Tajtat till sitt spel

Jag satt hemma och kikade på HV71 - Brynäs igår. Där en av mina favoritmålvakter, efter sina år i Djurgården Gustaf Wesslau spelade. Jag slogs direkt av hur Gustaf förändrats sen jag såg honom sist. Ja jag har inte kollat så mycket SHL hockey, eller i alla fall inte HV71. Han spelade ett mer kompakt spel. Inte lika yvig och fladdrig som jag mindes honom.

Jag gillade det jag såg. Gustaf spelade mindre explosivt, lite längre in i målet. Mer samlat och kontrollerat. Något jag ville han skulle göra då han spelade i Djurgården och som jag vet han och dåvarande målvaktstränaren Thomas Magnusson jobbade med. Men i och med att Djurgårdens försvar då inte tillät honom spela så. Det var mycket dräll med puck och plötsliga frilägen, vilket krävde ett atletiskt och explosivt spel.

Jag misstänker att Gusaf och hans målvaktstränare William Rahm har jobbat en hel del med Gustaf spelidé och gameplan. Något som jag tycker såg riktigt bra ut igår. Jag gillade "nya" Gustaf Wesslau. Hans spel såg mer avslappnat ut och mer kontrollerat. En liten miss och en avig retur på Brynäs mål, där jag tycker han missade vinkeln lite och kom för nära första stolpen, fick sträcka ut och rädda med en benparad och fick en dålig retur. Jag tror också pucken gått utanför vilket får mig att misstänka han kom lite fel i vinkeln. Men det är små detaljer som är lätta för mig se med sex repriser.

Har ju intervjuat William Rahm två gånger och dom hittar du här och här. Samt en med Gustaf själv, där jag frågar honom om just att tajta till sitt spel. Något han nu i mina ögon lyckats riktigt bra med. Nu menar jag inte att jag vill alla målvakter ska bli block-robotar! Men, jag kände att Gustaf skulle kunna bli en bättre målvakt om han slapp spela så aggressivt och explosivt hela tiden. Av det jag såg igår känner jag att det stämde.

Jag tror också Gustafs nya lite mer kontrollerade och tajtare spel kan förlänga hans karriär några år, då det inte kan slita lite mycket på kroppen. Eller kräver samma explosivitet. Riktigt roligt se Gusaf igår. Bra jobbat av William och Gustaf!

Vi hörs!

Film och bild på aktiv OnePad

Jag har ju skrivit två inlägg om att vara aktiv i SMS och OnePad som du hittar här och här. Jag har fått lite frågor på hur jag menar och det har efterfrågats en film.

Med hjälp av inspiratören till inlägget Jonathan Höjd i FBK så har jag en film att visa. För att ni ska kunna se vad jag menar.

Ca åtta sekunder in i klippet kan ni se Fredrik Pettersson Wentzel komma upp i en OnePad med aktiva händer. Har klippt ut en bild på det här nedanför, ingen toppkvalite men ni ser vad jag menar.

Vi hörs!

Aktiv i SMS och OnePad, ovant och inte så mycket tränat

Jag skrev ju i förrgår om att vara aktiv i SMS och OnePad. Efter det har jag varit och kört pass med målvakter och tränat på just det. Att inte bara komma ned och blocka i SMS och OnePad. Det har fått mig att inse eller i alla fall misstänka att det här är något som inte så många unga målvakter tänkt på eller tränat.

Det var lite avigt, ovant och svårt att bryta gamla vanor och mönster. Alla förstod vad jag menade och var överens om att det kunde vara bra och användbart. Men det var svårt att få till, att bryta vanan av att komma ned och blocka, göra sig stor, sträcka på sig och då samtidigt låsa sig. Tryckt mot stolpen, sträckt rygg och bli orörlig.

