Intervju om hockeygymnasiet och början av karriären med Jakob Hellsten

 

Hur såg din karriär ut innan du hamnade i Timrås u16 för att sedan påbörja dina stuider på Timgå Hockeygymnasium och spel i deras J18?

Enköping är min moderklubb där jag spelade tills jag bytte till Arlanda  Wings och spelade u12-13 där, jag flyttade dit då Wings sökte en målvakt och det var högre nivå än i Enköping och mer träning vilket passade mig bra. Pendlade från Enköping med min brorsa som är ett år yngre men vi spelade i samma lag i Wings.

När jag skulle börja spela i U14, bytte jag  till Almtuna, då pappa bytte jobb och inte hade samma möjligt att skjutsa. Men till Uppsala gick det bussar och var en klara att pendla till, och mamma jobbade i Uppsala så det fungerade bättre med Almtuna. Inför U15 fick pappa nytt jobb och hela familjen flyttade till Karlstad så jag spelade u15 i Färjestad

Hela familjen flyttade ifrån Karlstad och jag kände att jag ville gå till det laget där jag skulle plugga HG för att spela ett år med det laget och lära känna spelare, tränare och förening. Jag kände alla spelare och ledare i Timrå 00, då jag gått på camper där i flera års tid och spelat en del cuper med deras 00-lag. Jag kände att det var viktigt med det sociala då jag skulle flytta hemifrån så tidigt.

Hur kommer det sig att du sedan gick hockeygymnasium i Timrå, och inte i Färjestad?

Jag hade kunnat stanna i FBK, men jag hade många duktiga målvakter att konkurrera med i Färjestad, jag ville spela så mycket som möjligt och valde därför att gå till Timrå där det var en bättre konkurrenssituation. Det var två riktigt bra och roliga år med Timrå.

Men efter dom två första åren, kände jag att jag behövde en nystart, utvecklas och få chansen till lite bättre förutsättningar. Jag kände att Leksand satsade lite hårdare, tränade lite mer och dom hade till exempel en heltidsanställd mv-tränare och en högre kravbild. Det passade mig just då.

Flyttade du själv upp till Timrå eller hade du familjen med dig? Hur bodde du, ensam eller med fler spelare? Vad hade du för utmaningar som kom av att bo ensam i tidig ålder?

Jag bodde ensam i Timrå, jag flyttade ju dit redan i nian. Det fungerade bra, jag är ju lite av en pedant och vill ha ordning och reda och var så redan innan jag flyttade, jag var nog rätt mogen för min ålder. Hemlängtan var inte den största utmaningen, utan det var det logistiska, tvätta alla träningskläder tex. Samt att få tiden att räcka till då det var skolan med läxor, sen hinna hem och käka lite mellis innan träningen och vara hela kvällen i ishallen innan jag skulle hem och hinna göra läxor, äta middag och fixa med tvätten. Men att få tiden att räcka till då jag skulle rodda med allt runtomkring hockeyn själv var nog det knepigaste. Som tur var bodde jag nära hallen och kunde promenera dit på några minuter.

Den sociala biten fanns ju redan på plats. Då jag redan kände spelarna i laget hade jag lärt känna många föräldrar, så jag kunde umgås med lagkompisars familjer och få lite hjälp och stöd därifrån. Sen var mamma uppe då och då och fixade matlådor. Det var tufft ibland men också mycket lärorikt och jag utvecklades och mognade som människa.

Jag och brorsan hade det strängt hemma, men det gillade jag och är väldigt tacksam för. Fick hjälpa till mycket hemma men det gjorde mig ju redo och hjälpte mig att klara av att bo ensam då jag flyttade till Timrå.

 

Hur fungerade det i skolan?

Skolan fungerade bra och jag gick ut gymnasiet med bra betyg, jag la ner tid på att plugga och få bra betyg. Jag pluggar nu med och det går bra att plugga ihop med hockeyn tycker jag. Jag har gett mig själv chansen att bli något utanför hockeyn om min karriär inte gör så jag kan ha hockeyn som mitt jobb.

