För några dagar sedan gick Adam Alsing bort.
Han bortgång påverkade mig så väldigt mycket mer än jag var förberedd på. Givetvis beror det delvis på att det kom som en blixt från klar himmel. Jag visste ju inte ens om att han var sjuk i covid-19.
Jag kände inte Adam, alls. Har aldrig träffat honom. Har skrivit några gånger på twitter till honom, och jag tror varje gång fått svar.
Men, Adams bortgång har berört mig så väldigt mycket. Det känns som en vän har lämnat mig. Som en god, gammal vän lämnat mig. En underlig känsla, men jag omfamnar den och tycker Adam absolut är värd min sorg.
För Adam var min stora manliga förebild. Någon jag såg upp till som människa. Nej jag kände inte Adam som sagt, men jag lyssnade på han podcast Adam och kompani som han hade ihop med Daniel Breitholtz och Vanessa Falk. Samt på morgonen i radio, först i Mix Megapol och senare i NRJ. Jag såg hans talkshow Adam Live. Allt för att jag gillade Adam, han var rolig och ett sånt proffs på sitt jobb. Hans serie på dplay, bäst i sverige var fantastisk, han testade livsfarliga eller kanske mest äcklicka jobb i kanal 5 och det var roligt!
Kort sagt Adam var ett proffs på det han gjorde och väldigt underhållande och rolig.
Men det är att lyssna på hans podcast i närmare sju år som fått mig att känna som att jag känner Adam, i den känns det som jag kommit honom nära. I sju år, varje vecka har jag fått lyssna mellan 45 minuter och lite över en timme på honom.
Det är via det mediet han blivit min förebild. Han har varit rolig, väldigt humoristisk, så smart och allmänbildad, så barnsligt nyfiken och velat lära sig saker. Han har varit varm, empatisk och jag har blivit varm i kroppen över hur lätt han haft till tårar och att bli rörd av små saker.
Kort sagt (igen) har han framstått som, varm, empatisk, rolig, nyfiken och som han själv uttryckte det mjukhård.
Adam har, och det kan låta fånigt men likaväl sant. Han har fått mig att vilja bli en bättre människa själv. Jag har velat vara som honom. Han har inspirerat mig, mycket! Nu när han lämnat oss förstår jag hur mycket. Jag saknar Adam Alsing. Jag saknar honom mycket. Mitt liv kommer bli tommare utan honom. Jag kommer sakna hans röst varje morgon, och extra mycket varje onsdag då poden skulle kommit ut.
Det här får mig att inse hur viktigt det är med förebilder, och kanske då lite extra med manliga förebilder för pojkar och män. Jag tycker också en förebild som Adam, med dom egenskaper jag lyft fram i denna text är extra viktiga. Att killar har en förebild som är mjukhård som Adam. Som visar att det är okej att gråta, det är okej att vara empatisk, ödmjuk och inkännande.
I mina ögon har Sverige gått miste om en stor, mjukhård hjälte! Det här kan låta löjligt, men jag är glad över att jag via sociala medier fick berätta för Adam att han var min manliga förebild och varför. Även här delvis inspirerad av honom själv. Så, fan berätta för människor ni gillar att ni gillar dom, och varför. Berätta för er förebild och idol att han eller hon är just din förebild och idol. Det är det nog INGEN som inte blir glad av att höra, och att göra andra människor glada är en enormt härlig egenskap!
Adam, du har hjälpt mig att bli en bättre människa och det är jag tacksam över!. Mjukhård vill jag tro :)
Tack för allt Adam!
Mina tankar och mitt varma deltagande går till Adams fru, barn och vänner <3
fredag 17 april 2020
torsdag 28 november 2019
Träna målskytte mer
Ett gammalt blogginlägg från Sanny Lindström samt mitt eget inlägg kring
mindre målburar fick mig att skriva ytterligare ett inlägg idag.
Jag tycker att det läggs för stor fokus på att det görs för lite mål på hur stora eller små skydd målvakterna ska ha. Att skydden är alldeles för stora och att därför går det inte att göra mål. Men är det verkligen sant eller finns det andra förklaringar eller i alla fall fler förklaringar?
Jag tycker ju det!
Om vi börjar med träningen. Tränar utespelare lika mycket på att göra mål som målvakterna tränar på att inte släppa in dom? Jag vill ju påstå att det gör det absolut inte. Sen går det ju inte, då målvakterna i stort sett bara tränar på att inte släppa in mål.
Men fokus i träningen då? Vart läggs det mest tid under lagens träning. Defensiva system och förhindra motståndarna att göra mål, eller offensiva att själva göra mål? Jag tror, och av det jag ser på träningar att det defensiva prioriteras. Nu pratar jag ungdomshockey och till viss del juniorhockey. För tränar du dina första säg 10 år på defensiven, och inte får träna, nöta och lära dig göra mål är det ju svårt bli bra på det när du blir senior.
När det i juniorhockeyn tränas så är ju skottet oftast ett "avslut". På övningen? Eller vad är det som avslutas? Träna på att göra mål. Ändra attityd och kalla det för målskott, eller gå så långt att vi lägger större fokus på att göra mål än att åka runt rätt konor? Börja med en snabb pass och skott, helst direkt. Ta sedan en ny puck och slå några pass och åk runt rätt konor eller cirklar. Jobba också klart situationerna på träning. Spela tills det är mål eller pucken är död. Det lär både utespelare och målvakter att tävla, som ju är ett måste för att bli bra.
För i ärlighetens namn. Hur många gånger har ni hört eller sett en tränare blåsa av en träning för att skotten är för dåliga att man inte tar returer, mot hur ofta det är för att passar är för dåliga eller att spelare inte åker snabbt nog runt konorna?
Jag undrar också hur mycket tid det läggs på att lära ut och prata om att vara i skottlinjen, mot hur mycket det tränas på att komma förbi med skottet?
Sen, som dom pratar om i klippet på Sannys artikel, boxa ut. Så länge det är okey att boxa ut forwards i egen zon tycker inte jag vi kan gnälla på att målvakternas skydd är för stora. Svårt att göra mål om du inte kan komma in på mål, varken med eller utan puck.
Med allt det sagt, visst kanske målvakternas skydd skulle kunna minskas någon centimeter här eller där. Men, det har gjorts förr utan att det blev en explosion av mål. Jag tror det är viktigare att ändra inställningen hos tränare och coacher. Att det blir mer fokus på att göra ett mål mer än motståndarna än att släppa in ett mindre.
Så, våga träna mer på att göra mål!!
Vi hörs!
mindre målburar fick mig att skriva ytterligare ett inlägg idag.
Jag tycker att det läggs för stor fokus på att det görs för lite mål på hur stora eller små skydd målvakterna ska ha. Att skydden är alldeles för stora och att därför går det inte att göra mål. Men är det verkligen sant eller finns det andra förklaringar eller i alla fall fler förklaringar?
Jag tycker ju det!
Om vi börjar med träningen. Tränar utespelare lika mycket på att göra mål som målvakterna tränar på att inte släppa in dom? Jag vill ju påstå att det gör det absolut inte. Sen går det ju inte, då målvakterna i stort sett bara tränar på att inte släppa in mål.
Men fokus i träningen då? Vart läggs det mest tid under lagens träning. Defensiva system och förhindra motståndarna att göra mål, eller offensiva att själva göra mål? Jag tror, och av det jag ser på träningar att det defensiva prioriteras. Nu pratar jag ungdomshockey och till viss del juniorhockey. För tränar du dina första säg 10 år på defensiven, och inte får träna, nöta och lära dig göra mål är det ju svårt bli bra på det när du blir senior.
När det i juniorhockeyn tränas så är ju skottet oftast ett "avslut". På övningen? Eller vad är det som avslutas? Träna på att göra mål. Ändra attityd och kalla det för målskott, eller gå så långt att vi lägger större fokus på att göra mål än att åka runt rätt konor? Börja med en snabb pass och skott, helst direkt. Ta sedan en ny puck och slå några pass och åk runt rätt konor eller cirklar. Jobba också klart situationerna på träning. Spela tills det är mål eller pucken är död. Det lär både utespelare och målvakter att tävla, som ju är ett måste för att bli bra.
För i ärlighetens namn. Hur många gånger har ni hört eller sett en tränare blåsa av en träning för att skotten är för dåliga att man inte tar returer, mot hur ofta det är för att passar är för dåliga eller att spelare inte åker snabbt nog runt konorna?
Jag undrar också hur mycket tid det läggs på att lära ut och prata om att vara i skottlinjen, mot hur mycket det tränas på att komma förbi med skottet?
Sen, som dom pratar om i klippet på Sannys artikel, boxa ut. Så länge det är okey att boxa ut forwards i egen zon tycker inte jag vi kan gnälla på att målvakternas skydd är för stora. Svårt att göra mål om du inte kan komma in på mål, varken med eller utan puck.
Med allt det sagt, visst kanske målvakternas skydd skulle kunna minskas någon centimeter här eller där. Men, det har gjorts förr utan att det blev en explosion av mål. Jag tror det är viktigare att ändra inställningen hos tränare och coacher. Att det blir mer fokus på att göra ett mål mer än motståndarna än att släppa in ett mindre.
Så, våga träna mer på att göra mål!!
Vi hörs!
måndag 25 november 2019
Mindre målburar för barn?
Jag var på ett målvaktstränarkonvent igår. Det var som vanligt roligt, intressant och givande. En fråga som kom upp, men som vi inte riktigt hade tid att diskutera så mycket, var mindre målburar för barn. Ett ämne som är intressant, och spännande att prata om.
Jag har alltid varit emot mindre målburar för barn. Mina argument har varit att det för tidigt blir för lönsamt för målvakterna att komma ned i butterfly och blocka. Att dom inte behöver eller måste lära sig att rädda pucken, aktivt rädda pucken med händer och ben. Rädda utanför kroppen. Att jag är orolig att vi kommer skapa små buttrflymålvakter. Som för tidigt lär sig att det lönar sig, och därmed enbart lär sig att vara i vägen och blocka puckar och inte lär sig räddningar i ytterlägen och på så sätt tränar hand-öga koordinationen och känslan tillräckligt.
Det tror jag fortfarande.
Men.
Det finns ju fördelar också. Målvakterna får ju träna i proportionerligt anpassade målburar, vilket innebär att det är samma sak att stå i mål då du är barn som vuxen. Boxkontrollen blir mer lik den som du ska lära dig då du blir äldre och mer färdigväxt. Nackdelen, som jag nämner ovan, färre möjligheter att rädda i ytterlägen och träna hand-öga koordinationen.
En annan fördel. Målvakter behöver inte lära sig att man släpper in många mål. Vilket kanske gör att fler vill stå i mål. När målvakten ges förutsättningar att rädda många puckar. Där ett högt skott inte är lika med mål. Vi ökar målvaktens chanser att bli hjälten.
En annan sak, som inte alls har med målvakterna att göra. Utespelarna, måste anstränga sig för att göra mål. Det kommer inte räcka med att lära sig skjuta högt. Dom måste också lära sig att sikta. Vilket jag tror vore ypperligt. För, i ärlighetens namn, vi producerar inte FÖR många målskyttar i svensk hockey.
Vad tycker du? Ska vi anpassa målburarnas storlek efter barnens storlek?
Vi hörs!
Jag har alltid varit emot mindre målburar för barn. Mina argument har varit att det för tidigt blir för lönsamt för målvakterna att komma ned i butterfly och blocka. Att dom inte behöver eller måste lära sig att rädda pucken, aktivt rädda pucken med händer och ben. Rädda utanför kroppen. Att jag är orolig att vi kommer skapa små buttrflymålvakter. Som för tidigt lär sig att det lönar sig, och därmed enbart lär sig att vara i vägen och blocka puckar och inte lär sig räddningar i ytterlägen och på så sätt tränar hand-öga koordinationen och känslan tillräckligt.
Det tror jag fortfarande.
Men.
Det finns ju fördelar också. Målvakterna får ju träna i proportionerligt anpassade målburar, vilket innebär att det är samma sak att stå i mål då du är barn som vuxen. Boxkontrollen blir mer lik den som du ska lära dig då du blir äldre och mer färdigväxt. Nackdelen, som jag nämner ovan, färre möjligheter att rädda i ytterlägen och träna hand-öga koordinationen.
En annan fördel. Målvakter behöver inte lära sig att man släpper in många mål. Vilket kanske gör att fler vill stå i mål. När målvakten ges förutsättningar att rädda många puckar. Där ett högt skott inte är lika med mål. Vi ökar målvaktens chanser att bli hjälten.
En annan sak, som inte alls har med målvakterna att göra. Utespelarna, måste anstränga sig för att göra mål. Det kommer inte räcka med att lära sig skjuta högt. Dom måste också lära sig att sikta. Vilket jag tror vore ypperligt. För, i ärlighetens namn, vi producerar inte FÖR många målskyttar i svensk hockey.
Vad tycker du? Ska vi anpassa målburarnas storlek efter barnens storlek?
Vi hörs!
tisdag 26 mars 2019
Förberedelser och ritualer
Jag såg en video på Braden Holtys förberedelser inför match. Dom var minst sagt rigorösa. Jag är lite dubbel till det här. Självklart är förberedelser och ritualer som får dig i rätt balans och hitta rätt sinnesstämning bra, mycket bra till och med.
Men.
Det får inte gå för långt. Se för det första till att du själv styr över dina förberedelser och ritualer. Gör dig inte beroende av någon annan. Så att du kan störas av att en matrialare eller lagkompis är sjuk. Dina förberedelser måste ju alltid lyckas att sätta dig rätt stämning, inte göra dig nervös eller att du stör dig på att du inte kunnat göra alla grejor du brukar.
Jag hade förmånen att få vara med Ottawa och hjälpa dom under deras besök i Sverige 2011. Då hade Danny Heatley som en del i sina förberedelser att Ottawas ena matris skulle ställa ut hans klubbor i båset innan is-uppvärmningen. Vid andra matchen hittade Danny inte just den matris och sprang runt i globens korridårer med sina klubbor i handen i säkert 10 minuter innan han hittade rätt matris. Typiskt ett läge där man gjort sig beroende av en annan människa, och som kan leda till ett störningsmoment.
Nu till mitt största tips med dagens inlägg. Är du ung, pojklagspelare så skaffa dig så få förberedelser och ritualer du kan. Framförallt se till att det är dina egna. Härma inte Henke, Holtby eller någon annan NHL målvakt som du sett på Youtube. För dom har BARA hockeyn att tänka på och har all tid i världen att vara på arenan 2-3 timmar innan match. Det kommer du sällan att ha. Som förälder, om du märker att ditt barn börjar med för många ritualer försök avstyra dom, på ett vänligt sätt innan dom blir till ett tvång.
Få barn har tiden att vara i ishallen 3 timmar innan match. Samt att jag tycker det är dumt att kopiera någon annans ritualer för att det är ens idol. Jag tror att ritualerna och förberedelserna kan bli en belastning då. För både spelare och förälder.
Vi hörs!
Men.
Det får inte gå för långt. Se för det första till att du själv styr över dina förberedelser och ritualer. Gör dig inte beroende av någon annan. Så att du kan störas av att en matrialare eller lagkompis är sjuk. Dina förberedelser måste ju alltid lyckas att sätta dig rätt stämning, inte göra dig nervös eller att du stör dig på att du inte kunnat göra alla grejor du brukar.
Jag hade förmånen att få vara med Ottawa och hjälpa dom under deras besök i Sverige 2011. Då hade Danny Heatley som en del i sina förberedelser att Ottawas ena matris skulle ställa ut hans klubbor i båset innan is-uppvärmningen. Vid andra matchen hittade Danny inte just den matris och sprang runt i globens korridårer med sina klubbor i handen i säkert 10 minuter innan han hittade rätt matris. Typiskt ett läge där man gjort sig beroende av en annan människa, och som kan leda till ett störningsmoment.
Nu till mitt största tips med dagens inlägg. Är du ung, pojklagspelare så skaffa dig så få förberedelser och ritualer du kan. Framförallt se till att det är dina egna. Härma inte Henke, Holtby eller någon annan NHL målvakt som du sett på Youtube. För dom har BARA hockeyn att tänka på och har all tid i världen att vara på arenan 2-3 timmar innan match. Det kommer du sällan att ha. Som förälder, om du märker att ditt barn börjar med för många ritualer försök avstyra dom, på ett vänligt sätt innan dom blir till ett tvång.
Få barn har tiden att vara i ishallen 3 timmar innan match. Samt att jag tycker det är dumt att kopiera någon annans ritualer för att det är ens idol. Jag tror att ritualerna och förberedelserna kan bli en belastning då. För både spelare och förälder.
Vi hörs!
tisdag 19 februari 2019
Ska alla pengar och resurser gå till A-laget?
Det här inlägget kan kanske bli lite gnälligt och negativt. men det är ett ämne som rör mig och berör mig.
Vad ska jag skriva om då.
Fördelning av resurser i förortsföreningar.
