En liten hyllning till Viktor Fasth

Viktor Fasth.

Idag tänker jag skriva, för första gången ett litet hyllningsinlägg eller vad jag ska kalla det. Viktor Fasth har bestämt att lägga plocken på hyllan. Vilket vid 38 års ålder inte är något konstigt. Men det känns så väldigt trist tycker jag. Vilket ju kan tyckas konstigt eftersom jag fick reda på vem han var först då han var 28.

Men vilket intryck Viktor gjorde på mig direkt. Spelande (tyvärr) i AIK, var han i början uppsåt till så mycket frustration då jag ju är Djurgårdare. Men samtigt så mycket beundran då han var så oerhört bra! Många gånger satt jag på läktaren och svor över missade Djurgårdslägen samtidigt som jag beundrade Viktor. 

För mig är Viktor, och det kan ju vissa av er tycka låter underligt men den svenska målvakt jag sett upp mest till. Jag tror det tills tor del beror på att jag verkligen gillar hans spelstil, hans grundställning och det lugn han spelade med och visade utåt. Som målvaktstränare har jag ofta, och nog den enda målvakt jag sagt åt unga målvakter att titta på. För mig hade Viktor den perfekta grundställningen och hur han jobbade i målet.

Med ett VM-Guld, ett VM-Silver och två SM-guld har han ju levererat bra med medaljer och vinster under sin karriär. Vilket ju är vad det hela går ut på.

 

 

Utöver att han var en oerhört bra målvakt, så gillade jag att titta på då Viktor spelade, för jag gillade hans still. Den var njutbar att se på :)

Jag blev riktigt glad då Viktor blev trejdad från Anaheim till mitt favoritlag Oilers, då fick jag äntligen ha Viktor i "mitt" lag. Tyvärr var ju Oilers ett rätt mediokert lag vilket kanske inte gjorde dom en och en halv säsongerna så roliga för Viktor. FÖr mig var det dock riktigt kul som fick se Viktor spela två matcher på plats i Edmonton, och via lite tur och Stefan Persson fick jag även chansen till en lunch och intervju med Viktor. Den kan ni läsa här.

Jag hade också turen att säsongen efter få se Viktor spela en match mot Islanders i New York. En match där det kändes som jag riskerade livet då jag tog mit komunalt från Manhattan ut till Nassau Coliseum, och framförallt hem igen mitt i natten. Då var jag inte speciellt kaxig. 

 

Så tack Viktor för allt målvaktsgodis du bjudit mig på, och all inspiration som målvaktstränare! Jag hoppas du fortsätter inom hockeyn då jag tycker du verkade ha den där nördigheten kring målvakter och målvaktsspel som är en väldigt bra egenskap för att bli målvaktstränare!

Vi hörs!

Intervju med Colorado Avalanche Adam Werner

Du gör tredje säsongen i NHL, har två NHL-matcher spelade. Var det en självklarhet att stanna i Colorado denna säsong? Eller har det funnits tankar på att vända hem?

I början av första säsongen var det en tuff omställning till livet här borta. Egentligen inte hockeymässigt utan det va mer livet runt om hockeyn. Allt är så annorlunda mot Sverige, du hade ingen aning om hur saker funkade när du skulle skaffa lägenhet, bil mm. Även fast jag har en grymt bra agentur som hjälper mig med allt sånt, så är det ändå du själv som behöver ta tag i det och lista ut lite hur det går till just där du är. Så det va en stor omställning. Men efter säsongen så fanns det inga tankar på det. Jag hade en bra första säsong och va bara laddad för nästa.

Denna säsong är ju väldigt speciell och om jag förstått rätt är du med i Colorados Taxi Squad. Vad innebär det rent praktiskt, och hockeymässigt för dig? Hur mycket tränar du? Med vilken trupp? Hur och var bor du? 

Ja jag har varit på taxi squad största delen av tiden, bortsett från nu dom sista veckorna i AHL. Du är ju mittemellan NHL och AHL egentligen. På matchdagar kör jag en timme is på morgonen innan laget har värmning, sen är jag även med på värmning och avlastar den som ska stå. 

Och det kan bli allt ifrån att du är i målet hela värmning till att du bara tar skott efter värmning, allt beroende på hur mycket den som ska starta vill köra. Sen på kvällen under matchen så kör vi ett bra fyspass med alla som inte spelar. 