Med facit i hand och då du testat flytta hemifrån tidigt. Vilka tips skulle du ge till unga målvakter/utespelare som står inför att flytta hemifrån för att gå hockeygymnasium?

Jag tycker det är svårt, alla är ju olika och det är svårt att ge ett generellt tips. Man vet ju inte om man är redo att flytta innan man provat. Det är ju såklart lätt att försköna bilden av att bo själv, det är inte bara kul att slippa föräldrarna. Bekvämt att bo hemma med mat på bordet och få hjälp med all annan logistik som hör till då man tränar på elitnivå.

När det går tyngre, fanns det någon att ha som stöttepelare och som ett skyddsnät så du inte bara gick hem och deppade ihop i din lägenhet?

Jag hade som tur var inga större motgångar, men visst har det varit tufft till och från efter jobbiga matcher då hade kunnat vara skönt att ha dom på plats, och få lite stöd och uppmuntran. Jag kunde uppleva viss stress för att få ihop allt, som ibland ledde till att jag fick lite för lite sömn.

Vilka fördelar känner du att det fanns med att gå gymnasiet och ha sin hockey på annan ort än familjen, samt vilka var nackdelarna?

Hockeyn var mycket bättre, därför man flyttar ju. Allt var ju bättre, träning, fys, möjligheterna och matcherna. Som sagt det var ju av den anledningen jag flyttade.

 

Under vårt samtal blir det tydligt för mig att Jakob var mogen för sin ålder vilket han fortfarande verkar vara, han växte upp i en tidig ålder, vilket självklart gynnande Jakob som var mogen för den utmaningen det innebär att flytta hemifrån i ung ålder. Jakob gillade att få chansen att flytta hemifrån tidigt och klara sig själv. 

Du gjorde ju en väldigt bra sista säsong som J20, trodde du eller hoppades på att det skulle räcka för att ta en plats i Leksands a-lag?

Det var aldrig ens på tal om en plats i SHL. Jag tror faktiskt inte det ens är bra för en målvakt att flytta från superelit direkt till SHL, jag upplever att väldigt få målvakter är mogna för och bra nog för den flytten. Så nej det var ingen besvikelse alls faktiskt. Det är ju min agent som sköter den biten, dialogen med tjomme alltså, så jag hörde inget från Leksand personligen. Jag har fortfarande bra kontakt med tränarna från J20 i Leksand, framförallt målvaktstränaren.

Jag tror att även dom målvakter som klarar eller får möjlighet att ta steget direkt från J20 superelit till SHL kanske hade gynnats av att få spela fler matcher i allsvenskan än att sitta på bänken i SHL

Var steget från J20 superelit till SHL större än du trott?

När jag spelade i superelit tänkte jag att serien var så himla bra, den är ju bra. Men den är ingenting mot SHL. Klarade sig okej då han fick vara med och träna med Leksand men kände ändå inte att han var nära att få chansen att spela match.

Hur kändes det att det blev hockeyettan och inte SHL eller Allsvenskan?

Det var ett stort steg att ta mellan superelit och hockeyettan, Jakob tycker hockeyettan är bättre än superelit. Jag vet inte, det är väl klart att det kanske fanns en liten besvikelse. Tycker själv jag håller nivån för att spela i allsvenskan. Men ingen direkt besvikelse att hamna i ettan, kanske att det var en liten besvikelse men ändå inte.

Pluggar lite på sidan av, jobbade i början av säsongen. Kommer krävas att han jobbar lite vid sidan om han ska vara kvar i halmstad.

Nu har du gjort en lyckad första säsong som senior i Hockeyettan, vad är målet med din framtida karriär?

Jag vill hitta ett ställe där jag kan bli bättre, mitt mål för varje säsong är att hitta bästa förutsättningarna för mig att bli en bättre målvakt. Få ut maximal vinst på det jag investerar.

