ihop med Sweden Hockey Institute, efter det blev det 10 säsonger med SHI. 10 väldigt roliga och lärorika säsonger. Inte så underligt när jag fick jobba ihop med proffesorerna Thomas Magnusson och Stefan Ladhe. 

Därefter har jag kört i liten skala, med en eller två föreningar per säsong på egen hand. Vilket är lagom då jag varannan vecka ska hinna med en 15 årig dotters gymnastik och en 10 årig sons hockey och innebandy.

Att köra ute i Norrtälje har varit och är riktigt roligt där jag får jobba med alla åldrar från små knattar till deras a-lag. 

Jag tänkte dela med mig lite av hur jag själv tycker en målvaktstränare som, som jag jobbar ute i föreningar på konsultbasis. Där jag alltså inte kan se målvakterna spela matcher.

Jag har delat upp målvakterna i två grupper, dels för att jag inte vill ha mer än max 10 målvakter på isen. Det för att jag vill hinna ge alla målvakter på isen av min tid. Alla målvakter ska ha fått feedback efter varje pass. Det är väldigt viktigt tycker jag. Sen också för att kunna anpassa svårighetsgraden efter kunskapsnivån hos målvakter.

För dom yngre målvakterna kör jag i stort sett bara grunder. Försöker få med mycket rörelse, så dom får göra förflyttningar. Sen har jag tre saker jag tar upp på första passet som vi sedan jobbar med hela säsongen. Detta så det verkligen sätter sig. I Norrtälje denna säsong har vi jobbat med, händerna, att få fram händerna framför kroppen, när du går ned i butterfly ska du stå på knä, inte sitta på hälarna få upp bröstet och ha möjlgiget att ha rörliga fötter samt att komma ut lite ur målet och stå upp så länge det går. Men som sagt, och som jag upprepar en del i detta inlägg, jag tycker det är så viktigt att alla barnen som varit på isen har känt sig sedda, att tränaren brydde sig om dom. Så viktigt!!

När jag jobbar med äldre målvakter vill jag ha mycket kommunikation. Så målvakterna får styra mycket. Det fungerar lite olika bra, har målvakterna änskemål nöter vi det. Annars blir det mycket tekniknötande och kika på detaljer. Eftersom jag "bara" träffar dom ett pass varannan vecka så har vi kommit överns om att köra med stationära teknik och detaljövningar och försöka få till färra matchliknande situationer. 

Något jag tycker är väldigt viktigt när jag jobbar med äldre målvakter, är att jag är INTE facit! Jag är där för att hjälpa dom bli så bra dom kan med sina förutsättningar och sitt spel. Jag måste kunna erkänna och säga att jag hade fel, att en övning var dålig, våga fråga målvakterna om saker. Det är trots allt dom som står i mål!

Mina tips som jag tycker är väldigt viktiga då du jobbar med ungdomsmålvakter kommer här nedan :)

• Se och ge alla målvakter tid på varje pass. Uppmärksamma dom, hälsa prata med alla.
• Ha inte fler målvakter på isen än att du kan ge alla som är med på passet feedback vid i alla fall två tillfällen.
• Ge inte för mycket feedback. Jag försöker hålla mig till max två förbättrings saker och en positiv feedback per övning.
• Ge målvakterna tid att hinna prova det du ger dom feeback om innan du byter övning.
• Se till att prata med målvakterna så dom förstår, samt se efter att dom verkligen förstod.
• Var entusiasmerande och se till att barnen har roligt på sin träning.
• Kör hellre få skott, och byt målvakt än massor av skott och långa sessioner i varje övning. Se till att målvakterna orkar göra rätt och hålla fokus. 
• Jag har börjat använda målvaktshandskar på isen, jag upplever att det är enklare att visa hur du skaanvända plocken i en övning om jag själv har en plock och kan visa.
  

Det här med feedback tycker jag är oerhört viktigt. Jag har varit i ishallar där dom kör målvaktsträning med 20-30 målvakter, och har 10-15 målburar ute. Där målvaktstränaren visar övningen sen får dom köra på. Ingen tid för feedback eller personligt möte ute på isen. Jag har svårt för den typen av träning, förstår inte riktigt syftet? Gör du fel, får du gott om tid att nöta in det beteendet riktigt ordentligt.