Träningsdagarna mellan matcherna är nästan alltid frivilligt att gå på is, då det är match varannan dag nästan hela tiden. Så då blir det lite mv-träning och sen ett pass med dom som väljer att gå på is. När jag är på taxi squad så bor jag på hotellet och när jag är i AHL så bor jag i ett hus med 2st i laget.

Denna säsong är ju väldigt speciell och ni spelare är som jag läst mig till rätt isolerade. Är det svårare komma in i gruppen, och blir det lätt lite ensamt? Hur får du dagarna att gå? 

Ja vi ska helst inte göra så mycket utanför isen. Dagar blir lätt lite sega men man får försöka få dom att gå. Vi försöker hitta på saker som vi får göra när vi har möjlighet. Annars blir det en del playstation och serier. 

 

Får du ha något socialt umgänge utanför isen? 

Det blir mest att man är med grabbarna i laget. Speciellt den här säsongen när man inte får göra så mycket runt om. 

Hur nära känner du själv du är att bli mer ordinarie i Colorado eller NHL? Hur mycket feedback får du som målvakt på hur du ligger till och hur lagledningen ser på din status i laget? 

Jag känner att jag kommer närmare hela tiden, sen om det är om 1,2 eller 3 år är svårt att säga. Det gäller att ta det dag för dag och ta chansen när den kommer. Men jag känner att jag haft ett riktigt bra år med dom matcherna jag fått spela här i slutet. Du får lite feedback då och då, men inte överdrivet mycket.

Hur gör du för att hålla motivationen och glädjen till hockeyn vid liv, nu när du spelar mindre och kanske inte ens vet när och om du får spela? 

Det är alltid en utmaning. I början när jag inte spelade något alls så försökte jag bara se träningarna som mina matcher. Man vill alltid va den som spelar, när jag inte får det så gäller det att omvandla besvikelsen och frustrationen till energi att va ännu bättre.  

Jobbar du ihop med någon mentalcoach? Skiljer sig sättet ni jobbar då det går bra, du får spela och levererar mot nu när det är mer osäkert? 

Nej det gör jag inte. Rätt eller fel, ingen aning. Tror det är väldigt individuellt. Jag känner att jag har så många bra personer runt mig som känner mig så bra både i hockeysituationer och annat. Som jag pratar med och kan ta hjälp av både när det går bra eller lite sämre.  

Vad skulle du vilja ge för tips till unga målvakter som kanske inte får spela så många matcher dom vill. Kanske är en bit utanför matchtruppen? 

Som jag sa här innan. Försöka omvandla besvikelsen/frustrationen till energi och motivation till att jobba ännu hårdare. Både mitt första år i allsvenskan och SHL började med att jag inte fick chansen att spela någon av dom 6-10 första matcherna. Men fortsätter man bara jobba på, även fast det kanske känns meningslöst där och då, så kommer du inte ångra det när du får chansen. Och sen ha kul! Kanske hitta på något roligt på mv-träningen som bryter av från allt tekniskt, bara hitta glädje och energi. 

Hur fungerar NHL-livet som målvakt? Köper du egen utrustning? Har du fritt val bland märken? Kan du få sponsring av märken eller finns det restriktioner? 

Klubben står för allt. Vi har fritt val av märken. Du kan mixa hur du vill, helt upp till dig. Jag själv spelade med ccm förra säsongen, men gick över till bauer till i år och har kontrakt med dom. 

Vem är den bästa spelaren du spelat med och vem är den bästa du spelat mot? 

Den bästa jag spelat mot är McDavid och med så är det Mackinnon. 

 

Ett stort tack till Adam som tog sig tid att svara på mina frågor

Vi hörs! 

Intervju med Buffalo Sabres Linus Ullmark

Jag tycker du har fått ditt definitiva genombrott i NHL den här säsongen, håller du med om det och vad tycker och tror du att det beror på?

Svårt för en själv att säga om det är ett genombrott eller inte. Själv försöker jag bara njuta av vardagen och inte ta för givet vad som gjort att jag tagit mig dit jag är idag.  

Jag kan inte säga att du tagit den långa vägen till NHL, men du har fått kämpa lite för att bli ordinarie. Var det tuffare än du förväntat dig att bli ordinarie i Buffalo?

Både och. Mitt yngre jag tyckte det men när jag tänker tillbaka på den väg jag tagit så är jag väldigt tacksam över att jag inte stressade upp mig när jag inte lyckades ta en av de två platserna första, andra eller tredje året här borta.

Vad om något har du fått ändra i ditt sätt att spela från det att du var i Modo i SHL till att du nu är ordinarie och i Buffalo?

Hmm. Väldigt svårt för mig att säga faktiskt då det är väldigt flytande och svårt att sätta ord på exakt vad jag har gjort. I grund och botten har jag blivit bättre på alla sätt och vis, mentalt, fysiskt, tekniskt osv. Finns ingen välbevarad hemlighet om vad man måste träna på för att bli NHL målvakt då det är ett sådant komplext jobb.

Hur har det varit att spela slutet av förra säsongen och den här? Utan publik och att ni måste leva mer isolerat än ni brukar?

Isoleringen har väl varit den mest jobbiga delen då jag är en väldigt extrovert person och får mycket energi ifrån att träffa mycket människor. Publiken tänker man inte på efter ett par matcher då man vänjer sig vid att det är det nya normala.

Har du förändrats något som målvakt och idrottsman av att bli pappa?

Det har jag verkligen. Känner mig framförallt mer vuxen och säker på det jag gör samt kan koppla av mer på sidan av isen då jag spenderar den tiden med familjen.

Hur fungerar jobbet med er målvaktstränare? Hur ofta jobbar ni, och är det på liknande sätt som här hemma? 

Kommunikation och ärlighet är och har alltid varit A och O för mig. När man spelar så ofta som vi gör handlar det mer om att skapa en bra känsla inom dig som du försöker ta fram och använda varje match och träning.

Vad är dom största skillnaderna på att spela i NHL mot SHL för dig som målvakt?

Kvaliteten. På allt. Spelare, system, skott, passningar you name it.

 

 

Hur motiverar du dig att fortsätta kämpa, träna på och hålla humöret upp då det är klart att ni inte kan nå slutspel? Hur motiverar du dig i motgång?

Detta är en fråga som du kan sätta in livet istället som exempel. Det jag gör varje dag är att hela tiden bygga ”mitt hus” Allt jag gör kommer i slutändan hjälpa mig eller stjälpa mig i det jag tar mig an nästa dag och dagen efter det. Bara för att vi inte tar oss till slutspel betyder inte att säsongen är över. Så länge det är matcher kvar att spela så finns det matcher kvar att Vinna. 

Vilka målvakter kan du se upp till, eller gillar att titta på och få inspiration från? Varför (om det går att förklara)?

Målvakter som aldrig ger upp en puck. De som fightas tills dess att pucken passerar mållinjen. 

Under en säsong, hur mycket utrustning gör du av med? Kör du samma av allt hela säsongen eller byts något ut?

2-3 par benskydd, 2-3 masker, 6-8 par handskar. 1-2 par skridskor. Klubbor vill jag inte ens försöka räkna på. Blivit mycket på senare år då jag bytte till Bauer för två år sedan och har ändrat och mixtrar väldigt mycket med mina skydd.

Vad för utrustning använder du?

Bauer Hyperlight är väl det som står på mina grejor men det är mer PM än Hyperlight.

Hur känner du inför att spela om du får frågan att vara med i VM?  

Alltid roligt och en ära om jag skulle bli tillfrågad.  

Idol som liten? Dominik Hasek och Patrick Roy

Har du någon talang som inte så många vet om? Ser mig själv som en rätt okej Bridgespelare.

Intressen utanför hockeyn? Datorspel (Dota2 o CS) golf och padel.

Roligaste medspelaren? Jonas Ahnelöv

Slarvigaste medspelaren? Gustav Possler

Vem är den bästa spelare du spelat med? Ryan O’Reilly

Vem är den bästa spelaren du spelat mot? Conor McDavid

Bäst/svårast skott i NHL? Auston Matthews

Jag tackar Linus som tog sig tid att svara på alla mina frågor!

Vi hörs!

Jonathan Lindgrens pappa om att skeppa iväg sonen 40 mil för gymnasiet

Även Jonathan Lindgrens pappa har varit snäll och tagit sig tid att svara på frågor om hur det är att ens barn åker iväg och går hockeygymnasium långt hemifrån.

Hur resonerade ni innan ni godkände det? Hur vägde ni för och nackdelar? 

Att låta sitt barn flytta och bo mer eller mindre själv som sextonåring är inte självklart. Det krävs en hel del mognad och disciplin för att klara av att bo själv i den åldern. Vi försökte förbereda Jonathan så mycket vi kunde på vad som krävs för att klara sig själv. 