Jag tycker man ska vara openminded och inte bara kika på vilken serie det handlar om,  utan spela där man får bäst förutsättningar att bli en bättre målvakt. Än så länge är utveckling väldigt mycket viktigare än både vilken serie jag spelar i eller hur pengar jag tjänar. Jag spelar ju hockey för att det är roligt och att jag vill utvecklas.

Ett stort tack till Jakob som tog sig tid att svara på mina frågor!

Vi hörs!

 

 

Jonathan Lindgrens mamma om att skeppa iväg sonen 40 mil för gymnasiet

Jonathan Lindgrens mamma var snäll och svarade på lite frågor hur det är som en förälder att ha sitt barn långt hemifrån för att gå på gymnasiet. Att hon som mamma skrivit direkt till Jonathan är så fantastiskt gulligt att jag inte redigerade det <3

Jag tror, och första svaret visar ju lite på det. Att mammor och pappor generellt ofta ser helt olika på det här valet. Kanske ser helt olika på sina barns idrottande. Jag kan ju se till mig själv när jag som 10 åring blev kontaktad av Djurgården. mitt och min pappas hjärtaslag. Mamma var skeptisk och tyckte det var för tidigt, jag och pappa? Inte så mycket. Slutade med att jag gick till Djurgården och hade rooligt absolut, hade bra träning, fick spela i mitt favoritlag. MEN, jag slutade som 17 åring delvis utbränd och trött på hockeyn.

Jag hade inte blivit något hur jag än gjort, då jag inte riktigt hade skallen att lägga ned den tid som behövdes, framförallt fysen. Men jag tror man ska lyssna lite mer på mammorna :)

Var det självklart för er som föräldrar att låta Jonathan åka iväg och gå hockeygymnasium på en annan ort?

För mig var det inte självklart. Blev bortröstade av pappa och dig. Samtidigt ville jag inte stå i vägen för din dröm. Jag var så klart orolig för allt. Skola, träning och sköta ett hem själv. En stor utmaning för en 16 åring som har fått allt serverat i hela sitt liv. Du vet ju själv att det inte var lätt. Bo ihop med en kompis som du bara kände genom hockeyn, olika vanor och olika personligheter.

Hade ni något ni var oroliga för skulle bli svårt eller en utmaning för honom?

Du är en person som alltid vågat vända dig till oss och det är viktigt att man som förälder är medveten om att stötta även i det som barnet upplever som det värsta och även försöka hålla koll på att skolan sköts. Vi fick ju möblera upp en lägenhet till dig och din kompis, se till att allt från tvättmedel, toa och köksgeråd fanns på plats.

Sen allt det vanliga som kläder och träningsutrustning. Gjorde matlådor till dig när du var hemma som du aldrig åt.

Vilka tips skulle ni ge till föräldrar som funderar på att låta sitt barn åka iväg för hockeygymnasium på annan ort? Vad ska man tänka på att fråga om, och se till att det finns på plats?   

Kanske ska man tänka lite geografiskt om det är möjligt, det är bra om man kan åka iväg en kväll och kunna stötta barnet med vad det behöver. Med facit i hand så har det gått bra för dig trots allt, men vägen har varit krokig och du har fått ta många törnar själv. Som förälder så måste man kunna stötta på håll och vara beredd på att vägen till framgång kan ändras.  

Här hittar du intervjun med Jonathan 

Stort tack till Jonathans mamma!

Vi hörs! 

En intervju om gymnasieval med Jonathan Lindgren

Då jag numer sitter i Tumba Hockeys styrelse och det är gymnasievalstider, har blivit intresserad av, är det alltid bättre att välja en större eller kanske till och med bara lite större klubbs gymnasium. Samt hur är det då det ligger långt hemifrån? Går det bra för alla eller finns det dom som har det lite tuffare.

Idag har Jonathan Lindgren varoit snäll att dela med sig om sin resa, som var lite tuffare än han trott och hoppats på.

