Ett gammalt blogginlägg från Sanny Lindström samt mitt eget inlägg kring
mindre målburar fick mig att skriva ytterligare ett inlägg idag.
Jag tycker att det läggs för stor fokus på att det görs för lite mål på hur stora eller små skydd målvakterna ska ha. Att skydden är alldeles för stora och att därför går det inte att göra mål. Men är det verkligen sant eller finns det andra förklaringar eller i alla fall fler förklaringar?
Jag tycker ju det!
Om vi börjar med träningen. Tränar utespelare lika mycket på att göra mål som målvakterna tränar på att inte släppa in dom? Jag vill ju påstå att det gör det absolut inte. Sen går det ju inte, då målvakterna i stort sett bara tränar på att inte släppa in mål.
Men fokus i träningen då? Vart läggs det mest tid under lagens träning. Defensiva system och förhindra motståndarna att göra mål, eller offensiva att själva göra mål? Jag tror, och av det jag ser på träningar att det defensiva prioriteras. Nu pratar jag ungdomshockey och till viss del juniorhockey. För tränar du dina första säg 10 år på defensiven, och inte får träna, nöta och lära dig göra mål är det ju svårt bli bra på det när du blir senior.
När det i juniorhockeyn tränas så är ju skottet oftast ett "avslut". På övningen? Eller vad är det som avslutas? Träna på att göra mål. Ändra attityd och kalla det för målskott, eller gå så långt att vi lägger större fokus på att göra mål än att åka runt rätt konor? Börja med en snabb pass och skott, helst direkt. Ta sedan en ny puck och slå några pass och åk runt rätt konor eller cirklar. Jobba också klart situationerna på träning. Spela tills det är mål eller pucken är död. Det lär både utespelare och målvakter att tävla, som ju är ett måste för att bli bra.
För i ärlighetens namn. Hur många gånger har ni hört eller sett en tränare blåsa av en träning för att skotten är för dåliga att man inte tar returer, mot hur ofta det är för att passar är för dåliga eller att spelare inte åker snabbt nog runt konorna?
Jag undrar också hur mycket tid det läggs på att lära ut och prata om att vara i skottlinjen, mot hur mycket det tränas på att komma förbi med skottet?
Sen, som dom pratar om i klippet på Sannys artikel, boxa ut. Så länge det är okey att boxa ut forwards i egen zon tycker inte jag vi kan gnälla på att målvakternas skydd är för stora. Svårt att göra mål om du inte kan komma in på mål, varken med eller utan puck.
Med allt det sagt, visst kanske målvakternas skydd skulle kunna minskas någon centimeter här eller där. Men, det har gjorts förr utan att det blev en explosion av mål. Jag tror det är viktigare att ändra inställningen hos tränare och coacher. Att det blir mer fokus på att göra ett mål mer än motståndarna än att släppa in ett mindre.
Så, våga träna mer på att göra mål!!
Vi hörs!
torsdag 28 november 2019
måndag 25 november 2019
Mindre målburar för barn?
Jag var på ett målvaktstränarkonvent igår. Det var som vanligt roligt, intressant och givande. En fråga som kom upp, men som vi inte riktigt hade tid att diskutera så mycket, var mindre målburar för barn. Ett ämne som är intressant, och spännande att prata om.
Jag har alltid varit emot mindre målburar för barn. Mina argument har varit att det för tidigt blir för lönsamt för målvakterna att komma ned i butterfly och blocka. Att dom inte behöver eller måste lära sig att rädda pucken, aktivt rädda pucken med händer och ben. Rädda utanför kroppen. Att jag är orolig att vi kommer skapa små buttrflymålvakter. Som för tidigt lär sig att det lönar sig, och därmed enbart lär sig att vara i vägen och blocka puckar och inte lär sig räddningar i ytterlägen och på så sätt tränar hand-öga koordinationen och känslan tillräckligt.
Det tror jag fortfarande.
Men.
Det finns ju fördelar också. Målvakterna får ju träna i proportionerligt anpassade målburar, vilket innebär att det är samma sak att stå i mål då du är barn som vuxen. Boxkontrollen blir mer lik den som du ska lära dig då du blir äldre och mer färdigväxt. Nackdelen, som jag nämner ovan, färre möjligheter att rädda i ytterlägen och träna hand-öga koordinationen.
En annan fördel. Målvakter behöver inte lära sig att man släpper in många mål. Vilket kanske gör att fler vill stå i mål. När målvakten ges förutsättningar att rädda många puckar. Där ett högt skott inte är lika med mål. Vi ökar målvaktens chanser att bli hjälten.
En annan sak, som inte alls har med målvakterna att göra. Utespelarna, måste anstränga sig för att göra mål. Det kommer inte räcka med att lära sig skjuta högt. Dom måste också lära sig att sikta. Vilket jag tror vore ypperligt. För, i ärlighetens namn, vi producerar inte FÖR många målskyttar i svensk hockey.
Vad tycker du? Ska vi anpassa målburarnas storlek efter barnens storlek?
Vi hörs!
Jag har alltid varit emot mindre målburar för barn. Mina argument har varit att det för tidigt blir för lönsamt för målvakterna att komma ned i butterfly och blocka. Att dom inte behöver eller måste lära sig att rädda pucken, aktivt rädda pucken med händer och ben. Rädda utanför kroppen. Att jag är orolig att vi kommer skapa små buttrflymålvakter. Som för tidigt lär sig att det lönar sig, och därmed enbart lär sig att vara i vägen och blocka puckar och inte lär sig räddningar i ytterlägen och på så sätt tränar hand-öga koordinationen och känslan tillräckligt.
Det tror jag fortfarande.
Men.
Det finns ju fördelar också. Målvakterna får ju träna i proportionerligt anpassade målburar, vilket innebär att det är samma sak att stå i mål då du är barn som vuxen. Boxkontrollen blir mer lik den som du ska lära dig då du blir äldre och mer färdigväxt. Nackdelen, som jag nämner ovan, färre möjligheter att rädda i ytterlägen och träna hand-öga koordinationen.
En annan fördel. Målvakter behöver inte lära sig att man släpper in många mål. Vilket kanske gör att fler vill stå i mål. När målvakten ges förutsättningar att rädda många puckar. Där ett högt skott inte är lika med mål. Vi ökar målvaktens chanser att bli hjälten.
En annan sak, som inte alls har med målvakterna att göra. Utespelarna, måste anstränga sig för att göra mål. Det kommer inte räcka med att lära sig skjuta högt. Dom måste också lära sig att sikta. Vilket jag tror vore ypperligt. För, i ärlighetens namn, vi producerar inte FÖR många målskyttar i svensk hockey.
Vad tycker du? Ska vi anpassa målburarnas storlek efter barnens storlek?
Vi hörs!
tisdag 26 mars 2019
Förberedelser och ritualer
Jag såg en video på Braden Holtys förberedelser inför match. Dom var minst sagt rigorösa. Jag är lite dubbel till det här. Självklart är förberedelser och ritualer som får dig i rätt balans och hitta rätt sinnesstämning bra, mycket bra till och med.
Men.
Det får inte gå för långt. Se för det första till att du själv styr över dina förberedelser och ritualer. Gör dig inte beroende av någon annan. Så att du kan störas av att en matrialare eller lagkompis är sjuk. Dina förberedelser måste ju alltid lyckas att sätta dig rätt stämning, inte göra dig nervös eller att du stör dig på att du inte kunnat göra alla grejor du brukar.
Jag hade förmånen att få vara med Ottawa och hjälpa dom under deras besök i Sverige 2011. Då hade Danny Heatley som en del i sina förberedelser att Ottawas ena matris skulle ställa ut hans klubbor i båset innan is-uppvärmningen. Vid andra matchen hittade Danny inte just den matris och sprang runt i globens korridårer med sina klubbor i handen i säkert 10 minuter innan han hittade rätt matris. Typiskt ett läge där man gjort sig beroende av en annan människa, och som kan leda till ett störningsmoment.
Nu till mitt största tips med dagens inlägg. Är du ung, pojklagspelare så skaffa dig så få förberedelser och ritualer du kan. Framförallt se till att det är dina egna. Härma inte Henke, Holtby eller någon annan NHL målvakt som du sett på Youtube. För dom har BARA hockeyn att tänka på och har all tid i världen att vara på arenan 2-3 timmar innan match. Det kommer du sällan att ha. Som förälder, om du märker att ditt barn börjar med för många ritualer försök avstyra dom, på ett vänligt sätt innan dom blir till ett tvång.
Få barn har tiden att vara i ishallen 3 timmar innan match. Samt att jag tycker det är dumt att kopiera någon annans ritualer för att det är ens idol. Jag tror att ritualerna och förberedelserna kan bli en belastning då. För både spelare och förälder.
Vi hörs!
Men.
Det får inte gå för långt. Se för det första till att du själv styr över dina förberedelser och ritualer. Gör dig inte beroende av någon annan. Så att du kan störas av att en matrialare eller lagkompis är sjuk. Dina förberedelser måste ju alltid lyckas att sätta dig rätt stämning, inte göra dig nervös eller att du stör dig på att du inte kunnat göra alla grejor du brukar.
Jag hade förmånen att få vara med Ottawa och hjälpa dom under deras besök i Sverige 2011. Då hade Danny Heatley som en del i sina förberedelser att Ottawas ena matris skulle ställa ut hans klubbor i båset innan is-uppvärmningen. Vid andra matchen hittade Danny inte just den matris och sprang runt i globens korridårer med sina klubbor i handen i säkert 10 minuter innan han hittade rätt matris. Typiskt ett läge där man gjort sig beroende av en annan människa, och som kan leda till ett störningsmoment.
Nu till mitt största tips med dagens inlägg. Är du ung, pojklagspelare så skaffa dig så få förberedelser och ritualer du kan. Framförallt se till att det är dina egna. Härma inte Henke, Holtby eller någon annan NHL målvakt som du sett på Youtube. För dom har BARA hockeyn att tänka på och har all tid i världen att vara på arenan 2-3 timmar innan match. Det kommer du sällan att ha. Som förälder, om du märker att ditt barn börjar med för många ritualer försök avstyra dom, på ett vänligt sätt innan dom blir till ett tvång.
Få barn har tiden att vara i ishallen 3 timmar innan match. Samt att jag tycker det är dumt att kopiera någon annans ritualer för att det är ens idol. Jag tror att ritualerna och förberedelserna kan bli en belastning då. För både spelare och förälder.
Vi hörs!
tisdag 19 februari 2019
Ska alla pengar och resurser gå till A-laget?
Det här inlägget kan kanske bli lite gnälligt och negativt. men det är ett ämne som rör mig och berör mig.
Vad ska jag skriva om då.
Fördelning av resurser i förortsföreningar.
Det här med att ett halvrisigt A-lag i div2 eller lägre ska få mest uppbackning i förortsföreningar. Jag tycker det blir så snett. Där knattar och juniorer betalar, jobbar och ställer upp för att ett A-lag ska få utrustning eller bidrag till utrustning, grattis eller rabatterade klubbor, eget omklädningsrum och bästa istiderna.
Varför ska det vara så?
Det stör mig. Rätt mycket faktiskt.
Dessa A-lag, där få unga och lovande spelare spelar, dom har ju liksom redan lämnat för större klubbar. Så dom unga spelare som finns kvar spelar på rätt nivå efter sin kompetens. Dom spelar hockey för att det är roligt. Sen har vi dom äldre spelarna, som likaså dom spelar för att det är roligt. För att hålla igång.
Nu finns det säkert dom som säger. Ja men om dom inte får alla dessa förmåner så väljer dom att spela någonstans där dom får det. Mitt svar? Låt dom göra det då? Satsa tillbaka alla pengar och resurser som kommer in i föreningen på ungdoms och juniorlagen. Sen får dom som vill spela i A-laget bekosta sin egen hockey. Eller med samma stöd som övriga lag i föreningen får,
Nu är jag inte helt insatt, men vad tillför ett A-lag i div2 eller lägre för föreningen? Klarar sig en förening lika bra utan ett a-lag? Nu pratar jag breddföreningar, förortsföreningar med uppgift att få fram unga spelare som söker sig vidare. Föreningar med uppgift att hålla bredden, få barn och ungdomar att spela vidare och inte sluta med hockey. Är ett a-lag absolut nödvändigt för dessa föreningar?
Min åsikt är att a-lag i dessa föreningar ska vara till för dom som inte kom iväg. Dom som inte var bra nog eller hade ambitionen att komma iväg. Utan som vill spela hockey för att det är roligt. Som är beredda att fortsätta betala medlemsavgift, sin egen utrustning och klubbor. Som spelar hockey för att det är roligt. Inte för att ha eget omklädningsrum och gratis utrustning.
Jag tänker att alla förortsföreningar måste klara sig bättre utan ett a-lag än alla ungdomslag?
Ändå är det ungdomslagen som ska sälja lotter, stå i kiosken, anordna bingo och hjälpa till på a-lagsmatcher. Som att spelarna i a-laget inte har föräldrar eller partners och kompisar?
Jag önskar att alla mindre föreningar som inte har ett a-lag som satsar mot eliten, kunde vända på hur man fördelar resurser och vart man satsar. Göra tvärtom liksom.
Det kanske finns såna föreningar, men jag har inte stött på dom. Ännu.
Det som gör mig ännu mer upprörd, kanske. Är att i alla dessa föreningar ställs inga krav tillbaka på a-lagets spelare. I att ställa upp på ungdomslagen. Kravet som finns är väl typ. Träna och spela. OM det nu ska vara som det är, med pengar och resurser. Då tycker jag det minsta man kan kräva av spelarna i a-laget att ha fadder-lag i föreningen, som dom besöker regelbundet. Är med på träningar kommer på matcher. Bjuder in spelarna och se a-lagets omklädningsrum. Kanske till och med är tränare eller hjälptränare i lagen.
Skulle en förening få sina a-lagspelare att göra dessa uppgifter, lovar jag dig att deras publiksnitt skulle höjas. LOVAR! För vilken sju till tolvåring skulle INTE vilja se "sin" a-lagspelare spela match. Heja på sin kompis i a-laget.
Men som jag upplevt det blir a-lagen som egna lag i föreningarna. Vilket jag tycker är synd. Spelarna där skulle kunna gör så mycket för barnen i föreningen. Saker som inte ens skulle vara ansträngande och antagligen ge väldigt mycket tillbaka.
Vad tycker ni? Vad har ni för upplevelser?
Diskutera gärna i kommentarerna eller på min Facebooksida.
Vi hörs!
Vad ska jag skriva om då.
Fördelning av resurser i förortsföreningar.
Det här med att ett halvrisigt A-lag i div2 eller lägre ska få mest uppbackning i förortsföreningar. Jag tycker det blir så snett. Där knattar och juniorer betalar, jobbar och ställer upp för att ett A-lag ska få utrustning eller bidrag till utrustning, grattis eller rabatterade klubbor, eget omklädningsrum och bästa istiderna.
Varför ska det vara så?
Det stör mig. Rätt mycket faktiskt.
Dessa A-lag, där få unga och lovande spelare spelar, dom har ju liksom redan lämnat för större klubbar. Så dom unga spelare som finns kvar spelar på rätt nivå efter sin kompetens. Dom spelar hockey för att det är roligt. Sen har vi dom äldre spelarna, som likaså dom spelar för att det är roligt. För att hålla igång.
Nu finns det säkert dom som säger. Ja men om dom inte får alla dessa förmåner så väljer dom att spela någonstans där dom får det. Mitt svar? Låt dom göra det då? Satsa tillbaka alla pengar och resurser som kommer in i föreningen på ungdoms och juniorlagen. Sen får dom som vill spela i A-laget bekosta sin egen hockey. Eller med samma stöd som övriga lag i föreningen får,
Nu är jag inte helt insatt, men vad tillför ett A-lag i div2 eller lägre för föreningen? Klarar sig en förening lika bra utan ett a-lag? Nu pratar jag breddföreningar, förortsföreningar med uppgift att få fram unga spelare som söker sig vidare. Föreningar med uppgift att hålla bredden, få barn och ungdomar att spela vidare och inte sluta med hockey. Är ett a-lag absolut nödvändigt för dessa föreningar?
Min åsikt är att a-lag i dessa föreningar ska vara till för dom som inte kom iväg. Dom som inte var bra nog eller hade ambitionen att komma iväg. Utan som vill spela hockey för att det är roligt. Som är beredda att fortsätta betala medlemsavgift, sin egen utrustning och klubbor. Som spelar hockey för att det är roligt. Inte för att ha eget omklädningsrum och gratis utrustning.
Jag tänker att alla förortsföreningar måste klara sig bättre utan ett a-lag än alla ungdomslag?
Ändå är det ungdomslagen som ska sälja lotter, stå i kiosken, anordna bingo och hjälpa till på a-lagsmatcher. Som att spelarna i a-laget inte har föräldrar eller partners och kompisar?
Jag önskar att alla mindre föreningar som inte har ett a-lag som satsar mot eliten, kunde vända på hur man fördelar resurser och vart man satsar. Göra tvärtom liksom.
Det kanske finns såna föreningar, men jag har inte stött på dom. Ännu.
Det som gör mig ännu mer upprörd, kanske. Är att i alla dessa föreningar ställs inga krav tillbaka på a-lagets spelare. I att ställa upp på ungdomslagen. Kravet som finns är väl typ. Träna och spela. OM det nu ska vara som det är, med pengar och resurser. Då tycker jag det minsta man kan kräva av spelarna i a-laget att ha fadder-lag i föreningen, som dom besöker regelbundet. Är med på träningar kommer på matcher. Bjuder in spelarna och se a-lagets omklädningsrum. Kanske till och med är tränare eller hjälptränare i lagen.
Skulle en förening få sina a-lagspelare att göra dessa uppgifter, lovar jag dig att deras publiksnitt skulle höjas. LOVAR! För vilken sju till tolvåring skulle INTE vilja se "sin" a-lagspelare spela match. Heja på sin kompis i a-laget.
Men som jag upplevt det blir a-lagen som egna lag i föreningarna. Vilket jag tycker är synd. Spelarna där skulle kunna gör så mycket för barnen i föreningen. Saker som inte ens skulle vara ansträngande och antagligen ge väldigt mycket tillbaka.
Vad tycker ni? Vad har ni för upplevelser?
Diskutera gärna i kommentarerna eller på min Facebooksida.
Vi hörs!
söndag 17 februari 2019
Träna spelet med klubban
Jag börjar inlägget med att säga något som jag hörde Martin Brodeur säga. "Ta alla tillfällen du kan att träna spelat med klubban". Eftersom målvakterna i hockeyn blir mer och mer involverade i spelet runt målet, är det viktigt att bli bra med klubban.
Dels att bli snabb ur målet och säker på att stoppa pucken bakom målet. Dels att kunna slå bra passar då du stoppat pucken. För att kunna slå bra passar då du är utanför målet, måste du dels kunna det rent tekniskt, men också vara så pass bra på skridskor och spelsinne så du hinner ut och ger dig själv bra med tid för att spela pucken. Sen handlar det om ett hel del mod, att våga ge dig ur målgården. Samt förtroende av tränaren, och att inte bli utskälld då det eventuellt blir fel. Men det är ju ett inlägg till tränarna. Men ett kort tips, begär inte av din målvakt att han ska spela pucken, om han inte får göra fel.
Men som målvakt kommer du ju inte få samma chans som utespelare att träna skott och passar. Så du måste ge dig själv den tiden och möjligheten. Något som inte är så svårt. Om du tar alla tillfällen som ges. Tex varje gång du räddar med plocken. Då har du ju pucken i din ägo. Istället för att bara släppa ut den, lägg ned den på isen och spela ut den med klubban. Vid varje övning då du ska stoppa puckar på något sätt, se till att spela dom ordentligt och inte bara slänga ut pucken.
Sen, träna ordentligt då du får chansen. Inte 90% på höga skott och 10% på passar. Mer tvärtom, för det är hårda precisa ispassar du kommer ha mest nytta av. Så lär du slå bra passar LÄNGST ISEN! Det kanske ändå inte är målvakternas uppgift att slå flipp-passar. Okey! Det är snyggt, men rätt ofta missas bladet. Så lär dig slå hårda ispassar först. Upp med armbågen då du passar, och få till bra dragskott.
Vid övningar, ha ett mål varje gång du får chansen att spela pucken. Sikta mot blålinjen i sargen, eller ha en överenskommelse med dom i köerna att du passar dom, så dom är med och har klubborna i isen. Sen absolut, öva även på att få upp pucken i glaset och i rundeln. Men lär dig passa i första hand.
Det är ju inte heller fel att spendera lite tid på skottrampen! Samt, när du på målvaktsträning ska agera passare, behåll plock och stöt på. För att bli bra med klubban måste du ju träna som du spelar, och oftast har du ju plock och stöt på händerna.
En målvakt som är bra med klubban är en stor hjälp för sitt lag.
Hur över du med klubban?
Vi hörs!
Dels att bli snabb ur målet och säker på att stoppa pucken bakom målet. Dels att kunna slå bra passar då du stoppat pucken. För att kunna slå bra passar då du är utanför målet, måste du dels kunna det rent tekniskt, men också vara så pass bra på skridskor och spelsinne så du hinner ut och ger dig själv bra med tid för att spela pucken. Sen handlar det om ett hel del mod, att våga ge dig ur målgården. Samt förtroende av tränaren, och att inte bli utskälld då det eventuellt blir fel. Men det är ju ett inlägg till tränarna. Men ett kort tips, begär inte av din målvakt att han ska spela pucken, om han inte får göra fel.
Men som målvakt kommer du ju inte få samma chans som utespelare att träna skott och passar. Så du måste ge dig själv den tiden och möjligheten. Något som inte är så svårt. Om du tar alla tillfällen som ges. Tex varje gång du räddar med plocken. Då har du ju pucken i din ägo. Istället för att bara släppa ut den, lägg ned den på isen och spela ut den med klubban. Vid varje övning då du ska stoppa puckar på något sätt, se till att spela dom ordentligt och inte bara slänga ut pucken.
Sen, träna ordentligt då du får chansen. Inte 90% på höga skott och 10% på passar. Mer tvärtom, för det är hårda precisa ispassar du kommer ha mest nytta av. Så lär du slå bra passar LÄNGST ISEN! Det kanske ändå inte är målvakternas uppgift att slå flipp-passar. Okey! Det är snyggt, men rätt ofta missas bladet. Så lär dig slå hårda ispassar först. Upp med armbågen då du passar, och få till bra dragskott.
Vid övningar, ha ett mål varje gång du får chansen att spela pucken. Sikta mot blålinjen i sargen, eller ha en överenskommelse med dom i köerna att du passar dom, så dom är med och har klubborna i isen. Sen absolut, öva även på att få upp pucken i glaset och i rundeln. Men lär dig passa i första hand.
Det är ju inte heller fel att spendera lite tid på skottrampen! Samt, när du på målvaktsträning ska agera passare, behåll plock och stöt på. För att bli bra med klubban måste du ju träna som du spelar, och oftast har du ju plock och stöt på händerna.
En målvakt som är bra med klubban är en stor hjälp för sitt lag.
Hur över du med klubban?
Vi hörs!
måndag 28 januari 2019
Målvaktsträning för små målvakter
En fråga jag får då och då, är när ska man börja med målvaktsträning. Vid vilken ålder, och vad ska man träna då?
Jag tycker själv det är en knepig fråga och har ställt den själv.
Men jag tycker att man kan börja med målvaktsträning tidigt, säg vid 8-9 års åldern. Dock tycker jag spelarna ska vänta med att bli bara målvakter. Jag tycker det är bra spela och träna ute, för att få mer träning på skridskorna och lära sig spelet och börja utveckla ett spelsinne.
Jag själv kör lite målvaktsträning i min sons P09 lag. Där målvakterna också har tillgång till föreningens målvaktsträning en gång i veckan. Vi har en målvakt som bestämt att han vill vara målvakt, men som ändå tränar ute minst ett pass i veckan. Min egen son vill bli målvakt, men står får bara stå i mål på ett pass i veckan, för mig. Då jag vill han ska utveckla sin skridskoåkning mer.
När jag är med på deras pass är fokus mycket på rörlighet i olika skridskoövningar, att rädda pucken aktivt med händer för att träna blicken. Sen har jag tre saker jag vi jobbar med, stå upp så länge det går, läs skotten. Kom ut ur målet, hamna inte på mållinjen. När du går ned i butterfly, stå på knä och bli inte baktung. Det är tre saker jag tjatar på dom hela tiden, för att få in i det undermedvetna. :)
Så jag tycker absolut man kan och ska köra målvaktsträning tidigt. Men med fokus på skridskoåkning, läsa skotten och inte hamna i butterfly direkt, blicken, lära sig komma ut en bit ur målet.
Lär målvakterna ha en bekväm grundställning. Kom med små tips om aktiva handskar. Påpeka att man inte har benskydden som ett "hängstöd" för armbågarna. Små tips som skapar bra vanor, och inte ovanor som kan vara svåra att bli av med.
Jag tycker inte man ska börja nöta sms, eller träna för mycket på isen. Detta för att uppmuntra att jobba på fötter så mycket dom kan. Lär dom förflytta sig stående innan vi går in på förflyttningar i butterfly.
Sen, är det ju självklart individuellt. Hur tidig är man i utvecklingen, hur bra på skridskorna, hur länge har du spelat hockey. Samt, hur gärna man vill spela på bästa positionen och envis man är ;)
Vad tycker ni andra målvaktstränare?
Vi hörs!
Jag tycker själv det är en knepig fråga och har ställt den själv.
Men jag tycker att man kan börja med målvaktsträning tidigt, säg vid 8-9 års åldern. Dock tycker jag spelarna ska vänta med att bli bara målvakter. Jag tycker det är bra spela och träna ute, för att få mer träning på skridskorna och lära sig spelet och börja utveckla ett spelsinne.
Jag själv kör lite målvaktsträning i min sons P09 lag. Där målvakterna också har tillgång till föreningens målvaktsträning en gång i veckan. Vi har en målvakt som bestämt att han vill vara målvakt, men som ändå tränar ute minst ett pass i veckan. Min egen son vill bli målvakt, men står får bara stå i mål på ett pass i veckan, för mig. Då jag vill han ska utveckla sin skridskoåkning mer.
När jag är med på deras pass är fokus mycket på rörlighet i olika skridskoövningar, att rädda pucken aktivt med händer för att träna blicken. Sen har jag tre saker jag vi jobbar med, stå upp så länge det går, läs skotten. Kom ut ur målet, hamna inte på mållinjen. När du går ned i butterfly, stå på knä och bli inte baktung. Det är tre saker jag tjatar på dom hela tiden, för att få in i det undermedvetna. :)
Så jag tycker absolut man kan och ska köra målvaktsträning tidigt. Men med fokus på skridskoåkning, läsa skotten och inte hamna i butterfly direkt, blicken, lära sig komma ut en bit ur målet.
Lär målvakterna ha en bekväm grundställning. Kom med små tips om aktiva handskar. Påpeka att man inte har benskydden som ett "hängstöd" för armbågarna. Små tips som skapar bra vanor, och inte ovanor som kan vara svåra att bli av med.
Jag tycker inte man ska börja nöta sms, eller träna för mycket på isen. Detta för att uppmuntra att jobba på fötter så mycket dom kan. Lär dom förflytta sig stående innan vi går in på förflyttningar i butterfly.
Sen, är det ju självklart individuellt. Hur tidig är man i utvecklingen, hur bra på skridskorna, hur länge har du spelat hockey. Samt, hur gärna man vill spela på bästa positionen och envis man är ;)
 |
| Theos första träning som målvakt |
Vad tycker ni andra målvaktstränare?
Vi hörs!
söndag 27 januari 2019
Fortsättning på det här med bra förebild
Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg kring att vara en förebild i sin förening som du kan läsa här. Att vara en förebild gäller ju självklart inte bara spelare utan även ledare, tränare och coacher. I alla föreningar på alla nivåer. Men där barn och ungdomsledare i mina ögon har ett extra stort ansvar.
Börjar med en enkel sak, som jag anser vara en självklarhet. Ha hjälm på isen. Är du på isen i något sammanhang med ett ungdomslag, ha hjälm! Egentligen tycker jag ju att det är en självklarhet att alla ledare på alla nivåer borde ha hjälm. Där jag vet att bland annat Djurgårdens IF har en policy att alla ledare ska ha hjälm. Klockrent. Jag har själv varit en av dom som kört utan hjälm, men börjat ha det. Jag kan verkligen inte se en enda anledning att inte ha hjälm. Hur motiverar man för barnen på isen att man inte har hjälm?
Ett annat ansvar jag tycker vi ledare har, att tvätta bort machokulturen inom hockeyn. Få bort den dåliga kvinnosynen, den hårda jargongen i tidig ålder tvätta bort efterslängar, användandet av fula ord, sexistiska ord på isen. Få bort crosscheckingar efter avblåsning, handske i ansiktet. Här har vi ledare ett väldigt stort ansvar. För börjar man inte snacka, crosschecka och allt det jag nämner här ovan i ungomslag/juniorlag tror jag mycket är vunnet, och i dom lagen är det tränarnas ansvar att få bort. Ha tydliga regler, vad som är okey och inte.
Men det ställer ju krav på dig själv också, lite som med hjälmen. Du vet barn gör som vuxna gör, inte som dom säger. Så du kan inte införa regler kring beteende och sen inte följa dom själv. Så sluta skrika på domare, motspelare eller kalla dina spelare kärringar då dom har ont eller inte orkar på fysen. Var en förebild, en snäll förebild med sunda värderingar och våga visa mjuka känslor.
Det här kan vara bra att sprida bland ledarna i föreningarna också. Ha en röd tråd kring uppförande. Många ledarrum har jag suttit i där snacket är allt annat än rumsrent eller politiskt korrekt. Där jag själv varit lite för feg för att säga ifrån.... Tyvärr.
Men jag kan inte riktigt förstå varför hockey är den enda sport där det snackas konstant, gnälls så mycket på domare, och sen alla efterslängar och fula tilltag efter i stort sett VARJE avblåsning. Varför är det så? Jag har inte sett det i någon annan sport än hockey. Ofta får man då höra, att det är mycket adrenalin, det är en hård sport och det rinner över efter avblåsning. Men alltså, handboll rätt tuff sport, rugby eller Amerikansk fotboll är också rätt tuffa men inte alls lika mycket gruff efter avblåsning.
Jag tycker ju vi ledare har visst ansvar att uppfostra våra spelare till bra människor, bra lagkamrater med sunda värderingar. Ja det är föräldrarnas ansvar i första hand. Men vi idrottsledare kan inte friskriva oss. Vi träffar barnen väldigt mycket, och ska då föregå med gott exempel och putta ungarna i rätt riktning för att bli bra medmänniskor.
Eller vad tycker ni andra ledare?
Vi hörs!
Börjar med en enkel sak, som jag anser vara en självklarhet. Ha hjälm på isen. Är du på isen i något sammanhang med ett ungdomslag, ha hjälm! Egentligen tycker jag ju att det är en självklarhet att alla ledare på alla nivåer borde ha hjälm. Där jag vet att bland annat Djurgårdens IF har en policy att alla ledare ska ha hjälm. Klockrent. Jag har själv varit en av dom som kört utan hjälm, men börjat ha det. Jag kan verkligen inte se en enda anledning att inte ha hjälm. Hur motiverar man för barnen på isen att man inte har hjälm?
Ett annat ansvar jag tycker vi ledare har, att tvätta bort machokulturen inom hockeyn. Få bort den dåliga kvinnosynen, den hårda jargongen i tidig ålder tvätta bort efterslängar, användandet av fula ord, sexistiska ord på isen. Få bort crosscheckingar efter avblåsning, handske i ansiktet. Här har vi ledare ett väldigt stort ansvar. För börjar man inte snacka, crosschecka och allt det jag nämner här ovan i ungomslag/juniorlag tror jag mycket är vunnet, och i dom lagen är det tränarnas ansvar att få bort. Ha tydliga regler, vad som är okey och inte.
Men det ställer ju krav på dig själv också, lite som med hjälmen. Du vet barn gör som vuxna gör, inte som dom säger. Så du kan inte införa regler kring beteende och sen inte följa dom själv. Så sluta skrika på domare, motspelare eller kalla dina spelare kärringar då dom har ont eller inte orkar på fysen. Var en förebild, en snäll förebild med sunda värderingar och våga visa mjuka känslor.
Det här kan vara bra att sprida bland ledarna i föreningarna också. Ha en röd tråd kring uppförande. Många ledarrum har jag suttit i där snacket är allt annat än rumsrent eller politiskt korrekt. Där jag själv varit lite för feg för att säga ifrån.... Tyvärr.
Men jag kan inte riktigt förstå varför hockey är den enda sport där det snackas konstant, gnälls så mycket på domare, och sen alla efterslängar och fula tilltag efter i stort sett VARJE avblåsning. Varför är det så? Jag har inte sett det i någon annan sport än hockey. Ofta får man då höra, att det är mycket adrenalin, det är en hård sport och det rinner över efter avblåsning. Men alltså, handboll rätt tuff sport, rugby eller Amerikansk fotboll är också rätt tuffa men inte alls lika mycket gruff efter avblåsning.
Jag tycker ju vi ledare har visst ansvar att uppfostra våra spelare till bra människor, bra lagkamrater med sunda värderingar. Ja det är föräldrarnas ansvar i första hand. Men vi idrottsledare kan inte friskriva oss. Vi träffar barnen väldigt mycket, och ska då föregå med gott exempel och putta ungarna i rätt riktning för att bli bra medmänniskor.
Eller vad tycker ni andra ledare?
Vi hörs!
lördag 26 januari 2019
Förebild i din egen förening
Ni lite äldre målvakter, som spelar J18, J20 eller i a-laget i era föreningar. Försök vara förebilder för knattemålvakterna i era föreningar. Jag tror det är viktigt och jättebra för dom små målvakterna att ha någon att se upp till på nära håll. Att det inte "bara" blir Carey Price, eller Adam Reideborn. Dom är ju liksom så långt bort. Även om den ena är lite närmare än den andra. Men ändå långt bort för att bli en vardagsförebild.
Du som spelar i junior eller a-lag, gå ned på ungdomslagens träning ibland. Var med i träningsoverall och ge dom små lite tips, skjut några skott på dom och peppa dom. Att ha en idol i sin egen förening, som man kan heja på i korridorerna utanför omklädningsrummet och som hejar tillbaka och kanske vet vad du heter. Jag är övertygad om att det är viktigt. Sånt som peppar småkillar och tjejer att komma till ishallen, längta lite extra. Får dom att vilja gå på lokala lagets a-lagsmatcher.
Bjud in dom i ert omklädningsrum, visa dina skydd och din plats. Visa runt dom i omklädningsrummet. Du kommer tycka det är roligt, tror jag och knattarna kommer beundra dig med stora ögon. Det handlar ju inte om en så stor uppoffring några timmar extra i ishallen per månad kanske. Men både du, dom och föreningen kommer få ut mycket av det.
Ni får själva gissa när Theo min son, hade mest roligt och vem han ritade teckningar av och pratade mest av, efter mötena nedanför? Axel Tillaeus som han fick lägga straffar på, eller Tellan och Mantas som han fick fotas med? Det krävs inte så mycket för att bli en liten killes eller tjejs förebild. Gör vad du kan för att bli det!
Vi hörs!
Du som spelar i junior eller a-lag, gå ned på ungdomslagens träning ibland. Var med i träningsoverall och ge dom små lite tips, skjut några skott på dom och peppa dom. Att ha en idol i sin egen förening, som man kan heja på i korridorerna utanför omklädningsrummet och som hejar tillbaka och kanske vet vad du heter. Jag är övertygad om att det är viktigt. Sånt som peppar småkillar och tjejer att komma till ishallen, längta lite extra. Får dom att vilja gå på lokala lagets a-lagsmatcher.
Bjud in dom i ert omklädningsrum, visa dina skydd och din plats. Visa runt dom i omklädningsrummet. Du kommer tycka det är roligt, tror jag och knattarna kommer beundra dig med stora ögon. Det handlar ju inte om en så stor uppoffring några timmar extra i ishallen per månad kanske. Men både du, dom och föreningen kommer få ut mycket av det.
Ni får själva gissa när Theo min son, hade mest roligt och vem han ritade teckningar av och pratade mest av, efter mötena nedanför? Axel Tillaeus som han fick lägga straffar på, eller Tellan och Mantas som han fick fotas med? Det krävs inte så mycket för att bli en liten killes eller tjejs förebild. Gör vad du kan för att bli det!
 |
| Theo med Axel i Rimbo ishall |
 |
| Theo med Mantas på hovet |
 |
| Theo med Tellan på hovet |
Vi hörs!
onsdag 23 januari 2019
Youtube
En väldigt stor skillnad från då jag själv spelade hockey på nittiotalet är tillgången att se hockey. Ville jag se mina idoler, först Rolf Ridderwall och senare Tommy Söderström var det att åka till hovet och titta på träningar.