 
Vi kollade också så noga vi kunde hur skolan och boendet var på orten. Själva idén med ett hockeygymnasium var att Jonathan skulle få så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas som målvakt. Vi trodde att Jonathan skulle klara av att bo själv och ta ansvar för utveckling. Om det inte hade funkat så hade han givetvis fått flytta hem igen. Det fanns också med i beslutet. Självklart hade varit bättre om han hade fått chansen att gå på Frölundas hockeygymnasium här i Göteborg.

Hade ni något ni var oroliga för skulle bli svårt eller en utmaning för honom? 

Jag var mest orolig för att han inte skulle trivas och inte lyckas komma in i gemenskapen. Det fanns tecken på att han inte hittat sin plats i laget och i skolan. Vilket också kanske visade sig vara rätt antagande. Det är svårt att inte kunna stötta sitt barn när man märker att han har det jobbigt. 

Vilka tips skulle ni ge till föräldrar som funderar på att låta sitt barn åka iväg för hockeygymnasium på annan ort? Vad ska man tänka på att fråga om, och se till att det finns på plats?

Mitt bästa tipps till föräldrar som har barn som vill gå på hockeygymnasium på annan ort är att fundera på om det verkligen är nödvändigt ? Det kanske finns bättre alternativ om barnet inte är tillräckligt moget för att klara sig själv. Det krävs en hel del av ett så pass ungt barn att ta ansvar för sin utveckling. Det är också väldigt viktigt att föreningen har resurser och kunskap att ta hand om barnet. Det måste finnas ett bra boende och helst en fadderfamilj som kan hjälpa till med praktiska saker som barnet kanske inte klarar av.

 Stort tack pappa Lindgren för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Intervjun med Jonathan

Intervjun med Jonathans mamma

Vi hörs! 

Intervju om hockeygymnasiet och början av karriären med Jakob Hellsten

 

Hur såg din karriär ut innan du hamnade i Timrås u16 för att sedan påbörja dina stuider på Timgå Hockeygymnasium och spel i deras J18?

Enköping är min moderklubb där jag spelade tills jag bytte till Arlanda  Wings och spelade u12-13 där, jag flyttade dit då Wings sökte en målvakt och det var högre nivå än i Enköping och mer träning vilket passade mig bra. Pendlade från Enköping med min brorsa som är ett år yngre men vi spelade i samma lag i Wings.

När jag skulle börja spela i U14, bytte jag  till Almtuna, då pappa bytte jobb och inte hade samma möjligt att skjutsa. Men till Uppsala gick det bussar och var en klara att pendla till, och mamma jobbade i Uppsala så det fungerade bättre med Almtuna. Inför U15 fick pappa nytt jobb och hela familjen flyttade till Karlstad så jag spelade u15 i Färjestad

Hela familjen flyttade ifrån Karlstad och jag kände att jag ville gå till det laget där jag skulle plugga HG för att spela ett år med det laget och lära känna spelare, tränare och förening. Jag kände alla spelare och ledare i Timrå 00, då jag gått på camper där i flera års tid och spelat en del cuper med deras 00-lag. Jag kände att det var viktigt med det sociala då jag skulle flytta hemifrån så tidigt.

Hur kommer det sig att du sedan gick hockeygymnasium i Timrå, och inte i Färjestad?

Jag hade kunnat stanna i FBK, men jag hade många duktiga målvakter att konkurrera med i Färjestad, jag ville spela så mycket som möjligt och valde därför att gå till Timrå där det var en bättre konkurrenssituation. Det var två riktigt bra och roliga år med Timrå.

Men efter dom två första åren, kände jag att jag behövde en nystart, utvecklas och få chansen till lite bättre förutsättningar. Jag kände att Leksand satsade lite hårdare, tränade lite mer och dom hade till exempel en heltidsanställd mv-tränare och en högre kravbild. Det passade mig just då.

Flyttade du själv upp till Timrå eller hade du familjen med dig? Hur bodde du, ensam eller med fler spelare? Vad hade du för utmaningar som kom av att bo ensam i tidig ålder?