Du valde att gå hockeygymnasium i Tingsryd när du var bosatt i Göteborg. Vad var det som fick dig att välja att flytta för att gå i skolan. Var det ett självklart val, eller fanns det jämnbra och intressanta alternativ på hemmaplan?

- För mig var det ganska självklart att flytta och prova vingarna när det var dags att göra mitt gymnasieval. Jag hade lite olika alternativ från klubbar både närmre och längre hemifrån men detta var den föreningen som presenterade den lösningen som verkade bäst just då. Jag ville gå på hockeygymnasium och lira i j-18 och j-20 elit och föreningen jag gick till hade lag i bägge de serierna och hade dessutom skolan ett stenkast ifrån hallen.  

Vad var dina största utmaningar med att flytta hemifrån vid så tidig ålder?

- Utan tvekan att mamma som agerat servicepersonal i hemmet och pappa som agerat video och målvaktscoach under hela min karriär plötsligt inte fanns där varje dag. Hushållssrbete har väl aldrig stått högst upp på listan över favoritsysselsättningar och att sköta det ihop med en elitsatsning och skola var det absolut svåraste.

Fick du något stöd av föreningen/skolan att klara dig vid sidan av isen? 

 - Ja verkligen. Föreningen fixade så vi som gick på gymnasiet kunde köpa käk ett par gånger i veckan till ett självkostnadspris i hallen så det underlättade ju och jag hade tät kontakt med min mentor i skolan så de gjorde vad de kunde för att hjälp oss som hade kommit till orten.

Vad fungerade bra och fick du bättre möjligheter på isen (tror du) än om du stannat hemma? 

 - Jag fick träna med väldigt bra spelare varje gång jag gick på isen vilket jag förmodligen inte hade fått på hemmaplan på samma sätt. Visst hade jag förmodligen fått träna uppåt på ett annat sätt men möjligheten till träning och tuffa matcher varje gång var bättre i den nya föreningen. Vi tränade på is tre mornar i veckan och 4 kvällstid plus två matcher och fys så möjligheterna att träna var stora.

Efter en säsong bytte du skola och flyttade vidare, vad berodde det på? 

 - Jag hade precis kommit till mitt nya lag och börjat känna att jag kommit in i truppen och även uppåt under första veckorna när jag flyttade. Sen åkte jag på en rätt så taskig skada (precis som alla andra som inte blivit proffs) som höll mig borta från isen i åtminstone 1,5-2 månader. Den tiden jag borde lagt på rehab la jag på annat vilket gjorde att jag gled mer och mer ifrån laget och när jag väl var tillbaka så kunde jag inte prestera i närheten av vad jag hade gjort innan. 

Jag tappade suget för att spela hockey, skolan gick också dåligt så jag valde att flytta till en stad där jag spenderat stora delar av mina skollov under min uppväx, hade både släkt och vänner för att få lite trygghet och balans i livet. Jag tror inte att jag hade blivit hockeyproffs om jag inte hade blivit skadad. Jag vet däremot att utfallet av min första juniorsäsong hade sett annorlunda ut och förmodligen hade jag inte heller valt att röra på mig redan efter ett år då. I alla fall inte till ett ställe där mina förutsättningar att spela hockey på en hög nivå var sämre men det var inte lika viktigt längre.

Med facit i hand hur skulle du ha gjort ditt gymnasieval? 

 - Jag har alltid gått med inställningen att jag ångrar ingenting för att annars hade jag inte vart där jag är idag så hade jag fått välja om så hade jag gjort exakt samma sak igen eftersom att jag är rätt så tillfreds med livet just nu och hade inte velat ha det på ett annat sätt. Hockeymässigt var det nog också det bästa alternativet som dök upp just då så jag ångrar verkligen ingenting. 

Däremot mognadsmässigt där och då så hade jag nog mått bra av att bo hemma i ett tag till och fortsatt utvecklas på hemmaplan eller bott i en stad på närmre håll med i alla fall möjlighet att träffa mamma och pappa om helgerna så att de kunde hålla koll på min lägenhet och jag skötte skolan i ett tag till. Det var där mina största problem låg, inte i fester och bus som man lätt annars kan tro.