Där det ju var enklare förr, än det är nu när Hovet är som Pentagon och man knappt kan komma in. Då var det bara att kila in genom spelargången och titta på träningarna. Något jag gjorde i stort sett varje helg. Eller så gå på matcherna. Visst hade jag tur visade dom Djurgården på sporten, men då fick jag ju mest se mål inte så mycket räddningar. Hade jag tur kom Roffe eller Tommy med i VM, då sändes ju matcherna på TV och jag kunde kika.
Idag, är det bara att starta datorn, paddan eller mobilen och gå ut på Youtube så kan du hitta hela matcher, highlights eller målvaktstränare som lägger ut videos med tips och olika övningar. Har du rätt tv-kanaler kan du se alla matcher från NHL, KHL och SHL, med repriser och analyser.
Men vad är eller var egentligen bäst för dig som ung målvakt? Jag är inte så säker. Eller så är det lika bra kanske. För i min brist på input, att kunna se mina idoler spela, få tips av femton olika målvaktstränare. Kunde jag utveckla min egen spelstil. Visst, jag härmade min höga plockhandske rakt av efter Rolf Ridderwall. Jag tog efter rumpan långt in i målet efter Tommy Söderström, precis som slalomåkandet över blålinjen efter avvaktande utvisningar.
Men dom saker jag härmade var så små, mest visuella. Dom hade inte så stor inverkan på mitt spel. Nu hade jag tur, jag spelade i Djurgården som grabb. Som var först med målvaktstränare. Att dom råkade vara två av Sveriges bästa var ju helt klart en bonus. Så jag fick hjälp av Thomas Magnusson och Stefan Ladhe med tekniken.
Medans idag, en ung målvakt kan se ALLA NHL målvakter dagligen, och härma och ta efter. Det som gör det här lite knepigt tycker jag. Dagens spelstil är svårare för ett barn att härma en vuxen. Att spela som Carey Price, Henrik Lundqvist, Jacob Markström eller Sara Grahn kräver styrka, storlek och atletism på ett sätt som det inte gjorde då jag själv var barn. Så du kan matas med oändligt mycket mer film, i bättre kvalitet och med så många repriser du själv vill.
Sen, så kommer alla målvaktstränare som lägger ut filmer på övningar och med tips. Där du som barn kan ha svårt att sortera ut vad som passar dig. Samt att tipsen ju blir väldigt generella, och du kan inte ha en dialog. Målvaktstränare har inte sett dig, och tipset är ju inte direkt till dig.
Jag kan se ett problem här, när unga målvakter tittar för mycket på youtube eller TV. Där man härmar sin idol och försöker spela som honom eller henne. Men inte alls har förutsättningarna med storleken eller styrkan. Att däremot ta inspiration, se hur dom löser en situation man har problem med. Sen försöka träna upp den paraden eller ställningen, absolut. Vilken lyx att kunna få inspiration av världens bästa målvakter så mycket man vill.
Samma med målvaktstränartipsen, perfekt att få inspiration kring olika övningar för att träna en specifik situation. Men ta inte emot tipsen på hur du ska ha plocken, av åtta olika videos och bli helt förvirrad hur du sen ska ha plocken. Hitta din egen grundställning och behöver du hjälp med den få den live av en levande målvaktstränare på isen, inte via video. Det blir jättejobbigt om du varje gång du ser en bra video ska ändra grundställning eller hur du löser ett visst läge.
Lita på dig själv och hitta din egen grundställning som är bekväm för dig!
Så, vad var egentligen bäst? Ingen tillgång eller överflödig?
Vi hörs!
Där det ju var enklare förr, än det är nu när Hovet är som Pentagon och man knappt kan komma in. Då var det bara att kila in genom spelargången och titta på träningarna. Något jag gjorde i stort sett varje helg. Eller så gå på matcherna. Visst hade jag tur visade dom Djurgården på sporten, men då fick jag ju mest se mål inte så mycket räddningar. Hade jag tur kom Roffe eller Tommy med i VM, då sändes ju matcherna på TV och jag kunde kika.
Idag, är det bara att starta datorn, paddan eller mobilen och gå ut på Youtube så kan du hitta hela matcher, highlights eller målvaktstränare som lägger ut videos med tips och olika övningar. Har du rätt tv-kanaler kan du se alla matcher från NHL, KHL och SHL, med repriser och analyser.
Men vad är eller var egentligen bäst för dig som ung målvakt? Jag är inte så säker. Eller så är det lika bra kanske. För i min brist på input, att kunna se mina idoler spela, få tips av femton olika målvaktstränare. Kunde jag utveckla min egen spelstil. Visst, jag härmade min höga plockhandske rakt av efter Rolf Ridderwall. Jag tog efter rumpan långt in i målet efter Tommy Söderström, precis som slalomåkandet över blålinjen efter avvaktande utvisningar.
Men dom saker jag härmade var så små, mest visuella. Dom hade inte så stor inverkan på mitt spel. Nu hade jag tur, jag spelade i Djurgården som grabb. Som var först med målvaktstränare. Att dom råkade vara två av Sveriges bästa var ju helt klart en bonus. Så jag fick hjälp av Thomas Magnusson och Stefan Ladhe med tekniken.
Medans idag, en ung målvakt kan se ALLA NHL målvakter dagligen, och härma och ta efter. Det som gör det här lite knepigt tycker jag. Dagens spelstil är svårare för ett barn att härma en vuxen. Att spela som Carey Price, Henrik Lundqvist, Jacob Markström eller Sara Grahn kräver styrka, storlek och atletism på ett sätt som det inte gjorde då jag själv var barn. Så du kan matas med oändligt mycket mer film, i bättre kvalitet och med så många repriser du själv vill.
Sen, så kommer alla målvaktstränare som lägger ut filmer på övningar och med tips. Där du som barn kan ha svårt att sortera ut vad som passar dig. Samt att tipsen ju blir väldigt generella, och du kan inte ha en dialog. Målvaktstränare har inte sett dig, och tipset är ju inte direkt till dig.
Jag kan se ett problem här, när unga målvakter tittar för mycket på youtube eller TV. Där man härmar sin idol och försöker spela som honom eller henne. Men inte alls har förutsättningarna med storleken eller styrkan. Att däremot ta inspiration, se hur dom löser en situation man har problem med. Sen försöka träna upp den paraden eller ställningen, absolut. Vilken lyx att kunna få inspiration av världens bästa målvakter så mycket man vill.
Samma med målvaktstränartipsen, perfekt att få inspiration kring olika övningar för att träna en specifik situation. Men ta inte emot tipsen på hur du ska ha plocken, av åtta olika videos och bli helt förvirrad hur du sen ska ha plocken. Hitta din egen grundställning och behöver du hjälp med den få den live av en levande målvaktstränare på isen, inte via video. Det blir jättejobbigt om du varje gång du ser en bra video ska ändra grundställning eller hur du löser ett visst läge.
Lita på dig själv och hitta din egen grundställning som är bekväm för dig!
Så, vad var egentligen bäst? Ingen tillgång eller överflödig?
Vi hörs!
Läs skotten då du hinner
En sak jag försöker jobba mycket med ihop med mina målvakter. En sak jag av det jag ser i barn och ungdomshockey inser att många målvakter behöver jobba med.
