En sak som jag funderat lite över på sista tiden.
När jag är ute och kör med ungdomsmålvakter får jag också höra "jag vet" om svar, då jag kommer med tips eller påståenden.
Jag stoppar en övning och ger ett tips, får svaret -jag vet. Sen fortsätter vi övningen och målvakten gör precis likadant. Knepigt läge. Samt jag har lite svårt att förstå det.
Är det något man säger för att man inte riktigt förstår? Eller för att man inte håller med? Vilket ju självklart är allas rätt, att inte hålla med. Jag är ju inget facit. Men håller du inte med, så säg det. DÅ kan vi diskutera vidare, hitta en lösning som passar dig.
Om du inte förstår måste du säga det och fråga vad jag menar. Jag är ju där för din skull, för att hjälpa dig. Finns inget pinsamt i att inte förstå. Däremot blir det ju rätt dumt att inte förstå men låtsas och sen inte få hjälp.
Jag kanske tror svaret -jag vet, är lite ryggmärgsbeteende. Ett svar man i 13-16 års åldern använder så mycket att det blir svaret på det mesta. Men när du är på målvaktsträning är det ju fel tillfälle att vara så där skönt tonårs lat, kaxig, nonchalant eller vad det handlar om.
Målvaktsträningen är ju för dig, du och dina målvaktskollegor har en tränare där bara för er skull. Som gör övningar bara för er. Ett helt ispass. Så försök suga åt dig som en tvättsvamp, fråga, fråga och sen fråga lite till. Jag är ju där för dig, och har tid med ALLA dina frågor.
Jag säger det ofta, är det ett pass där du verkligen inte ska vara trött, inte förberedd eller osugen är det ju på målvaktsträningen. Dom flesta ungdomsmålvakter är ju inte bortskämda med daglig närvaro av målvaktstränare, det är kanske ett pass i veckan eller varannan vecka. Då tycker jag att det är din skyldighet som målvakt att vara på tårna. Komma laddad, nyfiken och med energi!
Det borde vara självklart och enkelt.
-Jag vet!
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar