Vilken matchserie

Jaha ja.

Tomheten är ju total just nu!

Men grattis Luleå till en välförtjänt semifinalplats, och tack Djurgården för en heroisk instats som inte räckte ända fram. Jag tycker ju personligen att det var en av kvartsfinalens bästa spelare Robin Johnsson som avgjorde med ett backskott.

Målvakterna då?

Ja dom var inte lika heta som dom varit i dom sex tidigare matcherna, Owuya släpper väl egentligen fyra mål som inget är otagbart. Ja visst kviteringen till 3-3 då, där ser han inte mycket. Men för att citera Tommy Söderström, det är en målvakts enda jobb att se pucken.

I den här matchen blandade målvakterna briljanta räddningar med lite lättare insläppta. Min förklaring? Nerverna. Det är ändå två riktigt unga målvakter helt utan erfarenhet av slutspel. Så Luleå kommer absolut ha nytta av att Anders Nilsson fått spela sju matcher och en avgörande i sudden. Anders Nilssons räddning på Kristoffer Ottossons backhandretur i andra perioden är ju så grym, han räddar den på volley och på reprisen ser man att han har full koll på pucken. Imponerande!

Anders Nilsson kommer bli en grymt bra målvakt!

Det kommer Mark Owuya också bli!

Men hörrni vilken matchserie vi bjudits på! Högt tempo, fysiskt spel, gnäll på domare, anmälningar, avstägningar, snack i media, otroligt bra målvaktsspel och massor med nerv!

En del av det hade jag ju kunnat vara utan, men men det är slutspel...

Jahapp... Tomhet var det ja...

Vi hörs!

PS. Känner att mitt Djurgårds hjärta och engagemang har fått härja lite för mycket i bloggen på sista tiden. Ska bli bättring på det. Det är trots allt en målvaktsblogg!

Som sagt, vi hörs!

Be a Fan