Hur påverkades din hockeykarriär av det jobbiga du fick vid sidan av isen av att flytta hemifrån så tidigt?

- Väldigt mycket under den perioden och ett par år efter men det är ju högst troligt att resultatet hade blivit det samma i vilket fall. Som jag sa innan ”om jag bara inte” vem vet? Hockey är svinlätt när allting bara flyter på som det i princip hade gjort fram tills gymnasiet men vid motgångar är det skönt att ha någon i ryggen och då är 40 mil långt när man är 16 år och precis har flyttat hemifrån. Men nu ett par år efter avslutad aktiv karriär och numera aktiv som tränare är jag glad att jag testade att flytta såpass tidigt. Det blev inget hockeyproffs av mig men jag lärde mig fruktansvärt mycket annat som jag har nytta av än idag. 

På vilket sätt blev skolan jobbig?

Skolarbetet har väl aldrig legat högst upp på vad jag tycker är det roligaste i livet och är det något jag tycker är tråkigt så prioriterar jag lätt bort det. Jag har alltid vetat att skolarbete är viktigt och när jag bodde hemma så hjälpte mina föräldrar mig med struktur så att jag pluggade även om jag tyckte att det var tråkigt och det mesta annat var roligare. När jag skulle klara mig själv och inte hade stödet på nära håll så crashade också strukturen vilket gjorde att skolarbetet var det första som prioriterades bort. Jag klarade mig ändå bra i skolan men det var knappast för att jag pluggade mest utan jag lärde mig det jag behövde och var jag bättre i något ämne var det ofta för att jag hade kunskap/intresse sen innan. Jag hade verkligen behövt mammas och pappas stöd under den perioden.

Vilka tips skulle du som har testat på det, ge till föräldrar och barn som funderar på att åka iväg för hockeygymnasium på annan ort? Vad ska man tänka på att fråga om, och se till att det finns på plats?

Jag får ju frågan ibland eftersom att jag är tränare och jag skulle säga att det första jag brukar säga är att flytta inte för att gå hockeygym bara för att gå hockeygym. Se över vilka möjligheter du har på hemmaplan först. Är du i en förening som är på samma nivå som laget du flyttar till tycker jag att det är ett misstag. Det känns som att hetsen över hockeygym är större än hetsen att vara i den miljön som är optimal för ens egen utveckling men jag vet att man inte kan se det det som 15-16-åring, i alla fall inte alla! Till föräldrarna vill jag bara säga att stötta era barn i allt de gör och hjälp dem att fatta så bra beslut som möjligt UTAN ATT PUSHA! Släpper ni iväg ett barn får ni vara beredda på att ni tappar lite av kontrollen över vad det gör och acceptera det men finns ALLTID där när ett barn behöver er. 

Plats är supersvår för det beror helt på vem man är som person. Mitt problem var inte hemlängtan. Däremot hade jag behövt mina föräldrar hos mig fysiskt då och då för tidigare nämnda anledningar. Har du ett barn som kanske inte är 100% mogen egentligen men vill till 300% testa hockeygymnasium så låt barnet göra det. De värsta som kan hända är att ni får plocka hem ett barn. Se över vad det finns för stöd ifrån både föreningen och skolan i olika frågor. Boende, någon som lagar mat, fadder osv. från föreningen. Kanske läxhjälp i skolan om man har svårt att plugga utan piskan. Låt inte barnet gå till det laget som har häftigast märke på tröjan utan uppmuntra den lösning där helheten känns bäst och barnet får störst möjligheter att lyckas  

Ett stort tack till Jonathan som tog sig tid att svara på mina frågor. Det kommer komma en del två i denna intervju fast med Jonathans föräldrar som får ge sin syn på det hela.

Här hittar du intervjun med Jonathans mamma

Vi hörs!