Vi nötte det här ett helt pass, med väldigt basic övningar. Stå vid stolpen kom ned i OnePad få ett skott mot kroppen och handskar från vinkeln. Så skulle målvakterna försöka se till att pucken inte hamnade blint mitt framför dom mellan benen med hjälp av klubba eller handskar. Jag ville också dom skulle jobba med aktiva händer framför kroppen och aktiv ställning med kroppen lite framåtlutat eller som mäster Granqvist hade sagt med "backhopparnäsa".

Sen körde vi samma övning fast i SMS. Här gick det lite lättare komma ned och vara aktiva. Troligtvis för det är lite mer likt en butterfly där man är van jobba mer aktivt.

Så det här tror och tycker jag är något målvakter ska jobba mer med, nöta och öva på att bli mer aktiv och mindre blockande och passiv i vinklar och nere i OnePad och SMS.

Vad är era tankar?

Vi hörs!

Var aktiv i OnePad och SMS

En sak jag uppmärksamt och efter ett snack med Färjestads målvaktstränare Jonathan Höjd och Färjestads J18 målvaktstränare Joa Hellsten tycker det är värt att skriva om. Vi pratade om SMS och OnePad. Dels att väldigt många av dom målvakter vi tränade och stötte på nästan sorterat bort OnePad ur sin verktygslåda av räddningar vilket vi tyckte var synd.

Men det vi pratade mest om, är hur OnePad och SMS ofta blir helt blockande ställningar. Vilket vi inte tycker dom behövde bli.

Att man helt enkelt ska träna på att vara mer aktiv med klubba och händer i SMS och OnePad. Många tycker till exempel att det kan vara svårt se pucken ordentligt om den hamnar nära i OnePad. Då får man ju se till att den inte hamnar där. Istället för att sätta sig i OnePad och göra sig stor, sträcka på sig och bli lite stel och orörlig, var aktiv med händer och klubba och se till få bort pucken som du gör i en butterfly till exempel.

Du kan ju attackera pucken och jobba med aktiva händer även i OnePad och SMS. Jag tycker du ska försöka göra det så ofta det går. För att få bättre returkontroll och för att vara mer rörlig. Två saker som ju är bra att få till som målvakt.

Så nästa gång du tränar dessa två ställningar/parader. Försök vara mer aktiv. Luta dig lite fram istället för att bli rak, stel och tryckt mot stolpen. Försök använda handskarna, plocka pucken eller stöt bort den. Är det låga skott försök få iväg den med klubban som du gör i butterfly på vinkelskott. Utveckla ditt spel i OnePad och SMS.

Vi hörs!

Är den långa vägen möjlig eller omöjlig?

Efter att ha läst på twitter och haft ett telefonsamtal med en målvaktstränar kollega, har jag funderat på en sak.

Hur lätt är det att gå långa vägen till SHL?

Jag läser och hör hur Sanny Lindström rätt ofta pratar om hur han inte spelade tv-pucken och ändå tog sig hela vägen till dåvarande Elitserien. Visst det gjorde han, och det ska han ha cred för. Det finns massor av exempel, från "förr" i tiden på spelare som inte spelat tv-pucken och kommit hela vägen.

Men, jag har ju ingen statistik här. men hur många har tagit den långa vägen till SHL säg dom sista tio åren, eller dom sista fem åren?

När Sanny gick den långa vägen. Hur många hockeygymnasium fanns det då? Hur många Elithockeygymnasium? Fanns det hockeyklasser? Eller var det träning med sitt lag på kvällstid som gällde?

När jag sökte gymnasiet, var det samma kriterier som nu. Utan att ha spelat TV-pucken var det snudd på omöjligt att komma in. Skillnaden, då fanns det tre hockeygymnasium. Nu har i stort sett alla lag i Allsvenskan och SHL hockeygymnasium.

Som jag skrev, är det snudd på bara dom som varit med i TV-Pucken som kommer in på hockeygymnasium. Samt, jag vågar påstå att dom absolut allra flesta som lyckas sen tar en plats i SHL gått på hockeygymnasium.

Anledningen beror ju inte enbart på att alla som var med i TV-pucken haft så mycket mer talang, eller att ingen som var på gränsen eller kanske inte ens påtänkt för TV-pucken omöjligt skulle kunna bli en bättre seniorspelare än dom som varit med i TV-pucken.