Stå upp mer och längre.
Ha inte så bråttom ned i butterfly, om du nu inte är 195cm för då fungerar det rätt bra. Men lär dig och lägg till i din spelidé, hur nära en spelare måste vara för att du inte ska hinna ned i butterfly om det blir ett lågt skott. Jag skulle gissa att det är någonstans, mellan topp teknikngscirkeln och övre hashmarks beroende på hur gammal du är. Men kommer skotten högre upp i zon så STÅ KVAR PÅ FÖTTERNA tills du läst skottet.
Gå inte ned i butterfly innan pucken lämnat klubban. Du hinner ned på ett eventuellt lågt skott, men du har stora problem att ta ett högt.
Det här är också något som kommer vara svårt. Du kommer behöva jobba med det, tänka på det göra aktiva val. För dom flesta av er målvakter har redan lärt in att gå ned tidigt. Det sitter som ett ryggmärgsbeteende, och kommer vara lite knepigt att jobba bort.
Jag har ju sett det med egna ögon på dom målvaktsträningar jag haft där vi aktivt tränat på att stå kvar och läsa skottet. Jag skulle gissa att på hälften av skotten går målvakten ned i butterfly i alla fall. Trots att övningen syfte är att stå kvar. Men så fort fokus släpps lite, går man ned i butterfly.
För oss målvaktstränare som tränar små målvakter, börjar jag fundera på om man ens ska träna övningar där man går ned i butterfly. Börja med att lära sig förflytta sig i målet (skridskoåkning) fortsätt med att lära sig rädda pucken. Aktivt rädda med händer och ben. Vilket dom ju måste då målet är så stort. För att försöka hindra att butterfly sätter sig i ryggmärgen.
Jag har ju sett en del av dom målvakter jag jobbar med, som har börjat stå lite mer när pucken är lågt i zon. Lägen där många jobbar sms för att täcka till isen och vara redo vid inspel. När vi diskuterat och jag frågat varför dom väljer att stå, får jag ofta svaret att dom vill kunna komma ut snabbt, och stående för att vara redo om det blir passar högt upp i zon. För att sedan inte läsa skottet och gå ned i butterfly och släppa en del puckar över axlarna. Så något som är en spelidé som låter bra i början, är inte helt genomtänkt kanske.
Så mitt råd här, träna aktivt på att läsa skott utifrån och bli kvar på fötterna!
Vi hörs!
Stå upp mer och längre.
Ha inte så bråttom ned i butterfly, om du nu inte är 195cm för då fungerar det rätt bra. Men lär dig och lägg till i din spelidé, hur nära en spelare måste vara för att du inte ska hinna ned i butterfly om det blir ett lågt skott. Jag skulle gissa att det är någonstans, mellan topp teknikngscirkeln och övre hashmarks beroende på hur gammal du är. Men kommer skotten högre upp i zon så STÅ KVAR PÅ FÖTTERNA tills du läst skottet.
Gå inte ned i butterfly innan pucken lämnat klubban. Du hinner ned på ett eventuellt lågt skott, men du har stora problem att ta ett högt.
Det här är också något som kommer vara svårt. Du kommer behöva jobba med det, tänka på det göra aktiva val. För dom flesta av er målvakter har redan lärt in att gå ned tidigt. Det sitter som ett ryggmärgsbeteende, och kommer vara lite knepigt att jobba bort.
Jag har ju sett det med egna ögon på dom målvaktsträningar jag haft där vi aktivt tränat på att stå kvar och läsa skottet. Jag skulle gissa att på hälften av skotten går målvakten ned i butterfly i alla fall. Trots att övningen syfte är att stå kvar. Men så fort fokus släpps lite, går man ned i butterfly.
För oss målvaktstränare som tränar små målvakter, börjar jag fundera på om man ens ska träna övningar där man går ned i butterfly. Börja med att lära sig förflytta sig i målet (skridskoåkning) fortsätt med att lära sig rädda pucken. Aktivt rädda med händer och ben. Vilket dom ju måste då målet är så stort. För att försöka hindra att butterfly sätter sig i ryggmärgen.
Jag har ju sett en del av dom målvakter jag jobbar med, som har börjat stå lite mer när pucken är lågt i zon. Lägen där många jobbar sms för att täcka till isen och vara redo vid inspel. När vi diskuterat och jag frågat varför dom väljer att stå, får jag ofta svaret att dom vill kunna komma ut snabbt, och stående för att vara redo om det blir passar högt upp i zon. För att sedan inte läsa skottet och gå ned i butterfly och släppa en del puckar över axlarna. Så något som är en spelidé som låter bra i början, är inte helt genomtänkt kanske.
Så mitt råd här, träna aktivt på att läsa skott utifrån och bli kvar på fötterna!
Vi hörs!
måndag 21 januari 2019
Hur viktigt är det att få upp klubban fort?
Hur viktigt är det för dig att ha klubban?
Jag funderar ofta på hur viktig klubban faktiskt är. Missförstå mig inte, självklart är klubban viktig och att spela helt utan den skulle vara ett stort handikapp för målvakter.
Men är den så viktig, som den mängd energi du lägger ned på att få tag i den då du tappat den under ett anfall? Vore det bättre att strunta i klubban tills pucken är ur din zon eller spelet avblåst?
Jag ser ofta målvakter som under anfall släpper pucken med blicken för att få tag i eller lokalisera sin klubba. Som ropar till lagkamrater efter klubban samtidigt som laget spelar i egen zon.
Är klubban så viktig?
För jag har sett målvakter släppa in mål, som till stor del beror på att dom inte är i position eller har full fokus på pucken. På grund av att dom jagat sin tappade klubba.
Med dagens benskydd och teknik kan du ju som målvakt stänga isen helt. Jag tror och tycker du som målvakt ska slappna av, släpp klubban med tanken och spela klart situationen, anfallet innan och ta reda på din klubba sen.
För att bli trygg med det, träna utan klubba ibland. Få dig själv trygg i att du kommer rädda dom låga puckarna även utan klubba.
Så tänker jag kring ämnet "tappad klubba". Hur tänker du?
Vi hörs!
Jag funderar ofta på hur viktig klubban faktiskt är. Missförstå mig inte, självklart är klubban viktig och att spela helt utan den skulle vara ett stort handikapp för målvakter.
Men är den så viktig, som den mängd energi du lägger ned på att få tag i den då du tappat den under ett anfall? Vore det bättre att strunta i klubban tills pucken är ur din zon eller spelet avblåst?
Jag ser ofta målvakter som under anfall släpper pucken med blicken för att få tag i eller lokalisera sin klubba. Som ropar till lagkamrater efter klubban samtidigt som laget spelar i egen zon.
Är klubban så viktig?
För jag har sett målvakter släppa in mål, som till stor del beror på att dom inte är i position eller har full fokus på pucken. På grund av att dom jagat sin tappade klubba.
Med dagens benskydd och teknik kan du ju som målvakt stänga isen helt. Jag tror och tycker du som målvakt ska slappna av, släpp klubban med tanken och spela klart situationen, anfallet innan och ta reda på din klubba sen.
För att bli trygg med det, träna utan klubba ibland. Få dig själv trygg i att du kommer rädda dom låga puckarna även utan klubba.
Så tänker jag kring ämnet "tappad klubba". Hur tänker du?
Vi hörs!
söndag 20 januari 2019
Sluta skjuta era målvakter i huvudet
En sak, som ju egentligen har stört mig sedan jag spelade själv, ihop med syskonen Hedenhös... Typ. Men som inte har ändrat sig så mycket, som börjar tidigt och inte stoppas av ledare och föräldrar.