Det här med att ett halvrisigt A-lag i div2 eller lägre ska få mest uppbackning i förortsföreningar. Jag tycker det blir så snett. Där knattar och juniorer betalar, jobbar och ställer upp för att ett A-lag ska få utrustning eller bidrag till utrustning, grattis eller rabatterade klubbor, eget omklädningsrum och bästa istiderna.
Varför ska det vara så?
Det stör mig. Rätt mycket faktiskt.
Dessa A-lag, där få unga och lovande spelare spelar, dom har ju liksom redan lämnat för större klubbar. Så dom unga spelare som finns kvar spelar på rätt nivå efter sin kompetens. Dom spelar hockey för att det är roligt. Sen har vi dom äldre spelarna, som likaså dom spelar för att det är roligt. För att hålla igång.
Nu finns det säkert dom som säger. Ja men om dom inte får alla dessa förmåner så väljer dom att spela någonstans där dom får det. Mitt svar? Låt dom göra det då? Satsa tillbaka alla pengar och resurser som kommer in i föreningen på ungdoms och juniorlagen. Sen får dom som vill spela i A-laget bekosta sin egen hockey. Eller med samma stöd som övriga lag i föreningen får,
Nu är jag inte helt insatt, men vad tillför ett A-lag i div2 eller lägre för föreningen? Klarar sig en förening lika bra utan ett a-lag? Nu pratar jag breddföreningar, förortsföreningar med uppgift att få fram unga spelare som söker sig vidare. Föreningar med uppgift att hålla bredden, få barn och ungdomar att spela vidare och inte sluta med hockey. Är ett a-lag absolut nödvändigt för dessa föreningar?
Min åsikt är att a-lag i dessa föreningar ska vara till för dom som inte kom iväg. Dom som inte var bra nog eller hade ambitionen att komma iväg. Utan som vill spela hockey för att det är roligt. Som är beredda att fortsätta betala medlemsavgift, sin egen utrustning och klubbor. Som spelar hockey för att det är roligt. Inte för att ha eget omklädningsrum och gratis utrustning.
Jag tänker att alla förortsföreningar måste klara sig bättre utan ett a-lag än alla ungdomslag?
Ändå är det ungdomslagen som ska sälja lotter, stå i kiosken, anordna bingo och hjälpa till på a-lagsmatcher. Som att spelarna i a-laget inte har föräldrar eller partners och kompisar?
Jag önskar att alla mindre föreningar som inte har ett a-lag som satsar mot eliten, kunde vända på hur man fördelar resurser och vart man satsar. Göra tvärtom liksom.
Det kanske finns såna föreningar, men jag har inte stött på dom. Ännu.
Det som gör mig ännu mer upprörd, kanske. Är att i alla dessa föreningar ställs inga krav tillbaka på a-lagets spelare. I att ställa upp på ungdomslagen. Kravet som finns är väl typ. Träna och spela. OM det nu ska vara som det är, med pengar och resurser. Då tycker jag det minsta man kan kräva av spelarna i a-laget att ha fadder-lag i föreningen, som dom besöker regelbundet. Är med på träningar kommer på matcher. Bjuder in spelarna och se a-lagets omklädningsrum. Kanske till och med är tränare eller hjälptränare i lagen.
Skulle en förening få sina a-lagspelare att göra dessa uppgifter, lovar jag dig att deras publiksnitt skulle höjas. LOVAR! För vilken sju till tolvåring skulle INTE vilja se "sin" a-lagspelare spela match. Heja på sin kompis i a-laget.
Men som jag upplevt det blir a-lagen som egna lag i föreningarna. Vilket jag tycker är synd. Spelarna där skulle kunna gör så mycket för barnen i föreningen. Saker som inte ens skulle vara ansträngande och antagligen ge väldigt mycket tillbaka.
Vad tycker ni? Vad har ni för upplevelser?
Diskutera gärna i kommentarerna eller på min Facebooksida.
Vi hörs!
Vad ska jag skriva om då.
Fördelning av resurser i förortsföreningar.
Det här med att ett halvrisigt A-lag i div2 eller lägre ska få mest uppbackning i förortsföreningar. Jag tycker det blir så snett. Där knattar och juniorer betalar, jobbar och ställer upp för att ett A-lag ska få utrustning eller bidrag till utrustning, grattis eller rabatterade klubbor, eget omklädningsrum och bästa istiderna.
Varför ska det vara så?
Det stör mig. Rätt mycket faktiskt.
Dessa A-lag, där få unga och lovande spelare spelar, dom har ju liksom redan lämnat för större klubbar. Så dom unga spelare som finns kvar spelar på rätt nivå efter sin kompetens. Dom spelar hockey för att det är roligt. Sen har vi dom äldre spelarna, som likaså dom spelar för att det är roligt. För att hålla igång.
Nu finns det säkert dom som säger. Ja men om dom inte får alla dessa förmåner så väljer dom att spela någonstans där dom får det. Mitt svar? Låt dom göra det då? Satsa tillbaka alla pengar och resurser som kommer in i föreningen på ungdoms och juniorlagen. Sen får dom som vill spela i A-laget bekosta sin egen hockey. Eller med samma stöd som övriga lag i föreningen får,
Nu är jag inte helt insatt, men vad tillför ett A-lag i div2 eller lägre för föreningen? Klarar sig en förening lika bra utan ett a-lag? Nu pratar jag breddföreningar, förortsföreningar med uppgift att få fram unga spelare som söker sig vidare. Föreningar med uppgift att hålla bredden, få barn och ungdomar att spela vidare och inte sluta med hockey. Är ett a-lag absolut nödvändigt för dessa föreningar?
Min åsikt är att a-lag i dessa föreningar ska vara till för dom som inte kom iväg. Dom som inte var bra nog eller hade ambitionen att komma iväg. Utan som vill spela hockey för att det är roligt. Som är beredda att fortsätta betala medlemsavgift, sin egen utrustning och klubbor. Som spelar hockey för att det är roligt. Inte för att ha eget omklädningsrum och gratis utrustning.
Jag tänker att alla förortsföreningar måste klara sig bättre utan ett a-lag än alla ungdomslag?
Ändå är det ungdomslagen som ska sälja lotter, stå i kiosken, anordna bingo och hjälpa till på a-lagsmatcher. Som att spelarna i a-laget inte har föräldrar eller partners och kompisar?
Jag önskar att alla mindre föreningar som inte har ett a-lag som satsar mot eliten, kunde vända på hur man fördelar resurser och vart man satsar. Göra tvärtom liksom.
Det kanske finns såna föreningar, men jag har inte stött på dom. Ännu.
Det som gör mig ännu mer upprörd, kanske. Är att i alla dessa föreningar ställs inga krav tillbaka på a-lagets spelare. I att ställa upp på ungdomslagen. Kravet som finns är väl typ. Träna och spela. OM det nu ska vara som det är, med pengar och resurser. Då tycker jag det minsta man kan kräva av spelarna i a-laget att ha fadder-lag i föreningen, som dom besöker regelbundet. Är med på träningar kommer på matcher. Bjuder in spelarna och se a-lagets omklädningsrum. Kanske till och med är tränare eller hjälptränare i lagen.
Skulle en förening få sina a-lagspelare att göra dessa uppgifter, lovar jag dig att deras publiksnitt skulle höjas. LOVAR! För vilken sju till tolvåring skulle INTE vilja se "sin" a-lagspelare spela match. Heja på sin kompis i a-laget.
Men som jag upplevt det blir a-lagen som egna lag i föreningarna. Vilket jag tycker är synd. Spelarna där skulle kunna gör så mycket för barnen i föreningen. Saker som inte ens skulle vara ansträngande och antagligen ge väldigt mycket tillbaka.
Vad tycker ni? Vad har ni för upplevelser?
Diskutera gärna i kommentarerna eller på min Facebooksida.
Vi hörs!
söndag 17 februari 2019
Träna spelet med klubban
Jag börjar inlägget med att säga något som jag hörde Martin Brodeur säga. "Ta alla tillfällen du kan att träna spelat med klubban". Eftersom målvakterna i hockeyn blir mer och mer involverade i spelet runt målet, är det viktigt att bli bra med klubban.
Dels att bli snabb ur målet och säker på att stoppa pucken bakom målet. Dels att kunna slå bra passar då du stoppat pucken. För att kunna slå bra passar då du är utanför målet, måste du dels kunna det rent tekniskt, men också vara så pass bra på skridskor och spelsinne så du hinner ut och ger dig själv bra med tid för att spela pucken. Sen handlar det om ett hel del mod, att våga ge dig ur målgården. Samt förtroende av tränaren, och att inte bli utskälld då det eventuellt blir fel. Men det är ju ett inlägg till tränarna. Men ett kort tips, begär inte av din målvakt att han ska spela pucken, om han inte får göra fel.