Ja lite kort om hur jag ser på det här med att vara målvaktstränare.

 

Vi hörs!

Samma möjlighet oavsett socioekonomisk bakgrund? Gästinlägg av Gustav Griborn

Samma möjlighet oavsett socioekonomisk bakgrund? 

Gästinlägg av Gustav Griborn. Gustav har som en del i kursen Ishockey - kultur och samhälle, vid Linnéuniversitetet, intervjuat nio hockeymänniskor. Frågeställningen gäller isträningen med fokus på individen och skillnader från millenieskiftet fram till idag. Hur stor skillnad är det idag med privata aktörer och hur ser det ut i klubbarna samt förbundets verksamhet? Dessa frågor och svar publiceras i tre inlägg på bloggen. Nedan kommer den tredje och sista delen.

 

Dagens stjärnor som kommer upp till SHL och NHL kontra för cirka 20 år sedan. Vilka skillnader ser du gällande individuell teknik? Vilka orsaker anser du ligger bakom detta?

 

John Lind, Utbildningsansvarig SIF:

Utan att gå in på debatten om närkampsspel och tacklingar, så tycker jag att hockeyn tagit en väg där snabbhet och teknik premieras genom nya regler och bedömningar. Även lagens sätt att spela påverkar. Detta tillsammans med bättre optimerade fysiska egenskaper hos spelarna har lett till en positiv utveckling där den individuella tekniken blir allt bättre

Stefan Ladhe, Målvakstränare Tre Kronor, medgrundare till Sweden Hockey Institute:

De flesta, inte alla, är mer medvetna om hur de ska träna och spela. De kan föra ett resonemang om saker och tänker själva, äger sin process på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Orsakerna är att många av dem har engagerade tränare som jobbar tillsammans med spelarna, har ett annat ledarskap än att ge order utan att behöva eller kunna förklara hur eller varför.

Tommy Boustedt, tidigare generalsekreterare och utvecklingschef SIF:

Bättre skridskoåkning, bättre skott, snabbare händer, bättre fysik, bättre självförtroende. Juniortemautredningen höjde kraven på spelarutbildning och tränarutbildning avsevärt. Effekten blev att hockeysverige började dra åt samma håll. 

Philip Nilsson Fornes, Föreningsadministratör Djurgården Hockey ungdom:

Jag ser snabbare och uthålligare spelare som är ännu mer hockeyspecificerade än tidigare. Mycket fokus inom ishockeyn har legat på att bli så snabb som möjligt, så stark som möjligt och kunna behandla puck, men jag ställer mig lite tveksam till hur spelförståelsen har hängt med resten av utvecklingen.

Mikael Rundgren, Teamledare för SIF Hockeykonsulenter och ansvarig för NIU/Elitgymnasierna. Assisterande förbundskapten Team 18:

De är galet mycket skickligare. Mer spets i allt utförande, framförallt med puck. Målvaktssidan ser man en tråd som finns hos målvakterna. Det är många orsaker som ligger bakom detta.

Målvaktssatsningen från svensk ishockey med starten 2005 är nyckeln som sedan gett en massa ringar på vattnet. Detsamma gäller backspelet med fokuset som lagts på detta. Träningen på klubb- och lagnivå är mycket bättre idag är jämfört med i början på 2000-talet.

Ulf Lundberg, Förbundskapten Damkronorna:

Det går nästan inte att jämföra med 20 år tillbaka i tiden. Allt var inte sämre förr, men idag krävs en funktionell teknik till en fart som är betydligt högre. Materialet har utvecklats, träningen har utvecklats och den digitala frammarschen har bidragit. Juniortemautredningen i början av 2000-talet, där föreningar och förbund bestämde sig för en tydlig väg framåt och tillsammans var obeskrivligt viktig.