Men, dom som är med i TV-pucken och får chansen gå på hockeygymnasium får så väldigt mycket bättre förutsättningar att träna bra, träna mycket, få hjälp av heltidsanställda tränare. Träna på dagtid, ofta två pass om dagen. I många fall boende nära ishallen och skolan. Omklädningsrum där man kan lämna utrustningen, bussresor till matcher, bra motstånd. I vissa fall betalt.

Missar du Tv-pucken, eller framförallt hockeygymnasium. Får du spela i ett lag som med absolut största sannolikhet inte spelar i J18 eller J20-elit. Du kommer inte spela mot dom bästa. Du kommer troligtvis inte ha chansen träna på dagtid eller två pass om dagen. Du kommer med stor sannolikhet inte ha heltidsanställda tränare. Du kommer med stor sannolikhet inte spela i ett lag där alla drar åt samma håll och gör allt som krävs för att bli hockeyspelare. Antagligen kommer konkurrensen i laget inte vara lika hård och inte pressa dig lika mycket att alltid prestera på topp.

Det går säkert, men vägen är så otroligt mycket längre än den var för Sanny Lindström eller mig. Ja jag kom ju inte dit i alla fall.

Jag missade TV-Pucken, var antagligen fjärde valet av tre. Men jag spelade ändå i Djurgården tills B-J, då jag slutade självmant. Jag gick inte på hockeygymnasium, inte min målvaktskollega Jonas Forsberg heller. Jonas, tog sig till Elitserien och har spelat där med både Djurgåden, AIK och Södertälje och har gjort landskamper. Så förr gick det, jag skulle säga att dom flesta spelarna som tog sig till Elitserien inte gått hockeygymnasium. Men är det lika lätt idag som det var då? Jag tror inte det, jag tror inte ens det är i närheten. Går det? Absolut, men då krävs det en enorm talang, en enorm träningsflit och vad jag tror en enorm tur.

Kanske inte så muntra ord, men det är den verklighet jag upplever att jag får info om som den gällande. Av dom spelare och ledare jag pratat med. Jag är inte lika insatt i utespelarnas möjligheter, men som jag fattat det är du målvakt och inte spelat TV-pucken är du inte aktuell för hockeygymnasium.

Vad är era erfarenheter? Spelare, tränare och föräldrar?

Dela gärna med er av era tankar i kommentarsfältet och på Facebook!

Vi hörs!

Håll huvudet högt och kallt

Läste en intressant diskussion på twitter igår där en gäng mv-nördar diskuterade allt möjligt. Men en sak jag fastnade för och höll med bland annat Magnus Olsson om. Som målvakt är det jävligt viktigt att vara cool. Inte visa frustration, ilska eller än värre hänga med huvudet.

Har du en jobbig dag i målet så börja inte hänga med huvudet, visa inte uppgivenhet. Det kommer ta energi från ditt eget lag, om du som lagets viktigaste spelare visar att du gett upp. Det kommer också ge energi till motståndarna som känner att dom har övertaget. Det kommer säkerligen också göra att du sätter lite hårdare press på dig, snackar mer med dig.

Så försök vara cool. Även då det går dåligt. Visa inte att du är knäckt. Slå inte klubban i ribban eller stolpen. Släpper du in mål, åk en sväng ned i sarghörnet och samla ihop dig mentalt. Försök nollställa skallen och när du kommer tillbaka i målet och pucken släpps är du redo igen.

Som målvakt är du ju lagets viktigaste spelare. Du är också den spelare som flest lägger märke till om du blir knäckt. Alla i ishallen ser dig, ser hur du reagerar på ett insläppt mål. Visar du viljan, jävlar anamma och att du inte låter det knäcka dig, kommer ditt lag se och känna det och det kan smitta av sig. Vilket är viktigt!

Så även då det går tungt och du släpper in mål har du en viktigt uppgift för ditt lag. att ge dom nytt mod och vilja.