Intervju med Västerviks Daniel Marmenlind

 Jag skickade iväg litye frågor till Daniel Marmenlind, om val i hockeylivet och hur hans väg till att vara en av om inte den bästa målvakten i Hockeyallsvenskan säsongen 20/21. Hur hamnade han här, och vilka val har han gjort på vägen. En vettig och sansad ung man med bra reflektioner skulle det visa sig.

Om jag säger att du haft lite av en genombrottssäsong på seniornivå i år håller du med mig då? Vad tycker du själv att det beror på att det gått så bra just i år?

Ja, jag håller med delvis. Det har blivit som en "genombrottssäsong" bara för att jag nu spelar på en högre nivå än innan. Men jag tycker att jag hade ett jättebra år förra året med, men man är ju mindre utsatt för media i ettan än HA. Att det gått så bra beror på många års hårt jobb, och tålamod. Jag lärde mig ganska fort vad jag behövde för att ta nästa steg och jobbar för det varje dag.

Du var med i juniorlandslagen hela vägen från U16 till U20 och hade en väldigt bra junior karriär. Var steget från junior till senior större och svårare än du trodde det skulle vara? På vilket sätt i så fall?

Jag visste inte om det där och då, hur stort steget skulle vara. Men man kliver in i den riktiga världen som professionell spelare och det är ju såklart annorlunda är juniorhockeyn, Jag visste kanske inte hur jag behövde jobba mentalt, fysiskt, tekniskt mm. Vilken inställning man behöver för att utvecklas

Vad var det svåraste och största skillnaden och omställningen för dig som målvakt i steget mellan junior och senior?

Som målvakt rent matchmässigt var inte skillnaden så stor, jag gillade redan då seniorhockeyn bättre, i och med strukturen i spelet kan det vara enklare för målvakter.

Var du mentalt förberedd på att det skulle kunna bli tufft, samt hjälper klubbarna till att förbereda en på det?

Nej jag var väl inte helt förberedd på hur jag skulle ta emot motgångar och hantera dom, det var väl där det kanske blev fel. Det är en egenskap man måste ha för att överleva på professionell nivå. Nja, jag vet inte om klubbarna hjälper till, jag hade en bra målvaktstränare som hjälpte mig mycket dock, så det var skönt att ha.

 

Var det svårt att acceptera och blev du besviken då du hamnade i hockeyettan som din första riktiga seniorserie? Hade du förväntat dig och trott det var SHL som gällde?

Nej jag hade inte förväntat mig SHL, jag blev utlånad till allsvenskan och var inställd på det. Men när jag hamna i ettan så är det klart att jag blev besviken till en början, men accepterade det ändå relativt fort och tog tag i det som var viktigt.

Vad har du för tips för unga målvakter som spelar på elitnivå som juniorer. Hur kan man och tycker du man ska förbereda sig för seniorhockeyn?

Man behöver nog ta hjälp av folk som är duktiga. Så jag skulle tipsa om att se över de bitar som det mentala, det fysiska, och det tekniska såklart. Man behöver leva i nuet och göra upp en plan på hur man ska utvecklas, inte bara stirra blint på vilken serie man spelar i. Man ska fokusera på de bitar som är viktiga i nuet. Och det absolut viktigaste för mig var att ha tålamod och spela matcher. Varje ung målvakt behöver spela mycket matcher.

Med facit i handen och som målvakt. Hur skulle du rekommendera en målvakt att välja inför J18 och J20? Du valde Örebro en SHL klubbs hockeygymnasium. Var det ett bra val? Är träningen och förutsättningar utanför isen så mycket bättre att det överväger dom eventuella svårigheter att ta plats i SHL laget? Eller kan det vara smart att välja en mindre klubb med a-lag i hockeyettan och potentiellt ha lättare att ta plats i seniorlaget?