Magnus Hävelid, Elitutvecklare herr SIF, Huvudcoach Team 17:

Jag tycker att det är det vi pratar om, den utbildning de får idag kontra tidigare, det är mer experter som bidrar på vägen. Hur vi som förbund har ändrat fokus över tid med Russinläger samt hockeygymnasier och med mer välutbildade tränare där ute idag. Vi har ökat mängden för spelarna vilket gett utveckling framåt och materialutvecklingen har också bidragit för den delen. Det har tydligt gjort att skottekniken på unga spelare är så otroligt bra idag, både materialet och hur mycket de har tränat på det. Vad som ligger bakom det är dels att klubbarna anställt fler tränare, tränartätheten har ökat, dels privata aktörer med expertis inom specifika områden, och sen mängden träning med hockeygymnasier som ger tre dagar extra träning, plus fysen.

Leif Boork, tidigare bland annat tränare i Elitserien, förbundskapten för Tre Kronor och Damkronorna:

Den största skillnaderna är att spelarna idag kan göra tekniska nummer i högre fart och med större register. Problemet med fart och större register är, att det gäller att välja när du ska göra det med fart och vilket register du ska använda när. Där var nog omdömet bättre hos spelare i tidigare generationer. Ansvaret hos "tänket" hos spelarna vilka konsekvenser mitt agerande kan få är klart mindre idag enligt min uppfattning.

 Thomas Magnusson, Målvaktsansvarig SIF, medgrundare Sweden Hockey Institute:

Ja det är ju en enormt stor skillnad när det gäller individuell skicklighet eller kalla det skills eller teknik. Det gäller allt ifrån skridsko- och skotteknik till passning och mottagning, och kanske framförallt förmågan att kombinera olika tekniker och klara av detta i hög fart.

Det som däremot inte utvecklats i samma takt är möjligen det individuella taktiska kunnandet. Då tänker jag både på förmågan att förstå spelet och utveckla strategier för att lösa återkommande situationer, samt att uppfatta situationerna när de inträffar och snabbt välja optimala aktioner. Både i anfall och i försvar. Frågan avser teknik, men jag vill gärna nämna att jag inte anser att det individuella taktiska kunnandet verkar ha utvecklats i samma takt generellt, även om de allra bästa spelarna naturligtvis har de kvalitéerna också.

Orsaker till den positiva teknikutvecklingen är säkert en kombination av den allmänt ökade insikten om betydelsen av förbättrad teknik och hur man kan utveckla den med bättre metoder att lära ut, instruera, träna och ge feedback. Här läggs grunden i verksamhet som bedrivs i föreningar, i många fall säkert även i kombination med tid som lagts tillsammans med externa tränare, med spetskompetens och i de fall spelarna blivit uttagna till förbundsaktiviteter med viss påspädning av kunnandet där. Troligen har också en hel del tid lagts på att träna helt på egen hand, på och utanför isen.

En annan förklaring till tekniska framsteg är säkert den tränings- och matchmiljö som spelarna varit i, med ständigt ökade krav på förbättrad teknik för att kunna lösa situationer på ett framgångsrikt sätt. Dvs. det faktum att hockeyn i stort gått framåt.

 

Bör alla som spelar ishockey få samma möjlighet till individuell utveckling inom föreningar, eller ska ekonomiska förutsättningar spela en stor roll?

 

John Lind:

Svaret är enkelt: Vi ska göra allt vi kan för att alla ska erbjudas samma möjligheter att utvecklas oavsett socioekonomisk bakgrund.

Stefan Ladhe:

Självklart ”ska” alla ha samma förutsättningar, i en perfekt värld. Men samtidigt är det lika självklart att det inte är så och det är omöjligt att det ska bli så. Det beror inte bara på ekonomi, det beror till stor del på engagemanget och kunskapen på ledarna i föreningen. Vissa spelare har tur och har en superbra tränare under uppväxten som lägger grunden till att spelaren kommer hålla på länge med ishockey. Andra i omklädningsrummet bredvid har en oengagerad, opedagogisk tränare som inte bryr sig om spelarna och får helt andra resultat i lusten till hockeyn hos sina spelare.

Tommy Boustedt:

Alla borde ha samma möjligheter. Det blir svårt när majoriteten av vår ungdomsidrott bygger på ideella insatser och föräldratränare. Enda sättet som jag ser det möjligt är att samhället tillskjuter mycket mer ekstöd till idrotten så att alla föreningar har råd med professionella tränare.