Jag bodde ensam i Timrå, jag flyttade ju dit redan i nian. Det fungerade bra, jag är ju lite av en pedant och vill ha ordning och reda och var så redan innan jag flyttade, jag var nog rätt mogen för min ålder. Hemlängtan var inte den största utmaningen, utan det var det logistiska, tvätta alla träningskläder tex. Samt att få tiden att räcka till då det var skolan med läxor, sen hinna hem och käka lite mellis innan träningen och vara hela kvällen i ishallen innan jag skulle hem och hinna göra läxor, äta middag och fixa med tvätten. Men att få tiden att räcka till då jag skulle rodda med allt runtomkring hockeyn själv var nog det knepigaste. Som tur var bodde jag nära hallen och kunde promenera dit på några minuter.

Den sociala biten fanns ju redan på plats. Då jag redan kände spelarna i laget hade jag lärt känna många föräldrar, så jag kunde umgås med lagkompisars familjer och få lite hjälp och stöd därifrån. Sen var mamma uppe då och då och fixade matlådor. Det var tufft ibland men också mycket lärorikt och jag utvecklades och mognade som människa.

Jag och brorsan hade det strängt hemma, men det gillade jag och är väldigt tacksam för. Fick hjälpa till mycket hemma men det gjorde mig ju redo och hjälpte mig att klara av att bo ensam då jag flyttade till Timrå.

 

Hur fungerade det i skolan?

Skolan fungerade bra och jag gick ut gymnasiet med bra betyg, jag la ner tid på att plugga och få bra betyg. Jag pluggar nu med och det går bra att plugga ihop med hockeyn tycker jag. Jag har gett mig själv chansen att bli något utanför hockeyn om min karriär inte gör så jag kan ha hockeyn som mitt jobb.

Med facit i hand och då du testat flytta hemifrån tidigt. Vilka tips skulle du ge till unga målvakter/utespelare som står inför att flytta hemifrån för att gå hockeygymnasium?

Jag tycker det är svårt, alla är ju olika och det är svårt att ge ett generellt tips. Man vet ju inte om man är redo att flytta innan man provat. Det är ju såklart lätt att försköna bilden av att bo själv, det är inte bara kul att slippa föräldrarna. Bekvämt att bo hemma med mat på bordet och få hjälp med all annan logistik som hör till då man tränar på elitnivå.

När det går tyngre, fanns det någon att ha som stöttepelare och som ett skyddsnät så du inte bara gick hem och deppade ihop i din lägenhet?

Jag hade som tur var inga större motgångar, men visst har det varit tufft till och från efter jobbiga matcher då hade kunnat vara skönt att ha dom på plats, och få lite stöd och uppmuntran. Jag kunde uppleva viss stress för att få ihop allt, som ibland ledde till att jag fick lite för lite sömn.

Vilka fördelar känner du att det fanns med att gå gymnasiet och ha sin hockey på annan ort än familjen, samt vilka var nackdelarna?

Hockeyn var mycket bättre, därför man flyttar ju. Allt var ju bättre, träning, fys, möjligheterna och matcherna. Som sagt det var ju av den anledningen jag flyttade.

 

Under vårt samtal blir det tydligt för mig att Jakob var mogen för sin ålder vilket han fortfarande verkar vara, han växte upp i en tidig ålder, vilket självklart gynnande Jakob som var mogen för den utmaningen det innebär att flytta hemifrån i ung ålder. Jakob gillade att få chansen att flytta hemifrån tidigt och klara sig själv. 

Du gjorde ju en väldigt bra sista säsong som J20, trodde du eller hoppades på att det skulle räcka för att ta en plats i Leksands a-lag?

Det var aldrig ens på tal om en plats i SHL. Jag tror faktiskt inte det ens är bra för en målvakt att flytta från superelit direkt till SHL, jag upplever att väldigt få målvakter är mogna för och bra nog för den flytten. Så nej det var ingen besvikelse alls faktiskt. Det är ju min agent som sköter den biten, dialogen med tjomme alltså, så jag hörde inget från Leksand personligen. Jag har fortfarande bra kontakt med tränarna från J20 i Leksand, framförallt målvaktstränaren.

Jag tror att även dom målvakter som klarar eller får möjlighet att ta steget direkt från J20 superelit till SHL kanske hade gynnats av att få spela fler matcher i allsvenskan än att sitta på bänken i SHL

Var steget från J20 superelit till SHL större än du trott?

När jag spelade i superelit tänkte jag att serien var så himla bra, den är ju bra. Men den är ingenting mot SHL. Klarade sig okej då han fick vara med och träna med Leksand men kände ändå inte att han var nära att få chansen att spela match.