Men som målvakt kommer du ju inte få samma chans som utespelare att träna skott och passar. Så du måste ge dig själv den tiden och möjligheten. Något som inte är så svårt. Om du tar alla tillfällen som ges. Tex varje gång du räddar med plocken. Då har du ju pucken i din ägo. Istället för att bara släppa ut den, lägg ned den på isen och spela ut den med klubban. Vid varje övning då du ska stoppa puckar på något sätt, se till att spela dom ordentligt och inte bara slänga ut pucken.
Sen, träna ordentligt då du får chansen. Inte 90% på höga skott och 10% på passar. Mer tvärtom, för det är hårda precisa ispassar du kommer ha mest nytta av. Så lär du slå bra passar LÄNGST ISEN! Det kanske ändå inte är målvakternas uppgift att slå flipp-passar. Okey! Det är snyggt, men rätt ofta missas bladet. Så lär dig slå hårda ispassar först. Upp med armbågen då du passar, och få till bra dragskott.
Vid övningar, ha ett mål varje gång du får chansen att spela pucken. Sikta mot blålinjen i sargen, eller ha en överenskommelse med dom i köerna att du passar dom, så dom är med och har klubborna i isen. Sen absolut, öva även på att få upp pucken i glaset och i rundeln. Men lär dig passa i första hand.
Det är ju inte heller fel att spendera lite tid på skottrampen! Samt, när du på målvaktsträning ska agera passare, behåll plock och stöt på. För att bli bra med klubban måste du ju träna som du spelar, och oftast har du ju plock och stöt på händerna.
En målvakt som är bra med klubban är en stor hjälp för sitt lag.
Hur över du med klubban?
Vi hörs!
Dels att bli snabb ur målet och säker på att stoppa pucken bakom målet. Dels att kunna slå bra passar då du stoppat pucken. För att kunna slå bra passar då du är utanför målet, måste du dels kunna det rent tekniskt, men också vara så pass bra på skridskor och spelsinne så du hinner ut och ger dig själv bra med tid för att spela pucken. Sen handlar det om ett hel del mod, att våga ge dig ur målgården. Samt förtroende av tränaren, och att inte bli utskälld då det eventuellt blir fel. Men det är ju ett inlägg till tränarna. Men ett kort tips, begär inte av din målvakt att han ska spela pucken, om han inte får göra fel.
Men som målvakt kommer du ju inte få samma chans som utespelare att träna skott och passar. Så du måste ge dig själv den tiden och möjligheten. Något som inte är så svårt. Om du tar alla tillfällen som ges. Tex varje gång du räddar med plocken. Då har du ju pucken i din ägo. Istället för att bara släppa ut den, lägg ned den på isen och spela ut den med klubban. Vid varje övning då du ska stoppa puckar på något sätt, se till att spela dom ordentligt och inte bara slänga ut pucken.
Sen, träna ordentligt då du får chansen. Inte 90% på höga skott och 10% på passar. Mer tvärtom, för det är hårda precisa ispassar du kommer ha mest nytta av. Så lär du slå bra passar LÄNGST ISEN! Det kanske ändå inte är målvakternas uppgift att slå flipp-passar. Okey! Det är snyggt, men rätt ofta missas bladet. Så lär dig slå hårda ispassar först. Upp med armbågen då du passar, och få till bra dragskott.
Vid övningar, ha ett mål varje gång du får chansen att spela pucken. Sikta mot blålinjen i sargen, eller ha en överenskommelse med dom i köerna att du passar dom, så dom är med och har klubborna i isen. Sen absolut, öva även på att få upp pucken i glaset och i rundeln. Men lär dig passa i första hand.
Det är ju inte heller fel att spendera lite tid på skottrampen! Samt, när du på målvaktsträning ska agera passare, behåll plock och stöt på. För att bli bra med klubban måste du ju träna som du spelar, och oftast har du ju plock och stöt på händerna.
En målvakt som är bra med klubban är en stor hjälp för sitt lag.
Hur över du med klubban?
Vi hörs!
måndag 28 januari 2019
Målvaktsträning för små målvakter
En fråga jag får då och då, är när ska man börja med målvaktsträning. Vid vilken ålder, och vad ska man träna då?
Jag tycker själv det är en knepig fråga och har ställt den själv.