Att det är roligt att skjuta målvakten i huvudet.
Jag ser det på min sons träningar. Han är åtta år, det är väl bara knappt en tredjedel av laget som ens kan få upp pucken i huvudhöjd på målvakten. Ändå är det något eller några skott i huvudet per träning. VARJE gång börjar den som skjutit och resten av ledet han ställer sig i att skratta.
VARJE GÅNG!
Det är inte okej. Inte okej alls. Något som spelarna i mitt sons lag blev varse då jag var med på isen. Jag samlade laget och lugnt och sansat förklarade vad som händer om dom fortsätter tycka det är roligt och okej att skjuta målvakten i huvudet. Att det slutar med en målvakt som får hjärnskakning.
Det här beteendet är något som vi vuxna omkring lagen MÅSTE få slut på. Det kan aldrig vara okej eller roligt skjuta målvakten i huvudet.
Självklart går det inte att få bort helt, det kommer hända och det får hända. Men det får inte vara roligt, eller att man siktar i huvudet för att det är roligt. Jag vill nästan gå så långt att det får inte hända i några övningar där du får ta avslut ostört. Siktar du så dåligt så du riskerar att träffa målvakten i huvudet får du skjuta lågt. Enkelt.
Det här beteendet hävdar jag det är vi vuxna och alla ledares ansvar att få bort. Helt. Det är ju så himla korkat att skjuta sin EGEN målvakt skadad på träning...
Så alla ni ledare som läser det här, ni måste säga ifrån VARJE gång en målvakt skjuts i huvudet på träning. För NEJ det behövs inte för att väcka målvakten (som jag ofta fått höra). Det är ditt ansvar att få bort felaktiga beteenden.
Vi hörs
Att det är roligt att skjuta målvakten i huvudet.
Jag ser det på min sons träningar. Han är åtta år, det är väl bara knappt en tredjedel av laget som ens kan få upp pucken i huvudhöjd på målvakten. Ändå är det något eller några skott i huvudet per träning. VARJE gång börjar den som skjutit och resten av ledet han ställer sig i att skratta.
VARJE GÅNG!
Det är inte okej. Inte okej alls. Något som spelarna i mitt sons lag blev varse då jag var med på isen. Jag samlade laget och lugnt och sansat förklarade vad som händer om dom fortsätter tycka det är roligt och okej att skjuta målvakten i huvudet. Att det slutar med en målvakt som får hjärnskakning.
Det här beteendet är något som vi vuxna omkring lagen MÅSTE få slut på. Det kan aldrig vara okej eller roligt skjuta målvakten i huvudet.
Självklart går det inte att få bort helt, det kommer hända och det får hända. Men det får inte vara roligt, eller att man siktar i huvudet för att det är roligt. Jag vill nästan gå så långt att det får inte hända i några övningar där du får ta avslut ostört. Siktar du så dåligt så du riskerar att träffa målvakten i huvudet får du skjuta lågt. Enkelt.
Det här beteendet hävdar jag det är vi vuxna och alla ledares ansvar att få bort. Helt. Det är ju så himla korkat att skjuta sin EGEN målvakt skadad på träning...
Så alla ni ledare som läser det här, ni måste säga ifrån VARJE gång en målvakt skjuts i huvudet på träning. För NEJ det behövs inte för att väcka målvakten (som jag ofta fått höra). Det är ditt ansvar att få bort felaktiga beteenden.
Vi hörs
Jag vet...
En sak som jag funderat lite över på sista tiden.
När jag är ute och kör med ungdomsmålvakter får jag också höra "jag vet" om svar, då jag kommer med tips eller påståenden.
Jag stoppar en övning och ger ett tips, får svaret -jag vet. Sen fortsätter vi övningen och målvakten gör precis likadant. Knepigt läge. Samt jag har lite svårt att förstå det.
Är det något man säger för att man inte riktigt förstår? Eller för att man inte håller med? Vilket ju självklart är allas rätt, att inte hålla med. Jag är ju inget facit. Men håller du inte med, så säg det. DÅ kan vi diskutera vidare, hitta en lösning som passar dig.
Om du inte förstår måste du säga det och fråga vad jag menar. Jag är ju där för din skull, för att hjälpa dig. Finns inget pinsamt i att inte förstå. Däremot blir det ju rätt dumt att inte förstå men låtsas och sen inte få hjälp.
Jag kanske tror svaret -jag vet, är lite ryggmärgsbeteende. Ett svar man i 13-16 års åldern använder så mycket att det blir svaret på det mesta. Men när du är på målvaktsträning är det ju fel tillfälle att vara så där skönt tonårs lat, kaxig, nonchalant eller vad det handlar om.
Målvaktsträningen är ju för dig, du och dina målvaktskollegor har en tränare där bara för er skull. Som gör övningar bara för er. Ett helt ispass. Så försök suga åt dig som en tvättsvamp, fråga, fråga och sen fråga lite till. Jag är ju där för dig, och har tid med ALLA dina frågor.
Jag säger det ofta, är det ett pass där du verkligen inte ska vara trött, inte förberedd eller osugen är det ju på målvaktsträningen. Dom flesta ungdomsmålvakter är ju inte bortskämda med daglig närvaro av målvaktstränare, det är kanske ett pass i veckan eller varannan vecka. Då tycker jag att det är din skyldighet som målvakt att vara på tårna. Komma laddad, nyfiken och med energi!
Det borde vara självklart och enkelt.
-Jag vet!
Vi hörs!
När jag är ute och kör med ungdomsmålvakter får jag också höra "jag vet" om svar, då jag kommer med tips eller påståenden.
Jag stoppar en övning och ger ett tips, får svaret -jag vet. Sen fortsätter vi övningen och målvakten gör precis likadant. Knepigt läge. Samt jag har lite svårt att förstå det.
Är det något man säger för att man inte riktigt förstår? Eller för att man inte håller med? Vilket ju självklart är allas rätt, att inte hålla med. Jag är ju inget facit. Men håller du inte med, så säg det. DÅ kan vi diskutera vidare, hitta en lösning som passar dig.
Om du inte förstår måste du säga det och fråga vad jag menar. Jag är ju där för din skull, för att hjälpa dig. Finns inget pinsamt i att inte förstå. Däremot blir det ju rätt dumt att inte förstå men låtsas och sen inte få hjälp.
Jag kanske tror svaret -jag vet, är lite ryggmärgsbeteende. Ett svar man i 13-16 års åldern använder så mycket att det blir svaret på det mesta. Men när du är på målvaktsträning är det ju fel tillfälle att vara så där skönt tonårs lat, kaxig, nonchalant eller vad det handlar om.
Målvaktsträningen är ju för dig, du och dina målvaktskollegor har en tränare där bara för er skull. Som gör övningar bara för er. Ett helt ispass. Så försök suga åt dig som en tvättsvamp, fråga, fråga och sen fråga lite till. Jag är ju där för dig, och har tid med ALLA dina frågor.
Jag säger det ofta, är det ett pass där du verkligen inte ska vara trött, inte förberedd eller osugen är det ju på målvaktsträningen. Dom flesta ungdomsmålvakter är ju inte bortskämda med daglig närvaro av målvaktstränare, det är kanske ett pass i veckan eller varannan vecka. Då tycker jag att det är din skyldighet som målvakt att vara på tårna. Komma laddad, nyfiken och med energi!
Det borde vara självklart och enkelt.
-Jag vet!
Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)