Philip Nilsson Fornes:

Vi är för att kostnaden inte ska påverka hur stor möjlighet du har till individuell träning. Möjligheten ska finnas i föreningar men vi vet även om att verkligheten inte alltid är vad vi önskar. 

Mikael Rundgren:

Inom föreningen bör såklart inte ekonomin vara avgörande. Jag gillar inte att det är så!

Ulf Lundberg:

Jag önskar verkligen att det vore så att alla hade samma möjlighet till individuell utveckling. Vi måste hela tiden sträva mot att vara en sport för så många som möjligt.

Magnus Hävelid:

Frågan är ju väldigt aktuell idag. Det jag ser som goda intentioner att diskutera det här. Det är 14 SHL-lag och våra Allsvenska lag som utgör våra NIU och någonstans är storklubbarna våra  motorer i detta. En positiv utveckling som jag kan se är att vi har fått råd att anställa fler tränare och NIU-tränare har kunnat gå ner på högstadiet, då 17 av 27 NIU har hockeyhögstadie, och då kommer fler åt en bra kompetens. Men ska alla få det, ja då då är det även de mindre klubbarna som ska få det, där det så klart också finns duktiga spelare. Nu ser jag ändå stora klubbar som bygger nätverk med de mindre klubbarna. Exempelvis jobbar Frölunda i sitt närområde och Luleå uppe i Norrbotten. Där deras coacher agerar som mentorcoacher till de mindre föreningarna, och jag tror att de stora klubbarna måste hjälpa till i närområdet där du ligger, men jag tror ändå att vi kommer behöva kompletteras av privata aktörer. Samarbetet tycker jag är väldigt viktigt, annars kommer pengar spela en större roll och det är jag emot. Vi vet att många duktiga spelare kommer från mindre klubbar ute i landet, som exempelvis Rasmus Dahlin från bandyorten Lidköping. Idag kanske ekonomiska förutsättningar spelar lite för stor roll, men jag hoppas att vi kan hjälpas åt framåt för att det ska ges likvärdiga förutsättningar åt alla. 

Leif Boork:

Självklart bör alla få det i ett idealt scenario. Men världen är inte rättvis. Inte i ishockey heller. Ekonomi hos föräldrar, klubbar och olika förbunds samt regioners prioriteter spelar in. Föräldrar som kan hyra in individuella tränare, agenter som kan göra det åt sina kunder, finansiering av olika materiel och hjälpmedel, skicka sina adepter på skillscamper. Var finns de dugliga coacherna och hur kan man betala dem? Är det samma förutsättningar i Östersund, Kiruna, Göteborg och Malmö? Ekonomiska förutsättningar bör inte spela en roll men gör det mer o mer i vårt samhälle generellt.

Thomas Magnusson:

Det ska naturligtvis vara en strävan att alla får samma möjligheter inom ramen för verksamhet som bedrivs i en förening och jag tror att så oftast är fallet. Ett problem är dock att kostnadsutvecklingen gjort att ekonomi kan vara en begränsande faktor för att överhuvudtaget kunna delta i vår sport. Ett annat är att skillnader i kvalitén på utbildningen kan variera mellan olika föreningar och även kan hänga ihop med kostnadsbilden.

 

Hur ser du på spelarutvecklingen idag jämfört med förr? Läggs fokus på ”rätt” saker idag enligt dig?

 

John Lind:

Jag var inne på det lite i tidigare svar. Jag tycker fortfarande att isolerad teknikträning är viktig och har sin plats, men jag skulle vilja se lite mer fokus på spelvarianter i yngre år med olika former av problemlösning där man även kan väva in tekniska utmaningar. Repetition without repetition-tanke. Alla har olika förutsättningar utifrån anatomi, utrustning etc så det finns ingen generell formel för de olika tekniska momenten. Jag tror vi skulle få fram smartare spelare med ett sånt förhållningssätt och jag tror vi skulle få fler spelare som kan styra och variera tempot i spelet då. Sedan tror jag också på att träna mer teknik och skills, systematiskt, i de högre ligorna. Tanken på att man ”blir färdig” tilltalar mig inte. Vidare skulle jag vilja att tränare i större utsträckning tar hänsyn till totalbelastning när de planerar verksamheten. Att förstå mer hur isträningen påverkar den fysiologiska och psykologiska belastningen.