Efter att ha skrivit detta måste jag ändå visa ett utbrott som jag stödjer. Det är Viktor Fasth i ett hopplöst Edmonton som jag tror har förlorat 14 av dom 15 senaste matcherna nu. Viktor får helt enkelt ett utbrott på egna laget efter att ha blivit utbytt. Här ger jag Viktor all rätt och tycker han gör rätt. Han försöker väcka laget, och säger nog samtidigt exakt vad han tycker om den hjälp han fått.

Viktor lackar ur

Vi hörs!

Börja inte nöta täcka/blocka för tidigt

Jag var på hockey igår, Djurgården - Växjö. I en av pauserna spelade knattar match. En av målvakterna hade en väldigt bra teknik nere på isen. Tryckte i sidled riktigt bra, fick bra glid och fart. Klart imponerande. Men det fick mig att tänka på en sak, för han var kanske 8-9 år och kanske 120-130 cm lång. Gårdagens pausunderhållning och en tweet av kollega Joa Hellsten, fick mig inspirerad till detta inlägg.

Butterfly, när är det dags?

Foto: Joa Hellsten

Om ni kikar på bilden förstår ni nog vad jag ska ta upp. Var sak har sin tid. Att vara otroligt duktig längs isen, kunna trycka nere och vara snabb ner i butterfly, kanske inte är det jag behöver som mest när jag är under 150 cm lång?

Jag ser så ofta då jag är ute och kör målvaktsträning i föreningar eller tittar på knattehockey att målvakterna går ned i butterfly innan skottet eller precis då skottet kommer. Alltså innan målvakten har hunnit läsa var pucken kommer, vad det är för skott. Vilket medför att alla skott som är höga går in. I stort sett.

Är det då lämpligt nöta butterfly och trycka nere på isen på målvaktsträningen? Att uppmana målvakterna vara snabba ner i butterfly? Att nöta in det spel dom ska spela då dom är 170-190 cm? Jag tycker ju inte det. Verkligen inte. Absolut ska vi lära dom komma ned täta i butterfly, med handskar och klubba rätt. Men vid låga skott.

Med andra ord, lär målvakterna åka skridskor och rädda puckar aktivt innan vi lär dom täcka och blocka. Butterfly ska vara en räddning dom använder vid låga skott. Alltså efter att dom läst skottet. Inget man använder som sin spelidé och taktik. Absolut inte innan eller precis samtidigt som skottet avlossas.

Målvakter som nöter sms, butterfly och trycka nere massor som små kommer ju absolut vara riktigt bra tekniskt på det då dom är äldre. Om dom fortfarande spelar, eller har dom blivit knäckta av att släppa in alla skott som är höga redan? En annan aspekt, hur bra är dom på att agera, reagera och rädda stort när dom blir stora om vi nött in täcka/blocka sen dom var små? Det är ju då du är liten du ska träna den känslan, hand - öga, skridskor, rädda puckar. Rädda aktivt inte bara vara i vägen.

Så jag försöker verkligen få unga målvakter öva mer skridsko, hand - öga, få en bra känsla för att rädda puckar. Har bra grundställning med aktiva händer. Visst kör jag även trycka nere och butterfly, då det är en del även av en liten målvakts register. Men en liten del.

Så, är du en liten målvakt, 8-12 år, inte så lång. Försök rädda mer puckar, försök att inte jobba med täcka/blocka som din spelidé. Lär dig vara kylig och vänta ut skotten och skyttarna. Du kommer ha fördel av det då du blir äldre och du har massor av tid nöta butterfly, trycka nere och täcka/blocka. Du kommer dock rädda fler puckar och ha roligare på vägen.

Och vi spelar väl hockey för att det är roligt!

En annan aspekt, vad händer om du inte blir 180-195 cm utan 170 cm lång då du vuxit färdigt? Då är det jobbigt börja lära sig rädda puckar aktivt som 18-19 åring. Var sak har sin tid, som sagt.

Vi hörs!