Hur kändes det att det blev hockeyettan och inte SHL eller Allsvenskan?

Det var ett stort steg att ta mellan superelit och hockeyettan, Jakob tycker hockeyettan är bättre än superelit. Jag vet inte, det är väl klart att det kanske fanns en liten besvikelse. Tycker själv jag håller nivån för att spela i allsvenskan. Men ingen direkt besvikelse att hamna i ettan, kanske att det var en liten besvikelse men ändå inte.

Pluggar lite på sidan av, jobbade i början av säsongen. Kommer krävas att han jobbar lite vid sidan om han ska vara kvar i halmstad.

Nu har du gjort en lyckad första säsong som senior i Hockeyettan, vad är målet med din framtida karriär?

Jag vill hitta ett ställe där jag kan bli bättre, mitt mål för varje säsong är att hitta bästa förutsättningarna för mig att bli en bättre målvakt. Få ut maximal vinst på det jag investerar.

Jag tycker man ska vara openminded och inte bara kika på vilken serie det handlar om,  utan spela där man får bäst förutsättningar att bli en bättre målvakt. Än så länge är utveckling väldigt mycket viktigare än både vilken serie jag spelar i eller hur pengar jag tjänar. Jag spelar ju hockey för att det är roligt och att jag vill utvecklas.

Ett stort tack till Jakob som tog sig tid att svara på mina frågor!

Vi hörs!

 

 

Jonathan Lindgrens mamma om att skeppa iväg sonen 40 mil för gymnasiet

Jonathan Lindgrens mamma var snäll och svarade på lite frågor hur det är som en förälder att ha sitt barn långt hemifrån för att gå på gymnasiet. Att hon som mamma skrivit direkt till Jonathan är så fantastiskt gulligt att jag inte redigerade det <3

Jag tror, och första svaret visar ju lite på det. Att mammor och pappor generellt ofta ser helt olika på det här valet. Kanske ser helt olika på sina barns idrottande. Jag kan ju se till mig själv när jag som 10 åring blev kontaktad av Djurgården. mitt och min pappas hjärtaslag. Mamma var skeptisk och tyckte det var för tidigt, jag och pappa? Inte så mycket. Slutade med att jag gick till Djurgården och hade rooligt absolut, hade bra träning, fick spela i mitt favoritlag. MEN, jag slutade som 17 åring delvis utbränd och trött på hockeyn.

Jag hade inte blivit något hur jag än gjort, då jag inte riktigt hade skallen att lägga ned den tid som behövdes, framförallt fysen. Men jag tror man ska lyssna lite mer på mammorna :)

Var det självklart för er som föräldrar att låta Jonathan åka iväg och gå hockeygymnasium på en annan ort?

För mig var det inte självklart. Blev bortröstade av pappa och dig. Samtidigt ville jag inte stå i vägen för din dröm. Jag var så klart orolig för allt. Skola, träning och sköta ett hem själv. En stor utmaning för en 16 åring som har fått allt serverat i hela sitt liv. Du vet ju själv att det inte var lätt. Bo ihop med en kompis som du bara kände genom hockeyn, olika vanor och olika personligheter.

Hade ni något ni var oroliga för skulle bli svårt eller en utmaning för honom?

Du är en person som alltid vågat vända dig till oss och det är viktigt att man som förälder är medveten om att stötta även i det som barnet upplever som det värsta och även försöka hålla koll på att skolan sköts. Vi fick ju möblera upp en lägenhet till dig och din kompis, se till att allt från tvättmedel, toa och köksgeråd fanns på plats.

Sen allt det vanliga som kläder och träningsutrustning. Gjorde matlådor till dig när du var hemma som du aldrig åt.

Vilka tips skulle ni ge till föräldrar som funderar på att låta sitt barn åka iväg för hockeygymnasium på annan ort? Vad ska man tänka på att fråga om, och se till att det finns på plats?   

Kanske ska man tänka lite geografiskt om det är möjligt, det är bra om man kan åka iväg en kväll och kunna stötta barnet med vad det behöver. Med facit i hand så har det gått bra för dig trots allt, men vägen har varit krokig och du har fått ta många törnar själv. Som förälder så måste man kunna stötta på håll och vara beredd på att vägen till framgång kan ändras.  

Här hittar du intervjun med Jonathan 

Stort tack till Jonathans mamma!

Vi hörs!