Stefan Ladhe:

Spelarutvecklingen är mer medveten och man pratar med spelarna på ett annat sätt än förr. Spelarna är involverade och utbildas på det sättet. Individuell träning finns på agendan vilket det inte fanns på samma sätt förr. Det finns fler specialister, tränare med olika fokusområden, runt spelarna. Förr fanns en tränare som möjligen hade en assisterande med sig mest för att ”plocka puckar” och finnas tillhands. Utbildningar uppdateras och man tar hjälp av forskning och erfarenheter från andra länder och sporter för att komma rätt. Jag utgår från att man sätter fokus på rätt saker på fler håll idag än förr, men det finns många föreningar och lag och det tar tid att generationen som vet ”bäst själva” slussas ut och blir soffexperter istället.

Tommy Boustedt:

Både och. Jag tycker att det är lite för mycket inriktning på Youtube-hockey. Bra med individfokus idag, men spelsinne och spelförståelse glöms bort. Förr i tiden var spelarna klokare och såg runt hörnet, men idag är de individuellt skickligare.

Philip Nilsson Fornes:

Idag läggs mycket fokus i utvecklingen på att öka spelförståelsen. I dagens läge har ishockeyn blivit mycket ”starkare” och ”snabbare”, men spelförståelsen har inte riktigt hängt med i den höga fart som många besitter. Jag tror det är viktigt att mycket tid läggs på just spelförståelsen för att undvika skador och för att få en roligare och smartare hockey i framtiden. Utvecklingen att kunna skjuta så hårt som möjligt och åka så snabbt man kan kommer självklart fortsätta, men med en högre finess och samspel kan det finnas många fördelar. 

Mikael Rundgren:

Den är mycket bättre. Det finns ett mycket större stöd idag och kunskapsnivån är högre. Tränare får coaching av hockeykonsulenterna, det finns bra utbildningsmaterial och bra stegutbildningar.

Just nu är vi inne i en period där fokus ligger på forwardsspelet, anfallsspelet, målskyttet och närkampsspelet. Dessutom lägger vi fokus på spelformerna för våra knattar. Jag tycker att vi har ett bra fokus och ligger rätt, vad nu rätt är.

Ulf Lundberg:

Möjligen slog pendeln över för mycket åt ”individual skills” ett tag, men min bild är att det närmar sig en sundare balans nu. Jag ser att det kontinuerligt behövs påminnelser om att syftet med individuell utveckling är att kunna använda det i hela spelet och anser att mycket fokus bör läggas på spelet som sådant. Därifrån bryter man sedan ut vissa ”tårtbitar” att jobba med, för att sedan få ”tårtan” med alla dess ingredienser att bli ännu godare. 

Magnus Hävelid:

Jag tycker att utvecklingen går framåt. Under coronapandemin har vi getts möjligheten att stanna upp och se om vi gör rätt saker och det är en form av prioritering. ABC måste alltid in så att man inte glömmer de grundläggande bitarna. Sen måste vi vara flexibla och se vad vi ska trycka på just nu. En grej som är på tapeten för tillfället är hjärnskakningar och då måste vi kanske anpassa oss och trycka på närkampsspelet på NIU samt med våra hockeykonsulenter. Samtidigt vill vi inte tappa de andra bitarna som målskytte eller grundläggande saker såsom målvaktsspel eller backspel. Men utvecklingen går framåt och i det stora hela vill jag säga att fokus läggs på “rätt” saker. Det jag uppskattar med den här tiden vi lever i nu är att vi lärt oss att vi kan använda digitala hjälpmedel, som Teams eller liknande, för att ha möten med alla coacher och för att göra avstämningar samt se vad som händer på våra NIU och vad vi behöver prioritera och ta tag i. Då har vi från förbundet blivit mer snabbfotade utan att för den skull glömma grunderna.