 

Jag valde inte Örebro som gymnasium, utan gick till Djurgården mitt första år. Så jag stannade i Stockholm. Men där funkade det inte för mig och jag flyttade sedan till Örebro. och med facit i hand så skulle Örebro varit mitt förstahands val till och börja med. Jag är supernöjd med min tid där. Jag ångrar ingenting med det valet. Men jag förstår din fråga, många gånger kan det helt klart vara bättre att välja en mindre förening om de förutsättningar man behöver ´finns där, helt klart. Samma sak geografiskt, man behöver inte flytta långt bort från hemmet för att det är coolt, ofta finns det bästa alternativet nära.

En annan aspekt att välja hockeygymnasium är ju vart i landet det ligger. Var det ett självklart val flytta ifrån Stockholm för hockeyn och gymnasium i Örebro?

Jag fick bra stöd av Örebro i form av duktiga lärare på gymnasiet, en bra målvaktstränare som verkligen brydde sig om mitt välmående. Så för mig gick det väldigt bra att flytta hemifrån. Men jag känner personer som det gick bra mycket tuffare för, och som kanske inte var helt redo för det ansvaret, vilket är helt förståeligt. Det är inte lätt som 16 åring att bo själv, gå i skolan och även prestera på hockeyplan. Det är nog en stor mognadsfråga också, och är väldigt annorlunda från person till person.

Du har ju spelat i ganska många olika föreningar dom senaste säsongerna. Har det varit övervägande positivt eller negativt för din utveckling tror du?

Det har nog varit både negativt och positivt. Man har fått träffat mycket folk och sett olika föreningar, hur det funkar. Men det är klart att tryggheten man har av att vara i en klubb under en längre tid är bra för en ens utveckling, speciellt som ung spelare.

 Daniel EliteProspect sida 

Intervju med daniel för Hockeysverige.se 

Jag vill tacka Daniel som tog sig tid att svara på mina frågor, och önska honom lycka till i semifinalerna i hockeyallsvenskan.

Vi hörs!

Ha ett sfyte och var nogrann

 Jag tycker det är viktigt att när du har eller håller i en målvaktsträning, att det finns ett tydligt syfte med varje övning. Som målvakterna förstår. Att dom vet varför vi gör en viss övning och vad jag som målvaktstränare vill få ut av den och vill att dom ska lära sig eller nöta på.

Att jag inte lägger in för många moment, för att "maximera" övningen. Lägg istället fokus på att göra det som ska görs riktigt noggrant. Jag brukar försöka lägga in en eller kanske två förflyttningar innan det moment vi ska träna på, speciellt för yngre målvakter. Men inte för mycket, och heller inte fokusera på om dom missar en av dessa förflyttningar.

Men något jag märkt, och också tycker är att det viktigt att målvakterna vet vad vi ska träna på, och varför vi gör det. 

Sen har jag också med erfarenhet märkt att det är bättre göra få repitioner och många sets, så att målvakterna orkar göra rätt varje gång. Det är ju oftast teknikträning och inte fysträning jag vill bedriva.

Jag försöker också, även då det ska nötas till exempel förflyttningar att vi gör det i målet, en förflyttning i taget. Jag är inget fan av att ställa upp målvakter vid ena sargen och tex trycka på isen till andra sargen. Min erfarenhet säger att det blir mer tävling att komma fram först än att göra varje tryck noga.

Då, lägger jag hellre ut två puckar på isen, så får målvakterna trycka mellan dom. Ett tryck i taget, i lugnt tempo. Hitta rätt teknik, hitta balansen och att göra rätt. Vilket också ger mig som tränare chansen åka runt och ge feedback till målvakterna.

Då gäller det ju också att inte ha fler målvakter på isen, än jag hinner med att ge lite feedback vid varje övning.

Så mitt tips, hitta syftet med varje övning, få målvakterna att förstå syftet och hur dom ska utföra övningen. Ta det lugnt i tempo, gör färre reptitioner och se till att dom utförs rätt. Samt se till att målvakterna har roligt! 

Skapa inte löpandeband träningar.

Vi hörs!