Men jag tycker att man kan börja med målvaktsträning tidigt, säg vid 8-9 års åldern. Dock tycker jag spelarna ska vänta med att bli bara målvakter. Jag tycker det är bra spela och träna ute, för att få mer träning på skridskorna och lära sig spelet och börja utveckla ett spelsinne.
Jag själv kör lite målvaktsträning i min sons P09 lag. Där målvakterna också har tillgång till föreningens målvaktsträning en gång i veckan. Vi har en målvakt som bestämt att han vill vara målvakt, men som ändå tränar ute minst ett pass i veckan. Min egen son vill bli målvakt, men står får bara stå i mål på ett pass i veckan, för mig. Då jag vill han ska utveckla sin skridskoåkning mer.
När jag är med på deras pass är fokus mycket på rörlighet i olika skridskoövningar, att rädda pucken aktivt med händer för att träna blicken. Sen har jag tre saker jag vi jobbar med, stå upp så länge det går, läs skotten. Kom ut ur målet, hamna inte på mållinjen. När du går ned i butterfly, stå på knä och bli inte baktung. Det är tre saker jag tjatar på dom hela tiden, för att få in i det undermedvetna. :)
Så jag tycker absolut man kan och ska köra målvaktsträning tidigt. Men med fokus på skridskoåkning, läsa skotten och inte hamna i butterfly direkt, blicken, lära sig komma ut en bit ur målet.
Lär målvakterna ha en bekväm grundställning. Kom med små tips om aktiva handskar. Påpeka att man inte har benskydden som ett "hängstöd" för armbågarna. Små tips som skapar bra vanor, och inte ovanor som kan vara svåra att bli av med.
Jag tycker inte man ska börja nöta sms, eller träna för mycket på isen. Detta för att uppmuntra att jobba på fötter så mycket dom kan. Lär dom förflytta sig stående innan vi går in på förflyttningar i butterfly.
Sen, är det ju självklart individuellt. Hur tidig är man i utvecklingen, hur bra på skridskorna, hur länge har du spelat hockey. Samt, hur gärna man vill spela på bästa positionen och envis man är ;)
Vad tycker ni andra målvaktstränare?
Vi hörs!
Jag tycker själv det är en knepig fråga och har ställt den själv.
Men jag tycker att man kan börja med målvaktsträning tidigt, säg vid 8-9 års åldern. Dock tycker jag spelarna ska vänta med att bli bara målvakter. Jag tycker det är bra spela och träna ute, för att få mer träning på skridskorna och lära sig spelet och börja utveckla ett spelsinne.
Jag själv kör lite målvaktsträning i min sons P09 lag. Där målvakterna också har tillgång till föreningens målvaktsträning en gång i veckan. Vi har en målvakt som bestämt att han vill vara målvakt, men som ändå tränar ute minst ett pass i veckan. Min egen son vill bli målvakt, men står får bara stå i mål på ett pass i veckan, för mig. Då jag vill han ska utveckla sin skridskoåkning mer.
När jag är med på deras pass är fokus mycket på rörlighet i olika skridskoövningar, att rädda pucken aktivt med händer för att träna blicken. Sen har jag tre saker jag vi jobbar med, stå upp så länge det går, läs skotten. Kom ut ur målet, hamna inte på mållinjen. När du går ned i butterfly, stå på knä och bli inte baktung. Det är tre saker jag tjatar på dom hela tiden, för att få in i det undermedvetna. :)
Så jag tycker absolut man kan och ska köra målvaktsträning tidigt. Men med fokus på skridskoåkning, läsa skotten och inte hamna i butterfly direkt, blicken, lära sig komma ut en bit ur målet.
Lär målvakterna ha en bekväm grundställning. Kom med små tips om aktiva handskar. Påpeka att man inte har benskydden som ett "hängstöd" för armbågarna. Små tips som skapar bra vanor, och inte ovanor som kan vara svåra att bli av med.
Jag tycker inte man ska börja nöta sms, eller träna för mycket på isen. Detta för att uppmuntra att jobba på fötter så mycket dom kan. Lär dom förflytta sig stående innan vi går in på förflyttningar i butterfly.
Sen, är det ju självklart individuellt. Hur tidig är man i utvecklingen, hur bra på skridskorna, hur länge har du spelat hockey. Samt, hur gärna man vill spela på bästa positionen och envis man är ;)
 |
| Theos första träning som målvakt |
Vad tycker ni andra målvaktstränare?
Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)