Spelarna är också väldigt medvetna idag om vad som händer och de följer NHL-spelarna, ser vad som krävs och de känner igen sig i vad de behöver träna på och så vidare. En utmaning som jag kan se idag är alla intryck som unga spelare får, som för vissa blir stressorer för exempelvis en 17-åring där många intryck kommer i all välmening från olika håll. Spelarna behöver vara medvetna själva i sin utveckling samt utbildning och ledarskapet behöver få med spelarna i den processen för att inte ge en negativ stress.

Leif Boork:

Den individuella spelarutvecklingen är mer, mycket mer, genomarbetad och genomförd än förr. Historiskt har den nog gått i cykler som på många andra områden. På 1920-1950-talen var spelarna sina egna tränare i stor utsträckning, vilket gjorde att vi kan kalla den utvecklingen för individuell. På 1960-talet kom fler professionella tränare in i bilden även om de var mer laginriktade. Men om vi läser den äldre instruktionslitteraturen alltifrån Jeremiah, Tarasov, Fryzek, Riegle, Strömberg med flera, så innehåller den också individuella synsätt på träning och matchtaktik. På 1970-talet kom ishockeyskolorna vilka var alltmer individuellt inriktade. Vi fick också se filmer från andra kulturer, mest från NHL. På 1980-talet blev VHS-filmer alltmer vanliga för att studera matcher och specialträningar i efterskott. På 1990-talet kom de individuella skillscoacherna och agentverksamheten växte ut. Agenterna anlitade sina speciella tränare åt sina adepter. Ibland kan jag tycka att fokus läggs på för många saker idag. Vad är det som är viktigt för en ishockeyspelare? Risken med allt är att när det finns mycket att välja på så riskerar man att inte alltid välja det mest optimala. Många av spelarna kan också välja områden de är mest intresserade av, men det är inte säkert att det är det bästa utförandet för deras speciella ishockeyutveckling. Statistik har i mina ögon en tveksam utveckling. Jag brukar säga att statistiken kan skymma verkligheten. Jag är kritiserad för att vara kritisk till statistik. Och tveksam inför att använda den. Så är det inte. Jag har använt statistik för att återkoppla för en guidning av spelare och lag. Men i mina ögon kan som sagt statistik skymma verkligheten, och fel använd kan den tala om "sanningar" som egentligen inte är sanningar. Vi har, enligt min uppfattning, tagit intryck av NHL i för hög grad och av journalisters och andra "mångkunniga" som i sin okunskap om helheten samt komplexiteten i ishockeyspelet använder statistik för att begripa den. 

Thomas Magnusson:

Jag ser det som mycket positivt med förskjutningen mot ett större fokus på individuell utveckling och individen i centrum. Ett utvecklingsområde är däremot, som jag nämnt tidigare, de individuella taktiska momenten. Något som för övrigt även gäller målvakterna där det lätt blir så att fokus läggs på de mer uppenbara tekniska och fysiska aspekterna, som är enkla att se och som tränare traditionellt behärskar bättre. Däremot är vi ofta sämre på att utveckla verktyg för att hantera de taktiska och mentala sidorna som påverkar prestationen, vilket ställer andra krav på tränare att vara kreativa och att tänka utanför boxen.

Ett annat förbättringsområde ser jag i träningsmetodiken som, särskilt i lagsammanhang, även det tenderar att i alltför stor utsträckning följa traditionerna. Här finns ett motsatsförhållande mellan mängd och aktivitet å ena sidan och kvalité i bemärkelsen matchlikt å andra sidan. Hög aktivitetsnivå i träning är visserligen nödvändig för att få till den mängd av repetitioner som krävs för att utveckla de tekniska och taktiska färdigheterna i ishockey. Däremot anser jag att aktivitet ofta får ta för stor plats i träningen av individuella moment, genom exempelvis en alltför stor andel sedvanliga ”åk-, pass-, skott-övningar”.

Övningar som, i högre utsträckning, borde kunna anpassas eller kompletteras med, alternativt helt ersättas av, mer realistiska moment. T.ex. genom att spelarna oftare utsätts för olika former av press och också ges möjlighet att spela klart, precis som i matchsituationen. Liksom att skotten i högre grad föregås av aktioner i form av riktningsförändringar, förflyttningar av pucken och/eller finter och inte alltid sker från samma yta. Allt i syfte att utveckla individuella färdigheter i målskytte respektive målvaktsspel.